Dumheten som normalitetsnorm

I bästa fall sprunget ur viljan att vara neutral, i värsta fall sprunget ur viljan att skapa rubriker, har det blivit så att vilken nyhet som än presenteras måste alltid någon som är emot, helst förbannat mycket emot, få komma till tals. Detta gäller de etersända nyheterna mest överallt men ingenstans så mycket som i Sverige. Likväl hämtar vi dagens belysande exempel från France Info 15/12.France InfoEU försöker rädda havsaborren från utrotning. Således har kvoter införts och nu vill EU strama åt ändå mer. Vem får då komma till tals? Någon som för den utrotningshotade fiskens talan? Någon som bekymrar sig om den mänskliga rasens framfart, överlevnad och hot mot sig själv? Nej, en urförbannad kvinna som kräver att få fiska så mycket hon vill för hur ska annars hennes arbetare få lön? Det är tveklöst ett problem. Å andra sidan är det inte särskilt sympatiskt att vilja utrota havsaborren och inte heller så välbetänkt vare sig i det lilla eller stora perspektivet. Problemet med detta är att en massa andra inte heller särskilt långt tänkande människor sitter och tycker att den arga fiskekvinnan har en poäng: Åt helvete med EU som vill rädda havsaborren! Åt helvete med eftertankens kranka blekhet! Låt kärringen fiska om hon vill! Allt är politikernas fel!Sea bassNu är det i och för sig i sin ordning att alla ska få komma till tals i en demokrati, men det finns inget skäl för ett seriöst nyhetsprogram att gång efter annan och närmast som ett tvångsbeteende släppa fram åsikter sprungna ur hjärnsläpp och stundens hetta eller, för den delen, direkt fanatiska och demokratifientliga uttalanden som skyndar till försvar för den som dömts för eller just nu utför fanatiska och demokratifientliga handlingar. Kort sagt måste åtminstone de ostyrda nyhetssändningarna stå upp för ett visst mått av eftertanke och kunskap i en tid då dumheten i spåren av flera decenniers mobbnings-TV, byfåneprogram, anonymt och huvudlöst Facebook-hat, billigt rubrikfrieri, hafsig amatörjournalistik och missriktad välvilja mot mörkermän och diktaturkramare och dem som gärna leder in landet på den slutna vägen riskerar bli normalitetsnormen.SVtHollywood Vampires!Hollywood Vampires

Näthatets underbara värld

Ibland kan det kännas frestande att lägga ner det här med att tänka själv. Lägga ner att se flera sidor av saken; att förstå det lilla mer den kan förstå som anstränger sig att följa samtiden det allra minsta. Det måste vara befriande enkelt och bekvämt att ge efter, att sluta tänka och bara stå i en skränande flock och säga vilka dumheter som helst, ju högre desto bättre, ju enklare och fånigare budskap desto större genomslag.

Slogs av detta när jag idag på Facebook hittade följande passus: ”Löfvén var är du ditt jävla as? Folk blir slaktade till höger och vänster och av dig syns inte ett spår. Är du så jävla feg att du inte vågar se det svenska folket i ögonen? Är du så jävla feg att du inte vill ta ditt ansvar för dina egna tillkortakommanden?…”Elvis CostelloBortsett från det faktum att Löfvén till skillnad från skribenten faktiskt ser det svenska folket i ögonen ganska ofta och att han i likhet med alla andra demokratiskt valda politiker i samband med varje val tar ansvar för sina tillkortakommanden kan man inte låta bli att undra hur det är beställt med den som inte bara skriver häpnadsväckande dumheter om de nyss nämnda faktiska förhållandena utan också på något vis gör en fascinerande koppling mellan Löfvén och folk som slaktas till höger och vänster – att Löfvén dessutom tycks ligga gömd någonstans medan detta sker gör texten än mer spännande.Elvis Costello2Nu kan man lätt få för sig att skribenten bakom denna lika mystiska som fascinerande och högljudda text sitter inspärrad någonstans och att orden härrör från en vetenskaplig rapport om stackars sinnesförvirrade hjärnor, men så förefaller inte alls vara fallet och det är väl där det hela blir lätt skrämmande, för den här människan går lös mitt ibland oss och massproduceras via Facebook. Måtte Löfvén komma fram ur sitt gömställe och sätta Säpo och psykvården på denna uppenbart störda och av sjukliga fantasier ridna individen innan den börjar slakta folk till höger och vänster.

Elvis Costello talar om hur det egentligen är.

Förgrämelsens evangelium

Egentligen är det hela mycket enkelt. Alla som gillar ”vi som hatar journalister och politiker” och som tycker att politiker per definition är förljugna och inkompetenta mutkolvar, alla som gillar IS, alla som kastar sten på ambulanser, alla som är oerhört förgrämda över att leva i en demokrati med förvisso de brister som finns i alla system men också de friheter och valmöjligheter och relativa trygghet det innebär, alla dessa och några till har alla möjligheter i världen att fly detta så innerligt avskydda, förstörda, orättvisa, pjåskiga och ogudaktiga Sverige och söka sig till länder där deras önskan om ordning och reda genom förtryck och avsaknad av yttrandefrihet och valmöjligheter tillmötesgås.

Vi talar om länder där urgamla lagar får styra genom religiösa företrädare, ungefär som det kunde vara i Sverige på den gamla goda tiden då Konungen, Gud och Fosterlandet högaktades. Vi talar om länder där en enväldig ledare eller möjligen en junta styr och ställer och håller ordning och reda medan folket håller käften och njuter av att ingen frihet finns. Ingen kommer, ingen går. Inga politiker kan lura väljarna för det förekommer inga politiska val. Inga journalister kan luras och vinkla för det förekommer ingen nyhetsrapportering, bara furstespegling.

Någonstans känns det som det är enklare för de här individerna som hatar demokrati att söka sig till länder där det fortfarande fungerar på det där viset med Konungen, Gud och Fosterlandet än att försöka vrida klockan oerhört långt tillbaka här.

Vid närmare eftertanke är det verkligen mysko att diktaturkramarna – de som diggar Mao, Stalin och Hitler och tycker militärjuntorna i Sydamerika var hippa eller som menar att uråldriga religiösa levnadsregler är det enda rättesnöre mänskligheten behöver – skriker sig hesa och hatar i demokratierna, placerar bomber och drar ut i religiösa krig för sin rätt att få leva i ofrihet och utan valmöjligheter och med ledare som inte väljs utan bara tillsätts så det inte blir en massa politisk och annat tjafs, att alla dessa just gör det där, skriker sig hesa och hatar, placerar bomber och krigar i syfte att pådyvla dem som inte riktigt delar deras åsikt sin åsikt istället för att bara flytta till ett av de där förlovade länderna där de kan njuta sitt otium. De skulle få ha det precis som de drömmer om och den fria världen skulle slippa dessa demokratins självömkande dödgrävare och hatets ambassadörer.

För övrigt är det anmärkningsvärt att demokratihatarna tänker så lika från så olika utgångspunkter. Ett förgrämelsens evangelium.

Free.

Marknadsekonomi, frihet & moral

Det går alltid att diskutera för- och nackdelar med olika ekonomiska och politiska system. I princip alla system och ideologier har dock ett gemensamt: de bygger på någon form av moralisk lägstanivå. Det är när den nivån underskrids som systemet eller ideologin ifrågasätts och rent av bryts ner. På samma sätt som Robert Murdoch ställt till med oerhörd skada för det öppna och fria samhället genom sitt smutsiga och omoraliska arbetssätt, ställer giriga charlataner och, i bästa fall, klåpare som de olika ledningarna – ofta både tidigare och nuvarande – för Vattenfall, Telia, Merril Lynch, Gasprom och FIFA med flera till med enorm skada för marknadsekonomin och dess tillskyndare. Det värsta är att när de här ledningsgökarna försvinner så ersätts de för det mesta med nästintill identiska sprattelgubbar – detta eftersom du inte når toppen i ett sådant här gäng med mindre än att du är som toppen. Dessa nya ledare framställs vanligtvis inte bara som rumsrena, till och med påstås de vara de allra bästa som står att finna, vilket som bekant är skälet till att så få kvinnor får plats i gänget. vinifierat har tidigare framfört önskemål om 50 % kompetenta styrelseledamöter i större företag och företag som ägs av en bredare grupp människor till exempel via börsen eller det allmänna. Detta eftersom det är så viktigt för oss alla att de här företagen dels är lönsamma, dels framstår som goda exempel. Den för stora företag utmärkande bristen på kreativitet, originella visioner och företagaranda är kanske inte så mycket att göra åt, men ledningarna bör åtminstone vara kompetenta och ha en hyggligt hög moralisk lägstanivå. Ingen som tror på marknadsekonomin och ett frihetligt samhälle kan annat än önska de korrupta, de nonchalant inkompetenta, de giriga och de omoraliska en tillvaro där de pekas ut som just det de är och att de då också framställs som oönskade avarter i ett annars fungerande ekosystem, som grus i maskineriet och klåda på samhällskroppen.

Näringslivstoppar eller helhetsoförmögna hycklare?

Idag debatterar flera svenska näringslivstoppar i DN för fri handel med Saudiarabien och andra förtryckarregimer. De menar att om Sverige nu bryter det berömda avtalet med Saudi kommer det äventyra Sveriges rykte som samarbetspartner. Det de eventuellt inte har förmåga att se är att detta bara skulle gälla i förtryckarstater, som de här företagen enligt sina egna ”code of conduct” och annat säger sig inte vilja ha att göra med. Rättvisa samhällen lär knappast ha något att invända. Tvärtom kan Sverige där komma ses som ett föredöme. Låt vara att en del mindre nogräknade konkurrenter jublande snart snor de övergivna kontrakten. Å andra sidan kommer sannolikt världens konsumenter belöna de svenska företagen. På det hela taget torde alltså ”våra” företag knappast förlora på affären och rent moralisk kommer de vara storvinnare. Svensk moralkvalitet.

Intressant är för övrigt den förväntade nonsens-passusen ”Genom dialog och utbyte kan vi förmedla förståelse och sprida grundläggande värderingar kring rättssystem… (osv)”. Det här är som vanligt kvalificerat struntprat. Om något enda svenskt företag verksamt i en förtryckarstat någonsin mot förmodan försökt sig på något liknande har det rimligen kapitalt misslyckats eftersom det inte finns något exempel, än mindre framgångsrikt, att peka på. Dessutom måste jag som aktieägare fråga mig varför ett företag jag är delägare i ska missionera mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Det kan knappast vara en del av affärsidén.

Det skulle vara snyggare om debattörerna sa som det var, att de vill tjäna pengar och struntar i var det sker. En ärlig och uppriktig tanke som vi alla kan ta till oss och begrunda, för det finns inget fel i att vilja tjäna pengar. Däremot blir det fel när de försöker få oss att tro att de i lika stor utsträckning driver en godhetens agenda. Något de definitivt inte gör och det enda som händer när de säger det är att de avslöjar sig själva som hycklare – eller i värsta fall oförmögna att se helheter eller både och – och får oss att i än högre grad misstänka att även CSR-programmen inom de företag de företräder mest bara är tomma fraser och kosmetika som anständigheten kräver för att de ska kunna sälja sig själva och sina ibland smutsiga varor till vanligtvis alltmer upplysta konsumenter.

Märkligt att inte ens svenska näringslivsföreträdare av den här kalibern 2015 insett att det inte föreligger en motsats mellan äkta mänskligt engagemang och att tjäna pengar, och att de tror att konsumenten rent generellt fortfarande är så obildad att den går på trams och hyckleri. Hur är det nu med det där med kvotering? Är det inte på tiden med 50 procent kompetenta, uppriktiga och icke hycklande styrelseledamöter snart? Som aktieägare skulle jag gärna se en lag som kräver detta.

PS Citerar ur UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Saudiarabien ”Situationen för de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien är allvarlig och föremål för omfattande internationell kritik… rättssäkerheten brister… dömda till döden för häxeri… kungafamiljen åtnjuter en hög grad av såväl straff- som civilrättslig immunitet… kvinnor kan även dömas till stening.” (läs mer här).

En eftertankens Oscar till Demokratin

Såvitt är känt förespråkar inget demokratiskt parti i något demokratiskt land fria tyglar åt säkerhetstjänsterna. Likväl stämde många upp i en klagokör riktad mot det fria ordet och demokratin när en säkerhetstjänst som löpt amok avslöjades av Edward Snowden. I deras ögon var avslöjaren boven, inte de som tappat fotfästet och avslöjats med byxorna vid anklarna. Några påstått fria länder fick till och med för sig att de skulle tvinga ner den bolivianske presidentens plan när denne flög över Europa. De trodde att Snowden kanske fanns ombord och skyddades av Morales, som, om det varit sant, de facto skyddat det fria ordet mot en säkerhetstjänst och stater som löpt amok över sina uppdragsgivares och väljares huvuden.

Med tanke på de enorma hot som det fria ordet och det öppna samhället utsätts för just nu av mördarsekter och besinningslösa terrorister är det kanske viktigare än någonsin att säkerhetsapparaterna fungerar som de ska, att de har de resurser de behöver och att vi kan lita på dem. Att låta enskilda tjänstemän styra in på odemokratiska vägar är att gå diktaturkramarnas väg. Kanske kan fler se detta allteftersom tiden går. Att Laura Poitras film Citizenfour i natt vann en Oscar är ett gott tecken.

Filmmusik. Filmtal.

Söndag

Saker som världen behöver mer av: muslimer och judar, arm i arm, i en ring runt en synagoga.

Saker som världen behöver mindre av: samvetslösa och giriga banker, som istället för att fungera som infrastruktur och smörjmedel i samhället ser om sitt eget hus och premierar inkompetenta tjänstemän med kundernas pengar.

Saker som vi kan behöva just nu: ett guld i sprinten och höra Brigitte sjunga om en fin söndag.Brigitte

Jeg er dansk

Samhället och därmed vi har ett ansvar att eliminera grogrunden för fanatism. Att ge alla ett värde.

Med det sagt kan man konstatera att de terrorister som just nu ansätter det demokratiska och öppna samhället har mycket gemensamt med nazismens förbrytare och bör ses i detDannebrogen nattsvarta ljuset. De strävar efter ett odemokratiskt samhälle med censur där den enskilde icke göre sig besvär utan bara har att följa Ledarens ord, i ond antisemitisk ordning vill de utrota judarna och med dem alla andra otrogna och därmed värdelösa människor, de skapar sin egen sanning, de mördar beredvilligt och bestialiskt och de är bra på propaganda.

Till skillnad från nazismens mördarpack, som valde att sätta upp en enorm krigsmaskin och låta den rulla ut över världen, har vår samtids mördarsekter tagit intryck av krigsteoretiker som Vo Nguyen Giap, Mao Tse TungSun Zi och Carlos Marighella. De vetDannebrogen att enda sättet att besegra en övermäktig fiende är att vara uthållig och att genom tillfälliga attacker, som kan vara och oftast också är tillfälliga förluster, skapa oro i ledet så att fler från andra sidan kommer över till dig medan åter andra till slut inte orkar och bara vill få ett slut på eländet. Ju mer ditt dåd uppmärksammas och ju fler repressiva åtgärder det leder till desto bättre har du lyckats. Terrorn som teater. I syfte att få motståndaren att ge upp.

Det är alltså också viktigt att samhället och därmed vi inte viker undan för attackerna på det öppna samhället, att vi inte låter oss skrämmas eller hetsas till ett oöverlagt agerande som att inskränka vår frihet eller skuldbelägga enskilda grupper. Att vi är uthålliga. Gasoline.

Vinkonsumenten stöttar utsugning? & The Jam

Rubriken är egentligen mer ett konstaterande än en fråga. Det finns inget som tyder på att svensken via sitt vinval stöttar den på många håll pågående kampen för basala rättigheter ute i världen. Eller att den tar ställning mot utsugning och förtryck.

Mest påtagligt hos oss är fallet med den bästsäljande, sydafrikanska producent som vid upprepade tillfällen hängts ut i media. Redan 2010 gjorde Rapport ett inslag om missförhållanden på många vingårdar i Sydafrika. Medan en ansvarig importör sade sig ”välkomna att missförhållandena uppdagades” brydde sig inte särskilt många konsumenter. Och knappast heller importören ifråga. Kommentaren var den självklara, även för den som eventuellt inte gått på medieträning.

Genom åren har sedan diverse rop på hjälp och upprörda rapporter kommit till Sverige utan att göra något avtryck. Sommaren 2013 brände det dock till lite igen. DN skrev ett par artiklar sedan ”vinarbetare i ett brev till Systembolaget varnat för missförhållanden”. På en av vingårdarna, kopplad till den ovan nämnda producenten, fick sex personer sparken efter att ha deltagit i fackliga protester. I en annan artikel i DN från 2013 kan vi läsa om löner man inte kan leva på, långa arbetsdagar och fackmedlemmar som förföljs och hotas.

Systembolaget införde 2012 en uppförandekod. Vid uppföljningar av denna fann monopolet avvikelser från koden hos alla kontrollerade företag. Felaktig övertidsersättning och avsaknad av regler för hälsa och säkerhet var vanligt. Trots detta var Systembolagets ansvariga person positiv då ”det visar att riktlinjerna gör skillnad, eftersom vi upptäcker bristerna”.

I samma artikel berättar fackförbundsmannen Karel Swart att han inte ser någon skillnad alls. Den enda stora förändringen på senare år är den löneförhöjning från 46 till 70 kronor om dagen som kom till efter en lång och bitvis våldsam facklig kamp. För att balansera de ökade kostnaderna började många vinproducenter ta mer betalt för bostäder och el för dem som bodde på gårdarna och ökade transportkostnaderna för dem som inte gjorde det. Att höja priset på produkterna eller effektivisera organisationen var, uppenbarligen, för de flesta ingen option.

Vad sa då den svenska importören? Företaget som ovan hänsyftats på hade nu bytt importör och den nya importören svarade ungefär som den första ”i (våra) ögon är en bojkott det sämsta alternativet, vi ska vara på plats och arbeta långsiktigt för att förbättra villkoren”.

Vad har då hänt sedan sommaren 2013 annat än att en del producenter tagit tillbaka de fattiga arbetarnas nyvunna löneseger? Jo, i december 2014, cirka ett och ett halvt år efter DN:s artiklar och tre – fyra år efter Rapports reportage anmälde facket CSAAWU en vingårdschef för att dels ha kört iväg en facklig representant som hade rätt att vid tillfället befinna sig på gården för ett möte, dels ha hotat och tagit stryptag på en anställd som bjudit in den facklige representanten till vingården – efter arbetstid och i enlighet med gällande regler. Det unika med det här fallet är att det kommit inte bara till en polisanmälan utan att det också hamnat i domstol. Såvitt vinfierat kunnat förstå har dock domstolsförhandlingar skjutits upp två gånger i år.

Anmärkningsvärt är att det bästsäljande företaget på papperet ser okej ut. Det har kontrollerats av Systembolaget och har ställt sig positivt till monopolets uppförandekod. Det är också medlem i WIETA Agricultural Ethical Trade Initiative (läs här).

Kontentan av det ovan sagda är rimligtvis att producenter som år 2014 fortfarande betraktar sina arbetare som egendom kommer undan med det trots att de på papperet inte borde kunna göra det. Kort sagt är avståndet stort mellan ord och handling. Samma sak gäller förhållandet till till exempel svenska importörer och det svenska monopolet. Alla försöker lagom och alla säger fina saker. Men inte mycket sker.

Som vanligt ligger saken i konsumentens händer.

Ytterligare en tragisk sida med de där förkastliga arbetsgivarna i Sydafrika och alla andra som också tjänar pengar på eländet utan att på riktigt göra något åt det är att det skadar de seriösa producenternas image. Sydafrikanskt vin är inte dåligt. Eller fel. Och lika mycket som det gäller att sätta åt de dåliga handlar det om att stötta de goda.

Det är inte vinifierats sak att dra gränsen mellan de där goda och de om inte onda så i vart fall anakronistiska och eventuellt också giriga producenterna, det borde däremot någon annan göra, kanske en konsumentupplysande tidning som Råd & Rön. Konsumenten behöver den hjälpen för att veta vilka sydafrikanska och andra viner den ska bojkotta.

Vad gäller vinskribenterna lär knappast någon göra det där reportage, eller få betalt av någon för att göra det. Däremot kan de utifrån vad de själva bör ha koll på undvika att ens nämna produkter från producenter som inte på ett solklart sätt har rena händer. The Jam.

Sveriges samarbete med Badawis pryglare ska… fördjupas?

En gång i tiden var det skamligt och rent av omöjligt att öppet tillstå att Sverige verkade i diktaturer och samarbetade med förtryckarregimer. Låt vara att så i alla fall skedde, men det låg något av ett anständighetens skimmer över de där offentliga lögnerna, och det var omöjligt för ett företag att öppet säga att det, till exempel, verkade i apartheidens Sydafrika. Idag är vi långt från det scenariot. Nu försöker ingen dölja vad de håller på med och svenska företag mutar mer än på mycket länge samtidigt som regeringarna tyst, eller som nu öppet, ger sitt stöd.

I dagens DN kan vi dels läsa om läkaren och krönikören Patrick Pelloux, dels om Mikael Damberg. Pelloux är okänd i Sverige, men desto mer känd i Frankrike. Under den bokstavligen mördande värmeböljan 2003 slog han larm och fick upp fransmännens ögon för hur illa det var ställt inom åldringsvården, där gamlingar dog en masse i värmen. Han intervjuas i dagens DN med anledning av att flera av hans vänner dog i attacken på Charlie Hebdo och att han var en av de första som var på plats efter attacken (läs gärna den intervjun, finns här). Han säger bland annat ”Ta Qatar till exempel. Nu får det vara nog! Länder som Qatar kan inte fortsätta att å ena sidan ordna sportevenemang och köpa klubbar och å den andra sidan ge pengar till terrorism – eller åtminstone tolerera terrorism bland grupper där de har inflytande. Och vi i Europa måste sätta ned foten. Olje- och gaspengar är inte allt. Vi har värderingar att försvara,”

Ställ mot detta intervjun med Damberg (läs här). Han försvarar att regeringen nu lägger om sin exportstrategi (”sin”?). Flera av länderna som ska prioriteras är ökända diktaturer som Saudiarabien och Qatar. I likhet med alla andra som tjänar pengar på förtryck eller att handla med förtryckare säger Damberg att ”vi ser handel och kontakter som ett sätt att lyfta frågor som brott mot de mänskliga rättigheterna”. Han tillägger att ”för många svenska företag som vill vara på de här svåra marknaderna är det en förutsättning att de faktiskt får hjälp och stöd med hur de ska agera för att inte hamna fel.”

Intressant vore att höra Damberg eller någon av hans företrädare ge ett enda exempel där det går att påvisa att handel med låt säga Saudiarabien eller Qatar medfört något gott. En enda sak. Bortsett från klirr i den egna kassan.

Möjligen resonerar man som så att export till Saudiarabien skapar arbetstillfällen och välstånd i Sverige. Det kan stämma. Möjligen känner sig dock någon obekväm med att ta ett jobb som i grunden bygger på att medmänniskor förtrycks eller att ta del av ett välstånd baserat på en regim som pryglar, stenar och hugger händerna av folk?

Sanningen är att Sveriges nuvarande regering i likhet med så många andra regeringar och oppositionspartier och företag och ekorrar i företagens hjul rapar upp det där med att ”det sämsta vi kan göra nu är att dra oss ur” och liknande trams samtidigt som de i själv verket snarast bidrar till att de förtryckande mekanismerna sitter kvar vid makten och att enskilda familjer ännu år 2015 kan driva länder som vore de deras personliga egendom och folket deras trälar, folk de har rätt att prygla om de uttrycker tvivel över furstens gudsgivna makt. Helt klart kommer inte Damberg & kompanis insatser att hjälpa Raif Badawi eller hindra prinsfamiljernas dubbelspel och pengatransfereringar till terroristerna och deras vänner.

Men det har väl alltid varit så att den som tror sig kunna bli rik på kuppen lätt slänger alla frihetliga och solidariska värderingar över bord i sin jakt på den egna lyckan. Freedom.