Vittoffelfyrtal, hmhmvisitering & reklamfilm

Det råder inga tvivel om att Den ukrainska vittoffeln är tillbaka. Vid ett kort besök på Nice flygplats igår stötte er utsände i vittoffelträsket på inte mindre än fyra varianter. En stängd, sparsmakad variant på vad som förmodas vara en utvandrad ukrainare, en öppen ochNice flygplats - vittoffel glitterbeströdd version, som inte helt och fullt kan kvala in som Ukrainsk vittoffel, men då dess bärare, tveklöst, var, och sannolikt även idag är, ukrainare, gör den ändå det. Båda de här vittoffeluttrycken finns att beskåda på bilderna härintill. De övriga vittofflorna som siktades finns dessvärre inte dokumenterade, därtill blev händelseutvecklingen alltför kaosartad: En man i en maskulin, öppen vittoffelvariant stod och väntade på någon i ankomsthallen, när, plötsligt, en man iförd ett par klassiska Ukrainska vittofflor uppenbarade sig i skjutdörren som leder ut från bagagebanden till ankomsthallen, han viftade dels så att dörren hölls öppen, dels så den väntande mannen såg honom. När den sistnämnde noterat vifthannen rusade han underdånigt sin, det förstod man snart, herre till mötes och när herren ville att han skulle ta sig in så att säga genom bakvägen för att hjälpa till medNice- vittoffel, feminin väskorna gjorde han det. Nu gick inte det så bra ity de franska tulltjänstemännen såg vad som skedde och även från andra sidan dörren, alltså vår position i ankomsthallen, var det lätt att uppfatta att chefen, som faktiskt hade rätt att vara i bagageutlämningen snart släpptes, medan tulltjänstemännen med bister min förde iväg den alltmer desperat viftande hantlangaren till, förmodar vi, någon form av analvisitering eller vad nu tullarna kan hitta på med sådana som inte visar respekt för viktiga dörrar. Hursomhelst omöjliggjorde den snabba och oväntade händelseutvecklingen en fullgod dokumentering av herrarnas fotbeklädnader. Kan avslutningsvis inte undanhålla följande reklamfilm för vinet Baltos, vi kan här se den tappre sommelieren med mera, Andreas Karlsson, göra sitt bästa för att presentera vinet alltmedan bildproducenten tycks ha drabbats av akut överambition.

Snowden, romer & 1984 & The Kooks

Självklart är det rätt av våra politiker att reagera å det bestämdaste mot den etniska registrering som nu avslöjas i Sverige. Samtidigt bör de fundera över sitt eget ansvar för detta. Hur ska polisen veta vad som är rätt och fel i ett utpräglat 1984-land vars ledande politiker fördömer Snowden och inte NSA. The Kooks.

Skörden i Lazio 2013 nu & Cecilia Bartoli sänd från Himlen & Bergs Lars

Var i förra veckan hos min nya uppdragsgivare Pietra Pinta i Cori (Lazio), en dryg timme från Rom. Liksom i Sydfrankrike var årets första hälft ovanligt sval och nederbördsrik härVingård, Cori och även här har det fördröjt utvecklingen av framförallt de vita druvorna. Således sen skörd. Nu är i alla fall merparten av de vita inne liksom en del av vad vi kallar premiumdruvorna – druvor från fält som fått särskilt uppvaktning under säsongen. Om det har någon betydelse att man gallrar? Skulle vilja påstå att dess betydelse inte kan överdrivas ett år som detta. Vi är minst en vecka tidigare på de gallrade fälten och har dessutom fullt friska druvor där – medan många andra fält drabbats av mjöldagg och många andra druvor fått ovanligt tunna skal och spräcks om/när det nu regnar och tvingar oss tillvattensjuk druva oplanerad skörd har vi inga som helst problem i de gallrade fälten, tvärtom ser det mycket bra ut där, även ett år som detta. En anmärkningsvärd, och spännande, sak är att druvan Greccheto, som vanligen ses över axeln här, i år visar sig från sin allra bästa sida och vi kommer därför göra en tank med, vad vi hoppas, förstklassig Greccheto. Bortsett från sistnämnda druva har jag svårt att se att vi kommer göra fantastiska vita på Pietra Pinta i år, däremot hyser jag vissa förhoppningar för de röda – mer om det senare. Nu till ett stycke musik vi tidigare delat med oss av här på vinifierat, men som kommer i repris ity vår trogne HR Bergs Lars Hansson har sänt oss himlasända Cecilia Bartolis tolkning av ett stycke Händel.Skörd, Pietra Pinta

Dödskallemärkt vin – äntligen! & Tom Waits

Ni stackars HR:are har sedan länge tråkats med än den ena än den andra attacken på de omoraliskt billiga vinerna och deras främsta beskyddare, det vill säga i första hand konsumenten som köper dem, i andra hand alla som handlar med dem eller i klartext den svenska importören och Systembolaget. En del menar att arbetet för en mer medvetenDödskalle vinmarknad borde inrikta sig på att avskaffa Systembolaget och dess monopol, men även om det torde vara uppenbart att Vinsverige skulle må bättre av en fri marknad – Systembolaget har de facto inte gjort någonting för att styra upp skräpvinsmarknaden, tvärtom har det varit med och drivit på – skulle avseende skräpvinerna inte mycket i grunden ändras av det, därtill finns det alltför många konsumenter och importörer som vill ha sin billiga fredagsvinfylla respektive stora marknadsandel, omsättning och vinst i fred. Således måste konsumentens beteende påverkas. För att så ska kunna ske krävs upplysande debatter och medvetna konsumentjournalister.  Medan debatten blivit allt livligare det sista året har i vinets värld de sistnämnda sannerligen lyst med sin frånvaro. Därför är det synnerligen glädjande att stora DN och dess vinskribenter, Sanna Blomquist och Alf Tumble, nu går i spetsen när de, igår närmare bestämt, i sina vintips dödskallemarkerar ett vin och skriver så här ”Det finns produkter som inte förtjänar plats i något sortiment. Ekvationen tre liter vin för 139 kr minus alkoholskatt, transport och diverse påslag går inte ihop.”. Precis så är det och kanske kan vi nu få se fler konsumenter, medier och skribenter ifrågasätta de billigaste vinerna, precis som de funderar över allför billigt kött, billiga sandaler, billig snabbmat och hur de tvättade jeansen fått sin färg. Tom Waits.

Dubbelt spaghettiförbud & Rock ’n’ Roll Italiano

Tycker det räcker med att italienarna har Alfa Romeo, Armani, Alper, Arneis, Maserati, Mascagni, varma hav, Nebbiolo, Puccini, Sangiovese, Venedig, Florens, Rom, Elsa Morante, Gardasjön och en massa, massa annat som inte vi har. Utöver allt detta är det fullständigt onödigt att de har sådan stil. Illa nog att, som senast, komma dit och få sitt bockskägg utpekat (läs här), men nu har det gått så långt med de manérfulla pastaprovokatörernas stilkänsla att den i vissa avseenden måste stoppas via bindande EU-direktiv avseende 1 Förbud mot att äta spaghetti med endast en gaffel, och detta förbud ska kombineras med ett tvingande påbud att äta pasta med gaffel och! kniv 2 Förbud mot att snurra spaghettin på gaffeln. Dessa förbud är föranledda av den direktaRenato Carosone hets mot folkgrupp som italienarnas perfekta gaffelföring i spaghettitallriken innebär, när de, alltid, lyckas med konststycket att snurra upp exakt rätt mängd spaghetti på gaffeln för att därefter enkelt sluka den, medan vi andra sitter där och snurrar och snurrar bara för att strax upptäcka att snurrbollen omöjligen får plats i munnen varför den, snurrbollen, å det slafsigaste måste bitas av; kort sagt pekas alla folkgrupper förutom den apenninska avkommornas ut vid matbordet där det, förstås, alltid ska ätas spaghetti som en så kallad Primi, som såvitt er utsände i pastaträsket kunnat utröna enkom finns där för att håna oss som äter som folk. Och bara för det, inte på grund av ovilja eller avundsjuka eller för att håna, spelar vi nu det bästa och coolaste Italien kunnat åstadkomma i musik- och musikvideoväg.

Miguel Merino (Navajas) – skribent att följa & Paco de Lucìa

I Rioja finns Miguel Merino, El Padre, och hans son Miguel Merino (Navajas), El Hijo. Padre och jag är goda vänner sedan ett kvarts sekel och Hijo har jag känt nästan sedan hanLeonDormido_2 föddes. Medan Padre byggt upp en fin, liten bodega, påpassligt nog kallad Bodega Miguel Merino, har Hijo dels arbetat med i familjefirman, dels utbildad sig till önolog/vinmakare, dels studerat till journalist, dels skrivit prisbelönta noveller och manus till TV-serien ”Grand Reserva”, dels satt igång en del egna projekt som det alltmer uppmärksammade Leon Dormido, där han och ett gäng vandrande kompisar ägnar sig åt att, öh, vandra, och, som tur är, dricka vin och filosofera och, i Miguels fall, tillverka vin. Jag har fått äran att finnas med dels i Padres projekt MDLVX, dels i Hijos Leon Dormido-projekt. I Sverige kan vi bland annat prova MDLVX 2009 varunummer 71885, 169 sek, ett vin som Padre och jag och numer även Hijo gör tillsammans; Leon Dormido 2008 varunummer 72763, 159 sek (även årgång 2007 på magnum för 329 sek, varunummer 79631), som Hijo gör med visst bistånd från mig samt genom att använda sig av Padres bodega; Unnum 2009, varunummer 72158, 269 sek, som är Hijos alldeles eget vin om än tillverkat i Padres bodega. Men nu är det inte bara den nyss, så försåtligt, gjorda reklamen som är detta inläggs raison d’être utan, i första hand, att få er att upptäcka vinskribenten Miguel Merino (Navajas/Hijo). Ni kan följa honom på sajten www.terrificwines.se under ”Ambassadörsbloggen”. Här är hans senaste inlägg, vart och ett värt att läsa: Om Viña Tondonia 54 och Luis Vincente 64, om den kommande skörden i Rioja, om så kallad ”grön skörd” eller ”green harvest”. Paco di Lucìas något udda tolkning av überkänt mästerverk.

El Hijo

El Hijo

Den ukrainska vittoffelns sköna revansch & Trololo da capo

Det råder nu inga tvivel om att Den ukrainska vittoffeln är på väg tillbaka. Och det medFransk ukrainsk vittoffel stormsteg. Hann knappt hem från skördearbetet på Tenuta Pietra Pinta utanför Cori förrän jag sprang på ett par nyputsade, glatt skinande, sparsmakade och franskklassicistiskt rena franska vittofflor på HyperU i Les Arcs. Fattar ni? Den ukrainska vittoffeln har nått Les Arcs! Vem kunde tro att det någonsin skulle ske? Nu känns det som att inget längre kan hindra vittoffelns framfart.Vi tar ett da capo på det.

Forbud mot pipande varmvattenberedare & duschar med kallvattensimpulser

Det ar hog tid for ett forbud mot varmvattenberedare som dras med olaten att piptjuta med jamna mellanrum – om dessa varmvattenberedare aterfinns i mer offentliga sammanhang, som lat saga ett hotell, ska hotellagaren straffas extra hart om denne underlater att atgarda pipet. Ett annat i hogsta grad pakallat forbud ar ett forbud mot duschar med olagenheten att skicka ut sma, korta impulser av svinkallt vatten mitt i varmvattensduschandet, och samma sak galler har: den som underlater att snarast atgarda en mer offentlig  dusch med ofoget att skicka ut kallvattensimpulser, till exempel en hotelldusch, ska straffas extra hart – om ryssarna inte har nagot att invanda torde en vinter i Sibirien kunna komma pa tal. Om sedan italienarna far for sig att foregripa det vantade EU-forbudet mot pipande varmvattenberedare och duschar med kallvattensimpulser sa gor det absolut ingenting.

Kort kommentar om Syrien & RATM

Att tro att majoriteten av det tjugotalet motståndsgrupper som agerar i Syrien är ”goda och demokratiska” torde vara naivt, lika naivt är att utgå från att allt som sägs om den förtryckande och diktatoriska Assad-regimen är sant. Däremot är det uppenbart att Syriens problem är enorma, att det är en i bokstavlig mening fruktansvärd röra, att väldigt få krafter är vad vi skulle mena med ”goda och demokratiska”, att det är den lille hen som får lida, att få som uttalar sig tvärsäkert har koll på hur Syrien är uppbyggt och hur det fungerar och att det knappast kan föra något gott med sig om ytterligare en eller flera parter börjar bomba och vräka in vapen i landet. Därför är det tröttsamt med alla krigsivrare som nu beklagar de diplomatiska framstegen och ropar efter vapen och, även då det skulle bryta mot internationell lag, militär handling, som om det skulle kunna lindra eländet i ett slag. Det som krävs nu är ett ändå intensivare diplomatiskt arbete från alla som vill se ett slut på lidandet utan att det först ska behöva eskalera och kanske blir mer permanent än krigsivraren idag förefaller kunna föreställa sig. Eller så struntar de i den sidan av saken. RATM.