Kategoriarkiv: Musik

Château Lafite Rothschild 1950

Publicerat av
9

Väl minnandes den inte helt lyckade för att inte säga tämligen misslyckade Lafite 47:an härförleden, tänkte jag att även 50:an säkert är skräp och trams den också. Med både denna tanke och ett visst mått av glädje över min förslagenhet i hågen sökte jag mig till den svenska vinkällaren och plockade upp det nyss nämnda vinet (50:an för som inte hängde med i den senaste svängen) och bara någon dag senare visadeLafite 50 jag stolt upp den för alla middagsgästerna i vars ögon jag genast kunde se vingnideriets svarta ljus lysa och från den stunden följde mig alla, på ett eller annat sätt, för att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt, det vill säga då flaskan öppnades. Helt enligt planen ity då de satt sina vinsnikarnäsor i glasen med Lafite skulle jag kasta mig över kvällens övriga viner och då med ett rejält försprång. Dock anade jag snabbt, redan då Hustrun sågs svassa iväg med sitt glas – alltså, alla stod liksom på kö i för att få sin beskärda del – med ett synnerligen belåtet och nöjt leende i sitt annars så rara plyte. Och så fortsatte det. Vinsnikare efter vinsnikare fick sitt vin, doftade på det, ojade sig och svassade lyckligt iväg. Ytterst obehaglig till mods tog jag till slut och stoppade min egen snikarsnok i ett glas, flaskans sista, och möttes till min oförställda förvåning, och än mindre oförställda förtrytelse, av en i högsta grad levande, ursprungstypisk (! både Bordeaux och gammal Lafite) doft med mognad och vital komplexitet och gammallafitigt välintegrerad men ändå påtaglig ek; ett vin som traditionsenligt både var lätt och elegant i sin klass och därtill vitalt utan russin- eller andra överdrivna ålderstoner, riktigt gott, mycket imponerande och synnerligen upprörande. Requiem.

Art et Vin: Svensk vinhistoria

Publicerat av
Svara

Då och då gav sig det gamla supermonopolet – mellan 1917 och 1995 ensamrätt på tillverkning, import och distribution av vin och sprit och påpassligt nog kallat AB Vin-och Spritcentralen – till att vara kommersiellt och marknadsmässigt till sinnelaget eller, för er som bara talar ny- och/eller managementsvenska, marketminded. Därför såg en gång akvaviten ”Skåne” dagens ljus för snart 100 år sedan, en tunnare variant av ”O.P” och tänkt för export till utvandrade svenskar i framförallt USA, några decennier senare var det dags för vodkan med det för tidsperioden, ”rymdåldern”, typiska namnet ”Explorer”, även denna tänkt för export och i likhet med “Skåne” en succé på hemmamarknaden – tilläggas bör, att ”Explorer” blev en bra övning inför nästa exportvodka ”Absolut”, som lyckades bättre. På 1960-talet tillverkades den egna whiskyn ”Skeppet”, som enlig gamla AB Vin-& Spritcentralens vandringssägner sålde slut först i samband med spritstrejken, 1963 var det väl?,  och då sist av alla alkoholhaltiga drycker som fanns i lager i Sverige. I lite mer modern tid, sent 1980-tal, gav sig ABVS, som företagets namn understundom förkortades, till att göra lågalkoholvin, aningen före sin tid, får man väl säga. Första produkten ut, ”Silberling”, blev en succé, men när marknadsavdelningen medArt et Vin tuppkammen rest inte ville lyssna till kvalitetssäkrarna och Stockholmsfabrikens laboratorium fortsatte ABVS leverera ”Silberling” trots att buteljerna undan för undan exploderade i företagets egna lager. Resultatet blev, förstås, att produkten fick dras tillbaka och därmed gå under. Några år senare återuppstod dock ”Silberling”, nu som ”Demi” och i ett flertal varianter och då floppade konceptet redan från start. Den mycket sofistikerade, och väl fungerande, avalkoholiseringsmaskinen som införskaffats för ändamålet kom emellertid senare till användning för den alkoholfria, och därmed reklammässiga, varianten av ”Blossa”, rimligtvis en hygglig affär på det stora hela, trots allt. Nog av. I början av 1990-talet satsade marknadsavdelning, det vill säga Barbro Ström, senare Systembolaget, och kompani, på något som hette ”Art et Vin”. Tanken vara att köpa in lite dyrare viner för tappning i de egna lokalerna och att förse buteljerna med specialgjorda etiketter med mer eller kända konstnärer som avsändare. Enligt en nyss vidtalad, ansvarig person från produktionen i Stockholmfabriken var de här produkterna innerligt avskydda av fotfolket. Mycket jobb och ingen förstod vitsen. Det gjorde inte heller marknaden, skulle det visa sig, och konceptet fasades snart ut. Hade häromdagen tillfälle att prova ett av de fåtal viner som ändå gjordes. ”Art et Vin, Chablis 1er Cru ’Côte de Cuissy’ 1990” från kooperativet ’La Chablisienne’ och ’Sélection de J-M Delauny’ visade sig ha en vacker etikett av Rune Jansson och varunumret 5778, dess färg var gyllengul med dragning åt bärnsten, oxiderad doft men inte död, lite honung och gula äpplen, aningen ylle, smaken acceptabel med ett inslag av Felix ketchupflaska av den gamla modellen i plast, ren eftersmak som dock inte förmådde dölja att vinet borde druckits för flera år sedan och, framförallt, att det aldrig varit någon höjdare. Vi slår till med en favorit i repris, Cakes fina version av I will survive, och Cakes Frank Sinatra samt Cakes aningen ABBA-stukade Perhaps, perhaps, perhaps.

Haruki Murakami: Sputnikälskling & recensentsågning & Stomu Yamashta’s Go

Publicerat av
2

En bra bok, i viniferats hjärna, kan få med beröm godkänt om den är särdeles spännande, vilket sällan händer att en bok är, infallsrik, händer tillfredsställande ofta, sprudlande av berättarglädje, jodå, eller om den lyckas skapa sin egen värld som läsaren sugs in i eller om språket är så vackert att läsandet blir till en estetisk upplevelse. Hajpade Haruki Murakamis Sputnikälskling är liksom ingenting eller kanske lite av varjeHaruki Murakami Sputnikälskling men ändå ingenting. Språket är inte särskilt vackert, snarare korthugget och ointressant med några enskilda rader som undantag, berättelsen är ganska ytlig och om man läser texten som omslagets baksida antyder att den ska läsas, som en text om olika dimensioner, en text som öppnar dörren till en annan värld, blir det rent nonsens, tangerande tramsskribenter som Coelho; möjligen kan texten få visst intresse om man läser den som en tankebana i berättarens huvud och dens borderlajnande. Har Murakami tänkt så får boken godkänt, men risken finns att så inte är fallet. Bör man då avstå från att läsa den här boken? Nja, den finns som pocket, tar inte lång tid att plöja och det är väl alltid bra att ha läst något av Murakami så varför inte? Å andra sidan ska sägas att en stor läsupplevelse inte väntar dig och när DN skriver ”Murakami besitter de sista resterna av pur litterär magi i en avtrollad värld. Man förstår inte riktigt hur han gör det, hur han lyckas öppna de där gliporna i verkligheten så att den framstår som bara en av många möjliga”, förstår man inte riktigt hur någon kan ta den recensenten på allvar. Ändå värre är Borås Tidnings recensent som, enligt pocketupplagans omslag, hittar humor i den här humorlösa boken. Vi kan avrunda med att konstatera, att vi här öppnat en dörr på glänt in till en värld som består av recensenter som inte borde recensera böcker utan gå runt och häpna över Bollibompas vidöppna dörr in till barnens förunderliga dimension. Stomu Yamashta och hans Go tar oss till Paris-dimensionens luftiga rymd.

Prince – kung i Stockholm & hattförbud

Publicerat av
12

Okej, ”Prince är kung”, och liknande, är på gränsen till vad som kan få en rubriksättare att, från en minut till en annan, förflyttas från de coola och hippa ordkonstnärernas eftertraktade grupp, fylld av avundsjuka  och inbördes beundran, till de ocoola och kreativitetsförlamade ordvillbliarnas föraktade och som pesten skydda grupp, fylld av det totalaPrince misslyckandets avskyvärt stinkande os och total glömska, men, när karlen, alltså Prince, äger scenen, spelar gitarr som få, om någon, sjunger som en gud och spelar piano så även den omusikaliskes hjärta bevekas alltmedan den kanske något mer musikaliskes hjärta både blöder och gråter sedan åtskilliga, träffsäkra klinkanden, vad annat är han då än kung? Visst, en och annan var säkert besviken på Prince, där på Stockholm Music & Art Festival, därför att han inte lät som på skivan eller därför att han inte spelade ren funk eller därför att han förvrängt sina låtar till, i alla fall emellanåt, snudd på oigenkännlighet, men vi som inte drogs med ett så inskränkt betraktelsesätt var i himmelriket och vinifierat vill å det skarpaste uppmana varje sann musikvän att göra sitt yttersta för att se denne gigant spela live. Som om det inte är nog med honom själv är dessutom de tre musikerna har nu reser runt med fullständigt lysande de ocksåHatt. Musiklycka, kort sagt. Dock: nu är det hög tid att införa förbud mot hattar på konserter! Vad får enskilda individer att tro att det på något vis överhuvudtaget är okej att gå omkring i löjliga hattar och vad får dem att tro att det för en sekund är i sin ordning att stå och skymma utsikten på en konsert med sin tveksamma och vad som borde vara förbjudna huvudboning? vinifierat kräver att alla konsertorganisatörer från och med nu vid entrén inte bara plockar av gästerna flaskor, knivar och pistoler utan också hattar som mäter mer än två centimeter över huvudsvålen. Vi avslutar med en rejält rykande klassiker från kung Prince.

Grillad chorizo & kokt plastbacksravioli & Stone Roses

Publicerat av
4

Vet inte hur hon tänkte, men Yngsta dottern ville att vi, i Hustruns frånvaro, skulle äta middag hemma. Detta trots att jag lockat med restaurang och påtalat att det enda som fanns i kylen var plastbacksravioli och chorizo, som enligt förpackningen skulle grillas. Nåja, jag tänkte att det är väl på tiden att jag försöker mig på något nytt. Värmde på en panna och slängde i korvarna hela. Kom på att jag kanske skulle steka dem som Tini Houdini Ellingtonkorvskivor. Försökte ta de varma korvarna ur pannan. Två av sex åkte ner på golvet. Åts upp av hundarna. Skivade de kvarvarande bitarna. Stekte dem. Hällde raviolin i kokande vatten. Kom på att jag inte hade en aning om koktiden för färsk ravioli. Kokade dem som påstortellini. Då. Helt plötsligt. Sprack de. Och löstes upp. Och försvann.  Försökte samla ihop slamsorna så gott det gick. La upp dem på en tallrik. Garnerade med korven. Yngsta dottern dök upp. Sa. ”Har du lagt på ost eller kom den ut ur raviolin?” Jag sa. ”Kom ut ur raviolin.” Hon sa. ”Ja, det är lätt hänt att överkoka färsk pasta, men hur har du lyckats bränna korvarna så?” Superintressant youtube-klipp om ravioli. Matlagningsmusik. Pastavin.

Åt var och en full frihet… och fullt ansvar

Publicerat av
3

Sedan tre ledamöter i Vinkademien i Sverige, för snart ett år sedan och på SvD:s Brännpunkt, förde fram tankarna om Systembolagets – och i grund och botten vissa importörers – oförsvarligt stora utbud av omoraliska skräpviner, tillkomna i ”marknadsanpassningens” och, paradoxalt nog, ”rättvisans” namn, har en verklig debatt i frågan tagit fart. Senast genom artiklar i DN och en debattartikel i AB. Självklart fanns en pågående diskussion redan tidigare, men den lyckades inte riktigt tränga igenom till gemene hen. I samband med all diskussion i frågan, ända sedan debattartikeln på Brännpunkt, följs varje försök att uppmärksamma orättvisor och omoral av upprörda känslor och ett väldigt ojande över att någon försöker begränsa individens rätt till full frihet. Detta är förståeligt. Vem vill få sin frihet beskuren? Bortsett från fanatiska anhängare av obsoleta, men dessvärre fortsatt gångbara, tolkningar av vissa ideologier och religioner, förmodligen ingen. Samtidigt följer med den fulla friheten också fullt ansvar. Således: köp och ät ommärkt, billig köttfärs, köp och ät kött från djur som matats med kadavermjöl, gå på i ullstrumpor stickade i vedervärdiga sweatshops som i dina ögon är finfina arbetstillfällen, sitt i soffor gjorda av regnskog och tillverkade av utnyttjade barn som du på fullt allvar tror att du hjälper, drick dig full och glad på billigt skräpvin tillkommit med hjälp av i onödan bevattnade och övergödda fält och med underbetalda och av undermåligt hanterade växtskyddsmedel skadade arbetare och gläds åt allt cancerogent ochratoxin du samtidigt får i dig, ja, ät mat smittad av amöbor och gläd dig åt din frihet att inte efterkomma någons råd eller pekpinnar eller uppmaningar om en mer eftertänksam konsumtion. Allt detta är helt i sin ordning. I alla fall så länge du inte förväntar sig att någon annan ska ta ansvar om du behöver magpumpas eller drabbas av någon sjukdom till följd av det du stoppat i dig och så länge du inte förväntar dig att någon annan ska stå upp och hjälpa dig om sociala oroligheter blossar upp på platsen varifrån du köpt omoraliskt vin och där du just då befinner dig på semester: i det läget har du din fulla frihet att ta ditt eget ansvar. Pedagogisk musik.

Sommarvintips en masse, UKF & Steve Vai

Publicerat av
Svara

Innan ni svenskar nu ger upp och tror att det är snarthöst bara för att augusti står för dörren, vill vinifierat påminna om att det är nu det blir som skönast i vattnet, kräftornaPaco y Lola simmar till och det är minst en månad kvar på rosévinssäsongen och därför vill vinifierat slå till med ett sommaranpassat sommarvintips: 1. Nu i sommar blev kalkstensbyggnaderna vid Les Vignerons de Tavel i Tavel K-märkta och det är ett skäl gott som något att påminna om detta Systembolagets mest pålitliga matrosé 2724 Les Lauzeraies Tavel 2012 (95 sek). 2. Det har tydligen varit mycket strul med beställningsfuktionen för 73000 L’ Annonciade Rosé 2012 (75 sek), den superklassiska provence-rosen, men om Systembolaget fått ordning på sin mjukvara ska det fungera nu (peppar peppar). 3 Flera av er har på egen hand upptäckt att det numer också finns ett rosévin från Clotilde Davenne i det svenska beställningssortimentet och visst är det lika bra som allt annat Clotilde gör, 71682 Clotilde Davenne Bourgogne Rosé 2012 kostar 109 sek och fungerar både som aperitif och till maten. 4. Uppe i Italiens nordöstra hörn görs en massa fräscha, läckra och snygga viner och till de snyggaste, läckraste och fräschaste hör Elena Walchs viner, nu finns att beställa både hennes 72508 Elena Walch Pinot Grigio 2012 (109 sek) och Elena Walch Castel Ringberg Pinot Grigio 2012 (149 sek). 5. I elrey2011Tyskland, och beställningssortimentet, hittar vi fler fräscha och friskt läckra viner i Menger-Krugs 72449 Krug’scherhof Riesling Kabinett Trocken 2011 (99 sek), 72615 Krug’scherhof Weissburgunder Trocken 2011 (99 sek) och 72603 Motzenbäcker Rieslng Kabinett Trocken 2011 (109 sek). 6. Mer friskt sommarvin, den här gången från Spanien och närmare bestämt Galicien, också i BS, 71513 Paco y Lola 2011(109 sek). 7. Och så ett par viner från vinifierats favoritproducent i södra Bourgogne, François Feuillat-Juillot, Montagny 73009 ”Les Crêts” 2010 (129 sek) och 70768 Montagny 1ere Cru ”Les Coères” 2010 (149 sek). 8. Så undrar alla trogna HR ”men Clotilde då, ska du inte tjata om hennes vitviner igen?”, jo, så klart och den här gången går tipset till 6307 Chablis 2010 (139 sek) och 72258 Chablis 1ere Cru ”Montmains” 2006 (299 sek). 9. Billigt tacosvin som även duger till att grilla med är 2260 El Rey Old Vine Garnacha 2012 (65 sek). 10. Lite dyrare och snäppet upp är 79246 Baltos 2010 (89 sek) och från samma producent, Dominio de Tares, 75659 Exaltos 2008 (179 sek) och 99349 Bembibre 2007 (249 sek). 10. Mer spanskt hittar vi i 72763 Leon Dormido Rioja 2008 (159 sek) och 71885 Mazuelo de laCartlidge & Browne Quinta Cruz 2009 (169 sek). 11. Vidare till spansktalande Sydamerika och Argentina, där vi hittar Melipals budgetvin 72362 Ikella Malbec 2010 (85 sek), och vidare till Chile där vi hittar bassortimentets 6000 Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva 2011 (79 sek). 12. Från Syd- till Nordamerika och en budget-Pinot, 79245 Cartlidge & Browne Pinot Noir 2009 (115 sek), och ursnygga 73319 Lemelson Vineyards ”Thea’s Selection Pinot Noir” 2009 (225 sek), och den som är stadd vid kassa tar tillfället i akt och hugger ett av de få, unika exemplaren av 72337 Chateau Montelena Estate Cabernet Sauvignon 2009 (849 sek). UKF. Sist men inte minst tackar vi  med lite Steve Vai det svenska damlaget i fotboll för att de gjorde årets EM till en så spännande historia

Skörden i Frankrike 2013 & Sex Pistols

Publicerat av
Svara

Det är klart att det inte går att packa ihop Frankrike till ett enda bedömningsområde när det gäller årets vinskörd, men, faktum är att 2013 rent allmänt präglats av en sval och framförallt nederbördsrik vår med många översvämningar och ovanligt höga vattenstånd och mängder av kvardröjande vatten i vingårdarna och sen blomning mest överallt. På detta har, på de flesta håll, följt en mycket varm sommar, när den väl kom vill säga,

Minervois 10 juni 2013

Minervois 10 juni 2013

kryddad med åskoväder och en hel del hagelskurar och det här med åska och hagel lär vi får se mer av innan det är dags att bärga druvorna. Så vad kan vi förvänta oss? Flera olika saker. För en gångs skull på riktigt lägre volymer till följ av hagel på sina håll, och därmed kanske högre priser, fast ibland lär priserna paradoxalt nog bli lägre därför att ett rykte om årets dåliga kvalitet kommer att spridas i inköpsledet, såsom skedde med Bourgogne 2002, och sedan kommer det att visa sig att den som vågade investera köpte på sig en massa bra vin till ovanligt bra priser. Men är det verkligen så enkelt? Nej, så klart inte. Se upp med dold rötskada i vinet om du tänker köpa ”en primeur” och kan du inte avgöra om en sådan döljs i doft och smak ska du avstå eller be om hjälp, chansa inte, för det kommer att vara en hel del rötskadade druvor i år och, det ska man ha klart för sig, det finns massvis av sätt för oss producenter att dölja sådana, men den vana näsan hittar alltid rötan även då någon försökt gömma undan den i det unga vinet. Johnny Rotten & Co.

Conde de los Andes 1964

Publicerat av
8

Funderar allvarligt på ett aningen självdestruktivt förbud, nämligen ett förbud mot sociala medier. Saken är den, att för en tid sedan gick en känd bloggare och twittrare (@Reuterdahl) ut och tweetade om Rioja 64 och godis han provat från året och området och det skulle vara så himla bra och han hejades på av en annan bloggare och twittrare (@AndersOhman) och som jag, av egen erfarenhet, vet att det brukar stämma, det där med att 64:orna är så himla bra, började jag genast fundera över vilka 64:or jag eventuellt kunde tänkas ha kvar i den sorgliga vinkällaren och jodå, visst fanns där en Conde de losConde de los Andes 1964 Andes, den sista i en syskonskara, vilka har förgyllt både en och annan middag och, i förekommande fall, provning i hemmets lugna vrå. Således driven av vad som stått på ett socialt medium gav jag mig till att rota fram det sista syskonet från 64 och inte nog med det!: bara för att vara helt säker på att det skulle bli en lyckad afton – Äldsta dotterns födelsedag och hon älskar Rioja – plockade jag även med en Muga Reserva från 73, ett säkert kort. Men varför? undrar jag nu, när det heta blodet svalkats av något i min kropp? Hur lättpåverkad är inte jag? Nu sitter jag här utan Conde de los Andes 64 och dessutom! utan någon Muga Reserva 73. Uppgivet konstaterar jag därför, att båda var utmärkta och allra bäst var 64:an  med sin bruna färg, enormt stora doft som kastade sig på snoken, slet tag i den och vrålade med en fantastisk andedräkt, som en tornado rakt upp i näsborrarna, ”Riiiioojaaaa!!!”, och som om det inte skulle vara nog tog den ny sats och primalskrek, plötsligt, ”Teeempraaanilloooo”, trots att druvavtrycket i sig rent förnuftsmässigt borde vara utraderat, och därefter kastade det sig över gommen, tog tag i den och brottade ner den på mattan och satte sig att hoppa på den alltmedan den sjöng, till melodin ”Volare”, ”Riooja åh åh åh åh, Riiooja ohohoho, jag svävar högt i det blå….” och ja, nu finns bara ångesten och saknaden kvar och skulle jag, efter moget övervägande, bestämma mig för att kräva förbud mot sociala medier lär jag återkomma med ett sista inlägg här på bloggen, om inte, ja då klarade sig de sociala medierna med nöd och näppe den här gången. Ruben Romero & Lydia Torea.

Sommardebatten om Systembolaget & dess avarter & Pink Floyd

Publicerat av
8

Ur en diskussion om näthandel med vin har, mitt i, och kanske på grund av, den nyhetstorka som drabbar oss varje sommar, en debatt om Systembolagets vara eller inte vara uppstått. Att en del monopolhatare far fram med ett emellanåt fanatiskt röstläge kan inte dölja den defensiva snömoshållning som monopolet och dess försvarare visar. Läste nyss på en blogg en monopolkramare som skriver ”Systembolaget har nästan 100 % uppslutning bland Sveriges befolkning. Världens bästa sortiment, bra priser och ansvar för folkhälsan har gjort att de förtjänar det stödet.” Men vad är detta för nonsens? 1. NästanA Saucerful of Secrets 100 %, kom igen, ingen vinner på dramatiska överdrifter och osanningar och det räcker ju med att 51 procent är för monopolet för att en majoritet ska vara det. 2. Världens bästa sortiment, hm, ja, sortimentet blir riktigt bra om man räknar med beställningssortimentet som Sveriges många fantastiska importörer ständigt fyller på och förändrar, men det är ingenting som SB, som inte lyfter fram det annat än i sådana här sammanhang, ska ha äran av. 3. Ansvar för folkhälsan: som vinifierat, och delar av Vinakademien i Sverige, tidigare skrivit finns det bara gott att säga om ålderskontrollen, men det oförsvarligt breda skräpsegmentet i Sverige, där det vimlar av omoraliska viner som slår både mot människa och natur, har till största delen byggts av Systembolaget självt och i den mån det utvidgats av omoraliska importörer och, i förekommande fall, deras PR- och reklambyråer, har SB inte gjort någonting för att stoppa den utvecklingen, vilket får var och en som på allvar studerar utbudet i Sverige att fråga sig på vilket sätt, annat än ålderskontrollen, SB värnar folkhälsan och står upp som den moraliska mur det utmålas som mot det giriga alkoholkapitalet. Det finns ingen som tjänar på att det slentrianmässiga snömoset dominerar bland argumenten från monopolets försvarare. För att en sund debatt, och jag menar då inte minst en sund debatt sett ur monopolisternas synvinkel, ska kunna föras måste saker och ting tas för vad de är, därför alldeles bortsett från debatten om monopolets vara eller inte vara finns det all anledning att rikta viss kritik mot SB och det finns, sannerligen, skäl för SB att lyssna på den kritiken. Till exempel hade ett sunt monopol för folkhälsan varit mer oroat av alla kändisviner, alla omoraliskt billiga viner, alla tonårskoncept, alla produkter med av monopolet självt dumpressade priser som bara tilltalar lågprisjägaren men knappast har med folkhälsan eller en sund alkoholkultur att göra, än de nya näthandlarna som sett till de nyss nämnda tillkortakommandena överlag har ett betydligt mer seriöst utbud än Systembolaget. Pink Floyd.