Vinkontroll: Bandol till exempel & Jefferson Airplane

Såg att Systembolaget efterfrågar ett rött Bandol-vin framöver. Ett krav är att vinet ska ha lagrats minst 12 månader på ekfat. Eftersom reglerna, såvitt jag kan minnas, föreskriver minst 18 månader på ek bestämde jag mig för att snabbt kolla upp saken och… blev fast. Det är fascinerande att se hur uppstyrda många områden är av tvingande regler och en sådan här genomgång påminner om hur fel den har som talar svepande om ”att man kanBandol manipulera hur man vill med traditionella viner”. Hm… För att du ska få din gård och ditt vin godkänt som AOP Bandol gäller, bland annat, följande och noterbart är att merparten av de här sakerna slogs fast redan 1941 då området blev AOC/AOP: Vindruvorna måste komma från orterna Bandol, Le Beausset (o s v), för rött vin är druvorna mourvèdre, grenache och cinsaut rekommenderade medan carignan och syrah får förekomma, minst 50 % av blenden måste vara mourvèdre, vingårdarna måste hålla en densitet på minst 5000 stockar/ha och avståndet mellan raderna får inte överstiga 2,50 m, stockarna ska beskäras med högst åtta knoppar per stock och beskärningen måste vara klar före 1:a maj, ingen del av vinodlingen får avkasta mer än 6500 kg/ha, är fler än 20 % av stockarna på ett fält döda ska fältet planteras om,Jefferson Airplane det är förbjudet att tillföra odlingarna jord från någon annanstans, druvorna ska vara hela då de transporteras till vinifieringsanläggningen och de ska hålla minst 12 % potentiell alkohol, rödvin upp till 14 % får innehålla högst 3 g socker/l, vin över 14 % får innehålla 4 g/l, berikning (och mycket annat är uttalat) är förbjudet, musten får inte stiga till över 40 +, ekchips är förbjudna, producenten måste ha en tankkapacitet motsvarande två skördar, centrifuger (och många andra maskiner) är förbjudna, vinkällaren ska alltid vara ren och i ett bra skick (detta kan kontrolleras närsomhelst), rödvinet får inte säljas före den 1:a maj andra året efter skörden (m a o lanseras årgången 2012 i maj i år). Jefferson Airplane.

Odlat vin, dumheter & Dany Brillant

När diverse nötter fick luft i media under Kalla Fakta-härvan i veckan hördes mer än en med självsäker min pladdra på om, typ, ”ekologiska och organiska viner” och, rent av, ”biologiska och organiska viner”. Det låter bra och om vi utgår från att ingen har koll blir det bra media. Fast nu är det nog så att personerna ifråga inte har en aning om vad de säger. De vill säga ekologiskt vin, alltså vin som odlas utan systemiskaDany Brillant pesticider – framförallt fungicider (svamp), insekticider (gissa) och herbicider (ogräs) som tar sig in i rankan via bladens klyvöppningar (inte marken eller druvorna som också sagts otaliga gånger den senaste veckan) och så att säga verkar inifrån och därför kan lämna små rester i vinet – och handelsgödsel. Vidare måste den ekologiska odlaren i vinkällaren låta sig nöjas med ekologiska produkter innebärande, till exempel, att om du vill klara ett vin med äggvita, måste denna komma från ekologiska ägg. Ett vin bör sedan förvisso vara biologiskt och ha sitt ursprung i vinrankan samt organiskt såtillvida att det mesta levande i någon mening alltid handlar om organisk kemi. Teknisk vin, som också nämnts, görs så här (ja, du ska klicka på det understrukna ordet för att få mer information) . Det som oftast nämnts i negativ mening under veckan är industri- och skräpviner, som ingen tar på allvar och skyr som den pest de är. Undantaget, förstås, alla som tjänar pengar på de produkterna samt den oupplysta alternativt hänsynslösa konsumenten. Så här (klicka igen, tack) gör vi pop och häftiga popvideo i Frankrike.

Flavescence dorée

Vet inte om ni sett att en fransk, biodynamisk odlare riskerar dömas till dryga böter och rent av fängelse därför att han vägrar appliceraFlavescence dorée verkningsfulla växtskyddsmedel på ett fält som drabbats av sjukdomen Flavescence dorée, men har ni det undrar ni säkert varför i hela fridens namn det är på det viset. Svaret är mycket enkelt: du måste enligt lag ta hand om ett fält med Flavescence dorée, annars sprider sig sjukdomen snabbt till alla kringliggande fält och därifrån till… Det är extremt viktigt att alla i området behandlar mot sjukdomen samtidigt. Vägrar en person kvarstår problemet och alla övrigas arbete och investerade pengar är till ingen nytta. Vad kan då en biodynamisk odlare göra om den inte vill spruta? Det som man gjort i alla tider: dra upp sina stockar,  elda upp dem med det snaraste och börja förbereda jorden för kommande omplantering.

Slutord Kalla Fakta, SLV, Naturvinsakademien & Kent

Trodde vi var klara med Kalla Fakta, men gårdagens inslag i TV4 Nyhetsmorgon (kan tyvärr inte länka från utlandet, sök själv på TV4.se) med bland annat en företrädare för Naturvinsakademien säger annat. Till att börja med måste vi reda ut vad Naturvinsakademien är för något. Finns den överhuvudtaget?  En snabbkoll på nätet gerTV4 logga vid handen att företeelsen inte existerar annat än som någon slags integrerad del i Expert Solutions Sweden AB i Växjö, även kallat Swiss-Ecu Sweden AB. Det är ett företag som bland annat ska ” bedriva administration av byteshandel via internet samt därmed förenlig verksamhet”. Okej, finns alltså inte som en fristående och oberoende verksamhet med allmänhetens bästa för ögonen, vilket man annars kan förledas tro. Likväl får en företrädare för denna icke-existerande företeelse komma till tals i TV som om han verkligen företrädde något viktigt, existerande. Lätt tveksam journalistik, även om det nu är bra TV. Vad så med den där listan som ältas hit och dit och får alla att gå i taket? Tja, vissa av produkterna är möjligen allergena men knappast giftiga och fortsatt är alkohol det farligaste i vinet. Dessutom finns det inga jäststammar som ger jordgubbssmak och så vidare. Däremot finns det jäst som kan hjälpa de aromerna på traven, men de jästtyperna fungerar bara på must som saknar rätt BiB Rapskoncentration, det vill säga vin som görs för konsumenten som handlar skräpviner. Och det är just det som är grejen: problemet är, egentligen, inte skräpvinerna i sig eller hur de görs utan att någon köper dem. Ytterst bör alltså ett reportage göras om Svenssons vinval. Ungefär som Svensson tidigare fått hjälp med att fatta att en sko måste ha ett lägstapris för att alla i produktionskedjan ska må bra. Nu ska för all del inte Systembolaget, importörerna och producenterna som handlar med skräpvinerna förskonas från rättmätig kritik, men ändå, utan konsumentens medverkan tjänar de inga pengar på sitt omoraliska värv. Sist men inte minst: en stor del av ämnena på Kalla Faktas lista finns naturligt i vinet, även i naturviner, varför den som är allergisk mot låt säga tannin eller överkänslig mot vinsyra knappast kan dricka vin överhuvudtaget ungefär som vissa allergiker inte kan äta nötter eller dricka mjölk överhuvudtaget. Att sedan konsumenter nu får ont i magen av viner som var med i Kalla Faktas reportage och lämnar tillbaka sina skräpviner (TV4 Nyheterna igår) kan förstås inte annat än applåderas. Och då har konsumenten ändå inte koll på ochratoxin i dåligt odlat vin – och det gäller oavsett vilken filosofi bonden säger sig följa – och ingen har varnat diabetikern för sockertillsatserna i skräpvinerna. Ett ord också om Livsmedelsverket (SLV) som uttalar sig om vad som ska stå på vinetiketten i Kalla Faktas reportage, läs det här, för det är tydligen okänt för många på SLV (att, citat SLV ”Det tillfälliga undantaget från märkning av allergener på vin upphörde den 30 juni 2012”) och nämns därför inte i TV-inslaget. Allra sist men inte minst får vi hoppas att Alko och Systembolaget breddar Kalla Faktas analys av skräpvinerna för det låter osannolikt att det finns besprutningsrester i blott fyra av tio, och det är inget mer med den saken: undvik skräpvinerna så behöver du inte bry dig. Vi rundar av Kalla Fakta-debatten med Kent.

Eftermäle Kalla Fakta om vin, jubileum & bonus

Hade igår ett litet tweetsamtal med Kalla Faktas reporter Per Hermanrud. Han menade bland annat, att ”hur det är (med tillsatser o d) för varje enskilt vin vet ingen eftersom vinindustrin har ett undantag från ingredienlistning”. Sant för slutkunden. Å andra sidan ärVingård, Cori vinproducenten tvungen att föra loggbok över allt hen gör i vinkällaren. Varje behandling och tillsats måste bokföras. Dessutom måste hen ha sådan ordning på sina tankar, sin skörd och sina fält att innehållet i varje flaska kan spåras hela vägen tillbaka till fältet och det som där skett. Detta kan kontrolleras närsomhelst och är inte allt i ordning utfärdas straff enligt fastställd skala. På de gårdar jag arbetat på i Frankrike har kontroller vanligtvis skett minst en gång per år. Detta hindrar nu inte den som massproducerar att slarva och skarva, lika lite som lagar och förordningar hindrar undermåligt producerat kött. Det som verkligen har effekt är om du och jag väljer bort de omoraliska varorna. Tyvärr svider detta oftast i plånboken, men om inte vi har råd att handla moraliskt, vem ska då ha det? I skenet av detta är Aftonbladets artikel häromdagen, där just de omoraliska skräpvinerna hyllas, ett slag i ansiktet på alla som verkar för miljöns bästa och solidaritet med utsatta Fender Stratavingårdsarbetare. Kalla Faktas ”konsument i rika landet”- vinklade inslag igår bör ha det goda med sig att det breddar debatten – förhoppningsvis även bortom populistiska och i tiden tillrättalagda uttalanden från en uppsjö politiker som dök upp som gubben/gumman i lådan över en natt samt de vinets dödgrävare som tror att ett okritiskt hyllande av ”naturviner” skulle vara en framkomlig väg. Återigen: Ytterst är det konsumentens ansvar att välja bort omoraliska produkter. Det är bra om media, äntligen, tar upp skräpvinerna – som verkligen odlas illa och ofta dumprepareras för skräpvinsmassan – och det eländiga träsk de klafsar runt i, men det är i bästa fall naivt, i värsta fall korkat och definitivt onödigt och fel att dra alla viner och producenter över en kam. Precis som du kan välja rätt banan, kan du välja rätt vin. 50 år med Fender. Bonus: Unsustainable.

Kalla Fakta om vin & Freeway Jam

Tyvärr visade sig Kalla Faktas granskning av vin ha sin träffbild precis där vi befarade att den skulle vara: över och vid sidan om målet. Genom att släppa fram än den ena än den andra tomten och tomtegumman lät det som om allt vin är samma sak. Det är förvisso verkligen svårt att fullt ut deklarera en jordbruksprodukt – hur många mjölkkonsumenter funderar förresten på hur kornas föda besprutats? –  likväl vore det inte alls dumt med en innehållsförteckning på vinet och gärna också en uppräkning över vad som används i vingården i form av vatten, gödning och växtbekämpningsmedel. Detta skulle nämligen tydligt visa varför du inte ska köpa de billigaste vinerna, som inte kan produceras utan ekologiska kompromisser. Och som om inte det räcker som argument mot skräpvinerna kan man lägga till Sveriges Radios betydligt skickligare reportrar på Kaliber och deras arbete med att lyfta fram det omoraliska i att köpa de billigaste vinerna, som är lika diskutabla som det billigaste köttet och skjortan från barnarbetarna i sweatshopen. Kom igen, Kalla Fakta, ta tag i ämnet igen och gör det ordentligt nästa gång. Behöver en Freeway Jam för att komma över besvikelsen över detta bortkastade tillfälle att ta ett verkligt grepp på världens vinproduktion och det som vi svenskar köper och dricker.

Överraskande skörd

Är minst sagt överraskad av årets skörd på ”mina” gårdar i Sydfrankrike. Hade vissa förhoppningar om enstaka ”superviner” till följd av årets svalka och nederbörd. Till min förvåning är det mesta bra, riktigt bra. Rent, fräscht, snyggt. Nu beror detta förstås till stor del på att arbetet utförts på bästa sätt på båda gårdarna och, min blygsamhet förbjuder mig inte att säga det, de haft bra rådgivning och skördeprogram att arbeta efter. På Domaine de Brescou har vi snygga, fräscha vita, en explosiv rosé och flera riktigt läckra rödviner – det sista gäller inte minst nya toppvinet ”Chateau de Brescou”, en grenache-baserad blend. Har precisDomaine d'Escapat C kommit hem från hockey-legendarens Bruno Ohlzon Domaine d’Escapat i Minervois. Om inget går snett framöver kommer vi där att kunna presentera en klart uppgraderad ”Le Capitain”, numer baserad på grenache, och en dito ”No 6”, numer baserad på Syrah. Vid sidan om dessa finns, framförallt, en urläcker chenin blanc med en för området osannolik, naturlig syra – ska bli mycket spännande att följa de närmaste åren. Inga problem alls då? Jodå, ett sådant här år får man alltid någon eller några tankar som avbryter sin jäsning halvvägs eller, värre, när bara 20 g socker eller så återstår. Vi kämpar med ett par sådana cisterner på Escapat, men med tanke på hur året tedde sig före september och skörden så kan vi andas ut och till och med glädja oss åt förvånansvärt bra viner i år. En mycket positiv överraskning!

Uppgraderad Perez Cruz, frisk Casa Marin, traditionell Weinert & musikalisk Achilles

Er utsände sökare i vinets universum sitter i skrivande, okristligt tidiga, stund på en flight mellan Santiago och Buenos Aires och dövar öronen med Led Zeppelin för att slippa höra på en gallskrikande unge i stolsraden framför. Allt är dock inte bara tidiga morgonar och skrikande ungar på sådana här resor. Således följer här tre trevliga saker att förtälja från denna sydamerikanska utflykt: 1. Har varit hos Perez Cruz, söder om Santiago, och A förhoppningsvis övertygat dem om att för oss i Sverige buteljera lite av vinmakarens German Lyon första, läckra försök med grenache – de är inte så pigga på detta, men det verkar som att vi i alla fall kommer att få några pavor våren 2014 B testat Germans nya cabernet franc, som vi helt säkert får en skvätt av till våren C tillsammans med German uppgraderat nya årgången av Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva (12), som vi redan säljer i Sverige (11); i samband med den skattehöjning som väntar på andra sidan nyåret och det årgångsbyte som följer i mars passar vi på att höja priset ytterligare något och, framförallt, uppgraderar vi vinet på så vis att vi lägger i en skvätt mer koncentrerat, dyrare, vin samtidigt som vi ändrar ekkompositionen något varmed vi, tro mig, uppnår en snudd på häpnadsväckande effekt och ett både stramare, seriösare och större vin – är mycket nöjda med resultatet.Glasskugga2. Besökte vinmakaren Maria ”Marielu” Luz på hennes Casa Marin. Maria bestämde sig för några decennier sedan för att snabbt göra sig en förmögenhet på bulkvin, gjorde det och satte sedan nästa steg i planen i verket: hon köpte mark, rev upp skog och planterade vin på de tokbranta kullarna i barndomens Lo Abarca (San Antonio Valley). Hon är fortsatt den enda producenten i detta svala läge och med tanke på svårigheterna med att hitta fler sammanhängande jordlotter med tillgång på vatten, lär hon förbli ensam. Oerhört friska och fräscha viner, där hennes Casa Marin-range, med rätta, är lite dyrare och Cartagena-rangen ger vardagskonsumenten en chans att känna på Lo Abarcas friska syra och lite lättare stil (Casa Marin Miramar Vineyard Syrah håller 11,7 % men har ändå nått en bra fenolisk mognad – inte precis vad man hittar varje dag i Chile). Även om vinet är dyrt utfärdas stark köprekommendation på Casa Marin Miramar Vineyard Riesling, särskilt årgången 2009 (förhoppningsvis kommer några av de få flaskorna till Sverige nästa år).Casa Marin vingård 3. Passade på vägen, i Mendoza, på att besöka den traditionella producenten  Bodega y Cavas de Weinert i Lujan de Cuyo. Här regerar, sedan många år, schweiziske vinmakaren Hubert Weber och kanske är det hans ursprung som förpliktigar men det finns få, om någon, vinkällare i världen som är så ren som den här. Enbart betongtankar och träliggare. Massor av träliggare, över 200, med en kapacitet på mer än 2 miljoner liter. Med andra ord upplagt för damm och orena träkar och därmed orena viner, men nej, inte alls, tvärtom. Snyggt jobb, som bland annat görs av en person som veckan lång dammar och putsar liggarnas alla håll och kanter. Vinerna går från vardagsviner (”Pedro de Castillo”) med bland annat en rejält rökig, läcker Bonarda – ”Bonarda som den i själva verket är”, enligt Hubert – en rejält dyr ”Estrella Malbec” som lagrats, öh, 15 år på träliggare, en hel del Tondonia-känsla här med andra ord (och ja, rosévinet Hubert föredrar att visa är en 08:a, vilket är gammalt i de här trakterna; en ganska snygg Malbec för att vara Mendoza-rosé). Kort sagt är inte Weinert precis vad man förväntar sig i Mendoza och helt klart en annorlunda stil att snarast inordna i sin erfarenhetsbank; titta då särskilt, utöver nämnda Bonarda, efter Cavas de Weinert Cabernet Sauvignon 2006 och Estrella Cabernet Sauvignon 1994 (i oktober i år av Vinum utsett till Sydamerikas bästa vin), notera då att nyss nämnda 06:a ännu inte släppts till försäljning. I bästa mening traditionellt och långsiktigt så det förslår.Weinert, källare

Svavlat vs osvavlat

Även i år gör vi på Domaine de Brescou samma vin med och utan svavel och precis som ifjol visar sig de svavlade versionerna vara fräschare – notera att halten SO2 är mycket låg även i de svavlade vinerna. Intressant i år däremot är att vi får fram en mer druväkta Viognier, typ Condrieu, om vi arbetar utan tillsatt jäst och svavel. Problemet är, förstås, att vi inte har en aning om vilket jäst som faktiskt jäst vinet.

Utmärkt svavelhalt

För ett par år sedan började Domaine de Brescou skriva ”låg svavelhalt” på sina etiketter. Nu har gården tagit ett steg till och alla viner som buteljeras från och med nu kommer ha den totala svavelhalten utsatt. En låg svavelhalt är förvisso ingen garanti för ett bra vin, men om vinet är bra och innehåller lite svavel är det en tydlig vink om att producenten arbetar oerhört hygieniskt och noggrant, inte minst i vingården. Tyvärr är det så att många lågsvavelviner inte är bra av det enkla skälet att producentenBrescou label inte klarat av de enorma hygienkrav som ställs på ett sådant vin, vill här gärna upprepa ”inte minst i vingården”. Om Brescou klarar biffen? Ja, nu är jag i synnerligaste grad part i målet, men jag dristar mig till att påstå, att rent objektivt så är det tveklöst så. Och det beror inte på den konsulterande vinmakaren utan på att personalen på plats är otroligt duktig. I år har vi dessutom kunnat ta ett stort steg mot mindre rustika viner i och med en ny, skonsam skördemaskin – majoriteten av druvorna skördas med maskin – och en uppgraderad temperaturkontroll i vinkällaren. Kort sagt har jag aldrig känt så rena viner på Brescou som i år. Svavelhalterna? Fascinerande nog ligger det röda osvavlade vinet strax under 10 mg/l men det gör flera av de andra vinerna också direkt efter den alkoholiska jäsningen. Detta är inget konstigt här: slutnivån i de röda och rosévinet brukar landa mellan 50 och 70 mg/l medan vitvinerna vanligen sladdar in mellan 60 och 90 mg/l. Långt från EU:s gränsvärden för ekologiska viner och ändå längre från de konventionella nivåerna.