Tips: Ny, revolutionerande köksattiralj!

Publicerat 2019-01-03 av Lars Torstenson

En ny, revolutionerande köksattiralj har sett dagens ljus! Det är en alldeles fantastisk maskin som lagar mat nästan helt på egen hand. Det enda du som kock behöver göra är att gå till butiken och köpa din påse med tortellini, ta med den hem och hälla dess innehåll tillsammans med rikligt med vatten (glöm inte vattnet!) i maskinen och sedan, Hokus Pokus Filiokus!, är det klart! Och tydligen gäller detta förfarande oavsett maträtt. Ergo: Läs receptet, köp hem ingredienserna, häll dem i maskinen och sätt dig med armarna i kors!Fotnot: Lite till kvinns och mans undrar vi säkert alla hur den här robotiserade tortellinin smakar. Det ska vi be att få återkomma till så snart vi listat ut hur maskinen startas och, om det skulle tarvas manuellt handhavande för detta, stängs av.

Köksskolan: Dessert-recept!

Publicerat 2016-05-22 av Lars Torstenson

Er utsände bland de storslagna matkreatörernas onktuösa köksenvironger fyllda av kreativitet, vällust och fartfylld framåtanda och en och annan tatuering och könspiercing, har hittat en ny dessert! En dessert värd att ställas vid sidan om chokladpuddingen. Voilà! Carambar dessert – seg och uthållig som en fjälljägare på amfetamin.

Gör så här:

1.Gå till närmaste matvarubutik.

2.Fråga efter Caramabar dessert. Har de den inte, beställ hem. Har de den, köp.

3.Tillred à la minute: När det är dessertdags, öppna påsen, plocka ut carambarerna, skala dem och placera tre-fyra stycken på en för ändamålet anpassad assiette. Garnera med röd paprika. Klart!

Los chichos!

vinifierats matkasse snart här!

Publicerat 2015-11-28 av Lars Torstenson

Nu är det dags: vi lanserar vinfierats matkasse! Eller, vi går ut med en marknadsundersökning som på djupet kommer undersöka om det finns ett behov av ännu en matkasse. Övertygade om att så rent generellt är fallet tar vi ändå det säkra före det osäkra och skapar ett nytt och befriande kassekoncept, ett där vi befriar konsumenten från rysliga rotfukter, gredelina grönsaker, fula frukter, konstiga köttbitar och felfiléad fisk. Istället levererar vi Enkelhet. Ärlighet.Således kan en typisk matkasse från vinifierat innehålla sju påsar tortellini, en för varje veckodag, färdig att, sedan tortellinin tagits ut ur påsen (som sedan den tömts kastats i soporna), slängas i kokande vatten varuti den ska svälla några minuter varefter det hela är färdigt! (Ja, lite mer tricks är det förstås med att separera tortellinin från vattnet, men för detta kommer enkla instruktioner finnas med – kort sagt har vi tänkt på allt.) Vi rekommenderar, förhoppningsvis i likhet med Socialstyrelsen, en påse tortellini om dagen, och det är upp till konsumenten att variera genom att servera den till frukost, lunch eller middag, eller kanske som ett mellanmål eller ett spännande och oväntat inslag på kakfatet till elvakaffet.

Livet är nu inte bara påstortellini och klackarna i taket. Därför kommer varje kasse också innehålla sju olika Knorr-soppor. Färdiga att hälla i en kastrull och värma på en för ändamålet avsedd spis. (Exakt hur detta går till framgår av tydliga och lättförståeliga instruktioner i kassen) Sopporna kan i likhet med påstortellinin serveras till frukost, lunch eller middag – dock ej på kakfatet vid elvakaffet, däremot kan man tänka sig att hälla lite Knorr-soppa i en äggkopp, tillsätta rikligt med socker och servera den som dessert. Imodium kommer ingå för den som har svårt att i längden gå på Knorr.Vidare kommer kassen innehålla sju Skogaholmslimpor, en per dag, att servera till frukost, lunch, middag, mellanmål och då andan faller på. Prickig korv och någon form av ister att breda på limpan medföljer också. Dryck kommer inte att ingå, där rekommenderar vinfierat kranvatten, som vid behov kan kokas för att lättare extrahera de sju gånger hushållets medlemmar tepåsar som ingår i kassen.Ja, konceptet är lysande. Detta har även aktörer som Findus och Felix insett varför de just nu påstås jaga er utsände i de kommersiella kassarnas komprimerade korridorer. vinifierats kasse snart i ett trapphus nära dig!

Musik!

Sno recept, skriv en kokbok!

Publicerat 2015-11-13 av Lars Torstenson

Efter att i en rasande fart ha rusat från klarhet till klarhet har er utsände i den ångande heta köksdjungeln kommit fram till att högst densamme nu ska skriva en kokbok! Hur går det till? undrar enstaka ovetande i den härliga och efter förkovran allt annat än småsuktande snarare gallskrikande skaran av HR:are. Lätt som en plätt! säger er utsände i de färdigskrivna böckernas omskrivna värld fylld av bibliotekarier, läsare, litteraturprofessorer, Barna Hedenhös, reoler, kritiker och annat som hör den världen till: man snor helt enkelt någon annans recept!Tänk efter själva. Hur ska någon kunna bevisa att ett visst recept tillhör hen? Hur ska hen ens kunna använda ordet ”tillhör”? Om den förslagne kokboksförfattaren dessutom ändrar namnet lite eller kanske flyttar ett kommatecken eller gör receptet för fyra istället för två, ja, då ”tillhör” rimligtvis receptet den kluriga och kreativa kopiekattsindividen. För att ge HR:en ett litet hum om hur det kan komma se ut presenterar här er egen snart nyblivna kokboksförfattare ett utdrag ur det kommande litterära verket, som självfallet kommer vara med i bokförlagens eget VM, World Gourmand Cookbook Award (enligt förlaget ligger just den här boken bra till eftersom bilderna kommer vara så fina och därför att förlaget redan bedrivit fokuserad lobbying):

HALSTRAD GÖS MED RÖDBETOR, BRYNT SMÖR OCH KAPRIS (4 port)

Jaha, hur svårt kan det här vara då? Inte alls, om ni frågar mig. Skulle förvisso aldrig komma på idén att tillreda receptet men hur svårt kan det vara? I boken jag snodde receptet från sägs, om jag fått översättningen rätt, att det här är en enkel – se där! – och mycket god rätt där sältan och syran från kaprisen och sötman från rödbetorna och det brynta smöret – vad är det ? nåja det vet förhoppningsvis ni som ska följa receptet, arma stackare – passar väl till den delikata gösen. Perfekt sommarlunch men fungerar året runt när du är sugen på något gott men inte alltför tungt – och ett vitvin därtill! (Har även snott det där sista, låter bra, eller hur? vintips nedan f ö). Nog av, receptet för er som inte har något liv:

Halstrad gös med rödbetor, brynt smör och kapris (4 port)

Gösfilé

600 g gösfilé (fjällade)

3 medelstora rödbetor

1 rödlök

0,5 dl kapris

75 g smör

2 msk finhackad dill

salt och peppar

Tillredning

1. Skär gösfiléerna i portionsbitar.

2. Koka rödbetorna och finhacka rödlöken

3. Bryn smöret i en kastrull. Det ska få en gyllenbrun färg men var försiktig så det inte bränner vid.

4. Lägg ner rödlök, kapris och rödbetor i det brynta smöret och låt svalna något utan att bli kallt. Smaka av med salt och peppar.

5. Stek gösen hastigt i smör i stekpanna. Låt helst skinnet sitta kvar.

6. Blanda ner dillen i kapris och rödbetsröran, lägg på röran på gösen och servera med kokt färskpotatis.

Klart! Sätt på lite musik och servera!

Vintips, som garanterat fungerar med rätten (enligt självaste Hustrun!):

Montagny Premier Cru ”Les Coères” 2013 (Feuillat-Juillot), nr 2812, 169 sek.Clotilde Davenne Chablis 2014, nr 6307, 159 sek.

PS Någon kanske undrar ”Men! Har inte du redan skrivit en prisbelönad kokbok?!”, eller ja, chansen att någon frågar är liten så jag säger så där ”någon kanske…” så jag får tillfälle att nämna att: Visst har jag det! Mama Lopez Catalanske Kogebog (eller Mama Lopez Katalanska Kokbok, som den kom att heta när den senare gavs ut i Sverige) och visst har den fått World Gourmand Cookbook Award så lite blasé är man ju. Vem som skrev recepten? Ja, inte jag i alla fall, men jag gjorde övrig text…

Imodium: Knorrkockens bäste vän

Publicerat 2015-10-30 av Lars Torstenson

Efter ett flertal gräsänklingsperioder, bland annat en just nu pågående, under vilka morgondagens cusine setts ta form har också ett antal, för att inte säga otal, Knorr-soppor tillretts i Framtidens kök. Detta gör att er utsände bland de puttrande grytornas och magarnas inte alltid helt stabila värld med intill visshet gränsande sannolikhet kan säga, att en baksida av en alltför rigoröst genomförd diet på Knorrs soppor förr eller senare resulterar i en revolterande mage, lågt stabilitetsläge och kort sagt bra fart på tarmsystemet. Köksskolan vill här och nu lugna oroade proselyter ety hjälp finns att få. Imodium heter medlet och det är rekommendabelt för var sann kökspionjär att alltid att ha ett paket eller två till hands i köksenvirongerna samt gärna också i byxfickan för man vet aldrig när Knorrsopporna tar ut sin rätt.Belly!

Kökskolan: råstekt potatis & knaprigt potatissnacks

Publicerat 2015-10-29 av Lars Torstenson

Idag ska vi lära oss dels att råsteka potatis, dels att göra knapriga potatissnacks.

Ställ en stekpanna på en platta på spisen. Starta plattan. Sätt med ratten för ändamålet på spisen på hög värme.
Klicka i smör i pannan och häll för säkerhets skull olivolja i den också. Det är viktigt att potatisen inte går torr.
Skiva snabbt som ögat några potatisar avsedda att bli råstekt potatis. Gör detta med en kniv och på en skärbräda.
Kasta potatisen i pannan. Låt steka. Rör då och då om i pannan.
När potatisen är gyllenbrun, fiska upp den ur oljan och smörsåsen. Klart!Den som vill skapa ett mumsigt och knaprigt potatissnacks till aperitifen eller kanske till barnens fredgasmys låter bara den råstekta potatisen ligga kvar lite längre och väntar med att fiska upp den tills den antagit en brun färg med svarta kanter. Låt svalna och stelna ordentligt innan den serveras. Den som vill piffa upp snacksen och göra den mer personlig kan med fördel krydda rikligt med Aromat.

vinifierats köksskola – den moderna kockens carl butler!

Vi tar en repa på Reeperbahn samt lyssnar på lite Olle Ljungström och Dan Sundquist.

Matbloggspriset 2015

Publicerat 2015-10-26 av Lars Torstenson

Genom att Magnus Reuterdahl igår på Fejjan taggat er utsände i en post i ämnet varskoddes den sistnämnde om att vinifierat nominerats till Matbloggspriset 2015. Stolt som en tupp höjde redaktören rösten en aning och skrek till Hustrun: ”Ta mig tusan! Hoppet om mänskligheten är inte ute! De har upptäckt min Karboniserade Carbonara! Jag ska få Matbloggpriset! Äntligen! ”.Hustrun satt tyst ett tag och spelade en sådan där min i ansikten som hon och andra tar fram när de har att göra med småbarn, ”näämen det förstår du väl lille gubben att…” typ. Hon sa: ”Få se!”. Jag visade henne plattan med den taggade Fejjan-informationen och sa: ”Fattar du? Nu är det jag och Wretman, jag och Ducasse, jag och…”.

”Men Lars”, sa Hustrun, en aning syrligt om sanningen ska fram, ”det står här att vinifierat n-o-m-i-n-e-r-a-t-s, inte vunnit, och det är inte Matbloggspriset vi talar om utan något slags Dryckesbloggspris och det behöver man knappast kunna laga mat för att få…” . ”Äsch!”, avbröt jag, ”det är klart de hört talas om var morgondagens cuisine skapas! Det är inte på larviga restauranger med tokiga menyer och skäggiga kockar, det är här! I vårt kök, gumman! Jag är Ducasse Futurum och jag skapar La Cuisine Futura så det står härliga till och Kalle Svinclööfv ler i sin himmel! Och det är bara en tidsfråga innan jag får Fredspriset också för både judarna och muslimerna älskar mig och min mat för jag tar bort fläsket från Carbonaran! Ja, frågan är om inte grisarna också älskar mig för det och…”. ”Ja, men nu är det ett Dryckesbloggspris du nominerats till. N-o-m-i-n-e-r-a-t-s, det är samma sak som att inte vinna,” snoppade Hustrun, som ibland har en förmåga att väja för verkligheten, av.

Pain is so close to pleasure.

Karboniserad Carbonara: så här gör du!

Publicerat 2015-10-12 av Lars Torstenson

Sonen flög in från det stora landet i öster, Hustrun utflugen på sitt håll, slog till på stort och satsade på en hemgjord Spagetti Carbonara. Dels för att jag blivit en sådan fena i köket nu, dels för att minna sonen om svunna tider.

Han sa ”Va? Ska vi inte gå ut och äta?”, jag sa (med ett leende) ”Nej, jag ska laga en Carbonara!”, han sa (med en rynka mellan ögonen) ”McDonalds? Pizza? Inte ska du behöva laga mat…”, jag sa (med ett ändå bredare och, förhoppningsvis, faderligt leende) ”Inga problem, det gör jag så gärna för din skull!”. Sonen suckade och drog sig tillbaka. Jag skred till verket. Och skapade storverk. Nämligen tidernas första karboniserade Carbonara. Det vill säga en Carbonara utan bacon eller andra fläskliknande tillsatser. Om man så vill en tillsatsfri Carbonara. Så här gjorde jag:1.Häll vatten i en stor kastrull, ställ denna på en platta på spisen och sätt på högsta värme. Kasta i lite pasta när vattnet kokar och låt koka den tid det står att det ska koka på påsen som pastan levererades i.

2.Medan vattnet värms och pastan kokar, ställ en stekpanna på en platta, dra på maximal värme. När plattan är ilsket röd och pannan stekhet, kasta i en näve fläskbitar. Låt steka torrt. Starta fläkten när det börjar ryka. Vänta tills fläsket är svart, då är det karboniserat och klart och kan kastas. (Bilden ovan visar fläsket just då karboniseringen ska till att starta, vill alltså understryka att det ännu inte är riktigt genomstekt)

3.När pastan kokat klart i enlighet med påsinstruktionen, häll av vattnet med hjälp av ett så kallat durkslag, som inte har något med en båt att göra, snarare påminner det om en sil och alldeles oavsett det är det viktiga att bli av med vattnet i kastrullen så att pastan inte försvinner med vattnet (den som saknar durkslag, sil eller handlag kan istället göra en spagetti-soppa genom att helt enkelt lämna pastan i vattnet och servera anrättningen i djup tallrik, garnera gärna soppan med en persiljekvist). Den som nu lyckas eliminera vattnet är redo att servera: lägg upp pastaklumparna på en tallrik och servera med en bit röd paprika. Klart!

Johnny Ventura!

Köksskolan: Soppa på flera grönsaker

Publicerat 2015-07-26 av Lars Torstenson

Inför den senaste gräsänklingsperioden hade jag förberett mig extra noga; kollat på alla DVD:erna i Ernst-boxen, sett alla avsnitten av Grillmästarna inklusive bonusuppträdandena, som när finalisterna var med på som det där krysset med ”vad-kostar-en-femöres-kola-frågor” och den senaste icke-musiken på Gröna Lund, samt tränat med spisens rattar för att få in rätt snits och, framförallt, förstå skillnaden på rattarna till ugnen. Just det där med rattarna har med dagens lektion i Köksskolan att göra, en lektion som börjar nu:

Idag ska vi lära oss att tillreda en Knorr-soppa på flera grönsaker. Det första vi gör är att vi åker till affären och köper en tetrabrik med soppan, vi tar med den hem och gör oss redo att tillreda kartongens innehåll. Gör så här:

1. Sätt på en platta och ställ en gryta stor nog att rymma tetrabrikens innehåll men inte heller så mycket större på den plattan. OBS! Det gäller här att skruva på rätt ratt. Gör du inte det kommer en annan platta bli jättevarm och i förekommande fall röd och inget händer med plattan du ställt din gryta på och därmed inte heller med grytan. Varning: Rör ej den röda plattan, den kan brännas! När du satt på rätt platta går vi vidare.

2. Innan kastrullen hinner bli för varm, öppna tetrabriken och häll innehållet i grytan. Låt värma till dess soppan liksom börjar röra på sig, när den gör det måste du stå där och röra. Du får absolut inte gå iväg och telefonerna eller se på TV eller spela datorspel! Gör du det kan grytan överhettas och soppan bubbla ur grytan samtidigt som en annan del av den fastnar i grytans botten. Det var i alla fall precis vad som hände vid vårt första försök med soppan igår. Om det nyss nämnda inträffar är det lika bra att hälla ut soppan, skrubba kastrullen ren och göra ett nytt försök, detta ity soppan har en tendens att dofta och smaka en aning rökigt sedan den väl fått smak på att kleta sig fast i botten. Om det nyss nämnda inte inträffar gäller det att dra grytan av plattan alternativt skruva av rätt ratt omedelbart när soppan liksom börjar bubbla. Klart att servera! Garnera eventuellt med något grönt och hellre då med en kvist av någon slags ört som basilika än marsipan, som inte alls fungerar ihop med Knorrs soppa på flera grönsaker.

PS Bilden på Knorr-paketet ljuger. Det finns inget sådant där vitt i soppan. DS

Genesis.

Kökstips: stek inte skinka direkt på induktionshällen & No Doubt

Publicerat 2015-06-07 av Lars Torstenson

Svara

I och med att vi tagit steget in i finköket och blivit en aspirant på titeln Årets kock känner vi ett ansvar för att dela med oss av vår talang och våra nyvunna kunskaper och då gäller det inte minst att lära ut vad man inte bör göra i ett kök. Steka skinka direkt på induktionshällen är en sådan sak.

Är tanken att skinkan ska ingå i en pastasås vill vi rekommendera att skinkan, sedan den strimlats på lämpligt vis, vilket kan ske med hjälp av kniv och skärbräda, läggs direkt i såsen eller, om den ska stekas, att den steks direkt i en för ändamålet avsedd så kallad stekpanna. Kanske undrar någon varför man ska steka skinka som ska ingå i en pastasås och just det är en av kockens små hemligheter som hen har rätt att behålla för sig själv. Dessutom är det inte det detta handlar om utan varför man inte bör steka skinkan direkt på induktionshällen. Skälet är att skinkan snart fastnar i induktionshällen och blir ett med den samtidigt som den krymper ihop, svartnar och försvinner. Efter sig lämnar den en ganska aggressiv lukt som är svår att få bukt med. Tydligen finns det för ändamålet framtagna fläktar som ska suga bort den där otäcka lukten och det kan vi förstå för det säger sig själv att ingen kan ha ett kök som luktar induktionshällsstekt skinka.

Er utsände i kökets farofyllda vatten där grynnor och rev dyker upp i form av induktionshällar och annat när man minst anar det provade i förrgår för er skull just det här med att steka skinka på en induktionshäll i samband med att Hustrun skulle överraskas med en slags pastagryta. Lejonparten av skinkan hamnade i grytan men den delen som inte gjorde det gjorde samtidigt köket obeboeligt – det var först när Hustrun dök upp som någon kom på den brajta idén att starta den där fläktanordningen.

Nu är det dock så att sommaren är kommen till södra Provence sedan några veckor och det är redan 20 + på förnatten så det gick att äta utomhus. Däremot, måste erkännas, har doften av induktionsstekt skinka spridit sig i huset och till och med hundarna går runt och fnyser och verkar irriterade. Det är i sådana stunder vi kökspionjärer måste hålla huvudet högt och komma ihåg att produktionsteamet för ”Mästerkocken” säkert ringer vilken minut som helst.

No doubt it’s Sunday morning.