Näringsställe med nyanserad doft

Publicerat 2015-01-21 av Lars Torstenson

Så här nära inpå Vinets Dag, Sankt Vincents dag, är det i sanningen påpassligt gjort av vinifierat att slå till med ett kost- och logitips som heter St. Vinzenz. Kanske invänder någon förgrämd själ, som inte tillhör HR:arna utan bara råkat surfa in på bloggen då hen satt och fulsurfade, blev påkommen och tvingades snabbt styra om sin trafik, att det var en märklig stavning det där. Denna småaktiga invändning äger sin riktighet, men det hela förklaras av att det här är St. Vinzenz i Kerpen, Tyskland, och tyskarna har, trots allt prat om ett enat Europa, inte för vana att stava precis som vi i Sverige. St. Vinzenz således. I Kerpen. Någonstans mellan Köln och Koblenz. Direkt anmärkningsvärt med detta boutique-aktiga hotell är doften av kattpiss i entrén. Kan skrämma inte bara katter bortom sitt revir utan också känsliga näsor på flykt. Den som ändå övervinner denna skräckinjagande, kväljande och sauvignon blanc-aktiga doft kommer finna väl tilltagna, trevliga rum och en riktigt bra restaurang, där bland annat det lokala ölet Kölch serveras. Inte mycket schnitzel dessvärre, men riktigt bra kött i italiensk anda och finfin Gemüse. Rekommenderas. Birth in Reverse i repris. St. Vincent potpurri: 1, 2, 3.

Bloggkockens köksskola: Knaprig pizza & Enrico Caruso

Publicerat 2015-01-16 av Lars Torstenson

Efter att ha lärt er hur rätter som ägg och bacon tillreds och hur risotto görs för att bli riktigt delikat är det nu dags för nästa avsnitt i Gräsänklingskockens aka Bloggkocken köksskola och vi ska idag lära oss hur en knaprig pizza tillreds. 1. Inhandla en för ändamålet lämplig råvara, i det här fallet en kartongpizza avsedd att gräddas i ugn. 2. Sätt på ugnen (fläktvarianten på 200 C, andra ugnar på 250 C). 3. Tag ut pizzan ur kartongen och plasthöljet. 4. Lägg den, pizzan, på ett galler, som ska finnas i ugnen (finns inte detta måste en ny ugn inhandlas). 5. Skjut in pizzan på gallret i ugnen. 6. Avvakta utanför ugnen och med ugnsluckan stängd till dess en aningen bränd doft sprider sig (detta kan ta tid, lätt uppemot tio minuter, i förekommande fall ändå längre, tiden kan dock kortas ned genom att mer värme begärs av ugnen, detta är emellertid överkurs och inget som kan rekommenderas så här tidigt i köksskolan). OBS! så snart den där doften uppstår gäller det att agera fort enär gränsen mellan knaprig pizza och bränd dito är hårfin, kort sagt är detta det avgörande ögonblicket för den som är pizzabagare och det gäller att få upp luckan och ta ut pizzan så snabbt som möjligt. Notera att det är enklare att få ut pizzan om den får ligga kvar på gallret varmed menas att du ska ta ut gallret med pizzan på. Ett hett tips i det här skedet: använd så kallade grytlappar – små löjliga, typ, tygservetter, som finns att köpa i bosättningsaffärer – att hålla gallret med då detta kan vara varmt. 7. Klart! Nu undrar säkert någon mindre erfaren HR varför i hela fridens namn pizzan måste värmas på det här viset. Jo, helt enkelt därför att en ougnifierad pizza saknar knaper. Lämplig pizzabagaremusik.

Förbud mot att sälja falsk marängsviss! & merengue

Publicerat 2015-01-14 av Lars Torstenson

Så här enkelt förhåller det sig: Grädde, maränger och chokladsås är hovdessert; glass, maränger och chokladsås, eventuellt kompletterade med lite bananskivor, är marängsviss – även kallad marängsuisse och merenguesuisse. Vad var och en bör veta, och i synnerhet restauratörer, är att det borde vara straffbart att sälja hovdessert som marängsviss ity den intet ont anande gästen utsätts då för besvikelsen att få en falsk marängsviss, även kallad hovdessert, utan den helt avgörande vaniljglassen. Nu hävdar en del som inte har koll på läget, att hovdessert och marängsviss är samma sak och att den kan göras med eller utan glass eller rent av med mandelflarn och bär och visst kan man göra en hovdessert på de där vulgära visen, men aldrig en marängsviss. Efter att ha, på en näringsinrättning i Stockholm, nesligen lurats äta hovdessert istället för marängsviss med påföljande nedstämdhet och de magsmärtor som vispgrädde i överdrivna mängder kan medföra, kräver nu vinifierat ett omedelbart förbud mot falsk marängsviss! Merengue. Hola…

Food Amour, Salernes & Weird Al

Publicerat 2014-12-17 av Lars Torstenson

Salernes är världsberömt för sitt kakel och sina fina croissanter och hyfsat känt för sin söndagsmarknad så visst finns det viss anledning att åka till Salernes och om HR:en nu ändå är där ska HR:en veta, att tämligen nyöppnade Food Amour på 4 rue Pierre Blanc är en bra krog. Den har mer karaktären av ett uppiffat hål i väggen än finkrog, men maten, som hon lagar, hyser ambitioner och servicen, som han står för, är ytterst tillmötesgående och trevlig. Maten är inte revolutionerande men avsevärt mycket mer intressant än den traditionella franska bykrogens utbud av seg faux filet och pizza. Och trots att vinlistan inte är omfattande har paret lyckats plocka ihop det på ett bra sätt – bara en sådan sak som att de har koll på att den begåvande Tom Bowe gjorde bättre viner än dagens ägare till Château Miraval, varför de köpt på sig så mycket rouge 08 de kunnat och slutat deala med det numer överreklamerade rosévinet och på samma sätt navigerar de snyggt i Château Thuerrys blindskär – där bra viner till hyfsade priser blandas med överprisade vardagsviner – och har plockat russinen ur den kakan också. Weird Al.

Premiär för Gräsänklingskocken: Svamprisotto

Publicerat 2014-12-04 av Lars Torstenson

Efter framgångarna med Ägg & bacon hastar nu vinifierat vidare och lanserar sig som Gräsänklingens och Gräsänkans egen hjälpare i nöden: Gräsänklingskocken!

Att du är övergiven och inte begriper dig på NASA-inspirerade kokhällar och recept innebär inte att du behöver svälta i din ensamhet. Får du inte igång spisjäveln kan du alltid skaffa dig ett spritkök: bara häll i lite sprit eller annat brännbart ämne och tänd på. Lätt som en plätt, om kocken får säga så. Nog av. Låt oss komma vidare. För att tillreda en smaklig måltid med svamprisotto, gör så här:

1. Inhandla en påse Uncle Ben’s risotto på tre ostar och en Uncle Ben’s ris med parisersvampar (champignons de Paris). 2. Se till att ha hemmakockens hjälpare i nöden, Malaga eller Madeira, hemma. 3. Åk hem. 4. Förbered dig. 5. Läs på påsarna eller lita på Gräsänklingskocken. 6. Ställ en stekpanna på spritköket/kokplattan. 7. Starta plattan och ratta in den på hög värme. 8. Häll upp svamppåsen i pannan, tillsätt 10 ml vatten. 8. OBS! den här påsen luktar illa, som härsken hundmat, tillsätt därför Malaga till dess det luktar gott igen. 9. Vänta tills det bubblar och fräser. 10. Slå på risottopåsen. 11. Tillsätt 100 ml vatten. 12. Låt fräsa och bubbla några minuter. 13A. Hyvla ner lite parmesan. 13B. Skvätt på lite av Hundvaktens kvarglömda fulparmesan alternativt annan fulparmesan.14. OBS! mycket viktigt, när riset sitter fast i botten på stekpannan, avbryt genast genom att ta pannan från plattan. 15. Skyffla på en tallrik upp vad du anser är en lagom mängd av den delen av rätten som inte sitter sitter fast i pannan. 16. Garnera med en tomat eller gurka. 17. Klart att servera!

Bonustips: lite musik medan du tillreder maten är något Gräsänklingskocken uppmuntrar. Har du tillgång till en TV i köket kan du dessutom köra lite karaoke medan du pysslar. Cat Food.

Julenissesäsong & Dizzie Tunes

Publicerat 2014-11-25 av Lars Torstenson

Som alla säkert vet är Julenissen, eller Juleskummet, en säsongsvara och just nu är bästa tiden att köpa dem. Skälet är mycket enkelt: Julenissen utvecklas med lagring och de påsar som säljs just nu är överskottslagret från förra julen, vilket innebär att de lagrats ett år. Nu är sällan ett år tillräckligt för att Julenissarna ska uppnå full mognad och helt blomma ut, men det är betydligt bättre än de färska, alldeles för saftiga och mjuka produkterna som kommer att finnas i butikernas hyllor om bara några dagar. Bäst är förstås att köpa på sig Julenissarna i god tid och i enlighet med ett väl genomtänkt inköps,- lagrings- och planeringsschema som löper över fem år. Den som nu inte har en Julenissekällare och som missar att köpa fjolårets restlager i dessa novembers sista bråda dagar, behöver dock inte ge upp hoppet och sätta sig att uppgivet lipa i ett undanskymt hörn, som råkar vara första, bästa undanskymda hörn hen hittar alternativt ett särdeles populärt hörn för den som gått vilse i Julenissarnas inköpsparad. Lösningen för er som slarvat eller negligerat sakens allvar är att snabbmogna Julenissarna genom brutal luftning innebärande att flera påsar Julenissar inhandlas, öppnas och läggs att torka i välventilerade utrymmen under en till två veckor, ungefär som druvorna till amaronevinerna förädlas. Är Julenissen av dålig kvalitet kommer den att spricka sönder och anta en ganska dammig och torr smak. Är den å andra sidan av högsta kvalitet kommer den mogna till en stel, gammal gubbe som både är seg och smakar mumma. Dizzie Tunes.

vinifierat go kock eller Ägg & bacon: Så här gör du!

Publicerat 2014-10-27 av Lars Torstenson

vinifierat går från klarhet till klarhet och kommer inom kort dyka upp i en kocktävling på youtube med mera. Skälet till detta är dels att kocktävlingar är det som gäller i vår samtid, eller ja det var en kocktävling eller en variant av Paradise Hotel som gällde och då kändes det ändå som att kockandet var mest aktuellt, dels att högst densamme känner sig närmast oslagbar efter att idag ha stekt både ägg och bacon så det stod härliga till och det dessutom på ett sätt som gjorde såväl ägg som bacon ätbara. Visst, det smakade lite bränt om baconet och äggen var så att säga lite styva och frasiga men ändå: i skrivande stund känns Årets Kock inte avlägset på något vis. Hur gör man då för att, med framgång, steka ägg och bacon? Så här: tag en stekpanna, sätt den på en varm platta typ fullt fjös på plattan, skär upp en rejäl smörbit och lägg den i pannan, när smörbiten börjar glida omkring knäck två ägg, ett i taget, utan att få med alltför mycket skalbitar i pannan i samband med knäckandet eller då äggets innehåll hälls i pannan, vilket är vad du gör sedan du knäckt ägget, alltså häller innehållet i pannan, låt steka och fräsa till dess den genomskinliga vätskan runt det gula blir vit och frasig, lossa det frasiga ägget från pannan och flytta stekägget till en tallrik, lägg några baconbitar i pannan nu när den är tom men fortfarande kletig av smör och annat, brassa på till dess baconet krymper ihop, avvakta tills det börjar lukta bränt men så snart så sker måste du snabbt avbryta stekningen genom att återigen fatta stekspaden och hiva baconet ur pannan och ner i tallriken där ägget ligger och trånar efter sällskap. Om du är på det humöret eller TV är där och filmar: garnera med en tomat och en persiljekvist*. Klart! Eggstone.

* Bra namn för övrigt i dessa hittepånamns-tider, Per Siljekvist eller rent av, typ, Pontus Persiljequist.

Bästa vinet till pulled pork, Roger Waters & en briljant Jeff Beck

Publicerat 2014-09-21 av Lars Torstenson

Eller nja, bästa vinet till pulled pork, det kräver en rejäl provning och vin från alla håll och kanter. Nu var det lilla Terrific Wines som fick för sig att göra det här testet och som av en händelse blev det då tre viner ur den egna portföljen som gick direkt till final. Å andra sidan har testet ändå sin betydelse då stilen på de tre vinerna var och är tämligen olika. Baltos, ett snarast kraftfullt och mencia-märkt vin från Bierzo, Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva, typiskt rödtjut från Chile med rejäl cassis-skjuts i doft och smak, El Rey Old Vine Garnacha, tacosvinernas tacosvin som skriker höghöjdsgarnacha så decibelmätaren i Konserthuset först blinkar, sedan lyser rött för att så småningom explodera i ett lika rött som krasande moln. Bortsett från att skillnaden är stor, vilket gör att resultatet ger en färdriktning för alla som ska inhandla sitt fredagsvin, är de tre vinerna vad som torde gå att betrakta som ”vardagsviner”, det vill säga inte svindyra och sådant som många kan tänka sig ha hemma till fredagens pulled pork. Resultatet, för bövelen! skriker nu, irriterande nog, några hetsiga och otåliga HR:are och, ja, här är vinnaren och vi citerar nu Terrific Wines: ” … Efter en lång, krävande och framförallt god provning så står det nu klart att även om El Rey och Baltos bjöd upp till hård kamp så fick de till slut vika ner sig för sin överman Perez Cruz Cabernet Roger waers Amused to the death Sauvignon. Trots att det var internationella Grenache/Garnacha dagen igår och att flera av deltagarna på förhand tippade El Rey som den solklara vinnaren så upplevdes den som lite eldig till den heta salsan som serverade som tillbehör. För den som däremot håller sig undan de allra hetaste tillbehören så är El Rey ett ypperligt val. Baltos föll i från något tidigare av lite samma anledning som El Rey. Nej, kvällens vinnare var som sagt Perez Cruz Cabernet. Den generösa frukten, balanserade ekfatskaraktären och den spänstiga syran satt som en keps till såväl själva pulled porken som till dess tillbehör. Vi gratulerar oss själva till resultatet och ber att få önska alla andra en trevlig helg!” Jaja, tjöta, det där sista är ju lite sent påtänk nu. Roger Waters med hjälp av en, som alltid, briljant Jeff Beck, som får oss hobbygitarrister att rodna så vi antar nyanser i höjd med Konserthusets decibelmätares just då den brast vid doften av El Rey (se ovan).

Ekströms Chokladpudding, Povel Ramel, Hot Chocolate & Hard Stuff

Publicerat 2014-09-12 av Lars Torstenson

Svara

När allt såg som mörkats ut, när påstortellinin inte längre räckte till för att stilla hunger och lustar och när den felmätta tagliatellin gått torr i kastrullens botten och intagit en form som gör den mer intressant för Vattenfalls kraftverk än matbordet, då, då stod den bara där i ett förklarat och gudomligt skimmer på hyllan i matvaruaffären: Ekströms Chokladpudding! Trodde först det var en hägring från en sedan länge flydd och bortglömt barndom, men nejdå, den var på riktigt, en verklig produkt för verklighetens folk. Det fantastiska med den här nostalgitrippen är att den inte bara är god och nyttig utan också hyggligt enkel att tillreda för den som har tillgång till kall mjölk, en bytta och en visp. Och skulle du råka missa volymerna av det ena (mjölken) eller det andra (chokladpulvret) blir det gott i alla fall. Med andra ord är det i ett slag slut på den gräsänklingsblues som vanligtvis infinner sig vid Hustruns utflykter och vi talar numer snarare Hot Chocolate och Hard Stuff när hon är utflugen.

Det här händer om du torrkokar tagliatelle, Caterina Caselli & Bobby Solo

Publicerat 2014-08-25 av Lars Torstenson

Nu är det bevisat! Och det är vinfierat som gjort det: Om du torrkokar tagliatelle bränns den fast i grytans botten. Detta är inte särskilt trevligt – det luktar och smakar illa och det är svårt att göra rent grytan – och vinifierat vill därför avråda sina HR från att hemma och utan kunnig sakledning försöka göra om experimentet själva. Caterina Caselli. Bobby Solo.