Idag ska vi lära oss sylta. Men vi ska inte tala vilken sylta som helst, vi ska tala om kalvsylta. Det här behöver Du: Ett kalvhuvud med hals, kalvlägg och fötter, hjärta och lungor, vatten, salt, lageblad, kryddpepparkorn, malen ingefära och malen vitpeppar. Gör så här:
Låt jäsa. Klart. Servera!
Varför ska dom alltid krångla till det så förbannat? 
Trubbel.
Det vi understundom fortsatt tror är en urskiljbar siluett i en fjärran horisont är året 2016 och om vi inte passar oss är det över oss utan att vi hunnit äta en förstklassig nyårsdessert. Därför har er utsände i TV-kockarnas kokande eter tagit på sig att skapa ett recept på en Nyårsdessert med som synes stort N och som passar alla! Voilà: Pudding au chocolat à la Grand Marnier truffé, servie avec sa chantilly.
Ingredienser:
Mjölk
Chokladpuddingspulver
Gör så här:
Gå till din livsmedelsaffär. Köp den mängd chokladpuddingspaket du behöver för det antal desserter du ska göra – tänk på att ett paket för fyra brukar vara lagom för en person. Passa på att köpa lite blandade skogsbär, som blåbär och hallon (undvik rårörda lingon och andra krösamosvarianter), samt godis av geléartad typ, som Haribos nappar och geléråttor. Innan du lämnar affären ska du också införskaffa rätt mängd sprayflaskor med sprutgrädde. Gå vidare till ditt systembolag. Köp en flaska Grand Marnier. Gå hem. Glöm inte att ta de inköpta varorna med dig.
Väl hemma, tag fram en karott och en visp. Följ instruktionerna på chokladpuddingspulverpaketen. När chokladpuddingen är färdigvispad i karotten och innan den stelnat, tillsätt lagom mängd Grand Marnier till de vuxnas desserter (lagom mängd? smaka av! och kom inte med fler korkade frågor!). När spriten är tillsatt, häll röran i för ändamålet avsedda desserthållare. När du gjort detta är det bråttom! Nu ska du tryffera puddingen innan den stelnar helt och hållet. Det här är också momentet då du anpassar desserten efter gästen: skogsbären läggs i pudding avsedd för frisksportare, kruskaknuttar och skogsmullar; godiset läggs i barnens och de sanna finsmakarnas pudding; inget läggs i tråkmånsarnas lugubra puddingar. Nu är det nästan färdigt och dags för kronan på verket: grädden, eller chantillyen som vi TV-kockar och slotts-stjärnor säger. Tag fram de inköpta sprayflaskorna med sprutgrädde och spruta ut rätt mängd grädde ovanpå varje enskild pudding. Klart att servera till gästerna som kommer undra om de möjligen hamnat på Nobel-middagen och var TV-kamerorna är: om eller snarare när detta inträffar ska du le klädsamt och med uppriktig blygsamhet säga något i stil med ”tacka inte mig, tacka Lars Torstenson”.
Det finns en motsättning i namnet ”vegetariska köttbullar”, icke desto mindre förty är detta en accepterad paradox i de fina kökens rostfria environger. Detta stod klart för er utsände uttolkare av de hemliga, svårbemästrade och paradoxala receptens hieroglyfer då denne stod öga mot bulle med en julfirande vegetarians köttbullar, eller, vilket snart, som den vakne HR:en redan förstått, skulle visa sig, vegetariska köttbullar. Då vi tar vårt uppdrag som uttolkare på fullaste allvar högg vi självklart snarast in på vegetarianens köttlösa bullar och jo, smaken låg nära köttköttbullens, något torrare dock, krävde mycket sås, men med sås, lingon och potatis blev det ungefär som köttköttbullar med sås och potatis. Nedan har ni receptet ni som vill testa. Receptet som självklart är mitt eget är stulet från en vegetarian som heter Anna som i sin tur säkert stulet det från någon. Dock kan ni utgå från att receptet nedan är ändrat intill oigenkännlighet*.
Dock, först: vad dricker man då till dessa vegobullar? Vi provade ett antal viner och kom fram till att vegobullen är mer mångfacetterad som vinackompanjemang än den klassiska köttköttbullen. Kanske fungerade det smakrika rosévinet Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 109 sek, bäst, men även ett vitvin som Montagny 1er Cru ”Les Coères”, nr 2812, 169 sek satt som en smäck, särskilt om man var sparsam med lingonen, som, handen på hjärtat, inte riktigt passande som hand i handske till rosévinet heller. På rödvinssidan klarade Rioja Bordón Reserva, nr 2726, 95 sek, biffen, eller snarare, bullen. Sist men inte minst fungerade även julmust och Ålborgs Juleakvavit utmärkt till vegobullen.
Bilden ovan visar en glad och nöjd vegetarian i full färd med att äta vegetariska köttbullar så det står härliga till.
*Om någon känner igen det beror det på att det ändrats så det av en tillfällighet kommit att likna något annat så någon royalty kommer lik förbannat inte utgå.
Köttlösa köttbullar
300 g quorn eller sojafärs
1,5 dl ströbröd
1 gul lök
2 ägg
1,5 dl vispgrädde
1,5 msk grönsaksfond
1 msk kinesisk soja 9 kryddpepparkorn
1 msk potatismjöl
Salt och svartpeppar
Smör
Finhacka löken och stek den på medelhög värme (vet väl alla vad det är, eller?) i en stor klick smör (mitt tips är att smörklicken ska ligga i en stekpanna, men vad vet jag?) tills den blir mjuk och genomskinlig (löken alltså, är mitt tips, inte smörklicken). Lägg i färsen och kryddpepparn och stek några minuter till. Blanda grädde, fond och soja i en skål och slå över färsen. Låt vätskan koka in i några minuter (nej, du har rätt, vätskan kan inte koka in i tid, det som avses är att vätskan ska koka in i färsen så att säga, även om den, vätskan, nog till del dunstar) tills färsen blandats rejält (okej, fattar inget här men gissniningsvis är det inget att bry sig om) och fått en fin, inte för blöt konsistens (utan att sitta fast i botten som svarta kolbitar, får man förmoda). Grädden gör att färsen lättare bränner vid så var lite försiktig (aha! där kom det, vi som är proffs hade redan koll).
Blanda ägg och ströbröd i en skål bredvid. Låt dra någon minut och tillsätt därefter färsen i brödblandningen. Blanda ordentligt så all brödmix blandas (tjôta) ut och inga klumpar finns kvar. Smaka av med salt och peppar och se till att konsistensen på smeten är fast utan att bli torr genom att ha i mer ströbröd och/eller grädde eller vatten. Forma till små bullar som du steker först på ganska hög värme och därefter ganska länge på medelhög värme i mycket smör (notera m-y-c-k-e-t smör, detta är den springande punkten för den som vill få till lyckade vegobullar ity utan smörets fuktiga inverkan blir bullen torr som en ljusbågsugn).
Nu är det dags: vi lanserar vinfierats matkasse! Eller, vi går ut med en marknadsundersökning som på djupet kommer undersöka om det finns ett behov av ännu en matkasse. Övertygade om att så rent generellt är fallet tar vi ändå det säkra före det osäkra och skapar ett nytt och befriande kassekoncept, ett där vi befriar konsumenten från rysliga rotfukter, gredelina grönsaker, fula frukter, konstiga köttbitar och felfiléad fisk. Istället levererar vi Enkelhet. Ärlighet.
Således kan en typisk matkasse från vinifierat innehålla sju påsar tortellini, en för varje veckodag, färdig att, sedan tortellinin tagits ut ur påsen (som sedan den tömts kastats i soporna), slängas i kokande vatten varuti den ska svälla några minuter varefter det hela är färdigt! (Ja, lite mer tricks är det förstås med att separera tortellinin från vattnet, men för detta kommer enkla instruktioner finnas med – kort sagt har vi tänkt på allt.) Vi rekommenderar, förhoppningsvis i likhet med Socialstyrelsen, en påse tortellini om dagen, och det är upp till konsumenten att variera genom att servera den till frukost, lunch eller middag, eller kanske som ett mellanmål eller ett spännande och oväntat inslag på kakfatet till elvakaffet.
Livet är nu inte bara påstortellini och klackarna i taket. Därför kommer varje kasse också innehålla sju olika Knorr-soppor. Färdiga att hälla i en kastrull och värma på en för ändamålet avsedd spis. (Exakt hur detta går till framgår av tydliga och lättförståeliga instruktioner i kassen) Sopporna kan i likhet med påstortellinin serveras till frukost, lunch eller middag – dock ej på kakfatet vid elvakaffet, däremot kan man tänka sig att hälla lite Knorr-soppa i en äggkopp, tillsätta rikligt med socker och servera den som dessert. Imodium kommer ingå för den som har svårt att i längden gå på Knorr.
Vidare kommer kassen innehålla sju Skogaholmslimpor, en per dag, att servera till frukost, lunch, middag, mellanmål och då andan faller på. Prickig korv och någon form av ister att breda på limpan medföljer också. Dryck kommer inte att ingå, där rekommenderar vinfierat kranvatten, som vid behov kan kokas för att lättare extrahera de sju gånger hushållets medlemmar tepåsar som ingår i kassen.Ja, konceptet är lysande. Detta har även aktörer som Findus och Felix insett varför de just nu påstås jaga er utsände i de kommersiella kassarnas komprimerade korridorer. vinifierats kasse snart i ett trapphus nära dig!
I fredags framträdde sin vana trogen den eminente Håkan Larsson i teverutan och drog då till med receptet Torsk bourguignon med mos på palsternacka. Imponerade tevereportrar som också befann sig i rutan ojade sig å det värsta och såg ut att njuta av denna rätt alltmedan Håkan på kockars vis stolt som en tupp fjädrade sig och babblade om hur det går till att göra en sådan rätt. Som om det vore lika komplicerat som att lösa den gordiska knutens gåta, vilket det förvisso är för somliga.
Dock verkar folk tycka om sådant där och därför har vinfierat för sina HR:are letat upp platsen på nätet där hemlige Håkan och SVT gömmer sina recept! Klicka bara här så kommer ni till just Torsk bourguignon med mos på palstermacka. vinifierats tips är att ni sedan ska följa de instruktioner som där ges utan att ifrågasätta eller krångla – vi vet alla det är enklare att köpa en färdig fiskgratäng, men nu är det som det är med den här rätten: den finns inte på paket, bara på nätet. Nog av. 
Det mest spännande med allt det där är att Håkan Larsson tipsade om det kraftfulla rosévinet Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 109 sek, som måltidsdryck då nämnda torsk tillreds. Ja, tänkt det låter godare än gott och det är riktigt kul med vintipsare som vågar tänka rosé när vintern kryper sig in på bara skinnet på den som varit oklok nog att inte klä sig för vintern. vinifierat ansluter sig med kraft till Håkan Larsson och uppmanar kreti och pleti och alla andra att snarast reda sig en Torsk bourguignon med mos på palsternacka och till det servera Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 109 sek.
Det enorma intresse gösreceptet häromdagen mött triggar er utsände i de blivande världsmästarkockarnas illustra skara att raskt gå vidare i sitt självförhärligande och att per omgående ta steget in i de jäsande degarnas varma ugn. Som ett första steg mot trippeltiteln ”Årets konditor, patissière och bagare” presenterar vinfierat här ett fantastiskt och från Tomtemor stulet recept på Lussekatter – dessa gyllenbruna decemberkringlor som med sina gula saffransytor lyser upp när det är som mörkast och finns där för att sprida glädje, väldoft och samkväm i frusna medarbetares fikarum, ångande konditorier med snöslaskiga golv, äldreboendens kaffedoftande korridorer, förskolornas förväntansfulla friskusars vardag och alla andra ställen där lussekatten har sin rätta plats, som Luciatågets upplysta kaffekorg och julmarknadens glöggstånd. Vad man dricker till? Såvitt man har åldern inne och tycker om glögg väljer man lämpligen kompisens, Solveig Sommarström alias Tomtemor, glögg, Tomtemors Starkvinsglögg, nr 30746, 96 kr – om inte annat så därför att jag snott receptet från henne och även om hon får cred här kommer hon inte få ett öre för att jag använder receptet i min kommande bok ”Baka liten kaka – smaken är som baken”.
Lasse Lucidors Lussekatter
200 g smör
5 dl standardmjölk
2 kuvert (1 g) saffran + 1 sockerbit
50 g jäst
1 kryddmått salt
1 – 1,5 dl socker
3 msk ljummet vatten
2 medelstora ägg
16-17 dl vetemjöl
1 – 1,5 dl russin till degen och garnering
200 g mandelmassa
Pärlsocker
Hackad mandel
Smält smör, häll i mjölken och låt det bli fingervarmt 37 grader. Stöt saffran + 1 sockerbit i mortel och tillsätt.
Smula ner jästen i en bunke. Strö över salt och socker och häll på ljummet vatten. Rör om.
Häll den fingervarma saffransmjölken över den lösta jästen i bunken, knäck ner äggen och rör om. (Hm, hur gott låter det, ”den fingervarma saffransmjölken”? inte särskilt…)
Ta undan 1 dl av vetemjölet till utbakningen.
Blanda russin i resten av mjölet och rör ner det i degen.
Arbeta degen kraftigt (vad det nu kan innebära, men det vet förhoppningsvis ni som av någon outgrundlig anledning lägger tid på att baka). Låt den jäsa övertäckt i sin bunke 1 – 1,5 tim (småskum instruktion, om ni vill veta vad jag tycker).
Värm ugnen till 260 grader. Täck två plåtar med bakpapper eller smörj med smör.
Ta några tag i den jästa degen med trägaffel, tippa sedan ut degen på mjölat bakbord och knåda den lätt (det här blir alltmer outgrundligt).
Dela först degen i två delar. Skär sedan varje sådan bit i fyra delar. Dela en fjärdedel i taget i ytterligare fyra bitar (jaha, så nu ska man vara matematiker också !?). Rulla ut varje liten degbit till ex. en S-form.
Lägg de blivande lussekatterna ganska tätt på två plåtar. Garnera med russin som trycks ner ordentligt.
Jäs de utbakade soon-to-be-lussekatterna i 10 min (sanslöst, i min värld brukar en jäsning ta minst tio dagar). Pensla med lättvispat ägg.
Grädda (har a-l-d-r-i-g förstått vad det innebär, förhoppningsvis vet den som försöker baka de här lussekatterna vad grädda betyder, frågar ni mig borde själva ordet ”grädda” förbjudas) ganska högt upp i ugnen i ca 8 minuter. Låt bullarna svalna, väl täckta av en handduk.
Klart!
Efter att i en rasande fart ha rusat från klarhet till klarhet har er utsände i den ångande heta köksdjungeln kommit fram till att högst densamme nu ska skriva en kokbok! Hur går det till? undrar enstaka ovetande i den härliga och efter förkovran allt annat än småsuktande snarare gallskrikande skaran av HR:are. Lätt som en plätt! säger er utsände i de färdigskrivna böckernas omskrivna värld fylld av bibliotekarier, läsare, litteraturprofessorer, Barna Hedenhös, reoler, kritiker och annat som hör den världen till: man snor helt enkelt någon annans recept!
Tänk efter själva. Hur ska någon kunna bevisa att ett visst recept tillhör hen? Hur ska hen ens kunna använda ordet ”tillhör”? Om den förslagne kokboksförfattaren dessutom ändrar namnet lite eller kanske flyttar ett kommatecken eller gör receptet för fyra istället för två, ja, då ”tillhör” rimligtvis receptet den kluriga och kreativa kopiekattsindividen. För att ge HR:en ett litet hum om hur det kan komma se ut presenterar här er egen snart nyblivna kokboksförfattare ett utdrag ur det kommande litterära verket, som självfallet kommer vara med i bokförlagens eget VM, World Gourmand Cookbook Award (enligt förlaget ligger just den här boken bra till eftersom bilderna kommer vara så fina och därför att förlaget redan bedrivit fokuserad lobbying):
HALSTRAD GÖS MED RÖDBETOR, BRYNT SMÖR OCH KAPRIS (4 port)
Jaha, hur svårt kan det här vara då? Inte alls, om ni frågar mig. Skulle förvisso aldrig komma på idén att tillreda receptet men hur svårt kan det vara? I boken jag snodde receptet från sägs, om jag fått översättningen rätt, att det här är en enkel – se där! – och mycket god rätt där sältan och syran från kaprisen och sötman från rödbetorna och det brynta smöret – vad är det ? nåja det vet förhoppningsvis ni som ska följa receptet, arma stackare – passar väl till den delikata gösen. Perfekt sommarlunch men fungerar året runt när du är sugen på något gott men inte alltför tungt – och ett vitvin därtill! (Har även snott det där sista, låter bra, eller hur? vintips nedan f ö). Nog av, receptet för er som inte har något liv:
Halstrad gös med rödbetor, brynt smör och kapris (4 port)
Gösfilé
600 g gösfilé (fjällade)
3 medelstora rödbetor
1 rödlök
0,5 dl kapris
75 g smör
2 msk finhackad dill
salt och peppar
Tillredning
1. Skär gösfiléerna i portionsbitar.
2. Koka rödbetorna och finhacka rödlöken
3. Bryn smöret i en kastrull. Det ska få en gyllenbrun färg men var försiktig så det inte bränner vid.
4. Lägg ner rödlök, kapris och rödbetor i det brynta smöret och låt svalna något utan att bli kallt. Smaka av med salt och peppar.
5. Stek gösen hastigt i smör i stekpanna. Låt helst skinnet sitta kvar.
6. Blanda ner dillen i kapris och rödbetsröran, lägg på röran på gösen och servera med kokt färskpotatis.
Klart! Sätt på lite musik och servera!
Vintips, som garanterat fungerar med rätten (enligt självaste Hustrun!):
Montagny Premier Cru ”Les Coères” 2013 (Feuillat-Juillot), nr 2812, 169 sek.
Clotilde Davenne Chablis 2014, nr 6307, 159 sek.
PS Någon kanske undrar ”Men! Har inte du redan skrivit en prisbelönad kokbok?!”, eller ja, chansen att någon frågar är liten så jag säger så där ”någon kanske…” så jag får tillfälle att nämna att: Visst har jag det! Mama Lopez Catalanske Kogebog (eller Mama Lopez Katalanska Kokbok, som den kom att heta när den senare gavs ut i Sverige) och visst har den fått World Gourmand Cookbook Award så lite blasé är man ju. Vem som skrev recepten? Ja, inte jag i alla fall, men jag gjorde övrig text…
Okej, det ska med en gång erkännas: har ingen aning om vad flankstek är. Har i det längsta trott att folk säger plankstek. Dock har vanligtvis pålitliga källor försäkrat mig om att det verkligen finns något som heter flankstek och att det ska finnas att köpa i mer eller mindre vanliga matvaruaffärer. Under förutsättning att det stämmer och under förutsättning att vidhängda recept är autentiskt och väl fungerande säger ryktet att flankstek med sparrissalsa och krossad potatis är ett utmärkt ackompanjemang till en klassisk châteauneuf-du-pape och det tror jag det för alla grenache-dominerade viner som inte blivit alltför uppblåsta går till det mesta och är fantastiska allroundmatviner. Nåväl, allt talar för att flankstek existerar och att nedanstående recept är sanslöst gott. Helt säkert är att i Sverige nya Domaine de Nalys, nr 71813, 249 sek (beställningsvara), är en klassisk châteauneuf-du-pape, vilket innebär sjungande grenache-toner istället för 15,5 % och överdådig frukt som tråkar ut en på nolltid och går till inget. Således är detta ett slag för klassisk châteauneuf av bästa sort, och, föralldel, för den mystiska flanksteken. Recept på grillad flankstek med sparrissalsa och krossad potatis (4 port):
Flankstek
700 g flankstek (obs använd naturell inte förkryddade varianter)
salt och peppar
1. Tänd grillen
2. Putsa bort eventuella senor och hinnor från flanksteken.
3. Salta och peppra efter smak
Grilla 2-3 minuter på varje sida och låt vila en kort stund innan köttet skärs upp i smala strimlor
Sparrissalsa
1 avokado
50 gr sockerärtor
½ knippe sparris (gärna så späd som möjligt)
1 rödlök
½ gurka
2 msk citronsaft
1½ msk olivolja
1. Salt och svartpeppar
2. Dela, kärna och gröp ur avokadon
3. Finhacka alla grönsaker
4. Blanda med citronsaft och olivolja
5. Smaka av med salt och peppar.
Krossad potatis
16 små färskpotatisar alt små delikatesspotatisar
2 vitlöksklyftor
Timjan
Rosmarin
1 tsk dijonsenap
Saft från ½ citron
0,5 dl olivolja
2 msk finriven parmesan
Havsalt och svartpeppar från kvarn
1. Sätt ugnen på 200 grader
2. Sjud potatisen i en kastrull med välsaltat vatten tills de mjuknat (15-20 min)
3. Dra av timjansblad och finhacka rosmarin så det blir ca 1 msk av varje
4. Finhacka vitlök och blanda med örter, citronsaft och olivolja.
5. Lägg de kokta potatisarna i en ugnsfast form, ringla över lite olivolja och skaka om.
6. Tryck lätt på toppen av potatisarna tills de spricker
7. Fördela kryddblandningen i sprickorna och krydda med salt och peppar
8. Rosta potatisen i ugnen i ca 15 minuter. Ta ut och strö parmesanen över potatisarna och sätt tillbaka in i ugnen. Låt gå ytterligare 10-15 min tills osten smällt och potatisarna är gyllene och knapriga
PS Någon kanske invänder att man inte tänder grillen i oktober. Säg något mer jag inte har en aning om och inte vill veta något om. Vill minnas att vi som barn grillade korv i ugnen och i värsta fall går det väl att steka eller koka den där flanksteken. Eller halstra eller pochera kanske. Inget är omöjligt.
Rosévinslandet för andra är Frankrike och det är också här dryckeskulturen runt rosévinet är som mest utbredd och genomarbetad. När sommaren övergår i höst och vinter slutar inte fransmannen och fransyskan dricka rosé däremot flyttar hen inte sällan sin preferens mot en lite kraftfullare stil. Om ljus och lätt ”Rosé de piscine” (”poolkants-rosé”) dominerar i juni och lite doft- och smakrikare ”Rosé d’apéritif” (”aperitif-rosé”) har övertaget under sensommaren så är det ”Rosé de repas” (”mat-rosé”) som spelar förstafiolen från det hösten inträtt till dess det är dags att inta poolkanten igen. De här ”mat-roséerna” fungerar, när de är bra, till allt från diverse kyckling-rätter via sallader och rökt lax till fisksoppor och, i någon mån, asiatiskt i bred mening.
Här ett tips på en perfekta matrosé att våga njuta som vitt eller rött under vinterhalvåret och strax därpå ett recept på en fisksoppa som matchar vinet på ett utmärkt vis (jo, er utsände i de smakrika fisksoppornas benfria värld har testat och ja, det var Hustrun som tillredde maten och det är henne och hennes kockkompis Andreas vi citerar nedan):
Vinet: Les Lazueraies Tavel, nr 2726, 109 kronor.
Maten: Fransk fisksoppa (4 port)
”Fisksoppa och Tavel är nästan som gjorda för varandra och något av en nationalrätt i det lilla vinområdet. Använd den fisk du själv föredrar och för den som så önskar går det naturligtvis bra att servera med en klick saffransaioli (även om vi då rekommenderar att du är försiktig med saffranet då det lätt tar överhanden och döljer de eleganta smakerna från soppan).
1 st gul lök
2 st morot
½ purjolök
½ fänkål
5 dl fiskbuljong
1 burk krossade tomater
1,5 msk tomatpuré
2 dl torrt vitt vin
500 gram benfri fisk (blanda gärna tex lax, torsk, kolja eller liknande)
250 g oskalade räkor
