Perrongmôs- & bekymrat gloendeförbud! & potpurri

Publicerat 2013-10-23 av Lars Torstenson

I den bästa av världar har alla reseförbud utom vi som alltid har bråttom, men som det förefaller aningen svårt att få igenom en generell och tvingande lag av slik art får vi nöja oss med att kräva ett par förbud som i alla fall skulle få bort några av de värsta avarterna vad störande resenärer anbelangar: 1. Förbud mot att gå ut ur tåget, över till perrongens andra, ganska tomma sida och där ge sig till att môsa sig fram i makligt tempo. Särskilt

Ja, när du har en sådan här på ryggen så stöter du dig bokstavligen talat med andra.

hårt ska den straffas som göra detta iförd ryggsäck och skjutandes en barnvagn framför sig. 2. Förbud mot att gå in i en flygterminal, ställa sig mitt i strömmen av resenärer på väg till sina gater och med bekymrade ögon börja söka efter en informationstavla medan människoströmmen tvingas ändra riktning och därmed tappar sin behagliga rytm med påföljd att blodtrycket skjuter i höjden och svetten börjar lacka av pur och djupt känd irritation. I de fall då den nyss nämnda avartsresenären dessutom står där och snörvlar och hostar eller bär ryggsäck torde ett omedelbart gripande och bortförande av personen i fråga vara påkallat liksom ett därpå följande reseförbud till dess brottslingen ifråga genomgått sex månaders reseträning på en av statens nyinrättade omskolningsanstalter för störande resenärer samt den smittsamma snuvan och hostan är kurerade och ryggsäcken skänkt till närmaste Skogsmulle-avdelning . Potpurri: Atomic Swing, Bad Cash Quartet & Mando Diao.

Forbud mot pipande varmvattenberedare & duschar med kallvattensimpulser

Publicerat 2013-09-18 av Lars Torstenson

Det ar hog tid for ett forbud mot varmvattenberedare som dras med olaten att piptjuta med jamna mellanrum – om dessa varmvattenberedare aterfinns i mer offentliga sammanhang, som lat saga ett hotell, ska hotellagaren straffas extra hart om denne underlater att atgarda pipet. Ett annat i hogsta grad pakallat forbud ar ett forbud mot duschar med olagenheten att skicka ut sma, korta impulser av svinkallt vatten mitt i varmvattensduschandet, och samma sak galler har: den som underlater att snarast atgarda en mer offentlig dusch med ofoget att skicka ut kallvattensimpulser, till exempel en hotelldusch, ska straffas extra hart – om ryssarna inte har nagot att invanda torde en vinter i Sibirien kunna komma pa tal. Om sedan italienarna far for sig att foregripa det vantade EU-forbudet mot pipande varmvattenberedare och duschar med kallvattensimpulser sa gor det absolut ingenting.

Conde de los Andes 1964

Publicerat 2013-07-24 av Lars Torstenson

Funderar allvarligt på ett aningen självdestruktivt förbud, nämligen ett förbud mot sociala medier. Saken är den, att för en tid sedan gick en känd bloggare och twittrare (@Reuterdahl) ut och tweetade om Rioja 64 och godis han provat från året och området och det skulle vara så himla bra och han hejades på av en annan bloggare och twittrare (@AndersOhman) och som jag, av egen erfarenhet, vet att det brukar stämma, det där med att 64:orna är så himla bra, började jag genast fundera över vilka 64:or jag eventuellt kunde tänkas ha kvar i den sorgliga vinkällaren och jodå, visst fanns där en Conde de los Andes, den sista i en syskonskara, vilka har förgyllt både en och annan middag och, i förekommande fall, provning i hemmets lugna vrå. Således driven av vad som stått på ett socialt medium gav jag mig till att rota fram det sista syskonet från 64 och inte nog med det!: bara för att vara helt säker på att det skulle bli en lyckad afton – Äldsta dotterns födelsedag och hon älskar Rioja – plockade jag även med en Muga Reserva från 73, ett säkert kort. Men varför? undrar jag nu, när det heta blodet svalkats av något i min kropp? Hur lättpåverkad är inte jag? Nu sitter jag här utan Conde de los Andes 64 och dessutom! utan någon Muga Reserva 73. Uppgivet konstaterar jag därför, att båda var utmärkta och allra bäst var 64:an med sin bruna färg, enormt stora doft som kastade sig på snoken, slet tag i den och vrålade med en fantastisk andedräkt, som en tornado rakt upp i näsborrarna, ”Riiiioojaaaa!!!”, och som om det inte skulle vara nog tog den ny sats och primalskrek, plötsligt, ”Teeempraaanilloooo”, trots att druvavtrycket i sig rent förnuftsmässigt borde vara utraderat, och därefter kastade det sig över gommen, tog tag i den och brottade ner den på mattan och satte sig att hoppa på den alltmedan den sjöng, till melodin ”Volare”, ”Riooja åh åh åh åh, Riiooja ohohoho, jag svävar högt i det blå….” och ja, nu finns bara ångesten och saknaden kvar och skulle jag, efter moget övervägande, bestämma mig för att kräva förbud mot sociala medier lär jag återkomma med ett sista inlägg här på bloggen, om inte, ja då klarade sig de sociala medierna med nöd och näppe den här gången. Ruben Romero & Lydia Torea.

Förbud mot dagens nationaldag, Godello & recept på lins- & korvsoppa

Publicerat 2013-06-06 av Lars Torstenson

Jancis Robinson svarar på frågan om vilka druvor hon tycker bäst om och vilka hon vill se mer av i framtiden. Godello och Mencia, svarar hon bland annat. Köptips för den som klickar på de nyss understrukna orden Godello och Mencia. Ytterligare ett köptips hittar den som klickar på nyss understrukna ordet Mencia. Men låt oss nu för allt i världen komma vidare! Inte heller i övrigt precis överraskar Jancis. Assyrtiko, Bourbolenc, Aglianico, Cinsault och Nerello Mascalese låter mest som ”vinPK år 2013”. Men det är klart det kunde vara mycket värre: för 30 år sedan hade hon förmodligen skrivit Cabernet sauvignon, Zinfandel, Syrah, Merlot, Chardonnay och Sauvignon blanc och för 20 år sedan Viognier och Primitivo. Så var det det där med nationaldagen. Den gör mig riktigt grumpy. Inte bara därför att den borde firas på midsommarafton utan framförallt därför att Rikdsdagen från en dag till en annan tog fokus från det faktum att det idag är min namnsdag. Inte en människa har kommit ihåg att fira mig sedan det där ödesdigra beslutet på Helgeandsholmen. vinifierat kräver förbud mot nationaldagar den sjätte juni! Avslutningsvis har jag, äntligen!, med framgång lyckats tillreda en måltid annan än påstortellini. Är solokvist några dagar och efter att ha ätit påstortellini till lunch och middag två dagar tog jag tjuren vid hornen, åkte till butiken och köpte en burk med ”Lentilles et saucisson de vardetnuvar”, alltså linser och korv, och ställde mig att laga detta. 1. Häll burkens innehåll i en tom kastrull. 2. Ställ den nu fyllda kastrullen på en varm platta. 3. Låt koka upp. 4. Som innehållet ser torrt ut och luktar, om sanningen ska fram, ganska illa och i trakterna av hur hundmat på burk doftar, häll på någon deciliter Malaga. 5. Snippsnappsnuttittaframienstrut! Burkmaten visar nu sin bästa sida, den som lins- och korvsoppa med malagasmak! (6 säkerhetsföreskrift för nybörjare: Låt inte koka för länge, det räcker med att korven förefaller kokt så alla bakterier dödats). Cooking with the dog.

I-landsresenärens ömkansvärda klagan, förbud & BRMC

Publicerat 2013-06-03 av Lars Torstenson

Till att börja med hade Lufthansa fått för sig att vi satt på en Finlandsflight, varför temperaturen så sakteliga steg mot för ett flygplan oanade saunahöjder med påföljd att även den lättklädde svettades litervis och kastades in i en mer än vanligt orolig överatlantenslummer. Väl framme i Nice pågick en filminspelning och en massa nervösa människor sprang runt och ville ha oss resenärer att stå där men inte gå här på ett, även för den som inte flugit bastu över Atlanten, synnerligen irriterande vis. Som om inte allt detta var nog spöregnade det i Nice. Detta tvingade er utsände i pannkakan att ta bussen till långtidsparkeringen. På bussen hade någon hemsk olycka inträffat ganska nyligen och hela farkosten stank av fekalier. Självklart sänkte detta humöret till nya bottennivåer. Inte ens mannen som satte sig på en stol och, plötsligt, for upp fullt medveten om att han satt sig på resterna av bussens doftcentrum och nu delvis bar det med sig, fick den uttröttade resenären att skadeglädjas. Till saken: vinifierat kräver förbud mot överhettade flighter, förbud mot filminspelningar och förbud mot stinkande bussar. Sist men inte minst: det allra värsta på hela resan var ändå mannen i stolen bakom; vid ett, koncentrerat, tillfälle hostade denne rakt ut och fram så häftigt att håret på er oförtröttliges huvud i görligaste mån böjde sig för och dränktes av den ohämmades lika överraskande som illvilliga snuskattack halvvägs mellan Frankfurt och Nice. vinifierat har redan tidigare krävt särskilda hostavdelningar på planen och upprepar nu detta krav! BRMC.

Förbud mot målbrottsungdomar! & Annika Norlin

Publicerat 2013-05-13 av Lars Torstenson

Svara

Insåg, under gårdagens returflygning från Italien, att den verkliga ungdomskriminaliteten står att återfinna hos de ynglingar som utvecklar så kallat målbrott. Satt framför två hysteriskt pipande och, framförallt, förskräckligt fult skrattandes – typ, på inandning, som små fågelpip, iiiihhuh, iiiiihuh, iiiiihuh – kriminella ynglingar och led, som alla andra, något så förgjordat av detta hänsynslösa överljudsövergrepp på omgivningen. vinifierat kräver målbrottsförbud nu! Ynglingar som inte klarar av att hålla tillbaka sitt kriminella jag i tonåren ska antingen få hjälp med snöpning innan kroppens, efter förbudet, olagliga krafter tar över, eller så kommer de att hållas på ungdomsanstalt till dess de pratar som folk igen. Isarna med Annika Norlin.

Fylle- & pladderavdelningar på flyget nu! & Foo Fighters

Publicerat 2013-04-23 av Lars Torstenson

Enligt en undersökning (se här) uppgav hälften av flygpassagerarna att de gärna vill ta bort alkoholserveringen på flygplan. Man kan misstänka att de som deltog i sonderingen plockats ut från någon nykterhetsorganisations medlemslista samt kabinpersonalens fackförening, men i alla fall: fulla dumhuvuden är ett problem på flyget. Värst är, förstås, när piloterna hinkat, vilket, bevisligen, händer med jämna mellan rum – här drar sig vinifierat, ofrivilligt, till minnes en upplevelserik resa

Som vore det igår

från Kiev till Simferopol anno 1993, då flygvärdinnan bar in en bricka med ett helrör vodka och två vanliga dricksglas till cockpit, övriga resenärer fick något slags rosenvatten att stilla sina oroliga sinnen med -, men det är inte kul att, särskilt inte på en långflygning, hamna intill en pladdrande, inte sällan nervös och/eller skrytsam, fyllbult som stinker sprit redan före take off. Men att förbjuda alkohol på flyget? Huvudlöst förslag! vinifierat kräver förbud mot alkoholfria flyg! Möjligen kan man av flygbolagen kräva ett bättre utbud. Å andra sidan tillhör gissningsvis kring 90 procent av dem som blir fulla på planet gruppen ”fest- och missbrukarkonsumenter”, alltså sådana som i stort inte bryr sig om huruvida vinet är drickbart eller inte så länge det sätter snurr på skallen. Till poängen: inför särskilda fylleavdelningar eller snarare fylle-, skryt och pladderklasser på planen. Den som vet att den vill sitta och supa och/eller skryta och/eller vara nervös och/eller oombedd berätta sitt livs patetiska historia för sin granne, bokar sig här och för att verkligen komma till rätta med problemet med av sig själva uppfyllda tjatmorbröder och, i förekommande fall, tjatmostrar, kan flygbolagen ges möjlighet att tvångsförflytta störande pösmunkar till denna avdelning. Foo Fighters lär oss flyga.

2 krogtips, 4 förbud & 1 Savage Rose

Publicerat 2013-04-19 av Lars Torstenson

Saitavini är inget mindre än ett italienskt enoteca mitt i Düsseldorf. Bättre än

Saittavini, Düsseldorf

så kan det inte sägas och den som är i Düsseldorf och blir sugen på bra italiensk mat och ett brett urval vin därtill vet härmed vart den ska bege sig med sina sugande tarmar. Les Gorges de Pennafort är stället paret Da Silva tog sig an när de för 20 år sedan lämnade sina två stjärnor i Paris och styrde kosan mot södra Provence. Första stjärnan kom omgående, men sedan har det inte blivit mer. Inte därför att köket inte räcker till, det är snarare så att Da Silvas inser problematiken med att lyckas hålla två stjärnor på allt det övriga, hela tiden, med tanke på att de ligger, låt vara inte långt från motorvägen mellan Nice och Aix men likväl, på landet, mellan Le Muy och Callas, och att de också driver ett tämligen lyxigt

Gorges de Pennafort

hotell, som dock också välkomnar barn, som, som vi alla vet, är olämpliga restaurangvarelser vilket deras hänsynslösa föräldrar inte alltid inser, ja, de fånigaste av dem, föräldrarna, sitter t o m och ler alternativt hukar som om det regnade småspik när odågorna beter sig å det grövsta. Nog av. Stark rekommendation för den som vill frossa i det bästa trakten har att erbjuda. Så till saken: för en tid sedan krävde vinifierat ett förbud mot trånga duschkabiner och hala småtvålar. Detta föranledde en HR att förhöra sig om möjligheten att få till förbud mot oöppningsbara marmelad- och smörbehållare, dessa osympatiska och opraktiska tingestar som understundom befolkar hotellens frukostbuffér. Självklart! ska det förbjudas! Liksom oöppningsbara tvål- och schampoförpackningar, vilket är något okänsliga hotellentreprenörer plägar förse sina intet ont anande, ibland rent av naiva, gäster med – ett tilltag som inte sällan slutar i söndertrasade schampopaket vars innehåll till hälften hamnat i gästens mun och till hälften runnit ut i golvbrunnen. Savage Rose.

Min kinésithérapeute, gräsklipparen, mitt finger & två nya förbud!

Publicerat 2013-04-18 av Lars Torstenson

Först som sist: om det är något som ska förbjudas så är det människor som gnäller för gnällandets skull, alltså utan att vara grumpy på riktigt. Exempel: min förträfflige kinésithérapeut – en slags fransk naprapat, tror jag – som håller min rygg i form, han är en riktig gnällspik, allt är fel och Frankrike har gått under för länge sedan och igår gav han sig till att pipa över att han skulle behöva klippa gräsmattan och när jag sa ”men sälj gräsmattan då” kom han av sig och slutade massera en liten stund innan han sa ”men det kan jag ju inte” utan att förklara varför han inte kunde det, varefter han gav sig ut i en ny, lång, veklagan över hur otrevliga kubanerna var när han var där på semester, i fyra veckor. Nästa förbud: Husqvarna gräsklippare.

Förrädisk som ett vildsvin

Köpte en ny förra året och den håller helt enkelt inte måttet, skruvar och muttrar flyger åt alla håll så fort terrängen blir svårframkomlig, så som den är på den provencalska vischan där grisasen bökat upp vad som går att böka upp under vintern. Kort sagt klarar inte Husqvarna av att skruva ihop en hållbar maskin. Amatörer. Sist men inte minst, det viktigaste: mitt finger! Nej, det ska självklart inte förbjudas, men det har med nyss krävda förbud att göra. Den opålitliga och ömtåliga gräsklipparen måste skruvas ihop ungefär en gång i kvarten och om Husqvarna åtminstone satt skruvarna på åtkomliga ställen, men allt är byggt som om skräpmaskinen aldrig skulle gå sönder, således är det med risk för om inte liv så i varje fall lem man reparerar eländet och idag höll det på att gå riktigt illa när gräsklipparen närmast skar av ett efter en mutter trevande finger på mig – nej, gräsklipparen var inte igång och kniven svepte inte runt, hallå? trodde ni det?, det var en förrädisk, eggvass kant placerad just där fingret måste treva efter muttern som ställde till det. Känner att vi nu behöver rasa av oss lite med lite Vai.

Obscena & sexistiska etiketter, kändisviner, förbud, Davenne & rosé

Publicerat 2013-04-11 av Lars Torstenson

vinifierat vill gärna dela med sig av den här sammanfattning av det föredrag Clotilde Davenne höll i Stockholm i mars i samband med Women’s Winemaker Day. Och så till det som fick flera av er att alls börja läsa: de obscena och sexistiska etiketterna. Under veckan har, på Twitter och

Kommer bli rikligt belönad av Bacchus?

annorstädes, debatterats kring Systembolagets hantering av etikettfrågan, alltså vad som går an och vad som inte går an. I något fall har en soldat från 1790-talet fått se sin gamla musköt utbytt mot en pinne, i ett annat fall har en knappt synlig värja försvunnit ur en musketörs hand och i ett tredje fall har en yppig dam lyfts från en lustfylld etikett. Samtidigt godkänner SB, till exempel, en kerub med en misstänkt penisliknande säkerhetsnål (!) stickande upp ur den blöja (?) penisnålen är tänkt att hålla ihop, om den nu ska vara en säkerhetsnål och inte en blott en upphetsad uppstickare vill säga. Ett annat exempel på en godkänd och diskuterad etikett är ett bombmotiv – alltså med en sådan där klotrund och stubinförsedd bomb som brukade förekomma i X & Y och Kalle Anka & Co. Ett tredje exempel är alla de undermåliga kändisviner som får säljas med undermåliga – man måste utgå att den ”kändis” som lånar sig till ett vin är i desperat behov av både uppmärksamhet och pengar, vilket i sin tur torde bero på tillkortakommanden i karriären – kändisars namn. Om allt detta tycker vinifierat följande: Må Bacchus och marknaden, inte Systembolaget, straffa alla som arbetar med sexistiska eller på annat vis undermåliga eller kontroversiella etiketter. Må Bacchus, Stim, Kulturdepartementet och Systembolaget, eller vem som nu har mandat att göra det, snarast förbjuda kändisviner. Må Bacchus och konsumenten rikliga belöna Clotilde Davenne för hennes fantastiska viner. Må, slutligen, Bacchus och SMHI skänka svenskarna en vår så de kan hinka oförsvarligt stora mängder rosévin. Avslutningsvis lite blod, socker, sex, magi.