Etikettarkiv: Napa Valley

Chateau Montelena Estate Cab 2009

Publicerat av
Svara

Er utsände i vardetnuvaramå kom hem, den fantastiska Hustrun överraskade med synnerligen god och vällagad mat, trots att det var en sådan där 2-dag i hennes 5:2-diet. Däremot knorrade hon en del då hon fick hålla med om att sådan mat kräver sitt vin och inte minst knorrade hon då vinet visade sig vara Chateau Montelena Estate Cabernet MontelenaSauvignon 2009. Inte heller uppskattade hon er utsändes kloka ord om att ”som man bäddar får man ligga”. Visst kan vi förstå ett visst mått av Hustruns upprördhet över tillvarons orättvisor, men det är nu så det en gång för alla är och vinet var, jaaa, helt fantastiskt! En läcker mix av det bästa i Europa och USA, massvis med tyglad, snygg, läcker, välsmakande frukt såväl i näsa som smak och till det en lång, urgod eftersmak. Gick utmärkt till risotto, kalvfilé, någon slags god sås och sparris (nåja, kanske inte perfekt sparrisvin) från Peru. Hoppas Hustrun läser detta och då inte minst den träffsäkra beskrivningen av vinet för vi hade bara en flaska.

Bo i Yountville, Ca & Hold Me x 2

Publicerat av
2

Vilse i Napa Valley, ingenstans att bo, lost, på lipen… torka dina tårar ity vinifierat, denneNorth Block lille hjälpare i nöden, bistår dig även i en slik ödesstund och tar dig i handen och håller om dig och tar dig med till North Block och hoppas att du har råd för helt gratis kommer det inte vara men dollarn är ju så låg nu och du behöver själv muntras upp, minns hur du nyss kände dig i början av meningen!, och ja, då är North Block stället för dig, ett stenkast från alla krogarna, med egen finfin pool, mysiga rum, schysst frukost och en innergård där du kan röka en cigarr eller två och du kan, om andan faller på, i din telefon, platta eller vad du nu lyssnar från, ta in She & Him och tänka på vinifierat eller om du tycker att natten ännu är för ung först höra P J Proby köra sin variant av det här med att hålla mig.

Chateau Montelena & musik från 73 & ”76”

Publicerat av
7

När jag var en liten palt i vinvärlden, alltså på 1980-talet, var Chateau Montelena hot stuff (coolspråk för heta saker på den tiden), något som täppte till käften på tidigare generationers självutnämnda eller, i förekommande fall, genom kunnande tillblivna vinciceroner och som gav oss nybörjare luft i vår allmänna frustration över att vara de nollor

Foto: Lato

Foto: Lato

vi faktiskt var, ni vet så där som Sydafrika och Australien var nybörjarnas halmstrån på 90- och tidiga 00-talet och naturvin och Beaujolais blivit vår samtids syre för många av dem som vill få en plats på arenan. Grejen var inte alls att Montelenas Chardonnay från 1973 vunnit den där Paris Judgement 1976 och därmed blivit något alla som egentligen inte känner skillnad på bra och dåligt kunde relatera till som något rumsrent eller rent av högkvalitativt och definitivt inget man såg över axeln. Nej, saken var den, att Montelena verkligen stod upp galet bra i alla blindprovningar: snyggt, elegant, välgjort och, ofta, bättre än kusinerna från Europa. Undertecknad tillhörde nu, om sanningen ska fram, aldrig de som hysteriskt sprang efter ”Nya Världen”, har alldeles för låg självkritik och, månne problematiskt nog, alltför liten vilja till sociala belöningar för att kräva syre i samtiden, men imponerades av Chateau Montelena det gjorde han. Inte minst Chardonnay-vinet som stod upprätt även efter ett tiotal år i vinkällaren – något inte helt förväntat, kommen till slutet avChateau Montelena fat er tidsresenärs nybörjardecennium 80-talet. Har sedan till och från haft koll på Montelena genom åren. Undrat, och beklagat, att vi så sällan eller aldrig stöter på de heta sakerna i Sverige. En, för HR:en välbekant, koppling till en svensk importfirma fick mig att uppsöka kultproducenten för några år sedan och påbörja en lång, sliskig och slug kampanj för att lura till det svenska folket åtminstone ett par lådor av godsakerna från Calistoga, norra Napa. Och nu, Kära HR:are, har det blivit verklighet. Vi ska inte gå in på alla de viner er oförtrutlige tvingats prova och alla de lismande leenden han fått ge alla i sin väg där på Chateau Montelena, låt oss istället glädjas, för nu är de här, vinerna från Chateau Montelena: Chardonnay, Cabernet Sauvignon och Estate Cabernet Sauvignon. Som en liten korkad hyllning till Montelena och Paris Judgement lyssnar vi nu på er cicerons musik från 1973 (här) och 1976 då han lyssnade på väldigt mycket musik från 1975 (här och här).

Grillvinstips! & Black Sabbath

Publicerat av
8

Som vinifierat tidigare påpekat finns det egentligen ingen som tycker om att sitta ute och frysa och inte känna smakerna på grund av av köld igentäppt näsa och kringblåsande dofter från gräsmattegödning och grannens barbequeparty. Likväl envisas svensken i Baltosgemen med att ”grilla”, som det kallas när man sitter ute och försöker skydda sig mot kylan och myggen och snyter sig med jämna mellanrum för att kunna känna någon annan doft än de ovan nämnda. Kort sagt behövs tämligen karaktärsfulla viner för att nå igenom den svenska sommarkvällen och dess plågor bland vilka flintasteken bara är toppen på isberget. För er som tilläventyrs accepterar en inbjudan till ett grillparty följer här några tips på viner ni bör ta med er till spektaklet i fråga och detta för att ni i alla fall ska ha någon form av behållning av kvällen. 1. Man kan tänka sig vitt, men kör hellre ett rejält rosévin till den grillade fisken och grönsakerna, vårt tips är roséregenten Les Lauzeraies från Tavel (varunr 2724), för 95 sek slipper ni sötsliskig jäststamsskräp, felsyrade nyavärldenförsök och lika blekfisiga som smaklösa modeviner som inte räcker långt när midnattssolen står i zenit. 2. El Rey (varunr 2260) för fjuttiga 65 sek är inte bara perfekt till tacosmiddagen, det orkar trots sin ringa uppenbarelsen med sommarmörkret. Den nya årgången är för närvarande lite stramare i väntan på att växa upp och lär därför vara extra bra grillvin i sommar. 3. Den som vill ha lite mer tryck i smaklökarna tar sig anGirard Old Vine Zinfandel Baltos (varunr 79246), 89 sek. Mencia-druvan från Bierzo, bara det, dessutom både den luktar och smakar gott och orkar med det mesta, till och med grannens trädgårdsgödsel och kvällskylan. 4. Den som nu vill ha både livrem och hängslen slår till på en Girard Old Vine Zinfandel (varunr 22337), ja, visst, det är lite för mycket av allt och det är just det som är grejen, i alla fall när det, som här, hänger ihop. Kostar 159 sek och det kanske någon tycker är dyrt att kasta på vännernas grillparty men denne någon ska då veta att man inte får tag i en mygg-, kyla-, och tristessdödare tillika smaklöks-, grillaftons- och humörförhöjare utan att det kostar och det här är ett säkert sätt att säkerställa att det lika smak- som meningslösa påhittet med en grillafton i alla fall inte blir helt smaklöst. Känner att det här kräver liter mörk musik och med tanke på att Tony Iommi skrivit en låt till årets Eurovisionsschlagerfestival får det bli Black Sabbath.

Skörden Ca. & Wa. 2012

Publicerat av
Svara

Efter ett par ganska knepiga år med liten volym bjuder 2012 i Kalifornien på många och överlag friska och välmatade druvor. Kort sagt är odlarna mycket nöjda. På Chateau Montelena jämför man 2012 med utmärkta 1997. I Washington State ser det ungefär likadant ut och mungiporna pekar uppåt. Vi ser fram emot lite bra amerikanskt vin från 2012.

Vårvinter: Girard Old Vine Zinfandel & onepiece

Publicerat av
7

Okej då, våren var kanske inte här riktigt än, eller så kom den bara av sig. Å andra sidan lär den snart vara tillbaka igen och då, om inte förr, är det dags att gå man ur huse och köpa på sig rikliga mängder rosévin. Man kan också, som den allsvenska premiären, trotsa vädrets makter och påstå att det är vår trots att snön yr. Eller så kan man begå en statskupp. Eller så kan man ta på sig sin onepiece och se ut som det är vår. För övrigt kan man dels konstatera att Timrå verkar fixa kvalserien, lätt, dels att den hotade och omskrivne ”mannen i onepiece” är Timråprofilen Martin Andersson, 41. Men vad gör man om man ger upp inför vårvintern? Tja, man kan gå loss på de spanska viner som vinifierat.se nyligen tipsat om (Muga, Dominio de Tares) eller så kan man ge sig på den synnerligen ursprungstypiska Girard Old Vine Zinfandel. Visst, den här vintypen håller på att ta över Amarones roll som finvinet för alla som vill men inte riktigt kan och, kan man undra, vad är det för del med det? Det är bra att man vill, mycket bra, och kan man inte, eller kanske inte kan än, ja, vad negativt finns att säga om det? Såg att en tidning skrev väl om vinet och sedan gav det ett rejält minus med hänvisning till att det är ett vin att älska eller hata. Med andra ord satte man betyg på den egna smaken och inte vinet. I en annan tidning blev vinet superfynd. Kanske också det utifrån den egna smaken. Hur som helst: den som tror sig gilla ett vin som har för mycket av allt och som fullständigt kastar sig över en, den ska inte missa Girard Old VIne Zinfandel för så här är en Zinfandel i högform när alla bitarna fallit på plats.

Robert Sinskey – PS: Abraxas! & Cher Lloyd

Publicerat av
Svara

Höll precis på att glömma: självklart provade vi även de nya årgångarna av Abraxas – kanske Kaliforniens mest spännande vitvin i skrivande stund (Pinot Gris 49 %, Gewurztraminer 22 %, Riesling 20 % och Pinot Blanc 9 %, i, Kalifornien?, rasande välgjort dessutom) – och Pinot Blanc. Allt lika lysande som det vita alltid är hos Rob & Jeff. I Sverige säljs just nu årgång 2008 av Abraxas. Omutifallatt Doktor Sinskey, trots allt, inte skulle gilla Supremes eller Smashing Pumpkins provar vi med lite Cher Lloyd här. Och så lite mer Smashing Pumpkins, för vem kan inte gilla dem?

Robert Sinskey, Supremes & Smashing Pumpkins eller Cabernet franc åt folket

Publicerat av
2

Nå, hur gick det?! undrar alla Cabernet franc-älskare i allmänhet och hängivna fans och

Doktor Sinskey

vanekonsumenter av Robert Sinskeys Cabernet franc i synnerhet, kunde du ordna mer Cab franc åt oss i Sverige? Eller var det där inläggetom att du skulle försöka ordna biffen, eller i vart fall Cab francen åt oss, bara pompöst poserande i skrift? Det där sista vill jag låta stå oemotsagt, för vem gillar inte att posera pompöst i skrift?, men visst har jag ordnat biffen, eller i vart fall Cab francen! En pall 2006 kommer att nå Sverige vad det lider och vi får även en garanterad tilldelning av den lilla mängd som därefter gjorts och den ändå mindre mängd som från och med nu görs.

Vinmakare Jeff

Och, ni ska veta att det inte bara blev så av en ren händelse, ingen, jag upprepar ingen, har rimligtvis slickat Robs och vinmakare Jeffs stövlar lika grundligt som er utsände. Men det är det värt. Tillsvidare finns lite 2005 kvar i lager i Sverige och missa för all del inte heller Doctor, jo, han kallas så för han är det, doktor, Sinskeys Marcien, som är i toppform just nu. Vi lyssnar på två fina låtar med, i tur och ordning, The Supremes och The Smashing Pumpkins. Två val som Doctor Sinskey kanske skulle uppskatta. Avseende Smashing Pumpkins är rekommendationen, att Siva ska avlyssnas tre gånger dagligen och på

Smashing Smashing Pumpkins

mycket hög volym

Ny vinfrossa i västerled & Chartreuse i Seattle

Publicerat av
Svara

Av olika skäl blev det ingen vinfrossa i fina krogstaden Seattle den här gången. Däremot är det glädjande att kunna meddela, att Chartreuse – framförallt Chartreuse i sin ädlaste form: grön V.E.P. – blivit innedrycken framför andra i staden! Och, det har i stället vinfrossats hos kompisar i St Helena, Napa. Här kommer en sammanfattning av denna frossa: Hewitt 2005 (typisk Napa, bra i sin stil, för mycket av allt), Shafer Relentless (missade årgången, snygg power, att det är Syrah framgår som tur är av etiketten), Château d´Ampuis 1998 (lite ungt och sannolikt i en tunnel, men snyggt, elegant och ett härligt exempel på Rhône-Syrah, mycket bra), Hedges Limited Cabernet sauvignon 2005 (klart jag tycker det är bra, dessutom ett bra uttryck för Cab på Red Mountain – och bortsett från att jag är inblandad i vinet så är just 05 den bästa Caben vi fått till hos Hedges, tycker jag), Shafer Red Shoulder Ranch Chardonnay 2009 (mycket Nya Världen-Chardonnay,  saknar syra och bett, hade annars kunnat vara riktigt bra), Clos Dière 2003 (första årgången då ”Cuvée I” försvann ur namnet, fortsatt purung, vägrade öppna sig helt trots en brutal kastrullering, klart jag tycker det är bra), Jean-Luc Colombo ”Terres Brulées” Cornas 2007 (snygg Syrah, bra balans, bra vinmakeri, tydlig 13,5 % – stil, sticker av i en frossa i Napa Valley…), Robert Sinskey Vineyards Cabernet sauvignon 2002 (verkar vara gjord på unga stockar, lite ryggradslös, klingade snabbt bort), Robert Sinskey Vineyards Cabernet franc 2006 (snygg, bra Cab franc, den bästa i Kalifornien?, fortsatt ganska ung, bra vin), Pride Mountain Vineyards Cabernet franc 1996 (bra och som sig bör vid den här tiden, 96, i Napa, gjord i en mer tydlig 13,5 % – stil (den uppgivna alkoholhalten är 13 %), håller ihop bra, ren), 007 Petit verdot (enligt uppgift från vår värd, den förträfflige vinentreprenören Mike Towers som har fingrar, eller i vart fall pengar, i en rad vinprojekt i USA, kommer detta mystiska vin från en liten del av en mycket känd vingård,i Napa, där vinmakaren varje år gör några flaskor ren Petit verdot åt ett fåtal kompisar, går inte att köpa och är så hemlighetsfullt att det verkade smått olagligt hela projektet, och eftersom ni aldrig kommer att kunna prova vinet vill jag bara ha sagt att det är sjukt bra, eller kanske mest för mycket av allt och lite obalanserat, men mystiskt är det förstås), Spottswoode Cabernet sauvignon 2005 (besvikelse, Spottswoode brukade vara väldigt snyggt och elegant, nu var det mest utslätad power fast förankrad i syltburken; har hoppat över skaklarna och vänstrat med Parker, förefaller det), Duckhorn Sauvignon blanc 2010 (vår värd har varit delägare i den här gården, det hjälper nu inte, vinet är förvisso rent och fruktigt, men också onödigt högt i restsötman och lågt i syran, synd, hade kunnat vara bra, kanske), Flowers Pinot noir 2009 (totalt kass första timmen, doftade enbärskryddade lingon och färskt tallkåda, öppnade sig sedan och bjöd på fina Pinot-toner, orkade dock inte ända fram i smaken och var väl högt i den upplevda alkoholen, får ändå godkänt, nästan), Wilmart ”Cuvée Creation” 2000 (oerhört lätt att definiera, typisk fluffighet för året 2000 och en väl avvägd mix där Chardonnay stöttas av Pinot noir i en fin 80/20-blend (jo, vi ringde Champagne och kollade för säkerhets skull, men det gick verkligen att känna, snyggt), bröd, toast, fin liekaraktär, stor, mogen, god, lång, ren, perfekt att dricka nu (i alla fall den här buteljen inköpt i St Helena), g-o-d), Cade Sauvignon blanc 2010 (för blyg och försiktig för att få dansa, annars hyggligt elegant och syrarik i ett försök att göra en snygg Sauvignon blanc från Napa), Chateau Montelena Chardonnay 2009 (bra, snygg, väl ung), Chateau Montelena Chardonnay 2007 (mer utvecklad än 09, väl integrerad ek, snyggt, fortsatt ungt, men trevligt att dricka nu, görs utan malolaktisk jäsning, men med återhållen ek och mindre alkohol än kusinerna i Napa, mycket bra), Chateau Montelena Estate Cabernet sauvignon 2008 (ljus färg för Napa, dock tydlig Napa i doften, spetsat med ett uns kardemumma av alla tokiga saker man kunde tänka sig hitta i det här vinet, bra syra, rent, väl avvägd ek, ungt, nyklassiskt), Chateau Montelena Estate Cabernet sauvignon 2005 (mer utvecklat, viss mognad, integrerad ek, bra syra, mindre alkohol än medelvinet från Napa, både mörka och röda körsbär, mycket bra), Henriot ”Cuvée  des échanteleurs” 1995 (mogen, mycket god, perfekt att dricka nu, typisk husstil), Spottswoode Sauvignon blanc 2010 (frisk och lätt lovande doft, inte lika bra i smaken, nej, Spottswoode har gått vilse i den kommersiellt anpassade stilpannkakan, synd), Pride Mountain Vineyards ”Reserve Claret” 2006 (många runt bordet älskade det här, själv ser jag det som ett vin för tidigare limsniffare, behöver jag tillägga att den flyktiga syran sprängt alla rimliga gränser?), DLD Les Gosses Vineyard ”Cuvée Marcel Dupont” (schysst Red Mountain-syrah…), Merry Edwards (någon av jänkarna tyckte absolut att vi skulle prova det här och visst var det riktigt intressant: en amerikansk Liebfraumilch), Heitz Cellars Cabernet sauvignon 1999 (en ovanligt ren årgång från legendariska Heitz, bra balans och i en stil som aldrig hört talas om Parker, bra).

Oxbow Public Market, Napa

Publicerat av
Svara

I självaste Napa ligger synnerligen trevliga Oxbow Public Market. Uppbyggt som en saluhall samlar den lokala producenter av allt från ost och vin via kryddbod och bageri till charkuterier och frukt och grönt, kompletterat med en skaldjursbar och annat smått och gott. Ett koncept som skulle fungera i vilken svensk stad som helst med minst 50 000 invånare. Franchise någon?