Det bilden visar är inte något som katten släpat in utan något som 
dvärgtaxen försökte släpa in. Var han hittade denna godbit vete blott fåglarna och något säger er utsände i taxarnas underfundiga och inte alltid så väldoftande jaktmarker att det är lika bra det. Pink Floyd.
Även solen har fläckar och varje regel har sitt undantag, därför kräver nu vinifierat, sedan det blivit känt att det fortsatt finns tragiska och, uppenbarligen, av okunnighet, eller rent av
dumhet, förblindade människoexemplar som matar vildsvin vintertid, med omedelbar verkan, en tillåtelse, nämligen att jakt tillåts på den som matar vildsvin vintertid! Jakten kommer, lämpligen, vara öppen mellan första december och femtonde mars och tillåtna vapen blir slangbella, pilrör eller luftgevär med ammunition som saltats samt snaror. Black Sabbath.
Först som sist: om det är något som ska förbjudas så är det människor som gnäller för gnällandets skull, alltså utan att vara grumpy på riktigt. Exempel: min förträfflige kinésithérapeut – en slags fransk naprapat, tror jag – som håller min rygg i form, han är en riktig gnällspik, allt är fel och Frankrike har gått under för länge sedan och igår gav han sig till att pipa över att han skulle behöva klippa gräsmattan och när jag sa ”men sälj gräsmattan då” kom han av sig och slutade massera en liten stund innan han sa ”men det kan jag ju inte” utan att förklara varför han inte kunde det, varefter han gav sig ut i en ny, lång, veklagan över hur otrevliga kubanerna var när han var där på semester, i fyra veckor. Nästa förbud: Husqvarna gräsklippare.
Förrädisk som ett vildsvin
Köpte en ny förra året och den håller helt enkelt inte måttet, skruvar och muttrar flyger åt alla håll så fort terrängen blir svårframkomlig, så som den är på den provencalska vischan där grisasen bökat upp vad som går att böka upp under vintern. Kort sagt klarar inte Husqvarna av att skruva ihop en hållbar maskin. Amatörer. Sist men inte minst, det viktigaste: mitt finger! Nej, det ska självklart inte förbjudas, men det har med nyss krävda förbud att göra. Den opålitliga och ömtåliga gräsklipparen måste skruvas ihop ungefär en gång i kvarten och om Husqvarna åtminstone satt skruvarna på åtkomliga ställen, men allt är byggt som om skräpmaskinen aldrig skulle gå sönder, således är det med risk för om inte liv så i varje fall lem man reparerar eländet och idag höll det på att gå riktigt illa när gräsklipparen närmast skar av ett efter en mutter trevande finger på mig – nej, gräsklipparen var inte igång och kniven svepte inte runt, hallå? trodde ni det?, det var en förrädisk, eggvass kant placerad just där fingret måste treva efter muttern som ställde till det. Känner att vi nu behöver rasa av oss lite med lite Vai.
Inte helt återställd från de försmädliga tåfrakturerna kände er utsände i skogen idag vildmarken kalla. Vårsolen, den sydprovencalska värmen runt +25 och
Ulv i fårakläder
Hovawartens sug efter vildsvinsblod gjorde sitt till. Således snörade jag på mig mina fantastiska Asics – hoppas ni läser detta ogina Nike – och gav mig ut i spåret ungefär som jag brukar. Insåg efter ett hundratal meter dels att tårna protesterade, kraftigt, dels att det inte går att börja precis där man slutade före skadan. Nåja, varvet klarades av och Hovawarten och jag jagade alla vildsvinen på flykt och vi inser att det bara är att springa på nu. Samt dricka rödvin. Eller som vi säger i Finland: senkun juokset.
Vädrets makter tycks ha bestämt sig för att dränka Sverige i en syndaflod och om det är så är det inte osannolikt att det är TV4:s fel då man där antingen haft brist på medarbetare
Svinpäls
eller hjärnceller och tagit in den i egna ögon alltid förträfflige Paolo Roberto som vikarierande lördagsvärd i morgonsoffan, vidare håller GAIS på att åka ur Allsvenskan och Jon Lord, som gett oss så mycket bra musik, är död och sent igår kväll när jag gav Hustrun och Yngsta dottern min version av Trololo rusade hundarna ut genom den sommaröppna köksdörren och ställde sig att skälla, rejält uppretade, ut i den provençalska natten som om vildsvinen, de asen, börjat sjunga Trololo och Yngsta dottern sa, med aningen högre röst än vanligt, ”Sluta Pappa, Sluta!” och Hustrun sa, med aningen tröttare röst än vanligt ”Gå och lägg dig”.
Söndagar i Frankrike. Ni har säkert svårt att tro det, men vägarna förstoppas då av cyklande män i töntiga hjälmar och suspekta trikåer. En trafikfara värre än de allestädes närvarande och innerligt avskydda vildsvinen. vinifierat kräver nu ett stopp för de förstnämnda figurerna, vilka får ET att verka normal vilken dag som helst i köpcentrumet, och att de per omgående förpassas ut i skogen till för ändamålet avsedda pister. Cykelsång.
Måste erkänna att knivbeväpnade 16-åringar i joggingspåret gör att Åre kan mäta sig med löparrundorna på Hammarbyhöjden, fyllda av småbarn och
livsfarliga barnvagnsförare, och i de sydprovencalska skogarna, där vildsvinen härskar. Visst sätter det en extra krydda på löpartillvaron i Sveriges alpina centrum, men helt friskt känns det inte. Helt frisk är inte heller Julia Tymosjenko i Ukraina. Det är, förstås, inte trevligt alls och behöver hon stöd från annat håll ska hon få det, men, hur kommer det sig att hon plötsligt hyllas som någon slags icke-korrupt, rättskaffens politiker snart sagt överallt i ”väst”? Sanningen är den att såväl hon som sittande ledare är genomkorrupta.
Ha! Aftonbladet skriver om grisarnas ”storstilade comeback”. De skulle bara veta vad som väntar. Mer lämplig dryck till vildsvinsköttet. (Lär mer om vinet här.)
Är det inte vildsvin så är det småbarn. När jag vid en mellanlandning i Stockholm idag passade på att ta en löprunda på Hammarbyhöjden, dök någonstans på en smal stig upp en mor- eller farförälder och två små telningar av vilka den ena försökte framföra en minicykel, som mor- eller farföräldern för säkerhets skull höll i en stång, fäst baktill på tvåhjulingen. Ett synnerligen löjligt åkdon, som varken ungen, syskonet eller mor- eller farföräldern hade vett att skämmas för. Men det är inte det som är grejen. Grejen är, att jag, trots att de tre tvingade mig att flåsande rusa ut i den fästingstinna ruffen för att släppa fram dem på stigen, log åt dem och särskilt åt tanten, som inte log tillbaka. Efteråt, när jag åter var på fast mark och försökte borsta av mig fästingarna på smalbenen, slog det mig att 1 Trots att det där orsakade mig besvär gjorde jag som alla andra och log mot barnens vuxna appendix, så som man vanligtvis gör, sannolikt för att säga ”ojoj, nu gör ni det allt besvärligt för mig, men jag tänker inte sparka till den löjliga cykeln för det, för det är ju så gulligt med små barn” 2 Om nu den förfördelade vuxna personen ler så där avväpnande så bör, banne mig, den andra vuxna personen också göra det och med sitt leende säga ”ojoj, jag ber om ursäkt, men du är då för go´som ler så rart trots allt besvär vi orsakar dig, men visst är ungarna gulliga och jag hoppas verkligen att någon besöker dig på sjukhuset om du får borelia och andra fästinganknutna sjukdomar nu”. Be Bop Deluxe
Något överdriver förvisso den kvällstidningsskruvade rubriken, men faktum är att nyss hände det igen: jag mötte ett vildsvin i skogen. Inte förrän jag var i höjd med kultingen pep den, bokstavligen talat, iväg, bara en meter från mig. Samtidigt som jag såg den skutta iväg, pipandes, hörde jag grövre grymtningar från en närliggande buske varuti en mörk skugga dväljdes, men som jag gjorde en blixtsnabb tiometersrush – på tal om den: var är min spons, Nike? – hann jag inte se hur stor mamman eller pappan eller vad det nu var var. Efter tio meter tog jag i farten upp en sten från marken, vände mig springande om och kastade den mot kultingens håll samtidigt som jag undslapp mig ett ”Satans avkomma!”. När jag insåg att inga grisar fanns kvar och att jag, om någon sett mig, uppträtt ganska patetiskt, fortsatte jag min joggingtur. Först funderade jag på att i varnande och moralhöjande syfte skälla som en hund under resten av springturen, men jag avstod från detta dels på grund av att min sista långt inne sittande stolthet förbjöd mig, dels på grund av att jag inte orkade, vilket i sin tur berodde på att min rush i sanningens namn var lite längre än tio meter.
Lämpligt vin till vildsvinskött.