Kalla Fakta om tillsatser i vin, Château l’Arnaude 2010 & White Album 45 år

Publicerat 2013-11-23 av Lars Torstenson

Imorgon, 19.30, sänds Kalla Faktas inslag om tillsatser i vin. Mycket bra. Fast. Av trailern att döma har Kalla Fakta mest lyssnat på sådana som gärna uttalar sig om tillsatser i vin – här även omfattande behandlingar som inte lämnar spår i vinet, till exempel bentonit – utan att egentligen veta och framförallt utan att säga hela sanningen. Anar dessvärre en god ambition som kommer skjuta både över och vid sidan om målet. Hoppas jag har fel, för varje smutskastning av skräpvinerna är välkommen, men när ”vin” dras över en kam är det illa – det är enbart till glädje för domedagsprofeter och Carl B Hamilton. 2. Drog igår för första gången på länge en Château l’ Arnaude 2010, serverade den sval och jag vet att jag är part i målet men satan i gatan vad den har utvecklats fint senaste halvåret, riktigt, riktigt mumsig nu om än fortsatt ganska ung – bara så ni vet ni som följt köprekommendationen. 3. 45 år sedan White Album kom, tveklöst ett av de album som aspirerar på titeln Tidernas Album. Vi lyssnar på ett litet urval, som egentligen borde omfatta hela albumet: Happiness Is A Warm Gun, While My Guitar Gently Weeps, Back In The USSR.

Uppgraderad Perez Cruz, frisk Casa Marin, traditionell Weinert & musikalisk Achilles

Publicerat 2013-11-13 av Lars Torstenson

Er utsände sökare i vinets universum sitter i skrivande, okristligt tidiga, stund på en flight mellan Santiago och Buenos Aires och dövar öronen med Led Zeppelin för att slippa höra på en gallskrikande unge i stolsraden framför. Allt är dock inte bara tidiga morgonar och skrikande ungar på sådana här resor. Således följer här tre trevliga saker att förtälja från denna sydamerikanska utflykt: 1. Har varit hos Perez Cruz, söder om Santiago, och A förhoppningsvis övertygat dem om att för oss i Sverige buteljera lite av vinmakarens German Lyon första, läckra försök med grenache – de är inte så pigga på detta, men det verkar som att vi i alla fall kommer att få några pavor våren 2014 B testat Germans nya cabernet franc, som vi helt säkert får en skvätt av till våren C tillsammans med German uppgraderat nya årgången av Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva (12), som vi redan säljer i Sverige (11); i samband med den skattehöjning som väntar på andra sidan nyåret och det årgångsbyte som följer i mars passar vi på att höja priset ytterligare något och, framförallt, uppgraderar vi vinet på så vis att vi lägger i en skvätt mer koncentrerat, dyrare, vin samtidigt som vi ändrar ekkompositionen något varmed vi, tro mig, uppnår en snudd på häpnadsväckande effekt och ett både stramare, seriösare och större vin – är mycket nöjda med resultatet.2. Besökte vinmakaren Maria ”Marielu” Luz på hennes Casa Marin. Maria bestämde sig för några decennier sedan för att snabbt göra sig en förmögenhet på bulkvin, gjorde det och satte sedan nästa steg i planen i verket: hon köpte mark, rev upp skog och planterade vin på de tokbranta kullarna i barndomens Lo Abarca (San Antonio Valley). Hon är fortsatt den enda producenten i detta svala läge och med tanke på svårigheterna med att hitta fler sammanhängande jordlotter med tillgång på vatten, lär hon förbli ensam. Oerhört friska och fräscha viner, där hennes Casa Marin-range, med rätta, är lite dyrare och Cartagena-rangen ger vardagskonsumenten en chans att känna på Lo Abarcas friska syra och lite lättare stil (Casa Marin Miramar Vineyard Syrah håller 11,7 % men har ändå nått en bra fenolisk mognad – inte precis vad man hittar varje dag i Chile). Även om vinet är dyrt utfärdas stark köprekommendation på Casa Marin Miramar Vineyard Riesling, särskilt årgången 2009 (förhoppningsvis kommer några av de få flaskorna till Sverige nästa år). 3. Passade på vägen, i Mendoza, på att besöka den traditionella producenten Bodega y Cavas de Weinert i Lujan de Cuyo. Här regerar, sedan många år, schweiziske vinmakaren Hubert Weber och kanske är det hans ursprung som förpliktigar men det finns få, om någon, vinkällare i världen som är så ren som den här. Enbart betongtankar och träliggare. Massor av träliggare, över 200, med en kapacitet på mer än 2 miljoner liter. Med andra ord upplagt för damm och orena träkar och därmed orena viner, men nej, inte alls, tvärtom. Snyggt jobb, som bland annat görs av en person som veckan lång dammar och putsar liggarnas alla håll och kanter. Vinerna går från vardagsviner (”Pedro de Castillo”) med bland annat en rejält rökig, läcker Bonarda – ”Bonarda som den i själva verket är”, enligt Hubert – en rejält dyr ”Estrella Malbec” som lagrats, öh, 15 år på träliggare, en hel del Tondonia-känsla här med andra ord (och ja, rosévinet Hubert föredrar att visa är en 08:a, vilket är gammalt i de här trakterna; en ganska snygg Malbec för att vara Mendoza-rosé). Kort sagt är inte Weinert precis vad man förväntar sig i Mendoza och helt klart en annorlunda stil att snarast inordna i sin erfarenhetsbank; titta då särskilt, utöver nämnda Bonarda, efter Cavas de Weinert Cabernet Sauvignon 2006 och Estrella Cabernet Sauvignon 1994 (i oktober i år av Vinum utsett till Sydamerikas bästa vin), notera då att nyss nämnda 06:a ännu inte släppts till försäljning. I bästa mening traditionellt och långsiktigt så det förslår.

Vintips: Skynda fynda, Two Gallants & Rachmaninoff himself

Publicerat 2013-10-25 av Lars Torstenson

Ni som via vinifierat eller på egen hand upptäckt Dominio de Tares läckra Godello ska veta att det släpps ynka 1200 buteljer i ”tillfälliga exklusiva sortimentet” den första november. Priset är 149 sek och varunumret 97113. Sist det här kultvinet släpptes tog det slut på nolltid och vinifierats tips är att du som är intresserad ska hålla dig framme i god tid. Samma dag släpps också den amerikanska legendaren Chateau Montelena Napa Valley Chardonnay i tillfälliga exklusiva. 240 flaskor, 275 sek, varunrummer 92162. Det var det här vinet som, låt vara i en tidigare årgång, vann den åtminstone i den amerikanska vinhistorien legendariska ”Paris-provningen” 1976 – bland annat förevigat i filmen Bottle Shock , som, ska ni kalenderbitare veta, är inspelad på Kunde estate och inte själva Montelena. Det som är läckert med Chateau Montelena är att gården fortsätter göra sina viner i klassisk stil, utan att snegla på Davis, övermogna druvor och vad andra gör. En del tycker därför att den här chardonnayn är väl lågmäld vid sidan om syskonen från Napa, men det, kan vi som har råkoll på saker och ting i världen avslöja, är just det som är poängen. I november släpps också en massa kul nyheter i beställningssortimentet, här har ni några godbitar värda att beställa hem: fantastiska Ponzis viner för alla er som älskar viner av vilket slag det vara må, här får vi två urgoda pinoter i Ponzi Pinot Noir 2011, 279 sek, varunummer 71890 och Ponzi Anniversary Pinot Noir 2010, 450 sek, varunummer 74967. Vore jag barnsligt lagd skulle jag utbrista att vinmakare Luisa Ponzi rules, men som tur är är jag cool och gör inte sådant. Likväl är det hon som regerar i Oregon. Mer nyheter i mitten av november: två varianter av syrah från den lilla appellationen AVA Red Mountain i Washington State, jämför dem gärna med varandra: DLD Syrah från Hedges Family, 199 sek, varunummer 71000 och Bel’ Villa Vineyard Syrah från Goedhart Family 169 sek, varunummer 71749. Ni som gillar Girard Old Vine Zinfandel kan glädja er åt två nya viner i samma stil: Girard Petit Sirah 2011, 199 sek, varunummer 74633 och Girard Russian River Chardonnay, 159 sek, varunummer 74963. Sist men inte minst är det tveklöst så att många av er hittat till den lite udda Chile-producenten Perez Cruz, nu i november släpps en ny årgång, 2010, av Chaski Petit Verdot för 169 sek, varunummer 70054. Vi avslutar med Two Gallants, Rachmaninov himself och ett filmtips.

Sveriges bästa vintips, Steve Vai goes Thomas Funck & avund

Publicerat 2013-10-24 av Lars Torstenson

Sveriges bästa vintips finns i viniferats ögon på vinifierat. Så klart. Samtidigt är det väldigt trevligt när andra tycker om samma viner och hyllar dem så som de förtjänar att hyllas, alltså då renhet och fulländat vinmakeri sätts i högsätet och inte vinets rykte eller stora doft. Nu är det sannerligen inte fel att söka sig till nya viner som föregåtts av sitt rykte, men det gäller att hålla gommen kall och objektiv när du provar dem. Kort sagt dumhyllas vissa viner på ett obegripligt vis och det gäller särskilt doftrika, småskitiga viner och flaskor från dumhyllade producenter, som lyfts till skyarna för att de gjort vin i 100 generationer, ser rätt ut eller för att de säger rätt saker vid rätt tillfälle. Det som sägs i den sista bisatsen står inte i motsats till hyllningar av producenter som gör allt rätt, och ser rätt ut, så länge de också gör tidslösa klassiker. Till saken (texten så här långt är ett sätt att bädda in detta inläggs raison d’être): Kloka tankar från Magnus Ericsson på Uppkorkat (läs här) – en blogg som vinifierat för övrigt varmt kan rekommendera även då den inte tar upp viner som vinifierat har ett direkt intresse i. Här vid sidan finner ni också en bild från DN häromdagen. DN som för några veckor sedan och till vinifierats stora tillfredsställelse tog sig före att dödskallemärka ett vin på grund av dess ohemult låga pris. Modigt, rätt. Självklart fick skribenterna på tafsen för det och tidningen bad så småningom om ursäkt. vinifierat förstår att det är känsligt att peka ut en enskild vara/producent/importör, men det är ändå synd att DN inte stod fast vid detta i grunden korrekta grepp: även vinkonsumenten bör vara medveten om vad den dricker och vilka konsekvenser dess vinval har för andra. Kanske låter DN sina skribenter återkomma med en större artikel i frågan, där flera produkter skärskådas? Det vore i sanningen bra konsumentjournalistik. Hursomhelst lyfts i klippet här vid sidan om Clotilde Davennes mousserande vin, Crémant de Bourgogne, fram. Dessvärre gjorde den oväntade

uppmärksamheten att Clotildes crémant tog slut på nolltid. Åter i lager i mitten av november och sedan släpps den i ordinarie sortimentet den första december. En liten men viktig detalj, till skillnad från vad som sägs i DN:s i övrigt utmärkta text arbetar Clotilde med ”zero dosage”, ingen sötma tillsätts i samband med den slutliga korkningen av flaskan. Detta är ett ytterst medvetet val från Clotildes sida eftersom hon, som alltid, vill att druvan (här pinot noir och chardonnay) och ursprunget (Chablis och Epineuil) ska slå oss på näsan utan ovidkommande dofter samtidigt som en frisk syra ska skölja över, eller kanske snarare ner i, oss då vi hinkar i oss hennes lika eleganta som välgjorda alster. Att Clotilde själv kommer från Champagne bidrar sannolikt till att det här mousserande vinet bland annat spöade skiten ur betydligt dyrare champagner när franska TV-kanalen Antenne 2 lät göra ett bubbeltest häromåret. Steve Vai goes Thomas Funck. Steve Vai goes Steve Vai (notera killen som får röra Steves gitarr efter 0.52, löjligt, är jag avundsjuk? ja).

Vinprovning med Munskänkarna i Alvesta & järnvägsknutslämplig musik

Publicerat 2013-10-13 av Lars Torstenson

Svara

Låt vara sällan men likväl händer det att er vandrande vinvålnad tar sig an uppdraget att vara provningsledare. Således infann han sig igår i Alvesta för att ljuga åhörarna fulla i samband med Munskänkarnas i Alvesta 10-årsjubileum och som någon undrade om inte provningsledaren kunde tänka sig att på sin blogg kort presentera vinerna som provades sker så nu: 1. Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2012 , varunr 5562, 99 sek (enda vinet i provningen som jag i egenskap av vinmakare inte är inblandad i, har med det i provningen som exempel på exakt vinmakeri och hur chardonnay blir om druvan och syran får fritt spelrum och utan att det behöver kosta skjortan). 2. El Rey Old Vine Garnacha 2011, varunr 2260, 65 sek (exempel på ett vin som trots lågt pris är såväl reko som rent och gott, och allround). 3. Leon Dormido 2008, varunr 72763, 159 sek (modern Rioja utan klassisk kvalitetsbeteckning, istället är det vingården, Mendiguerra utanför Briones i hjärtat av Rioja Alta, som står i centrum, nästan ren tempranillo, som är förförande god, 2008 är andra årgången av vinet). 4. MDLVX eller Mazuelo de la Quinta Cruz 2009, varunr 71885, 169 sek (druvan mazuelo från ”det femte korsets vingård”, en liten plätt just utanför Briones, mycket lågt uttag, gott nu, men egentligen ett perfekt vin för källaren, om Leon Dormido är modern Rioja är det här kanske modern Rioja XL, enda vinet någonsin med mitt namn på etikett, låt vara att det knappt går att se…). 5. HFE eller Hedges Family Estate Red Mountain 2012 varunr 70976, 169 sek (äntligen kommer lite Hedges-viner till Sverige, det här släpps som tillfällig vara i december, blend av framförallt cab och merlot, årgången ovanligt sval med strama, snygga viner, å andra sidan försöker vi hålla HFE under 14%, och gärna som här på 13,5 %, alla år, inte helt vanligt för en jänkare; jag är bara bakgrundsrådgivare för det här vinet och då framförallt avseende det hygieniska arbetet och faturvalet, mitt huvuduppdrag hos Hedges är att sätta ihop deras toppvin ”Limiteds” av vilka vi kanske får se ett eller två i Sverige våren 2014). 6. Bel’Villa Vineyard Syrah, varunr 73530, 299 sek (från Goedhart Family, det vill säga dotter Sarah Hedges gift Goedhart och hennes man Brent, som också är utbildad önolog, ett syrah-vin skördat i omgångar och med distinkt ekurval). Alvestamusik.

Vådan av att placera en öppen kartong ris i ett malskyddat skåp & Screaming Jets

Publicerat 2013-10-05 av Lars Torstenson

Igår var det dags igen. Er utsände i matdjungeln skulle förse husets såväl permanenta som tillfälliga invånare med mat. ”Jamen,” tänker kanske någon då, ”det är väl bara att dra till med den sedvanliga påstortellinin?”, men se det är det ju inte, inte sedan det, vilket säkert är HR:en bekant, gått åt pipsvängen med Barilla, husets hovleverantör av påstortellini. Av någon obegriplig anledning såg sig en högt uppsatt Barillaman föranledd att komma ut ur garderoben och, istället för att göra det rakt av, uttala sig på samma homofobiska vis som alla andra som egentligen är homosexuella men inte fixar att ta steget ut i ljuset plägar göra. Nog av. Återstod gjorde således endast Uncle Ben’s ris och sötsura sås kryddat med lite kyckling. Så långt allt väl och faktum är att även själva tillredningen fungerade utan större problem, låt vara att det för dagen infunnit sig en originell krydda där i spisregionen. Denna krydda blev desto mer påtaglig då sällskapet började äta av riset. Inte ens vinet, som var väl utvalt för att dölja eventuella tillkortakommanden av kulinarisk art, kunde dölja den något… originella kryddan. ”Gott,” sa de flesta eftersom jag satt och titta uppfordrande på dem med mina hotfullaste ögon och malande käkar, men ingen kunde undgå känna smaken av malmedel, som, så klart, satt sig i riset då det sistnämnda lagrats, sedan jag obetänksamt placerat det där, i ett malmedelsbehandlat skåp en vecka eller två. Eller tre. Screaming Jets.

Kåk i vintips inför hösten & Hösten

Publicerat 2013-09-26 av Lars Torstenson

Det drar ihop sig till höst och HR:arna skriker efter vintips till höstens skaldjursanstorming, rykande grytor och, efter sommarens alla desperata grillaftnar, mörkermys – denna svenska företeelse gränsande till melankoli och fylld av bitterljuva toner som får Vivaldi att framstå som en lössläppt och oseriös festprisse med klackarna i taket och stråken vilt dansande över strängarna som vore hösten årets höjdpunkt. Så, vad dricker man då mitt i denna storslagna färgprakt och motsägelsefulla årstid? Jo, följande, om uttrycket tillåtes, fulla hand: Leon Dormido varunummer 72763, 159 sek (det här vinet tycker du om, så är det bara, rödtjut i sin prydo helt enkelt), Cartlidge & Browne Pinot Noir, varunummer 79245, 105 sek (nej, det är inget skämt, en tvättäkta Pinot från Kalifornien för struntsumman 105 sekiner, självklart ingen DRC men väldigt mycket Pinot för liten peng, gott), Baltos, varunummer 79246, 89 sek (kändisvinet med star quality – kolla in den här filmen – och hur kan det bli på annat vis när både druvan, Mencia, och ursprunget, Bierzo, är vinkult i vår samtid, en hästspark i vardagsvinsprisnivå, producent är coola Dominio de Tares), Chablis, varunummer 6307, 139 sek (var nu inte en fåntratt och spring och köp vilken ”chablis” som helst, här talar vi om CLOTILDE DAVENNE och hennes ”Chablis”, precis vad du behöver till höstens skaldjur både i oskalad och gryt-form), Montagny ”Les Crêtes” (och här talar vi inte om vilken Montagny ”Les Crêts” som helst utan om Françoise FEUILLAT-JUILLOT och hennes Montagny ”Les Crêts”, väldigt mycket Bourgogne för pengarna och ett synnerligen gott och användbart vin – ett sådant där som du alltid ska ha liggande i kylen). Sarah Chang lyser upp i höstmörkret.

Vittoffelfyrtal, hmhmvisitering & reklamfilm

Publicerat 2013-09-25 av Lars Torstenson

Det råder inga tvivel om att Den ukrainska vittoffeln är tillbaka. Vid ett kort besök på Nice flygplats igår stötte er utsände i vittoffelträsket på inte mindre än fyra varianter. En stängd, sparsmakad variant på vad som förmodas vara en utvandrad ukrainare, en öppen och glitterbeströdd version, som inte helt och fullt kan kvala in som Ukrainsk vittoffel, men då dess bärare, tveklöst, var, och sannolikt även idag är, ukrainare, gör den ändå det. Båda de här vittoffeluttrycken finns att beskåda på bilderna härintill. De övriga vittofflorna som siktades finns dessvärre inte dokumenterade, därtill blev händelseutvecklingen alltför kaosartad: En man i en maskulin, öppen vittoffelvariant stod och väntade på någon i ankomsthallen, när, plötsligt, en man iförd ett par klassiska Ukrainska vittofflor uppenbarade sig i skjutdörren som leder ut från bagagebanden till ankomsthallen, han viftade dels så att dörren hölls öppen, dels så den väntande mannen såg honom. När den sistnämnde noterat vifthannen rusade han underdånigt sin, det förstod man snart, herre till mötes och när herren ville att han skulle ta sig in så att säga genom bakvägen för att hjälpa till med väskorna gjorde han det. Nu gick inte det så bra ity de franska tulltjänstemännen såg vad som skedde och även från andra sidan dörren, alltså vår position i ankomsthallen, var det lätt att uppfatta att chefen, som faktiskt hade rätt att vara i bagageutlämningen snart släpptes, medan tulltjänstemännen med bister min förde iväg den alltmer desperat viftande hantlangaren till, förmodar vi, någon form av analvisitering eller vad nu tullarna kan hitta på med sådana som inte visar respekt för viktiga dörrar. Hursomhelst omöjliggjorde den snabba och oväntade händelseutvecklingen en fullgod dokumentering av herrarnas fotbeklädnader. Kan avslutningsvis inte undanhålla följande reklamfilm för vinet Baltos, vi kan här se den tappre sommelieren med mera, Andreas Karlsson, göra sitt bästa för att presentera vinet alltmedan bildproducenten tycks ha drabbats av akut överambition.

Miguel Merino (Navajas) – skribent att följa & Paco de Lucìa

Publicerat 2013-09-20 av Lars Torstenson

I Rioja finns Miguel Merino, El Padre, och hans son Miguel Merino (Navajas), El Hijo. Padre och jag är goda vänner sedan ett kvarts sekel och Hijo har jag känt nästan sedan han föddes. Medan Padre byggt upp en fin, liten bodega, påpassligt nog kallad Bodega Miguel Merino, har Hijo dels arbetat med i familjefirman, dels utbildad sig till önolog/vinmakare, dels studerat till journalist, dels skrivit prisbelönta noveller och manus till TV-serien ”Grand Reserva”, dels satt igång en del egna projekt som det alltmer uppmärksammade Leon Dormido, där han och ett gäng vandrande kompisar ägnar sig åt att, öh, vandra, och, som tur är, dricka vin och filosofera och, i Miguels fall, tillverka vin. Jag har fått äran att finnas med dels i Padres projekt MDLVX, dels i Hijos Leon Dormido-projekt. I Sverige kan vi bland annat prova MDLVX 2009 varunummer 71885, 169 sek, ett vin som Padre och jag och numer även Hijo gör tillsammans; Leon Dormido 2008 varunummer 72763, 159 sek (även årgång 2007 på magnum för 329 sek, varunummer 79631), som Hijo gör med visst bistånd från mig samt genom att använda sig av Padres bodega; Unnum 2009, varunummer 72158, 269 sek, som är Hijos alldeles eget vin om än tillverkat i Padres bodega. Men nu är det inte bara den nyss, så försåtligt, gjorda reklamen som är detta inläggs raison d’être utan, i första hand, att få er att upptäcka vinskribenten Miguel Merino (Navajas/Hijo). Ni kan följa honom på sajten www.terrificwines.se under ”Ambassadörsbloggen”. Här är hans senaste inlägg, vart och ett värt att läsa: Om Viña Tondonia 54 och Luis Vincente 64, om den kommande skörden i Rioja, om så kallad ”grön skörd” eller ”green harvest”. Paco di Lucìas något udda tolkning av überkänt mästerverk.

El Hijo

Vinakademivinfrossa, Årets Pristagare, 59 Mouton-Rothschild & Janos Solyom

Publicerat 2013-09-06 av Lars Torstenson

Svara

I samband med en traditionsenlig vinfrossa delade Svenska Vinakademien idag ut sitt Stora Pris till Johan Magnusson (ses på bild härintill, tillsammans mes Pontus Frithiof och Mario Moroni från Pocket by Pontus). Bortsett från allt annat Johan gjort inom vinvärlden för att förtjäna detta, bär han lika stolt som Zlatan bär sina släktingars namn på bara skinnet sina sista fyra siffror i födelsenumret, vilka råkar vara desamma som det gamla varunumret för Parador. Bara en sådan sak. Bland godsakerna som i förekommande fall dissekerades, i förekommande fall bara slukades, kan nämnas Pierre Gimmonet 1996 mgm (frisk, 0 dosage, mineralbomb, väldigt mycket 96), Pierre Peters ”Les Chétillons” 1996 mgm (god, mineralstinn och mycket 96), Pol Roger 1993 mgm (stor, mogen, god), Chassagne-Montrachet 1er Cru (Paul Colin) 2006 mgm (stor, komplex doft, fin mix av ek och Montrachet-frukt, möjligen finns en lite brist på syra där som ett litet skönhetsfel), Dürkheimer Feuerberg Huxelrebe TBA 1986 (brun, enorm koncentration, fullständigt vital, mycket söt och mycket god), Twoson Barolo Campé 2005 mgm (strålande, kraftfull och koncentrerad men ändå elegant och inte dumextraherad på något vis, snyggt ekjobb om jag själv får tycka så, såväl generös som disciplinerad), Poliziano 2001 (kraftfull, apelsinskal, väl integrerad ek, stänk av tom Felix ketchupflaska gamla modellen), Chateau Montelena Estate Cabernet Sauvignon 1984 (Bordeaux-stuk med aningen amerika-sötma, komplext, oerhört vitalt, lång, fin eftersmak med snygg syra), Calvario (Finca Allende) 2001 (power-Rioja, håller ihop bra, bra om än aningen uppblåst), Red Mountain Reserve/Hedges Family Estate 2003 (varm och behaglig frukt, väl integrerad ek, viol, beska i avslutet), Château Pape-Clémant 1990 (väldigt snyggt, ganska bra mognad och yppig 90-frukt, god och bra), Château Trotanoy 1979 (tegelröd, mogen Pomerol som inte direkt tilltalar vinmakaren som hellre hinkar nyjäst vin, lite spritig, torkade plommon, helt ok, ett i grunden alltid stort vin), Château Mouton-Rothschild 1959 (säger alltid att jag inte är ett Mouton-fan, men det har på senare hänt några gånger att jag fått erkänna att Mouton kan vara hur bra som helst, den här 59:an är inget annat än fantastisk, årgången är en av de bästa vi känner till men likväl överraskar den här buteljen med sin vitala syra och än mer imponerande rejäla frukt som hänger kvar som ett klistermärke i gomseglet och en behaglig rysning i kinderna långt efter det du svalt dryckjomen, måste fylld av ödmjukhet, glädje och vördnad inför naturen och ett imponerande hantverk erkänna att jag än en gång överrumplats av Mouton). Janos Solyom.