Kräftskivevinfrossa & Eric Satie

I samband med sistlidna helgs kräfttag vid matbordet avsmakades också en räcka viner och för att upprätthålla vinifierats image som nästan en vinblogg följer här nu en olidligt spännande genomgång av några av de pannor som lade provarnas pannor i djupa veck: Jacquart 1996 magnum (kork), Guy Charlemagne ”Brut Nature” (pålitligt mineralstänkt fräschör hållen under armarna av en frisk syra), Laurent Perrier (hustypisk, disciplin, frisk, mineral, lite hög dosage tyvärr), TwosonJacquart mgm 96 Blanc de Blancs de Chouilly Legras & Haas magnum (ganska stor, ursprungstypisk doft, ung, frisk, fin balans, lång, ren eftersmak med tydligt inslag av grönt äpple), Piper-Heidsick ”Cuvée Sublime” (mogen, halvsöt eller så, inte alls mitt vinglas), Jean-Noël Haton ”Cuvée Prestige” (frisk, lätt, brödig,väl hög dosage), Clotilde Davenne ”Bourgogne Rosé” 2012 (fin frukt med inslag av rabarber, smultron, jordgubbar och grape, friskt och fräscht i hustypisk stil), Rabiega Rochène 1997 (rosévin på Mourvèdre, Cabernet sauvignon, Grenache, Cinsaut och Tibouren, lagrat på ny, amerikansk ek i nio månader, gjort på Château d’Esclans i La Motte och en föregångare till dagens ”Garus”, världens dyraste rosévin, som i princip görs på samma vis som ”Rochène”, orange färg, ek, mogen, komplex doft, förvånansvärt fruktdrivet, kokos, röda bär, bra syra, vital smak, lite tunt mot den Sommarström Yttervala Johannesörtbärande eken men håller ihop på ett utmärkt sätt, mycket bra),  Chablis Grand Cru ”Vaudesir” 2002 Domaine William Fèvre (stor doft med tydligt inslag av ek, honung, mogna, gula äpplen med skrynkligt skal, vid mycket god vigör, bra syra, lång, ren, frisk eftersmak), Art et Vin (se tidigare inlägg), Gran Barquero (klassiker med brun färg, trögflytande, underbar, stor doft av russin och nötter och en massa annat, enorm, kraftfull smak med inslag av sirap och, eftersom vi vet det, PX, lång, förvånansvärt ren, fantastisk eftersmak, grymt bra), Clos Dière blanc 2002 (ganska stor doft med väl integrerad ek och inslag av krusbär, honung och persika, bra syra, vid god vigör och lagom att börja dricka nu efter cirka tio år i buteljen, klart lie-stuk, ren eftersmak), Elena WalchLafite 50 Pinot Grigio 2012 (elegant, komplex, lätt kryddig doft, vit persika, distinkt, mycket snyggt och välgjort med läcker syra, lång, ren eftersmak), Chateau Montelena Chardonnay 2010 (ganska stor doft, välintegrerad ek, vanilj, muscotnöt, red delicious, välbalanserat, lång, ren eftersmak, fortsatt stänk av ellagitanniner, fortsatt väl ungt, lagras något år till), Bathari Tokaji 1999 (oxiderat, halvtorrt, frisk syra, inte kul), d’Arenberg ”The Prickly Pear” Viognier-Marsanne 2009 ( skruvkapsyl men ändå inledningsvis drag åt korkdefekt, bättre med luft, fruktigt, kryddigt, litchie, mycket svavelföreningar, onödig sötma i smaken, bra syra, nä), Borgoletto Fasoli Gino 2010 halvflaska (lätt oxiderad, men klarar sig hyggligt ändå, ingen höjdare), Dominio de Tares Godello 2007 (viss mognad nu, samma fina ek, komplext, läcker,Tignanello 96 underbar syra, ren, snygg, fortsatt mycket bra), Lemelson Dry Riesling 2011 (en Riesling från en PN-producent, uppvisar en del fruktspetsad petroleum och inslag av citrus och krusbär och smultron (!?), fin syra, har mognat till sig, lång, frisk eftersmak), Domaine de Brescou ”Pinot Noir” 2006 (begynnande mognad, mycket positiv utveckling senaste året, trevlig PN på näsan, integrerad ek, god), Montagny ”Les Crètes” 2010 Francoise Feuillat-Juillot (läcker doft med inslag av litchie, gult äpple och blandade frukter, snyggt, komplext, välsatt syra, lång, ren eftersmak, bra), Clos Dière cuvée I 1999 (röd nyans, stor, komplex doft med sitt för 99:an klassiska inslag av badboll och en touch av kaffe, björnbär, tjära och skånsk bokskog om våren, väl avvägd syra, lång, ren eftersmak, lagom att börja dricka nu men har många år kvar i källaren, bra), Leon Dormido 2008 (tät, ung färg, stor, knuten doft, tydlig Rioja, ek, kraft, bra tryck i syran, fin ryggrad, Art et Vinlagras, mycket bra), La Tartufaia 2008 Giulia Negri (tegelröd, kork), Puligny-Montrachet 1er Cru ”Clos du Couilleret” 1985 Domaine Jean Chartron (mogen, tegelröd färg, mumsig PN-doft, inslag av botrytis, mogen, åldras något i glaset, men mycket bra, god, lite tunn i smaken), Tignanello 1996 x 2 (ett stående favoritvin, båda flaskorna skolexempel på perfekt vinmakade viner, utmärkta att dricka nu, övriga kommentarer överflödiga), Bressia Pinot Noir (Argentinas bästa PN? jag är i alla fall beredd att lägga min röst på det här både druvtypiska, eleganta och tämligen kraftfulla vinet, mycket bra), Pircas de Liguai 2010 Perez Cruz (mörk, tät färg, stor, fruktspäckad doft, svarta vinbär, spenat, väl undangömd, ny ek, dito smak, hyggligt frisk syra, ganska imponerande vinbygge), El Chopo 2000 (ett vin som den svenske vinimportören Arne Skog satte ihop hos Bodegas Miguel Merino, gjord i en upplaga om 229 buteljer, ganska stor, ekig doft, svarta vinbär, ursprungstypisk, klassisk Rioja, bra, ung, borde väntat med det här vinet…),Château Lafite Rothschild 1950 (se tidigare inlägg), Blaxta Monarch Plum Barrique 2001 (gjort på plommon, lagrat två år i fat av kastanj, orange-brun färg, fikon, alkohol, grön kardemumma, plommon, glöggstuk, plommon/körsbärskärna, beska i smaken), Sancerre ”Les Baronnes” 2011 Henri Bourgeois (Sauvignon blanc, lätt tiolstuk, nässlor, frisk, bra syra och druvtypisk smak, bra), Amfora Muscat d’Alexandrie 1994 (fantastisk, stor Muscat-doft, kraftfullt, honung, melon, mycket söt, lång, ren eftersmak, mycket bra), Domaine de Brescou Blanc Prestige 2006 (ekfatsjäst och –lagrad Chardonnay, gula plommon, gula äpplen, komplext, integrerad ek, viss mognad, bra syra, ren och snygg., bra). Sist men inte minst årets snapsnyhet Sommarström Yttervala Johannesört, som i alla avseende får med beröm godkänt och HR:en rekommenderas att prova den till kommande kräftkalas, surströmmingspartyn och, inte minst, ålagillen. Gymnopedies.

Qrious Semillon: Sista chansen

När Qrious Semillon släpptes för några år sedan blev det succé. Fina skriverier och mycket bra försäljning de första tre månaderna, långt över prognos. Det gjorde att importören och producenten fick bråttom att tappa fler buteljer. För mig som satt ihop vinet innebar det en resa till Chile för att snabbt hitta fram till en ny årgång. Men där tog det stopp, innan den nya årgången hunnit lanseras. Vinet störtdök oväntat i försäljning, något vinifierat tidigare skrivit om.  För att göra en långQrious Semillon historia kort innebar det att importören blev sittande med ett tämligen omfattande lager av Qrious Semillon som ingen ville ha när Systembolaget några månader senare helt avlistat produkten. I ett sådant läge finns i stort två vägar att gå: sänka priset eller försöka sälja allt via horeca. Importören försökte båda vägarna och ju längre tid som förflöt, desto lägre blev priset. Och en dag var det nere i 39 sek. För ett vin som många menar är ett fynd redan vid det normala priset, 64 sek. Den som följt vinifierat har emellertid haft koll på vinet och det allt fördelaktigare priset, vilket lett till att det på sina håll sålt så bra att Systembolaget enligt sin nya sortimentsutvärdering sett sig tvingat att återlista vinet i ett tjugotal butiker. Idag fick importören dels ett samtal från Systembolaget som undrade hur man kunde leva upp till rimliga CSR-åtaganden med ett så lågt pris som 39 sek, dels ett samtal från en vinskribent som också hade en fundering kring priset. Svaret är alltså att importören sedan länge rear ut vinet och att priset nu är löjligt lågt. Avseende CSR är det importören som tar smällen för det ohemult låga priset. Noteras ska att det bara finns cirka 1000 buteljer att tillgå och vinifierats tips till alla HR som söker efter ett schyst vardagsvin för ingenting är att redan nu beställa vinet: när det återlanseras i september och får fynd i tidningarna kommer det att vara slut på rekordtid. Vän av ordning kanske funderar över om det inte går att sätta upp vinet till sitt riktiga pris nu, men så fungerar inte Systembolagets regler, det som kvalat in är ett vin på helflaska för 39 sek och inget annat. Qrious är för övrigt ett projekt som siktar till att göra hyggliga viner för en billig penning, från cirka 65 sek och en bit uppåt. Den som nu inte kommer över Qrious Semillon kan alltid prova det här Qrious-vinet istället.

Château Lafite Rothschild 1950

Väl minnandes den inte helt lyckade för att inte säga tämligen misslyckade Lafite 47:an härförleden, tänkte jag att även 50:an säkert är skräp och trams den också. Med både denna tanke och ett visst mått av glädje över min förslagenhet i hågen sökte jag mig till den svenska vinkällaren och plockade upp det nyss nämnda vinet (50:an för som inte hängde med i den senaste svängen) och bara någon dag senare visadeLafite 50 jag stolt upp den för alla middagsgästerna i vars ögon jag genast kunde se vingnideriets svarta ljus lysa och från den stunden följde mig alla, på ett eller annat sätt, för att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt, det vill säga då flaskan öppnades. Helt enligt planen ity då de satt sina vinsnikarnäsor i glasen med Lafite skulle jag kasta mig över kvällens övriga viner och då med ett rejält försprång. Dock anade jag snabbt, redan då Hustrun sågs svassa iväg med sitt glas – alltså, alla stod liksom på kö i för att få sin beskärda del – med ett synnerligen belåtet och nöjt leende i sitt annars så rara plyte. Och så fortsatte det. Vinsnikare efter vinsnikare fick sitt vin, doftade på det, ojade sig och svassade lyckligt iväg. Ytterst obehaglig till mods tog jag till slut och stoppade min egen snikarsnok i ett glas, flaskans sista, och möttes till min oförställda förvåning, och än mindre oförställda förtrytelse, av en i högsta grad levande, ursprungstypisk (! både Bordeaux och gammal Lafite) doft med mognad och vital komplexitet och gammallafitigt välintegrerad men ändå påtaglig ek; ett vin som traditionsenligt både var lätt och elegant i sin klass och därtill vitalt utan russin- eller andra överdrivna ålderstoner, riktigt gott, mycket imponerande och synnerligen upprörande. Requiem.

Grillad chorizo & kokt plastbacksravioli & Stone Roses

Vet inte hur hon tänkte, men Yngsta dottern ville att vi, i Hustruns frånvaro, skulle äta middag hemma. Detta trots att jag lockat med restaurang och påtalat att det enda som fanns i kylen var plastbacksravioli och chorizo, som enligt förpackningen skulle grillas. Nåja, jag tänkte att det är väl på tiden att jag försöker mig på något nytt. Värmde på en panna och slängde i korvarna hela. Kom på att jag kanske skulle steka dem som Tini Houdini Ellingtonkorvskivor. Försökte ta de varma korvarna ur pannan. Två av sex åkte ner på golvet. Åts upp av hundarna. Skivade de kvarvarande bitarna. Stekte dem. Hällde raviolin i kokande vatten. Kom på att jag inte hade en aning om koktiden för färsk ravioli. Kokade dem som påstortellini. Då. Helt plötsligt. Sprack de. Och löstes upp. Och försvann.  Försökte samla ihop slamsorna så gott det gick. La upp dem på en tallrik. Garnerade med korven. Yngsta dottern dök upp. Sa. ”Har du lagt på ost eller kom den ut ur raviolin?” Jag sa. ”Kom ut ur raviolin.” Hon sa. ”Ja, det är lätt hänt att överkoka färsk pasta, men hur har du lyckats bränna korvarna så?” Superintressant youtube-klipp om ravioli. Matlagningsmusik. Pastavin.

Sommarvintips en masse, UKF & Steve Vai

Innan ni svenskar nu ger upp och tror att det är snarthöst bara för att augusti står för dörren, vill vinifierat påminna om att det är nu det blir som skönast i vattnet, kräftornaPaco y Lola simmar till och det är minst en månad kvar på rosévinssäsongen och därför vill vinifierat slå till med ett sommaranpassat sommarvintips: 1. Nu i sommar blev kalkstensbyggnaderna vid Les Vignerons de Tavel i Tavel K-märkta och det är ett skäl gott som något att påminna om detta Systembolagets mest pålitliga matrosé 2724 Les Lauzeraies Tavel 2012 (95 sek). 2. Det har tydligen varit mycket strul med beställningsfuktionen för 73000 L’ Annonciade Rosé 2012 (75 sek), den superklassiska provence-rosen, men om Systembolaget fått ordning på sin mjukvara ska det fungera nu (peppar peppar). 3 Flera av er har på egen hand upptäckt att det numer också finns ett rosévin från Clotilde Davenne i det svenska beställningssortimentet och visst är det lika bra som allt annat Clotilde gör, 71682 Clotilde Davenne Bourgogne Rosé 2012 kostar 109 sek och fungerar både som aperitif och till maten. 4. Uppe i Italiens nordöstra hörn görs en massa fräscha, läckra och snygga viner och till de snyggaste, läckraste och fräschaste hör Elena Walchs viner, nu finns att beställa både hennes 72508 Elena Walch Pinot Grigio 2012 (109 sek) och Elena Walch Castel Ringberg Pinot Grigio 2012 (149 sek). 5. I elrey2011Tyskland, och beställningssortimentet, hittar vi fler fräscha och friskt läckra viner i Menger-Krugs 72449 Krug’scherhof Riesling Kabinett Trocken 2011 (99 sek), 72615 Krug’scherhof Weissburgunder Trocken 2011 (99 sek) och 72603 Motzenbäcker Rieslng Kabinett Trocken 2011 (109 sek). 6. Mer friskt sommarvin, den här gången från Spanien och närmare bestämt Galicien, också i BS, 71513 Paco y Lola 2011(109 sek). 7. Och så ett par viner från vinifierats favoritproducent i södra Bourgogne, François Feuillat-Juillot, Montagny 73009 ”Les Crêts” 2010 (129 sek) och 70768 Montagny 1ere Cru ”Les Coères” 2010 (149 sek). 8. Så undrar alla trogna HR ”men Clotilde då, ska du inte tjata om hennes vitviner igen?”, jo, så klart och den här gången går tipset till 6307 Chablis 2010 (139 sek) och 72258 Chablis 1ere Cru ”Montmains” 2006 (299 sek). 9. Billigt tacosvin som även duger till att grilla med är 2260 El Rey Old Vine Garnacha 2012 (65 sek). 10. Lite dyrare och snäppet upp är 79246 Baltos 2010 (89 sek) och från samma producent, Dominio de Tares, 75659 Exaltos 2008 (179 sek) och 99349 Bembibre 2007 (249 sek). 10. Mer spanskt hittar vi i 72763 Leon Dormido Rioja 2008 (159 sek) och 71885 Mazuelo de laCartlidge & Browne Quinta Cruz 2009 (169 sek). 11. Vidare till spansktalande Sydamerika och Argentina, där vi hittar Melipals budgetvin 72362 Ikella Malbec 2010 (85 sek), och vidare till Chile där vi hittar bassortimentets 6000 Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva 2011 (79 sek). 12. Från Syd- till Nordamerika och en budget-Pinot, 79245 Cartlidge & Browne Pinot Noir 2009 (115 sek), och ursnygga 73319 Lemelson Vineyards ”Thea’s Selection Pinot Noir” 2009 (225 sek), och den som är stadd vid kassa tar tillfället i akt och hugger ett av de få, unika exemplaren av 72337 Chateau Montelena Estate Cabernet Sauvignon 2009 (849 sek). UKF. Sist men inte minst tackar vi  med lite Steve Vai det svenska damlaget i fotboll för att de gjorde årets EM till en så spännande historia

Conde de los Andes 1964

Funderar allvarligt på ett aningen självdestruktivt förbud, nämligen ett förbud mot sociala medier. Saken är den, att för en tid sedan gick en känd bloggare och twittrare (@Reuterdahl) ut och tweetade om Rioja 64 och godis han provat från året och området och det skulle vara så himla bra och han hejades på av en annan bloggare och twittrare (@AndersOhman) och som jag, av egen erfarenhet, vet att det brukar stämma, det där med att 64:orna är så himla bra, började jag genast fundera över vilka 64:or jag eventuellt kunde tänkas ha kvar i den sorgliga vinkällaren och jodå, visst fanns där en Conde de losConde de los Andes 1964 Andes, den sista i en syskonskara, vilka har förgyllt både en och annan middag och, i förekommande fall, provning i hemmets lugna vrå. Således driven av vad som stått på ett socialt medium gav jag mig till att rota fram det sista syskonet från 64 och inte nog med det!: bara för att vara helt säker på att det skulle bli en lyckad afton – Äldsta dotterns födelsedag och hon älskar Rioja – plockade jag även med en Muga Reserva från 73, ett säkert kort. Men varför? undrar jag nu, när det heta blodet svalkats av något i min kropp? Hur lättpåverkad är inte jag? Nu sitter jag här utan Conde de los Andes 64 och dessutom! utan någon Muga Reserva 73. Uppgivet konstaterar jag därför, att båda var utmärkta och allra bäst var 64:an  med sin bruna färg, enormt stora doft som kastade sig på snoken, slet tag i den och vrålade med en fantastisk andedräkt, som en tornado rakt upp i näsborrarna, ”Riiiioojaaaa!!!”, och som om det inte skulle vara nog tog den ny sats och primalskrek, plötsligt, ”Teeempraaanilloooo”, trots att druvavtrycket i sig rent förnuftsmässigt borde vara utraderat, och därefter kastade det sig över gommen, tog tag i den och brottade ner den på mattan och satte sig att hoppa på den alltmedan den sjöng, till melodin ”Volare”, ”Riooja åh åh åh åh, Riiooja ohohoho, jag svävar högt i det blå….” och ja, nu finns bara ångesten och saknaden kvar och skulle jag, efter moget övervägande, bestämma mig för att kräva förbud mot sociala medier lär jag återkomma med ett sista inlägg här på bloggen, om inte, ja då klarade sig de sociala medierna med nöd och näppe den här gången. Ruben Romero & Lydia Torea.

Mysko rubrik, Bill Nelson, David Sylvian, Smashing Pumpkins, 14:e juli & franska vintips

Dagens Nyheters förstasida bjuder idag på rubriken ”Har info som kan skada USA mer” och inne i tidningen kan vi läsa att Snowden kan skada USA ”betydligt mer än det som hittills offentliggjorts”. Öh? Skada vilket USA? USA i betydelsen NSA och odemokratiska politiker som förespråkar ett slutet övervakningssamhälle? Knappast majoritetenLe Tricolor amerikaner. Obamas administration är helt fel på det här och borde göra en pudel innan det är försent – och Obamas berömmande av den modige Nelson Mandela härförleden faller platt till marken i skenet av hur han själv behandlar Snowden-affären. Vi lyssnar på lite Bill Nelson solo, med Be Bop Deluxe och med David Sylvian. Dessutom firar vi å era, svenskars, vägnar, att Smashing Pumpkins kommer till Cirkus 29:e julimissa inte det!   Dagen till ära spelar vi förstås också lite fransk musik. Sist men inte minst tips på franska viner att införskaffa, kanske måste samtliga beställas, snarast möjligt och därefter sätta gommen i: vitt, rött, rosé och mousserande. Bonus: mer Smashing Pumpkins.

Nya vinklubbslådan, Beatles, Radiohead & David Sylvian & Robert Fripp

Som tidigare puffats för här på vinfierat är nu Terrific Wines Clubs nya vinlåda ute. Kan beställas här (alltså, klicka på här, nyss, inte här, här där, så klart), men minst lika bra är att klicka här (och då menar vi här där här, inte här där där) och bli medlem i klubben så du inte missar häpnadsväckande information, läckra recept eller heta erbjudanden i framtiden. Vi firar denna låda av sommar-påpassligt utvalda drickfärdiga grillviner, mumsig matrosé och frisk Albarino med att lyssna på George Harrisons enda listetta i USA med The Beatles och titelspåret till ett klassiskt Radiohead-album och en låt från ett legendariskt samarbete mellan David Sylvian och Robert Fripp.

Mina viner i Sverige & George Harrison

Då och då frågar en och annan vilka av ”mina” viner som finns att köpa i Sverige. Inte särskilt många. De vinmakaruppdrag jag för tillfället har är förlagda till Pezenas-MDLVX 2009Languedoc, Minervois, Rioja, Red Mountain, Varberg och, senaste tillskottet vad det verkar, Lazio. Uppdrag jag haft de senaste åren men nu avslutat har bland annat varit förlagda till Provence, Krim, Assenovgrad, Mendoza och Struma Valley. Tydligen är en del viner från uppdraget hos Hedges, Red Mountain, Washington State, på väg in i höst, men bortsett från de vinerna är de enda ”Lars-påverkade” produkterna att tillgå i Sverige följande: Tre årgångar Mazuelo de la Quinta Cruz, tre viner från Domaine de Brescou (dessvärre inga vita för tillfället, bör snart komma in igen) och ett knippe produkter från Château L’Arnaude, som såldes för en tid sedan varmed också mitt uppdrag där upphörde. Vid sidan om de här vinerna finns ett vin som jag blendat för den svenska marknaden, El Rey Old Vine Garnacha, en budget-Garnacha från norra Spanien som är bra mycket bättre än sitt larviga pris och det säger jag bara delvis därför att jag satt ihop vinet och därför att jag har ett intresse i företaget som importerar det till Sverige. Avslutningsvis finns också några viner från Leon Dormido-projektet i Rioja, ett projekt där jag ibland blendar vinet, understundom kommer med vinmakar-råd och då och då inte är inblandad alls. I övrigt kan jag inte komma på något ”Lars-vin” i Sverige just nu. Å andra sidan är jag i högstaelrey2011 grad inblandad i att leta producenter och viner för Terrific Wines så i den portföljen finns, förstås, massvis av godis som jag varit med och rotat fram. Vad det gäller de sistnämnda vinerna är grundidén med TW att arbeta med viner från 80 sek och uppåt och bara med viner och, inte minst, människor som både er man i importträsket och dennes kollega tillika TW:s VD och ende anställde tycker om och har kul med. Visst var det här ett ganska tradigt inlägg och jag får väl stå för det även om jag egentligen tycker att det är orsakat av alla strutnyfikna som kommer med förvetna frågor. George Harrison.

Barolo & Beatles

Vad sägs om ett litet vintips så här när många av er kastar sig utan skyddsnät rakt ut i semesterns besvikelser och pseudohändelsen Almedalen närmar sig sin västgötaklimaxGiulia Negri (för övrigt ett uttryck som vi västgötar vet att Svearna hittat på i sin frustration över att inte sitta på Svea Rikes vagga och som vi älskar att använda eftersom det är så 1984)? Tycker då att ni ska prova Giulia Negris ”Barolo La Tartufaia”. Att Giulia, som kallar sig själv Barolo Girl, är en ung, kvinnlig vinmakare behöver inte ha någon betydelse i sig, men ”La Tartufaia” är tveklöst en Barolo i en egen stil, en stil som blickar både bakåt och framåt och som förmår att samla kraften samtidigt som den är ovanligt lätt: kort sagt en snabbfotad och slagkraftig mellanviktare från tungviktsklubben Barolo. Sist men inte minst: ”La Tartufaia” är förbannat gott. Beatles.