Nyårsvinfrossa 2013 – 2014 & Yes

Publicerat 2014-01-05 av Lars Torstenson

Som ni har väntat och nu är det dags att sammanfatta Nyårshelgens arbete: Krug ”Grande Cuvée” (urgammal, drygt 40 år enligt säker källa, från samma lot som vi tidigare provat, lite mer mousse kvar den här gången, men i övrigt precis som sitt syskon alldeles underbar i sitt efter bäst före-utförande, mycket bra!), Pierre Péters ”Cuvée de Reserve” (Blanc de Blancs och Grand Cru och hustypiskt stram och med väl avvägd, låg dosage), St Vincent 1996 (ren chardonnay från R & L Legras i Chouilly, dessvärre inte jättebra, kanske konstigt lagrad under åren ity svavlet hade utvecklat ett på fellagrade mousserande viners vis ett störande blomkålsinslag och andra svavelburna aromer, blev dock något bättre med luftning, obalanserad syra, nej), Masse Brut (enkel, ganska stram, ointressant), Pol Roger (bra, som den ska vara), Billecart-Salmon (bra, som den ska vara), Pol Roger 2004 (purung, barnarov, mycket bra och lovande), Moët et Chandon (ok, som den ska vara), Elena Walch Pinot Grigio (ok, utan att briljera), Château La Mission Haut-Brion 1988, Elena Walch Castel Ringberg Lagrein 2009 (förvånansvärt bra, snygg, distinkt frukt, bra balans, gott, nästan perfekt – snubblar på upploppet då en inte hundraprocentig extrahering sänker betyget från lysande till mycket bra), Les Lauzeraies Tavel 2012 (till fisksoppa, lysande i det sällskapet, och som alltid fruktspäckad och välbalanserat rosé), Marcien (RSV – Robert Sinskey Vineyard) 2005 (stor doft med massor av frukt och snyggt integrerade fat, fortsatt lysande i sin hustypiska stil, biodynamisk fulländning från Kalifornien), Vega Sicilia ”Unico” 1964, Girard Old Vine Zinfandel 2010 (håller stilen: utmärkt kraft för den som vill ha nästan lite för mycket av allt till, till exempel, en roquefort-boostad oxfilé), Mas Bécha ”Classique” 2011 (mer kraft, den här gången från biodynamiske Charles Perez i Roussillon, vid sidan om kraft skriver vi balans, frukt, god), Fonseca Vintage Port 1985 (lysande, ung, spar gärna, men mycket god redan nu), HFE (Hedge Family Estate) Red Mountain 2010 (sviiisch så är vi på plats i sydöstra Washington State och står och blickar ut mot Horse Heaven Hills från Red Mountain, synnerligen ursprungstypiskt samt typiskt för den strama, lättare årgången 2010, mer elegans än kraft, en producent som lyfter fram årgångsskillnaderna), Ponzi Arneis 2012 (absolut underbart vin, mix av citrus, gula äpplen och färsk rabarber, balanserat, elegant, rent, perfektion från Luisa Ponzi), Kurg’scher Hof ”Keltic Terre” Weissburgunder Spätlese Trocken 2012 (Marie Menger-Krug gör Weissburgunder på ren känsla, ekologisk odling, inga recept, blir i hennes fall alltid bra, här en läcker weissburgunder från Rheinhessen med kamelontiska egenskaper som gör den till det perfekta all round-vitvinet i hemmet eller, som på Nosh and Chow i Stockholm, glasvis krogvin: fräschör, personlighet och renhet utan att rösten någonsin höjs), Chablis Grand Cru ”Vaudésir” 2002 (lite kraft från William Fèvre, stor doft, fortsatt ekigt, hustypisk, frisk syra som matchar eken, bra), DLD ”Cuvée Marecel Dupont” (Hedges Family Estate) 2011 (om jag får säga det själv – druvorna till det här vinet har planterats på min inrådan –är det här vinet strålande, en mycket bra Syrah från Red Mountain, en del ny ännu ointegrerad ek på näsan kompletteras fint med en läcker frukt, aningen återhållen – ung och året (2011) – och välartigt disciplinerad), Montagny 1er Cru ”Les Coères” (Doamaine Feuillat-Juillot) 2010 (elegant, ren chardonnay med en mycket liten touch av ek som förlänger upplevelsen på ett imponerande vis, komplex och spännande doft, tydlig chardonnay, perfekt avvägd balans, lång och ren eftersmak), Ponzi Pinot Noir Reserve 2010 (speachless, sååå bra, punkt slut), Domaine du Vieux Lazaret 2010 (snyggt grenache-stuk, ung, mycket god, bra, lagra några år), Mascaró Anima Gran Reserva Cabernet Sauvignon 1994 (kraft utan alkohol från Penedes, felekad och därför fruktlös även nu, samt obalanserad syra), Gran Feudo Reserva 2001 (överraskande bra, mogen, god, ursprungstypisk frukt, lång, ren eftersmak), Viña Monty Gran Reserva 1981 (övermogen flaska), Marques de Griñon Syrah 2000 (nyss modernt powervin som står sig bra och har all sin kraft, frukt och fruktsötma kvar, samtidigt endimensionellt, å andra sidan gott så jatack), Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2012 (inget Nyår utan Clotilde Davenne vid vårt bord, 2012 är fortsatt en aning ungt, men likväl väldigt gott och inte minst så välgjort att vi talar perfektion), Avignonesi ”Riserva Grandi Annate” 2007 (bättre än så här kan väl inte Vino Nobile di Montepulciano bli?, körsbär, ek, mycket välgjort i en elegant och stram stil med mycket klass, underbar frukt i smaken, ren, lång eftersmak, fantastiskt bra), Clos Dière ”cuvée II” 1993 (det här vinet gjordes, av mig, för att vara på topp 1999-2005 (”cuvée I” var/är vinet som kunde/kan lagras längre tid), håller fortsatt bra ihop (!), lite blygt på doften men fullt vitalt med en hygglig komplexitet, bra balans, 50/50 carignan/grenache med en touch cab), Malmköpings Julglögg 2013 (jomen, vännerna i Malmköping gör nu en egen glögg och det har så klart blivit bra, rejäl (t kryddig) doft, mycket bra, mitt tips är att den här årgången dessutom vinner på lagring), Château Mont-Redon 2008 (pålitlig arbetshäst som aldrig gör oss besvikna, lite blygt, snyggt och stramt, ursprungstypiskt, bra frukt i smaken), Montelciego Gran Reserva 2004 (ursprungstypiskt, youghurt, frukt och integrerad ek, viss mognad, bra). And You And I.

Vega Sicilia ”Unico” 1964

Publicerat 2014-01-03 av Lars Torstenson

”Men Herregud, den här har då sett bättre dagar!” utbrast jag bestört, höll upp Unicon och tittade allvarlige på min gode vän Katalanske Kocken, vars vinkällare vi inventerade.”Men 64 är väl ett extremt bra år, borde inte vara några problem?” svarfrågade han med en hörbar klump i halsen.”Helt fel, vet inte varifrån den myten kommer, att 64 skulle vara ett kanonår i Rioja och Ribera del Duero. Dumheter. Nej, det är nog bäst satt dricka den där nu. Om du vill kan jag hjälpa dig att öppna den, korken kommer säkert att gå i tusen bitar när du sätter skruven i den. Vill inte verka självgod, men det är tur för dig att du har vänner som jag,” sa jag och för att göra en lång historia kort satt vi snart där med tindrande ögon och svepte hans Vega Sicilia ”Unico” från seklets spanska årgång 1964: ett stycke flytande, fortsatt fruktig, ren och komplex historia, som visade sig från sin bästa sida och gjorde det svårt för mig att övertyga Katalanske Kocken om att vinet var övermoget och att han skulle sluta gnälla och ta saken som en man. Mer Vega.

Château La Mission Haut-Brion 1988

Publicerat 2014-01-02 av Lars Torstenson

Sistlidna Nyår är sannolikt det mest lyckade hittills i mitt liv. Kände att jag absolut ville prova en La Mission 88 – ett vin som ligger mig särskilt varmt om hjärtat ända sedan jag till och från ägnade mig åt kursverksamhet i Bordeaux 1988 – 1990 och återkommande fatprovade på slottet. Problemet med att dra ett slikt vin en Nyårsafton var, och är, förstås, Hustrun, som, det visste jag, skulle göra allt för att alla kring bordet skulle få smaka av vinet. Det är väl acceptabelt om bordet håller en eller två personer, men här talar vi om 16 (sexton) giriga strupar och då låter det sig inte göras. Som er utsände i de giriga struparnas hänsynslösa kvicksandsdyner var utsedd till kvällens sommelier ordnade sig dock allt till det bästa. Passade, då Hustrun var upptagen av ett samtal som föreföll kräva hela hennes uppmärksamhet, på att servera 15 kuvert till brädden med ett och samma vin, utbrast ett litet försynt ”attans” när jag kom till min plats, knäppte på den tomma buteljen, skrynklade bekymrat ihop pannan och drog upp axlarna i en, i mina ögon, talande gest. Det fungerade. Ingen ifrågasatte att jag sprang iväg efter en annan butelj, som av en ren tillfällighet var en La Mission 88, eller ja, förrän Hustrun, plötsligt, men försent, då jag redan fyllt mitt glas på ett direkt ohemult och olämpligt vis, utstötte ett fasansfullt ”Men Lars, du är ju inte sann! I år igen! Är det Missionen du tagit nu?”. Detta krävde av mig att jag såg skamsen och ångerfull ut, vilket jag gjorde, men inte förrän jag hunnit ta en klunk och låtsats hosta i glaset – en pålitlig garanti för att få ha sitt vin ifred i mina kretsar. Château La Mission Haut-Brion 1988 både såg ut att vara och luktade moget, oerhört ursprungstypiskt för både slott och år och året på slottet, finfin frukt i smaken och en lång, underbar eftersmak som fanns där redan för 25 år sedan, mycket bra – ett vin så fantastiskt att det var värt att få 15 ovänner för. The Mission.

Morberg Collection Cabernet Sauvignon 2012

Publicerat 2013-12-30 av Lars Torstenson

Ett rimligt antagande är att den som köper ett kändisvin gör det därför att den tycker om kändisen ifråga och det den står för. Hur produkten smakar torde vara av mindre vikt. Oavsett pris. Ett bevis för det sistnämnda är Morberg Collection Cabernet Sauvignon. ”Prisvärt” (99 sek) kommer inte på fråga, knappast ens ”drickbart”. Kort sagt är det här vinet så uselt att det är direkt underhållande: ett monument över det mediokra med sin svavelstörda näsa och dess inslag av blomkålstioler och kryddiga – ja, det står faktiskt på etiketten att vinet ska vara kryddigt så till den milda grad att till och med tanninerna är kryddiga – svavelväten, högljutt skrikig syra som inte står vinägerflaskans efter och en obalans som får hysterikern att verka som Lugnet självt och en atonal disharmoni att låta lättrallad Svensktopp. Varifrån vinet kommer vet vi egentligen inte. Enligt Systembolagets sajt ligger en chilensk producent bakom. Enligt flaskans etikett framgår bara att det är importerat och buteljerat av ett företag i Tyskland samtidigt som det sägs komma från Chile. Den som nu medvetet betalar för det mediokra gör det rimligtvis antingen därför att den inte förstår bättre eller därför att den vill tillhöra en flock – i det här fallet Morbergs – eller, möjligen, därför att den är så uppfylld av kändisen ifråga och vill vara som den eller rent av dens. Det sistnämnda stämmer i största allmänhet till eftertanke och kanske i synnerhet då vi talar Morberg för vad söker den som vill tillhöra denne? Såvitt vinifierat känner till är Morberg känd för att gå runt på TV och se arg ut medan folk lagar mat och kan därför inte dra någon annan slutsats än att 2012 Morberg Collection Cabernet Sauvignon är ett substitut för att bli argt betittat av ett gäng gubbar i köket och det känns med all respekt en aning kinky.

Château Gruaud Larose 1999

Publicerat 2013-12-25 av Lars Torstenson

Sladdade in hos Svågerns just före Julafton. Han hade förberett ankomsten genom att servera lite rödtjut, som stod och väntade på oss. Övertygad om att detta måste vara något jag helst inte dricker, gick jag och gjorde lite annat innan jag provade glaset och upptäckte ett, även för ett blindprovarstolpskott som er utsände i blindprovningarnas förrädiska träskmarker, oerhört ursprungstypiskt Bordeaux-vänstra-stranden-vin av så gott som högsta klass. Kanske inte ett Premier Grand Cru, men snudd på, och, med tanke på stramheten och den återhållna elegansen som, som sig bör, lämnar något över till fantasin, förmodligen ett av mina favoritår, kanske 1999 och, ta mig tusan! om det inte var en Gruaud Larose i högform, en 99:a! I den stunden jublar hela jag. Och. Hör, som i ett töcken, Svågern säga ”Synd du gick iväg för nu är vinet redan slut”. Nejmen, hallå! Från den stunden gick all min energi åt till att komma på en lämplig hämnd. När så Svågern plockade fram en ganska medioker och dumextraherad tillika fruktlös Chambolle-Musigny från skräpåret 2003 såg jag min chans och jublade ”Oh min Bacchus, ett sådant vin!”, vilket, planenligt, fick Svågern och de andra att överfylla sina glas. När de gjort det slet jag fram en medhavd Angelica Zapata Malbec 2002 – ett av Svågerns absoluta favoritviner. Hittade ett absurt stort vinglas i ett skåp, fyllde det till brädden och satte mig att, samtidigt som jag njöt av de övrigas, om Chambollen, ”nejmen det här var väl inte så bra”, oja mig å det grövsta samtidigt som glaset sveptes i stora klunkar och strax fylldes på nytt. Njuter fortfarande av Svågerns i den stunden likbleka ansikte. Hur Zapatan var? Ganska tråkekad och med mer effekt av ny fransk ek och oxygenation än frukt.Var den god i stora klunkar? Inte särskilt. Var det värt besväret? Absolut!

Ponzi has landed!

Publicerat 2013-12-21 av Lars Torstenson

Svara

Äntligen har vi fått de första Ponzi-vinerna till Sverige. Som jag varit med och smörat för Luisa och Maria Ponzi för att få det dithän. Tre år av förödmjukelse och stövelslickande tog det innan de ens började fundera på saken. Men det där är nu glömt för sedan någon dag finns inte mindre än tre Ponzi-viner i Systembolagets beställningssortiment och vinifierat rekommenderar å det varmaste alla tre. Utmärkande för Luisa Ponzis vinmakeri är tydlighet, balans och tillgänglighet. En snudd på omöjlig kombination. Dessutom är vinerna oerhört rena och, med tanke på hur många av deras kusiner från Oregon är, ”oextraherade”. Hatten av. Alla mycket goda, bra att dricka nu eller om några år. Vinerna: Ponzi Pinot Noir 2011 varunummer 7189 pris 279 sek, Ponzi Anniversary Pinot Noir Reserve 2010 varunummer 74967 450 sek, Ponzi Vineyards Riesling 2011 varunummer 72886 pris 179 sek. Musik som bor i Portland.

Julklappslåda & musikquiz

Publicerat 2013-12-15 av Lars Torstenson

Redan Tredje Advent! Innan du vet ordet av är det Dan före Dan. Och du sitter där med kroppen fylld av klädsam ångest och panik. Ity du har inte ordnat alla julklapparna. I år heller. Och måste gå till kiosken och köpa choklad. I år igen. Eller trisslotter. I år igen. Och det kommer inte att bli som på TV-reklamen. Ingen kommer vinna. I år heller. Sådan tur då att du har vinifierat och de träffsäkra tipsen. Du har redan haft chansen att köpa julklappsviner och julklappsböcker. Nu toppar vinifierat detta med den alltigenom perfekta julklappen. För alla. Jadå. Till och med småungarna. Som förstås inte ska dricka upp den nu. Men kanske när de blir stora. Eller så dricker du upp vinerna i samband med knattarnas olika bemärkelsedagar. Samtidigt som du klappar dem på huvudet. Och berättar hur bra det på alla sätt och vis är att de har egna viner. Som ni vuxna kan sätta i er när det är barnkalas. För ni har ju utvecklat era smaklökar. Och? Undrar då ni. Vad är det nu som vinifierat toppar med? Jo! Det är en hel vinlåda! Med ett schysst urval viner. Tre olika. Två flaskor av varje. Inalles sex stycken. Till det facila priset av 786 kronor. Och. Ja. Ni som är trogna HR vet att det måste handla om årets tredje klubblåda från Terrific Wines Club. Äntligen! Försenad på grund av tomlådetrassel. Från och med den här utgåvan kommer lådorna att bestå av sex och inte tolv flaskor. Tog tid att få fram ett hållbart sexpack. (Något som för övrigt alla som försökt vet.) Dock fanns vinerna där sedan länge. Den här gången består lådan av: Cartlidge & Browne Pinot Noir 2011(en kalifornisk pinot som ger dig allt och lite till utan att kantra, drick nu eller om några år om du tror det gör dig lyckligare, ett vin som nog alla tycker om), Domaine Feuillat-Juillot Montagny Les Crêts 2010 (lysande, vit budgetbourgogne som borde levereras med skämskudde till den som inte tycker om, drick nu eller de närmaste två åren, håller dock betydligt längre), Leon Dormido 2008 (modern vingårds-Rioja som också är lätt att gilla, fångar både Riojas historia och samtid, god nu men håller i en evighet för den som vill lagra). Du är nu övertygad. Och vill veta hur du enklast beställer lådan. 1. Du kan gå in på klubbens hemsida och bli medlem. Och få tre-fem erbjudanden per år. Inget köptvång eller annat skumt. Bara information. Och recept. Till dig. 2. Eller så sniker du via din husvinblogg och klickar in dig på Systembolagets hemsida och beställer på direkten här. Varunummer 473666. Pris 786 SEK för sex flaskor. OBS! Lådan packas imorgon, måndag, varför du kanske imorgon, måndag, får till svar att lådan inte finns. Men lugn. Det gör den. Och den är klar för leverans på tisdag. Eller onsdag. Senast. Nu till det musikquiz ni alla väntat på: vilken gitarr spelar Jimmy Page det här berömda solot på? Förmodligen världens mest berömda och hörda elgitarrsolo så det känns som att vi borde ha koll på det. Svar i kommentatorsfältet vad det lider. Rätt märke ger en poäng. Undernamnet ger en poäng till. Och den som vet varifrån gitarren kom får en poäng till.

För Barolo, I tiden & St Vincent

Publicerat 2013-12-10 av Lars Torstenson

Det är inte alltid så lätt att se förändringar och att rätt läsa av skeenden i samtiden. Oavsett om det gäller musik, vin, politik eller något annat. När sommelieren Rolf Lindberg nyligen för 112 personer ordande en provning av kvalitetsviner från Piemonte blev Giulia Negris La Tartufaia rankat som bästa vinet vid samtliga bord/grupper. Däremot var det inte alla som trodde på hans ord att det var ett Barolo-vin de provade. Frågan är hur vinet hade hamnat om alla vetat vad de provade? Hursomhelst: här har vi det nya Barolo, signerat Giulia Negri. Beställ och prova på framtiden. (På tal om framtiden: Giulia är en av de kvinnliga vinmakare som kommer till Stockholm i samband med Terrific Winemaker Women’s Day i mars 2014.) Vinet: Barolo la Tartufaia (Giulia Negri), nr 79247, 259 sek (har allt, drick nu eller sen, otroligt okomplicerat för att vara en Barolo, men ändå allt annat än mjäkigt eller mainstream). Och här lite musik i tiden, från ett album släpps först nästa år: St Vincent – Birth In Reverse.

Begynnande kultstatus för RSV i Sverige? & Arctic Monkeys

Publicerat 2013-12-09 av Lars Torstenson

Ända sedan vinerna häromåret lanserades i Sverige har Robert Sinskey Vineyards’ ”Marcien”, ”Cabernet Franc” och ”Abraxas” gång efter annan lyfts fram i sociala medier och, mindre ofta men ändå, i tryckta medier och allt detta på ett sätt som i väldigt stor utsträckning luktar mer kult än hajp. Nu senast är det Per-Olof Diderots Vinblogg som utsett ”Abraxas” till ”Årets vita vin” och häromdagen tweetade Helsingborgs Dagblads och Uppkorkats Magnus Ericsson ”pure awesomeness” och vinet som fick honom att jubla på detta vis var Sinskeys ”Cabernet Franc”. Ja, vad säger man? Jag drabbades på samma vis av det här vinet för några år sedan. Kort sagt fick Terrifickollegan och jag av en vinmakarkollega tipset att gå till One Market i San Fransisco och fråga efter chefsommelieren Melanie, som då fortfarande arbetade där, och be henne ta fram det allra bästa hon hade, och då helst något som vi inte redan kände till. Hon kom med Sinskeys ”Cabernet Franc”. Redan nästa dag var kontakt tagen och någon månad senare fanns vinet i Sverige. Vid sidan om det ljuvliga och inte helt för området förväntade ”Cabernet Franc” finns numer även den utmärkta Bordeaux-blenden ”Marcien” och det underfundiga, halvknäppa och personligt härliga ”Abraxas”, vars namn får var musik- afficionado att rysa av välbehag, också i Sverige. Och ändå, ändå är kanske pinot noir Sinskeys starkaste kort. Men, vi har inte tyckt lika bra om de vinerna. Bra, men inte briljanta som de tre nyss nämnda. Ända fram till häromåret, då en fatprovning fick oss att upphetsat stampa fötterna i golvet. Nu är de pinot-faten buteljerade och lika bra som de lovade att bli och ja, kort sagt kommer det pinot noir från Sinskey i Systembolagets beställningssortiment någon gång under våren 2014, förmodligen i mars. Vad så med Robert Sinskeys Vineyards? Har funnits längre än du tror, men inte gjort så mycket väsen av sig. Mer inriktade på att göra bra, ekologiska viner än att jobba hårt med marknadsföringen i ett område där marknadsföring är A och O för framgång och det är något vi vinälskare nu kan dra nytta av för hade RSV, som stället förkortas, varit mer ivriga marknadsförare hade vi sannolikt inte haft råd med de här vinerna idag. Själv gläds jag oerhört åt RSV:s framgångar i de sociala medierna i Sverige och över att allt fler sanna vinälskare börjar hitta till de här vinerna, därför att hela gänget på RSV, med Robert i spetsen, är oerhört sympatiska och dessutom fantastiskt bra på att göra vin.Vinerna, alla personliga, seriösa hantverk och… goda: Abraxas (Robert Sinskey Vineyards) 2008, nr 73814, 199 sek. Robert Sinskey Vineyards Cabernet Franc 2006, nr 73813, 275 sek. Marcien (Robert Sinskey Vineyards) 2005, nr73815, 350 sek. Arctic Monkeys (”.. collar popped like cantona…” fast egentligen är det nog ”… like antenna”).

Vinjulklappstips december 2013

Publicerat 2013-12-04 av Lars Torstenson

Flera HR har bett vinifierat inkomma med sina vintips i god tid så HR:n i fråga hinner beställa vin till stundande helg/grillparty/vad-det-nu-vara-må. Således kommer här, även om det blivit mycket reklam ett tag nu, tips på lämpliga julklappsviner i år. Vit magnum (375 sek): Clotilde Davenne ”Saint-Bris Vieille Vignes” 2008, varunr 70274 (smakrikt och friskt vin som de flesta tycker om, från lilla appellation ”Saint-Bris”, som ligger i anslutning till Chablis, men här är druvan sauvignon blanc). Vitt finvin (499 sek): Clotilde Davenne Chablis Grand Cru ”Les Clos” 2008, varunr 72878 (toppnumret från de rena vinernas drottning, briljant vin till den som kan vin, som sig bör gjort på chardonnay då det kommer från själva Chablis, dessutom hjärtat av området). Vitt vin (129 sek): Montagny ”Les Crèts” 2010, varunr 73009 (läcker budgetbourgogne att dricka nu eller om något år, Montagny ligger i de södra delarna av Bourgogne, gjort på chardonnay, vinmakare är skickliga Françoise Feuillat-Juillot). Röd magnum (329 sek): Leon Dormido 2007, varunr 79631 (succéårgången som snabbt sålde slut sommaren 2012, här i nysläppt magnum, modern vingårds-Rioja från fältet Mendiguerra utanför Briones, Bodegas Miguel Merinos hemvist, drick nu eller lagra flera år) . Rött finvin (849 sek): Montelena Estate Cabernet Sauvignon 2009, varunr 72337 (super-amerikan från legendarisk producent och dessutom satans gott och det imponerar på varje vinfreak med förnuftet i behåll samtidigt som denna kanske inte köper vinet på eget hand, perfekt att få-vin). Rött vin (125 sek): Monte Da Peceguina 2010, varunr 73719 (blandvin från Portugal, som är svårt att inte tycka om oavsett om du är nybörjare eller messerschmitt ). Vi avslutar dels med en vacker men inte särskilt uppbygglig sång om julen, dels med Louis Bertignac, som har haft och har en tendens att då och då landa fel på giarrhalsen. Å andra sidan har han framförallt live en enastående känsla i sitt spel varför det är lätt att ha överseende med de där lätt pinsamma missarna. Vi hör honom här göra en så småningom riktigt hörvärd version av den egentligen inte alls särskilt lätta Little Wing.