Överraskande skörd

Publicerat 2013-11-22 av Lars Torstenson

Är minst sagt överraskad av årets skörd på ”mina” gårdar i Sydfrankrike. Hade vissa förhoppningar om enstaka ”superviner” till följd av årets svalka och nederbörd. Till min förvåning är det mesta bra, riktigt bra. Rent, fräscht, snyggt. Nu beror detta förstås till stor del på att arbetet utförts på bästa sätt på båda gårdarna och, min blygsamhet förbjuder mig inte att säga det, de haft bra rådgivning och skördeprogram att arbeta efter. På Domaine de Brescou har vi snygga, fräscha vita, en explosiv rosé och flera riktigt läckra rödviner – det sista gäller inte minst nya toppvinet ”Chateau de Brescou”, en grenache-baserad blend. Har precis kommit hem från hockey-legendarens Bruno Ohlzon Domaine d’Escapat i Minervois. Om inget går snett framöver kommer vi där att kunna presentera en klart uppgraderad ”Le Capitain”, numer baserad på grenache, och en dito ”No 6”, numer baserad på Syrah. Vid sidan om dessa finns, framförallt, en urläcker chenin blanc med en för området osannolik, naturlig syra – ska bli mycket spännande att följa de närmaste åren. Inga problem alls då? Jodå, ett sådant här år får man alltid någon eller några tankar som avbryter sin jäsning halvvägs eller, värre, när bara 20 g socker eller så återstår. Vi kämpar med ett par sådana cisterner på Escapat, men med tanke på hur året tedde sig före september och skörden så kan vi andas ut och till och med glädja oss åt förvånansvärt bra viner i år. En mycket positiv överraskning!

Uppgraderad Perez Cruz, frisk Casa Marin, traditionell Weinert & musikalisk Achilles

Publicerat 2013-11-13 av Lars Torstenson

Er utsände sökare i vinets universum sitter i skrivande, okristligt tidiga, stund på en flight mellan Santiago och Buenos Aires och dövar öronen med Led Zeppelin för att slippa höra på en gallskrikande unge i stolsraden framför. Allt är dock inte bara tidiga morgonar och skrikande ungar på sådana här resor. Således följer här tre trevliga saker att förtälja från denna sydamerikanska utflykt: 1. Har varit hos Perez Cruz, söder om Santiago, och A förhoppningsvis övertygat dem om att för oss i Sverige buteljera lite av vinmakarens German Lyon första, läckra försök med grenache – de är inte så pigga på detta, men det verkar som att vi i alla fall kommer att få några pavor våren 2014 B testat Germans nya cabernet franc, som vi helt säkert får en skvätt av till våren C tillsammans med German uppgraderat nya årgången av Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva (12), som vi redan säljer i Sverige (11); i samband med den skattehöjning som väntar på andra sidan nyåret och det årgångsbyte som följer i mars passar vi på att höja priset ytterligare något och, framförallt, uppgraderar vi vinet på så vis att vi lägger i en skvätt mer koncentrerat, dyrare, vin samtidigt som vi ändrar ekkompositionen något varmed vi, tro mig, uppnår en snudd på häpnadsväckande effekt och ett både stramare, seriösare och större vin – är mycket nöjda med resultatet.2. Besökte vinmakaren Maria ”Marielu” Luz på hennes Casa Marin. Maria bestämde sig för några decennier sedan för att snabbt göra sig en förmögenhet på bulkvin, gjorde det och satte sedan nästa steg i planen i verket: hon köpte mark, rev upp skog och planterade vin på de tokbranta kullarna i barndomens Lo Abarca (San Antonio Valley). Hon är fortsatt den enda producenten i detta svala läge och med tanke på svårigheterna med att hitta fler sammanhängande jordlotter med tillgång på vatten, lär hon förbli ensam. Oerhört friska och fräscha viner, där hennes Casa Marin-range, med rätta, är lite dyrare och Cartagena-rangen ger vardagskonsumenten en chans att känna på Lo Abarcas friska syra och lite lättare stil (Casa Marin Miramar Vineyard Syrah håller 11,7 % men har ändå nått en bra fenolisk mognad – inte precis vad man hittar varje dag i Chile). Även om vinet är dyrt utfärdas stark köprekommendation på Casa Marin Miramar Vineyard Riesling, särskilt årgången 2009 (förhoppningsvis kommer några av de få flaskorna till Sverige nästa år). 3. Passade på vägen, i Mendoza, på att besöka den traditionella producenten Bodega y Cavas de Weinert i Lujan de Cuyo. Här regerar, sedan många år, schweiziske vinmakaren Hubert Weber och kanske är det hans ursprung som förpliktigar men det finns få, om någon, vinkällare i världen som är så ren som den här. Enbart betongtankar och träliggare. Massor av träliggare, över 200, med en kapacitet på mer än 2 miljoner liter. Med andra ord upplagt för damm och orena träkar och därmed orena viner, men nej, inte alls, tvärtom. Snyggt jobb, som bland annat görs av en person som veckan lång dammar och putsar liggarnas alla håll och kanter. Vinerna går från vardagsviner (”Pedro de Castillo”) med bland annat en rejält rökig, läcker Bonarda – ”Bonarda som den i själva verket är”, enligt Hubert – en rejält dyr ”Estrella Malbec” som lagrats, öh, 15 år på träliggare, en hel del Tondonia-känsla här med andra ord (och ja, rosévinet Hubert föredrar att visa är en 08:a, vilket är gammalt i de här trakterna; en ganska snygg Malbec för att vara Mendoza-rosé). Kort sagt är inte Weinert precis vad man förväntar sig i Mendoza och helt klart en annorlunda stil att snarast inordna i sin erfarenhetsbank; titta då särskilt, utöver nämnda Bonarda, efter Cavas de Weinert Cabernet Sauvignon 2006 och Estrella Cabernet Sauvignon 1994 (i oktober i år av Vinum utsett till Sydamerikas bästa vin), notera då att nyss nämnda 06:a ännu inte släppts till försäljning. I bästa mening traditionellt och långsiktigt så det förslår.

Svavlat vs osvavlat

Publicerat 2013-11-09 av Lars Torstenson

Även i år gör vi på Domaine de Brescou samma vin med och utan svavel och precis som ifjol visar sig de svavlade versionerna vara fräschare – notera att halten SO2 är mycket låg även i de svavlade vinerna. Intressant i år däremot är att vi får fram en mer druväkta Viognier, typ Condrieu, om vi arbetar utan tillsatt jäst och svavel. Problemet är, förstås, att vi inte har en aning om vilket jäst som faktiskt jäst vinet.

Utmärkt svavelhalt

Publicerat 2013-11-07 av Lars Torstenson

För ett par år sedan började Domaine de Brescou skriva ”låg svavelhalt” på sina etiketter. Nu har gården tagit ett steg till och alla viner som buteljeras från och med nu kommer ha den totala svavelhalten utsatt. En låg svavelhalt är förvisso ingen garanti för ett bra vin, men om vinet är bra och innehåller lite svavel är det en tydlig vink om att producenten arbetar oerhört hygieniskt och noggrant, inte minst i vingården. Tyvärr är det så att många lågsvavelviner inte är bra av det enkla skälet att producenten inte klarat av de enorma hygienkrav som ställs på ett sådant vin, vill här gärna upprepa ”inte minst i vingården”. Om Brescou klarar biffen? Ja, nu är jag i synnerligaste grad part i målet, men jag dristar mig till att påstå, att rent objektivt så är det tveklöst så. Och det beror inte på den konsulterande vinmakaren utan på att personalen på plats är otroligt duktig. I år har vi dessutom kunnat ta ett stort steg mot mindre rustika viner i och med en ny, skonsam skördemaskin – majoriteten av druvorna skördas med maskin – och en uppgraderad temperaturkontroll i vinkällaren. Kort sagt har jag aldrig känt så rena viner på Brescou som i år. Svavelhalterna? Fascinerande nog ligger det röda osvavlade vinet strax under 10 mg/l men det gör flera av de andra vinerna också direkt efter den alkoholiska jäsningen. Detta är inget konstigt här: slutnivån i de röda och rosévinet brukar landa mellan 50 och 70 mg/l medan vitvinerna vanligen sladdar in mellan 60 och 90 mg/l. Långt från EU:s gränsvärden för ekologiska viner och ändå längre från de konventionella nivåerna.

Tekniskt vin: så här gör du

Publicerat 2013-11-04 av Lars Torstenson

Den uppblåsta och ofta okunniga debatten om naturvin tycks nu höra gårdagen till. Däremot finns benämningen ”naturvin” kvar som en ändstation på en skala från naturvin till ”industrivin” och någonstans där under resans gång hittar vi företeelser som ”terroirvin” och ”tekniskt vin”. Dagens fråga är hur mycket producenten manipulerar ett tekniskt vin. I grund och botten görs följande: vinodlingen är sällan ekologisk, men kan vara det, inte sällan är den ”sustainable”. Till skillnad från ”industrivin” sköts dock odlingen vanligtvis på ett bra sätt och utan excesser av vare sig växtskyddsmedel, traktortimmar eller vatten. Skörden sker kanske med maskin, kanske för hand. Vissa skillnader föreligger i vinkällaren beroende på typen av vin, vi tittar här bara på rödvin, som är det som behöver manipuleras mest. I syfte att påskynda både tidiga och senare utfällningar tillsätts ibland enzym till druvorna sedan de krossats och lagts på tank. Utöver detta skyddas druvorna/musten med en tillsats svavel på, vanligen, högst 5 g/hl. En jäst tillsätts, oftast utvald inte för att ge arom utan för att jäsa ut vinet utan risk för förhöjda värden av flyktig syra, acetaldehyd eller besvärande restsocker. Ibland kombineras detta med jästnäring. Genom temperaturkontroll hålls tankarna på en för vinmakaren önskad temperatur, som ska säkerställa jäsningsförloppet utan risk för oönskade stopp som i sin tur kan leda till allvarliga defekter. Under macerations- och jäsningsprocessen pumpas inte sällan en tredjedel av tankens innehåll runt varje dag. Detta för att syresätta och urlaka. Ibland kombineras detta med ett så kallat delestage då hela tankens innehåll flyttas runt – vissa väljer att arbeta med dagliga delestage. Efter så kort tid som möjligt, vanligen högst en vecka är det så dags att pressa det nästan färdigjästa vinet. När jäsningen är klar flyttas vinet igen och en mjölksyrabakterie tillsätts eventuellt. Dagens bakterier är mer effektiva och brukar fungera bra. På så sätt undviker producenten risker som annars kan uppstå i samband med den malolaktiska jäsningen. När så den sistnämnda är klar flyttas vinet en gång till och svavlas på nytt, kanske med runt 3 g/hl. Har allt gått bra och druvorna var rena från start kommer sedan inte så mycket mer svavel att behövas, bortsett från de kanske 2 g/hl som tillsätts i samband med buteljeringen (då landar det totala svavlet garanterat under 100 mg/l, d v s långt från de gränsvärden som gäller). Lagras vinet på ekfat tillsätts sannolikt mer svavel samtidigt som mindre klarnings- och filtreringsarbete behöver göras. Den som gör en tidig buteljering behöver förmodligen klara, kanske med bergleran bentonit, och filtrera, men är vinet tillräckligt klart och lite dyrare och därmed riktat till en mindre okunnig konsument, som inte blir hysterisk över lite fällning i flaskan, kan filtreringen hoppas över. Visst, det är en del manipulerande, men det är viktigt att understryka att det finns inget hälsovådligt någonstans i den hanteringen och inte heller någon fuffens som producenten behöver skämmas för. Att sedan många av oss vinmakare föredrar att göra terroirvin men inte alltid kan göra det, precis som många konsumenter föredrar att dricka terroirvin men inte alltid gör det, är en annan och av krass ekonomi styrd sak.

Skörden i Bordeaux 2013, Humble Pie & Diana Krall

Publicerat 2013-10-04 av Lars Torstenson

Varför det är på det viset kan var och en forma sin egen uppfattning om, men faktum är att framförallt de engelska vinrapportörerna envisas med att fortsatt försöka tala om årgången 2013 i Bordeaux som något riktigt, riktigt bra. Och så har det låtit mest hela året. Även när värmen aldrig riktigt ville installera sig under försäsongen eller regnet sluta med sitt infernaliska droppande eller när kyla och nederbörd ställde till det under blomningen eller när rötan kunde inta sina positioner i juni eller när haglen föll, kanske inte ens när de nu faller igen, ja, vid sidan om regnet som faller lite då och då. Mycket 2002 över den här årgången. Blir kanske, i likhet med 2002, bra i Champagne och, mot alla odds, Bourgogne, men knappast i Bordeaux. Här intill ett par bilder tagna i vinfälten i appellationen Margaux för några dagar sedan, inte riktigt så man som vinmakare vill att klasarna ska se ut när det drar ihop sig till skörd. Notera att de skadade, fortsatt gröna, druvorna, aldrig kommer bli något annat än små, gröna, sura och bittra druvor. Å andra sidan, när sanningen väl når marknaden kommer priserna rasa och den som är lite om sig och kring sig kommer kunna förse sitt vinskåp med en hel del bra, om än ej särdeles lagringsbar, Bordeaux för en relativt ringa slant. Med andra ord har nog engelsmännen rätt ändå: Bordeaux är synnerligen lovande i år. Fredag med Humble Pie & Diana Krall.

Nördinfo om kvävebesprutning av Grenache, partytricks & Queen

Publicerat 2013-09-30 av Lars Torstenson

Svara

Forskning och empiri visar att vinbonden kan förbättra, eller i alla fall förändra, aromerna i viner gjorda på till exempel Sauvignon blanc och Colombard genom att spraya kväve på rankans blad. Denna effekt kan förstärkas genom valet av en jäst som ytterligare förstärker de svavelbaserade aromerna. Vissa av oss, som tycker att just den här utvecklingen klätt av Sauvignon blanc-druvan dess egentliga karaktär kan hålla med om att det fungerar,

Grenache (tecknad och obesprutad)

men knappast gör saken bättre. Nu har Chambres d’Agriculture du Var et des Bouches-du-Rhône och Centre du Rosé i Vidauban testat hur kvävebesprutning fungerar i rosévinssammanhang. Försöken har pågått mellan 2009 och 2012 och gällt Grenache. Enligt slutrapporten blir de besprutade druvorna lättare att jäsa – mer näring för jästen – och vinerna mer fruktiga. Det sistnämnda enligt de paneler som haft att blindprova roséviner gjorda på Grenache med eller utan tillskott av kväve på bladen. Samtidigt påpekar rapporten att det både är billigare och enklare att tillsätta kväve direkt till musten och att skillnaden mellan kvävebesprutad och obesprutad Grenache inte är särskilt stor samt att det är en dyr procedur. Ni som tycker om att samla på er absolut värdelöst vetande ska ha klart för er, att kvävet bör appliceras halvvägs genom véraison eftersom rankan då knappast längre växer varmed kvävet inte påverkar växtkraften i någon större utsträckning, att det är bäst att lägga på kvävet i två omgångar med tio dagars mellanrum, att det är viktigt att blanda kvävet med mycket vatten för att inte riskera att bränna bladen (200 – 400 liter vatten/hektar), att kvävebesprutning mer än fördubblar det assimilerbara kvävet i musten. Också kväve. Queen.

Skörden i Lazio 2013 nu & Cecilia Bartoli sänd från Himlen & Bergs Lars

Publicerat 2013-09-23 av Lars Torstenson

Var i förra veckan hos min nya uppdragsgivare Pietra Pinta i Cori (Lazio), en dryg timme från Rom. Liksom i Sydfrankrike var årets första hälft ovanligt sval och nederbördsrik här och även här har det fördröjt utvecklingen av framförallt de vita druvorna. Således sen skörd. Nu är i alla fall merparten av de vita inne liksom en del av vad vi kallar premiumdruvorna – druvor från fält som fått särskilt uppvaktning under säsongen. Om det har någon betydelse att man gallrar? Skulle vilja påstå att dess betydelse inte kan överdrivas ett år som detta. Vi är minst en vecka tidigare på de gallrade fälten och har dessutom fullt friska druvor där – medan många andra fält drabbats av mjöldagg och många andra druvor fått ovanligt tunna skal och spräcks om/när det nu regnar och tvingar oss till oplanerad skörd har vi inga som helst problem i de gallrade fälten, tvärtom ser det mycket bra ut där, även ett år som detta. En anmärkningsvärd, och spännande, sak är att druvan Greccheto, som vanligen ses över axeln här, i år visar sig från sin allra bästa sida och vi kommer därför göra en tank med, vad vi hoppas, förstklassig Greccheto. Bortsett från sistnämnda druva har jag svårt att se att vi kommer göra fantastiska vita på Pietra Pinta i år, däremot hyser jag vissa förhoppningar för de röda – mer om det senare. Nu till ett stycke musik vi tidigare delat med oss av här på vinifierat, men som kommer i repris ity vår trogne HR Bergs Lars Hansson har sänt oss himlasända Cecilia Bartolis tolkning av ett stycke Händel.

Svensk ek att köpa för den som skyndar & Black Oak Arkansas

Publicerat 2013-08-31 av Lars Torstenson

Det på vinifierat tidigare omtalade forskningsprojektet om svensk ek har nu officiellt presenterats för allmänheten och på måndag kan den som skyndar sig köpa några provningslådor sprungna ur det här arbetet. Makarna Thorslund på Thorslundkagge och professor Bert van Bavel vid Örebro Universitet har studerat lagring av whisky respektive vin på svensk och annan ek i syfte att definiera svensk ek. Av försöken avseende vin framgår att de tre ursprungen för eken men också de olika rostningsgraderna (lätt, mellan, hård) uppvisar olika karaktärer. Att från detta dra några slutsatser låter sig knappast göras för gemene man – inte minst som somligt av det som den kemiska analysen visar inte har full bäring i det praktiska vinmakeriet och konsumentens näsa. Däremot kan den nyfikne med fördel införskaffa en av de få lådor med prover som säljs från försöket, av den framgår mer handfast vad rapporten talar om. Invenire heter lådan och består av samma vin lagrat på svensk, amerikansk respektive fransk ek. En intressant och kul provning. Beställes här. Vid sidan om provlådan släpps några hundra buteljer av ett vin som består av det som blev över av det som lagrats på svensk ek. Av självklara skäl var det här vinet efter forskningsarbetet aningen överekat. För att råda bot på det blandade därför jourhavande vinmakare, en er närstående bloggare, i lite oekat vin samt bad Mäster Johan Thorslund att specialrosta ett par fat som pricken över i. Hur väl vi lyckades med att få vinet drickbart eller rent av angenämt är upp till dig att avgöra – ett spännande vin att prova är det i alla fall. Två tredjedelar Syrah och en tredjedel Merlot från Languedoc, rejält lagrat på fat av svensk ek. Heter Invenire Suecia och kan beställas här. De snygga etiketterna har för övrigt gjorts av de skickliga grafiska designarna på Pinyin Studio i Peking. Black Oak Arkansas.

Mina skördar 2013 & Neil Young

Publicerat 2013-08-28 av Lars Torstenson

En intressant effekt av den kalla och nederbördsrika våren i år är att båda ”mina” gårdar i Languedoc uppvisar sen mognad på de gröna druvorna medan de blå mer eller mindre är i fas – låt vara att de är en aning efter förra året på Domaine d´Escapat i Minervois. På Domaine de Brescou i Languedoc-Pezenas/Côtes du Thongue börjar vi på måndag med den första av två skördar av Viognier – vi plockar i omgångar för att kunna fånga både fräschör och fenolisk mognad, något som i princip är omöjligt att pricka med en enda skördeomgång när vi talar Viognier i södra Frankrike. Därefter blir det rött mest hela tiden, till dess vi kan ta in andra omgången Viognier och all Chardonnay. Jag ser mycket positivt på den här effekten och jag tror att det kommer ge oss vitviner med både fräschör och bra aromer. Avseende de röda återstår det att se. Mognaden förefaller i dagsläget vara bättre i lite varmare lägen som Pezenas. Återkommer om detta. I Italien, på Pietra Pinta i Lazio, börjar vi med Chardonnay på måndag. Här har vädret också varit svalare och mer nederbördsrikt än vanlig, vi fick till och med den första hagelattacken på 30 år i juli. Just nu är temperaturen lägre än normalt men mognadsprocessen tycks fortgå normalt. Återkommer senare även om detta. I USA (Hedges Family Estate)och Rioja (Bodegas Miguel Merino/MDLVX) är vi ännu en bit från skördestarten. Harvest Moon.