Colin Cotterill: Trettiotre tänder – En sågning & KC

Publicerat av
Svara

I ett av sina återkommande anfall av omtänksamhet, som hon, misstänker vinifierat, fått från sin mor, fick Äldsta dottern för sig att hon skulle ge pappa en underhållande och intellektuellt stimulerande bok och inte kunde hon ana att Colin Cotterills ”Trettiotre tänder” var en intill infantilitet fjantig deckare. Den som läser på bokens baksida kan lätt få för sig att det här är en vansinnigt kul – lite Sharp – och varmt måbraig – lite Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap – bok med tre uns insiktsfullhet i nutidshistoriska skeenden iTrettiotre tänder Laos samt en lagom omfattande djupdykning i samma lands historia och kontakt med förfädernas andar. Kort sagt lovar omslaget betydlig mer än vad innehållet håller eftersom innehållet visar sig vara tämligen innehållslöst. Boken påstås ha fått något som heter Dilys Award för bästa spänningsroman och viniferat kan inte tro annat än att Dily Award – juryn antingen är lika verklig som Institutet i Schweiz eller så delas det ut av förhållandevis lättskrämda och korkade personer. Spänning? Nej och när det hade kunnat bli spännande skyndar vi vidare med en mot läsarens intellekt direkt förolämpande förklaring eller ett hopp som får barndomens matiné-Tarzan-filmers hopp, där Tarzan i ena sekunden jagas av galna bågskyttar för att i nästa lugnt stå och småtala med Jane som om bågskyttarna aldrig funnits, verka logiska och sammanhängande. Humor? Nej, trots otaliga ansträngda försök, där det roligaste är att upprepa ”Visst är det varmt?” ”Jäkligt varmt.”, därför att det är så man säger i Vientiane när det är varmt. Och hur SDS, också enligt bokens omslag, kan finna boken ”skarp” och påstå att den bjuder oss på en ”inkännande politisk satir”, kan vinifierat inte tolka på annat vis än att någon borde få sluta sitt vikariat eller åtminstone få säkringen lagad. Här krävs en osannolikt vacker avslutning och det får vi i Starless.

Bergs Lars spelar Birger

Publicerat av
2

Vinskribenten med mer, Bergs Lars Hansson, är också en utmärkt gitarrist med ett förflutit i diverse band på den tiden det begav sig. Häromdagen bar det sig inte bättre än att en av hans gamla musikkompisar fyllde jämnt och det inspirerade Bergs Lars till att komponera den lilla trudilutten ”Birger”, vilken den kan höra som 1. Klickar in sig på (alternativt, och mest sannolikt, kopierar och klistrar in) den här länken http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=494 2. Söker sig till ”Sök och Finn” från 14:e juni (snett ner till höger) 3. Klickar på Lyssna 4. Spolar fram till 1 tim 16 min (där börjar Bergs Lars prata lite) och framförallt 1.19 (där börjar Bergs Lars lira lite; han har gjort sång/prat och gitarrpåläggen medan han har hjälp med basen och trummorna). Underbart, tycker vinifierat och tackar Bergs Lars för länken!

 

Vinexpo 2.0, Cüneyt Arkin & Sylvie Vartan

Publicerat av
Svara

Försökte förstås också hinna med något av alla de intressanta seminarier som varje år arrangeras i samband med Vinexpo. I år hamnade en del fokus på Turkiet, som tillsammans med Libanon och Georgien tog mer plats än de brukar, inte minst med tämligen väl synliga ”samlingsmontrar”. En master class med Tim Atkin, som kommit att bli en ambassadör för de turkiska vinerna, visade ungefär det förväntade, att det finns mycket ambition och goda förutsättningar för att göra vin i Turkiet – ett av världens äldsta vinänderSylvie Vartan för övrigt. Till det nyss nämnda kan läggas ett gäng inhemska druvsorter av varierande kvalitet och potential. Samtidigt som vinifierat applåderar ambitionerna och arbetet, inte minst med de egna druvorna, är det uppenbart att den turkiska vinnäringen har en bit kvar. Idag är alltför många produkter uttorkade och/eller överekade till följd av ett mer ambitiöst än skickligt vinmakeri, något som, rimligtvis, tiden lär råda bot på om inte den alltmer diktatoriske Erdogan i Ankara skjuter det öppna Turkiet i sank. Tim Atkin avslutade med att konstatera, att den som dricker turkiskt vin stöttar det öppna Turkiet och det har han nog rätt i så låt oss dricka mer turkiskt vin än vi borde. Vi avslutar med en uppfriskande, klassisk actionscen med Cüneyt Arkin och en rivig låt med bulgarisk-franska yé-yé-sångerskan Sylvie Vartan.

Vinexpo 2013

Publicerat av
Svara

Ömsom vi, ömsom vatten, skulle man i år kunna sammanfatta den gigantiska – världens största rent av – vin(ochsprit)mässan Vinexpo i Bordeaux. Mässan arrangeras vartannat år och trots att många förutspått dess snara förtvinande intill rigor mortis fortsätter den bara växa. Det är nu många år sedan ”Vinitech”-delen fick lyftas ut och bli ett eget evenemang inriktat på vinproduktion och tingestar som då kan vara bra att ha, som ektunnor, traktorer och ståltråd. Om den perfekt arrangerade och i alla avseenden välflytande vinmässan Prowein i Düsseldorf alltmer intar förarplatsen i den europeiska vinhandelns Volvo, har Vinexpo kommit att bli den lätt kaosartade – många taxichaufförer vägrar arbeta underVinexpo 2013 mässan därför att ”det är omöjligt”, som flera av dem, ordagrant, förklarat för mig vid andra besök i staden; klart att många då hatar Bordeaux där de rusar fram, utsiktslöst spejandes efter en droska och meningslöst hukandes i någon av de regnstormar som då och då hemsöker staden under pågående mässa – mötesplatsen för nya och gamla bekantskaper i ”businessen”. Påtagligt i år var dock att många fransmän lärt sig av forna misstag – de kunde stå där med ett vin som någon ickefransktalande utlänning absolut ville ha men inte kunde få på grund av att fransosen stod där och snörpte på munnen istället för att rida ut språkförbistringens stormande vindar och ro affären i hamn – och skaffat sig kinesiska tolkar. Ett synnerligen dynamiskt grepp för att komma från den franskaVinexpo 2013 vinvärlden, som, ska i ärlighetens namn skrivas, just nu genomgår en läcker affärsmodernisering, som konkurrenterna har all anledning att frukta – och fokus i år låg för fransmännens del på Asien i allmänhet och Kina i synnerhet. Något annat att rapportera? Ja, hittade, föga förvånansvärt, väldigt mycket bra från Bordeaux, Bourgogne och Chateau9, där dock de sistnämnda allt som oftast tar i så de kräks när de ska göra sina viner på 100-åriga stockar med resultatet att det bara blir för mycket av allt i kombination med en, låt vara liten men likväl, besvärande restsötma – problemet är att, sannolikt, 98 procent av de som får prova 100-åringarna ställer sig att jubla och oja sig som om vinerna vore bland det bästa de dragit genom näsan och slängt på svalget och detta bara för att de är så till sig för att någon sagt att stockarna är 100 år men om nu stockarna faktiskt är så gamla borde de istället ha påpekat hur beklagligt det är att de inte kan anstränga sig att pricka skörden bättre och därmed optimera vinet istället för att tro att ”big” och ”much” fortsatt är moderna ledord 2013. Den nyss avlossade salvan innebär att här inlägget måste markeras ”grumpy”, inser jag, vilket är lite synd för Vinexpo är egentligen bara kul och här avslutar vi med ett exempel på när Frankrike anstränger sig och klarar språkförbistringen som om den inte fanns – låt vara att den stora succén uteblev den gången av för vinfierat inte helt oförklarliga skäl.

Midsommar: vintips

Publicerat av
15

Det strålar mot de ljusaste tider vi människor får uppleva här på jorden. Det tarvar lite vintips. Varför, är inte lätt att veta, men nu får det bli så, alltså vintips (merparten av vinerna måste beställas): vinifierat påminner om spännande Baltos från Bierzo, gjord på Mencia.-druvan (lufta gärna), 89 pix, fjolårets succé Leon Dormido är tillbaka i en upplaga om inalles 3000 pannor (samt ett par hundra magnum av förra årgången), 159 sekiner, nya årgången är alldeles utmärkt och ni som sprang benen av erLannonciade_bottle förra året rekommenderas att göra det i år igen; på vitvinssidan flaggar vi för smakrika och spännande fransk-portugisen Pinto som kan bli din för i sammanhanget löjliga 109 kronor, från Montagny/Bourgogne kommer oerhört snygga ”Les Crêts” från Domaine Feuillat-Juillot, för 129 pengar får du en smak av den fina världen; på rosévinssidan täcker du upp det mesta med aperitif- och salladsvinet ”L’Annonciade” från Provence, moderiktigt ljust och  i en elegant svarvad, traditionell Provence-panna, och det till den blygsamma kostnaden av 75 pistoler, avslutningsvis rosévinernas rosévin Les Lauzeraies Tavel, kort sagt ett smakrikt rosévin som föralldel fungerar som aperitif men kommer till sin rätt med en matbit och då talar vi allt från kyckling via fisksoppa till maträtter som vinifierat inte har en aning om hur de ska beskrivas eller vad de egentligen är men ja, typ påstortellini och sånt, 95 riksdaler.

Svenska bästsäljare – slutkläm

Publicerat av
Svara

”Men vad är egentligen slutklämmen på din evighetsserie om de svenska bästsäljarna?” frågade någon som, med all respekt, fattar en aning trögt. Jo: 1. Systembolaget köper via offertförfarande, som vi redan visste, in många av de enklaste, inte alltid rumsrena vinerna. Dessutom envisas företaget, CSR-program och folkhälsouppdrag till trots, att efterfråga viner av typen ”ekovin på enliterstetra 60 – 69 sek”. 2. Vid sidan om SB ägnar sig flera importörer åt att fylla på skräpsegmentet, dels genom att, fullt förståligt eftersom man uppmuntras till det, svara på SB:s offerter, dels genom att, med eller utan framgång, försöka trycka in produkter via BS. Detta sker ofta med hjälp av kraftigt subventionerade priser till dess vinet etablerats i bassortimentet. 3. I flera fall har importören/producenten sänkt priset på redan billiga produkter, samtidigt som priserna runtom gått upp och oavsett om kronkursen hjälpt eller stjälpt. Frågan är vem som då betalar prissänkningen? 4. Det är, som vinifierat tidigare konstaterat, förståligt att vissa importörer, styrda av ägarnas vinstkrav och förväntningar, kämpar på i det lukrativa skräpsegmentet. Däremot är det obegripligt att SB gör det. Skälet är, enligt SB, att det finns en efterfrågan. Frågan är om det verkligen är SB:s uppgift att tillmötesgå den efterfrågan. Om ingen annan gjorde det så vore det åtminstone förståligt att man skämmer ut sig i marknadens pinsammaste segment, men nu står en hel rad importörer på kö för att fylla på i botten. 5. SB skulle kunna dra sig ur skräpsegmentet utan att på något vis lämna det åt sitt öde, andra fortsätter ändå fylla på det och huruvida det är SB eller en importör som kommit upp med produktidén är på det hela taget ointressant. 6. Genom att sluta efterfråga ”reko-viner” till orimliga priser och boxar under 179 sek visar SB att det tar sina egna CSR- och folkhälsofilosofier på allvar och bör få se sin image förbättras kapitalt. 7. Att det alltid kommer finnas aktörer som fyller på i skräpsegmentet står utom allt tvivel och redan nu suckar SB, slår ut med armarna och menar att det inte kan göra något åt den saken. Det är, rimligtvis, en korrekt slutsats så varför fortsätta harva runt där? Lämna segmentet till den som kan med att agera där och låt den skämmas istället.8. Nu är det, förmodligen och beklagligtvis, så att SB av skäl som ingen kanske egentligen förstår kommer fortsätta som tidigare och då ändras ingenting och företaget får fortsätta skämmas tillsammans med de övriga. 8. Förhoppningsvis är vi framme vid en tidpunkt då alltfler ifrågasätter produkterna som säljs till omoraliskt låga priser eller på annat vis är ”oreko”. Och det kommer, förhoppningsvis, leda till att alla aktörer som smutsar ner sina händer i det omoraliska segmentet av marknaden kommer, helt ”reko”, om inte hängas ut så i vart fall få sina namn fläckade i branschen, hos branschbedömare och i samhällskommenterande medier. Avslutningsvis har den som på ett eller annat vis agerar som vinskribent ett ansvar att se till att den fläckas som fläckas bör.

Hundöverfall på joggare!, kärlek? & Snoop Dogg

Publicerat av
7

Nu har det hänt igen: galna hundar har attackerat er utsände i joggingspåret! Här kommer vi – Fadern, Sonen och Hovawarten – fredligt, joggandes längs vägen, när, plötsligt, fyra hundar – Stora Boxern, Lilla Boxern, Konstiga Vintafghanhunden och Bjäbbande Hunden – rusar mot oss. Hovawarten svarar då med att springa mot den korkade flocken, som tar till flykten. Då ropar Fadern på Hovawarten, som, lydigt, börjar jogga tillbaka mot Fadern.

Ulv i fårakläder

Husses stolthet, vildsvinsbane, uppfostrare av Dumma Schäfern och ändå dummare Stora Boxer.

Då! sker det mest korkade sedan Dumma Schäfern hoppade på Hovawarten: Stora Boxern vänder, springer efter Hovawarten och biter denne i baken! Klart Hovawarten blir urarg, vänder sig om och sätter sin, tämligen kraftfulla, käft i Stora Boxerns, nu ganska ynkliga, nacke. Och där satt den till dess Fadern och Sonen lyckats få loss den. Detta tog sin tid och det var inte så att Fadern gick helt skadelös ur striden, så pass att både wanadoo och hotmail vägrar förmedla bilden av Faderns hand direkt efter överfallet så den slipper ni se. Allt finns kvar på handen men åtminstone ett finger är en ganska, ja, osmaklig, är nog ordet man måste använda, sörja. Med andra ord var det i alla fall lite synd om Fadern. Dock. När kvällsmaten strax därpå – efter dusch och egenutförd rengöring och omplåstring, som även omfattade ett hugg i benet – inmundigas och själva händelseförloppet, sakligt, gåtts igenom, funderar Hustrun lite grann, sedan säger hon: ”Jaa, jag hoppas verkligen Stora Boxern mår bra och inte har ont, hundbett kan vara farliga”. Snoop Dogg.

Svenska bästsäljare – sockerutvärdering

Publicerat av
2

Nu är vi, sannolikt, komna till det sista inlägget om Sveriges mest sålda viner. Tidigare inlägg finns här, här och här. Idag rangordnar vi de populäraste vinerna efter sockermängd, så gott nu vinifierat faktakontrollerat rätt i den tidsbrist som, så klart, råder för den här insatsen för Folkhälsans bästa. vinifierat har i sin utvärdering utgått från de tio bäst säljande röda, vita respektive rosa boxarna och de tio bäst säljande röda, vita respektive rosa flaskorna. Här presenteras bara de allra sötaste godingarna bland de 60 vinerna. Vid sidan om nedanstående ska tilläggas, att flera av vinerna på topplistorna,socker faktiskt, håller en föredömlig sockernivå. Många ligger för all del mellan 5 och 8 g/l och flera av de röda toppvinerna på flaska balanserar runt 8 g/l, men en hel del håller sig snyggt och städat under 3 g/l. Ytterligare en sak att nämna är att producenten med hjälp av olika manipulationer kan öka upplevelsen av sötma, vilket gör att somliga viner känns sötare än de rent analytiskt är. Detta är en aspekt vinifierat inte hinner ta i beaktande här, även om det ibland, rent smakmässigt, är ganska lätt att känna av de här tricksen, liksom det ofta är lätt att avgöra om ett vin acidifierats, tillsats syra, eller inte. Några av vinerna som hamnar högst i sockertoppen är vita och halvtorra, de ska alltså innehålla mycket socker, övriga viner är nog vanligtvis halvtorra eller i vart fall inte helt torra trots att de rent allmänt går som torra och, tämligen säkert, såväl avsändare som, framförallt, konsumenten vill betrakta dem som torra och rumsrena. Här är listan: Ecologica Berlina (42 g/l, vit flaska, Giertz), Tre Apor (34 g/l, vit box, Enjoy), Black Tower (34 g/l, vit flaska, Hermansson), Lord Zinclair (25 g/l, rosé flaska, Enjoy), Chapel Hill Rhine Riesling Sauvignon Blanc (20 g/l, vit box, Henkell), Chill Out Shiraz Rosé (15 g/l, rosé box, Altia), Mateus Rosé (14 g/l, rosé flaska, Erdington), Selvarossa Salice Salentino (13 g/l, röd flaska, Enjoy), ZomeZin Zinfandel (rosé box, 12 g/l, Prime Wine) och på delad tiondeplats Mauro Primitivo (11 g/l, röd flaska, Oenofors) och Perlerose (11 g/l, rosé flaska, Pernod Ricard).