Årgången eller snarare dess rykte, har ofta en avgörande betydelse för priset på ett vin. Det finns flera skäl till att det är så. Bortsett från att år kan vara mer eller mindre gynnsamma, kan missväxt av olika slag både sänka och höja priser högst påtagligt.Till hjälp för konsumenten finns årgångstabeller av olika slag. Gemensamt för dessa är att vanligtvis att de senaste årgångar högst sällan är klassade som direkt usla, snarare är de bra till exceptionella. Äldre, slutsålda årgångar brukar undan för undan hamna i skymundan och ibland till och med få se sitt betyg sänkas. Som konsument gäller det att se upp med det där och ta de första omdömena med en nypa salt. Såvida man inte är på plats och med egna sinnena kan göra bedöma årgången.Samtidigt kan konsumenten med lätthet informera sig om sådant som kan komma påverka både volymen och kvaliteten. Detta gäller framförallt hur året de facto är rent vädermässigt. Regn och kyla under blomningen kan leda till att denna misslyckas, och följden av det blir ofrånkomligen en liten skörd och därmed ett sannolikt högre pris. Samtidigt kan den lägre volymen resultera i god kvalitet.Andra år går allt som smort fram till några veckor före skörden och alla räknar med att det ska bli en både stor och bra (och billig) skörd. Då drabbas gården eller området av ett hageloväder och i ett slag ändras förutsättningarna radikalt. Skadade druvor kan leda till sämre kvalitet. Helt säkert bli volymen liten. Och det utan att kvantiteten blir bättre eftersom ”gallringen” skedde försent för att ha någon effekt. Högst sannolikt blir priset högre.Slutligen kan allt gå åt skogen under skörden. Det kan vara något så trivialt som att skördemaskinen går sönder och producenten inte får in sina druvor i tid varför de börjar ruttna. Återigen sämre kvalitet och lägre volym och högre pris.Medan det väl går an att betala mer de där åren då skörden blir liten men bra, som i Chablis och Bourgogne 2013, känns det mindre kul att betala mer ett år då skörden blir liten och dålig, som Champagne 2003. Sedan kan så klart priset gå upp, eller ner, därför att en årgång får rykte om sig att vara särdeles god eller usel, jämför gärna Bordeaux 1982 och 1984. Noterbart är att man de ”dåliga” åren, som 2002, kan göra rejäla fynd om man tar sig tid att söka guldkornen.Årgången 2015 i Sverige lär gå till historien som året då de svenska vinodlarna lärde sig vad colure och felslagen blomning är för något. Överlag har volymerna blivit små efter den misslyckade blomningen. Däremot är det fortsatt osagt hur vinerna kommer bli. Året som sådant var inte alls uselt och vi kan hysa vissa förhoppningar om att få se en del bra viner från Sverige årgången 2015. Bakslaget ligger snarast i att många odlare går miste om intäkter och att många tvingas skjuta upp försök och utvecklingsarbete man tänkt göra, vilket så måtto innebär ett förlorat år.
Månadsarkiv: november 2015
vinifierats matkasse snart här!
Nu är det dags: vi lanserar vinfierats matkasse! Eller, vi går ut med en marknadsundersökning som på djupet kommer undersöka om det finns ett behov av ännu en matkasse. Övertygade om att så rent generellt är fallet tar vi ändå det säkra före det osäkra och skapar ett nytt och befriande kassekoncept, ett där vi befriar konsumenten från rysliga rotfukter, gredelina grönsaker, fula frukter, konstiga köttbitar och felfiléad fisk. Istället levererar vi Enkelhet. Ärlighet.Således kan en typisk matkasse från vinifierat innehålla sju påsar tortellini, en för varje veckodag, färdig att, sedan tortellinin tagits ut ur påsen (som sedan den tömts kastats i soporna), slängas i kokande vatten varuti den ska svälla några minuter varefter det hela är färdigt! (Ja, lite mer tricks är det förstås med att separera tortellinin från vattnet, men för detta kommer enkla instruktioner finnas med – kort sagt har vi tänkt på allt.) Vi rekommenderar, förhoppningsvis i likhet med Socialstyrelsen, en påse tortellini om dagen, och det är upp till konsumenten att variera genom att servera den till frukost, lunch eller middag, eller kanske som ett mellanmål eller ett spännande och oväntat inslag på kakfatet till elvakaffet.
Livet är nu inte bara påstortellini och klackarna i taket. Därför kommer varje kasse också innehålla sju olika Knorr-soppor. Färdiga att hälla i en kastrull och värma på en för ändamålet avsedd spis. (Exakt hur detta går till framgår av tydliga och lättförståeliga instruktioner i kassen) Sopporna kan i likhet med påstortellinin serveras till frukost, lunch eller middag – dock ej på kakfatet vid elvakaffet, däremot kan man tänka sig att hälla lite Knorr-soppa i en äggkopp, tillsätta rikligt med socker och servera den som dessert. Imodium kommer ingå för den som har svårt att i längden gå på Knorr.Vidare kommer kassen innehålla sju Skogaholmslimpor, en per dag, att servera till frukost, lunch, middag, mellanmål och då andan faller på. Prickig korv och någon form av ister att breda på limpan medföljer också. Dryck kommer inte att ingå, där rekommenderar vinfierat kranvatten, som vid behov kan kokas för att lättare extrahera de sju gånger hushållets medlemmar tepåsar som ingår i kassen.Ja, konceptet är lysande. Detta har även aktörer som Findus och Felix insett varför de just nu påstås jaga er utsände i de kommersiella kassarnas komprimerade korridorer. vinifierats kasse snart i ett trapphus nära dig!
Förbud mot offentlig smygmögning!
Det finns vissa förbud som är så uppenbara att de borde vara överflödiga men vad ska vän av ordning och lagstiftaren göra när folk inte kan uppföra sig? vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot smygmögning på offentlig plats!
Alldeles bortsett från de olägenheter en ihållande missodör för med sig in i det offentliga rummet kan denna missodör då den spridits i lönndom leda till en misstänksamhet mellan dem som befinner sig i det offentliga rummet, en misstänksamhet som i värsta fall urartar i våldsamheter, som i sin tur kan drabba oskyldiga personer som bara råkade var på fel plats vid fel tillfälle och som lider i lika hög grad som våldsutövaren av de kväljningar och annat som följer av att bli utsatt för elakartat smygmögande.
Sker smygmögandet i en stängd, mindre så kallad tyst avdelning på ett tåg ska tågvärden ha rätt att på anmodan av en resenär som anser sig vara oskyldigt drabbad och utsatt för ett lömskt dofthugg i näsan, med en för ändamålet utvecklad detektor undersöka samtliga passagerare för att snarast hitta missdådaren och på egen hand eller med hjälp av tågvagnens skötsamma resenärer kasta missdådaren av tåget.
Musik! Och Dolores Haze!
Torska med Håkan Larsson & Les Lauzeraies Tavel
I fredags framträdde sin vana trogen den eminente Håkan Larsson i teverutan och drog då till med receptet Torsk bourguignon med mos på palsternacka. Imponerade tevereportrar som också befann sig i rutan ojade sig å det värsta och såg ut att njuta av denna rätt alltmedan Håkan på kockars vis stolt som en tupp fjädrade sig och babblade om hur det går till att göra en sådan rätt. Som om det vore lika komplicerat som att lösa den gordiska knutens gåta, vilket det förvisso är för somliga. Dock verkar folk tycka om sådant där och därför har vinfierat för sina HR:are letat upp platsen på nätet där hemlige Håkan och SVT gömmer sina recept! Klicka bara här så kommer ni till just Torsk bourguignon med mos på palstermacka. vinifierats tips är att ni sedan ska följa de instruktioner som där ges utan att ifrågasätta eller krångla – vi vet alla det är enklare att köpa en färdig fiskgratäng, men nu är det som det är med den här rätten: den finns inte på paket, bara på nätet. Nog av. Det mest spännande med allt det där är att Håkan Larsson tipsade om det kraftfulla rosévinet Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 109 sek, som måltidsdryck då nämnda torsk tillreds. Ja, tänkt det låter godare än gott och det är riktigt kul med vintipsare som vågar tänka rosé när vintern kryper sig in på bara skinnet på den som varit oklok nog att inte klä sig för vintern. vinifierat ansluter sig med kraft till Håkan Larsson och uppmanar kreti och pleti och alla andra att snarast reda sig en Torsk bourguignon med mos på palsternacka och till det servera Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 109 sek.
Julklappstips i magnumformat!
Under förutsättning att mottagaren är över 20 år, vinintresserad och dricker måttligt är vin en utmärkt julklapp. Det kan handla om ett vin att lagra länge, ett vin att lära av eller bara ett vin att njuta av snarast möjligt. Kanske är det extra roligt att få en magnumbutelj? Tveklöst tycker i alla fall er utsände i de glada givarnas gediget genompräktiga gråzon av gåvoalkohol att det är roligare att ge en magnum än en halvmagnum eller ändå värre en lillflaska. Därför följer här tips på ett antal magnum att sprida glädje med över de stundande fröjdefulla helgerna i allmänhet och på självaste Julafton i synnerhet.
Clotilde Davenne Chablis 2014 magnum, nr 6307, 329 sek (ung, men naggande god från vad som kanske är Clotilde Davennes bästa Chablis-årgång någonsin, drick nu eller spar många år, friskt, fräscht, mineraligt, ursprungstypsikt både för området och producenten).Clotilde Davenne Saint Bris Vieilles Vignes 2008 magnum, nr 780274, 399 sek (unikt vin från den lilla byn* i distriktet Chablis som envisas med att odla sauvignon blanc och därför gör vin som snarare drar åt Sancerre än Chablis, här ett smått unikt tillfälle att prova en Saint Bris som fått några år på nacken, ett vin för vinklubbsmedlemmen och den som vill komma med något som inte alla andra tror sig veta vad det är, *Saint Bris).Ponzi Riesling 2014 magnum, nr 75634, 499 sek (rykande färsk till Sverige, släpps i beställningssortimentet i december, för er som vill testa det inte alltid kända och för er som gillar syrligt friska viner, vinner på lagring).
Girard Old Vine Zinfandel 2013 magnum, nr 74672, 425 sek (succé-zinfandeln från Girard finns nu på magnum-butelj, i likhet med 75:an ett vin som går att njuta ed en gång eller lagra några år om man så önskar, snygg hästspark från Napa inte helt utan uppstramande elegans, sopar banan med det mesta som det står ”zinfandel” på i Sverige).
Barolo La Tartufaia 2010 magnum, nr 74025, 649 sek (från ”Barolo girl” Giulia Negri, för första gången fick vi nu i november en magnum från henne till Sverige, okej konsumera på studs men vinner på lite lagring). (Giulias nya ”cru”, Barolo Serradenari, nr 74393, 349 sek, förlänades Cinque grappoli i Bibenda 2016 härom dagen och utsågs till ett av Italiens bästa viner)
Prado Enea Gran Reserva 2004, magnum, nr 74613, 749 sek (klassiker från en av Riojas bästa producenter, Bodegas Muga, underbart god i klassisk stil att njuta nu, men går fortsatt lagra för den som i framtiden vill impa med uråldrigt vin).Munter julvisa. Mindre munter men längre julvisa.
Söndagsaforism
Ju längre man lever desto kortare blir tiden.
Clotildes dunderår 2014
För någon vecka sedan hissade Mikael Mölstad i SvD Clotilde Davennes Chablis från 2014 (nr 6307, 159 kr). ”Stilig välgjord Chardonnay ned rik aromatisk frukt, smak av äppelkompott, mineraler och med en rik god syra. Ett prefekt vin till kokta skaldjur av alla slag eller till en matig Toast Skagen”, skrev han. Utan att ha testat Clotildes fina Chablis 14 till toast skagen vågar jag skriva under på det där. Dock: fick alldeles nyss tillfälle att testa Clotildes Bourgogne Blanc 2014 till just toast skagen och det satt som en smäck. Har sagt det förut och säger det igen: Clotilde Davenne har aldrig gjort bättre vin är 2014 . Med det vare sagt att Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2014, nr 5562, 127 kr, är bättre och mer Chablis än någon tidigare årgång, och den går utmärkt till toast skagen!
Toast skagen (6 portioner)
Det här behöver du, typ:
- 1/2 kg färska räkor
- 1 st rödlök
- 1 knippe dill
- 1/2 dl majonäs
- 1/2 dl gräddfil
- 1 st citron
- salt, peppar
- 6 skivor formfranska
1 msk smör
Så här kan du göra, typ:
Skala och hacka räkorna. Finhacka dill och rödlök (här infinner sig osökt frågan vad det är för skillnad på att hacka, se förra meningen, och finhacka?, ofattbar kökssvenska, som borde förbjudas, på det där viset blir det varken hackat eller malet, liksom). Blanda räkor, dill, rödlök, majonnäs, gräddfil och saften från hälften av citronen. Smaka av med salt och peppar (ja, och h-u-r ska det smaka då? hallåå? man undrar ju hur de tänker de där som jag snor recept från).
Skär bort kanterna på formfranskan (bara en sådan sak, ”formfranska”, finns det ens?) och stek brödskivorna i smör. De ska bli härligt gyllenbruna (”härligt gyllenbruna”, inte ”sorgligt svarta” eller ”ohälsosamt gyllenbruna”, det är mycket viktigt). Jag (eeh, ja, alltså, jaget som gjort receptet och som jag snott från, vem det nu var, men vi kan väl låtsas att jag är jag såvida inte just den här passusen om vad ”jag” brukar göra är synnerligen dum för då ska jag, alltså riktiga jag, stämma den som lagt ut receptet jag snott och bakat in i min bok med påföljden att folk blir upprörda, någon ordning måste det ju vara också i kockarnas kopierika värld) brukar använda lite extra smör för det blir extra gott (ja, alltså blir det inte det, vet ni att jag inte är skyldig utan att det är jag som får stå för det). Servera skagenröran på brödskivorna och toppa gärna med löjrom och en dillkvist (vadå ”gärna”, klart ni ska dränka röran i löjrom!). Skär resten av citronen i klyftor och lägg vid sidan (om vadå, kan man ju undra, men det vet säkert ni som gör toast skagen och sånt).
Historien om K
Vi läser i krigsrubriker i DN från den sjuttonde november 1965, alltså exakt femtio år sedan:
K frisläppt av byråkratin!
Herr Josef K som varit fångad i byråkrati utan slut har enligt samstämmiga uppgifter från Prag släppts fri. Han har suttit fast i de rättsbyråkratiska kvarnarna i 50 år. Från hela världen kommer nu rapporter om människor som kan säga k.
Det var vid en obestämbar tidpunkt mellan 1914 och 1925 som Josef K greps i Prag på oklara grunder. Uppgifter från 1925 ville göra gällande, att herr K greps så tidigt som 1914 och att han avrättades mitt under det pågående Första världskriget 1916. Han skulle då ha stuckits ned med kniv av två okända personer.
Trots stora ansträngningar av den internationella diplomatkåren med Nationernas Förbund och senare Förenade Nationerna i spetsen, har ingen kunnat skapa klarhet i hur det egentligen förhållit sig med herr K:s mystiska försvinnande. Betydligt allvarligare har varit, att många förlorade förmågan att säga k i samband med herr K:s försvinnande.
– Det råder ingen som helst tvekan om att det verkligen är Herr K som nu släppts fri och att han lever, rapporterar professor Josef Golonka vid Karlsuniversitetet i den tjeckoslovakiska huvudstaden, och framhåller sig själv som ett talande bevis för att, som han säger, ordningen nu är återställd.
– Fram till igår var jag tvungen att kalla mig för Josef Golona, trots att jag döpts till Golonka, säger han. Jag försökte, men det gick bara inte. Jag är mycket tacksam för att staten ändå lät mig behålla mitt jobb och inte skickade mig på anstalt.
I likhet med många andra tjeckoslovaker och människor i världen som drabbats av att inte kunna säga k, har professor Golonka varit tvungen att identifiera sig genom skrift när det varit nödvändigt att kalla saker vid sitt rätta namn. Även här i Sverige har vi sett problem och många gånger rent tragiska effekter av att så många miste förmågan att säga k. Historierna om folk som dömts för häleri när de endast gjort sig skyldiga till häckleri eller när historiska byggnader rivits sedan de -märkts istället för k-märkts är otaliga.
– Det är med stor tillfredsställelse vi idag har tagit del av nyheterna från Tjeckoslovakiet, säger statsminister Tage Elander i kommentar. Vi gläder oss med alla som nu kan säga k och därmed göra sig fullt ut förstådda, varför vi också räknar med att kunna släppa ut dem från idiotanstalterna och på så vis spara pengar åt staten samtidigt som vi tillför frisk arbetskraft till den arbetskraftshungrande industrin. Vi ser kanske framförallt fram emot att saker och ting nu äntligen kan kallas vid sitt rätta namn igen.
Finansminister Gunnar Sträng räknar med rejäla tillskott till statskassan när nu ingen längre kan missförstå ordet skatt. Enligt beräkningar från finansministeriet har man gått miste om upp till 80 procent av de möjliga skatteintäkterna till följd av att det som fram till nu och i dagligt tal kallats för Rissatteveret inte kunnat genomföra sina uppgifter som tänkt.
– Det är inte bara namnet på skatteverket som blivit fel, även hela tanken med det som ska heta omsättningsskatt blev fel när Rissatteverket gick ut och krävde att omsättningssatt skulle utgå på de varor som handlades i landet, säger ekonomiprofessor Sune Carlson, som också säger sig vara mycket lättad över att inte längre behöva kalla sig professor Arlson och att slippa ha ett hot om idiotanstalt vilande över sig.
The Maharajas.
Damen som kunde säga k
– Vad kan jag hjälpa Er med?
– Jag kan säga k .
– Vad?
– Jag kan säga k, doktorn. När jag försöker säga k kommer ljudet fram.
– Ja, men snälla Ni, hur skulle det se ut om alla som kan säga låt säga tertahydropapaverolin skulle springa här och vilja ha hjälp för det?
– Jag kan säga tetrahydropapaverolin också.
– Nå, räck ut tungan, andas djupt, hosta när jag säger till. Till.
– Men ska inte doktorn använda stetoskopet?
– Nej för bövelen, jag ger er bara valuta för pengarna. Alla som går till doktorn vill räcka ut tungan, andas djupt och hosta när doktorn säger till. Hur skulle det se ut om jag tog betalt för den här konsultationen utan ha bett er räcka ut tungan, andas djupt och hosta när jag säger till? Har ni tänkt på det? Nej, det är jag säker på att ni inte har för jag har er diagnos klar.
– Är det allvarligt, doktorn? Kan ni bota mig?
– Det är mycket allvarligt och, gissar jag, obotligt.
– Kroniskt! Åh! Blir jag sjukskriven?
– Bättre än så min goda dam, jag ska skriva en ordonnans som ger er rätt till omedelbar vård på en sluten psykiatrisk anstalt.
– Men vad är det för fel på mig, doktorn?
– Ni är komplett galen, människa. Nu kan det vara väntelista innan ni kommer under kompetent vård och i väntan på det ska ni självmedicinera. Jag kommer därför skriva ut en knivsudd arsenik att ta tillsammans med apelsinjuicen om söndag morgon under fem veckor och ni ska också gå till den här adressen och inhandla det som behövs för åderlåtning, ni ska sedan åderlåta er själv varje onsdag efter kvällsvarden samt då ni känner er trött och hängig eller glad och upprymd och detta under tio veckor eller till dess ni kommer på anstalt.
– Åh, tack doktorn! Det är så skönt med kunnigt folk, jag känner mig redan bättre!
– Tror jag det. Se så iväg med sig nu!
Hela vinifierat bakar!
Det enorma intresse gösreceptet häromdagen mött triggar er utsände i de blivande världsmästarkockarnas illustra skara att raskt gå vidare i sitt självförhärligande och att per omgående ta steget in i de jäsande degarnas varma ugn. Som ett första steg mot trippeltiteln ”Årets konditor, patissière och bagare” presenterar vinfierat här ett fantastiskt och från Tomtemor stulet recept på Lussekatter – dessa gyllenbruna decemberkringlor som med sina gula saffransytor lyser upp när det är som mörkast och finns där för att sprida glädje, väldoft och samkväm i frusna medarbetares fikarum, ångande konditorier med snöslaskiga golv, äldreboendens kaffedoftande korridorer, förskolornas förväntansfulla friskusars vardag och alla andra ställen där lussekatten har sin rätta plats, som Luciatågets upplysta kaffekorg och julmarknadens glöggstånd. Vad man dricker till? Såvitt man har åldern inne och tycker om glögg väljer man lämpligen kompisens, Solveig Sommarström alias Tomtemor, glögg, Tomtemors Starkvinsglögg, nr 30746, 96 kr – om inte annat så därför att jag snott receptet från henne och även om hon får cred här kommer hon inte få ett öre för att jag använder receptet i min kommande bok ”Baka liten kaka – smaken är som baken”.
Lasse Lucidors Lussekatter
200 g smör
5 dl standardmjölk
2 kuvert (1 g) saffran + 1 sockerbit
50 g jäst
1 kryddmått salt
1 – 1,5 dl socker
3 msk ljummet vatten
2 medelstora ägg
16-17 dl vetemjöl
1 – 1,5 dl russin till degen och garnering
200 g mandelmassa
Pärlsocker
Hackad mandel
Smält smör, häll i mjölken och låt det bli fingervarmt 37 grader. Stöt saffran + 1 sockerbit i mortel och tillsätt.
Smula ner jästen i en bunke. Strö över salt och socker och häll på ljummet vatten. Rör om.
Häll den fingervarma saffransmjölken över den lösta jästen i bunken, knäck ner äggen och rör om. (Hm, hur gott låter det, ”den fingervarma saffransmjölken”? inte särskilt…)
Ta undan 1 dl av vetemjölet till utbakningen.
Blanda russin i resten av mjölet och rör ner det i degen.
Arbeta degen kraftigt (vad det nu kan innebära, men det vet förhoppningsvis ni som av någon outgrundlig anledning lägger tid på att baka). Låt den jäsa övertäckt i sin bunke 1 – 1,5 tim (småskum instruktion, om ni vill veta vad jag tycker).
Värm ugnen till 260 grader. Täck två plåtar med bakpapper eller smörj med smör.
Ta några tag i den jästa degen med trägaffel, tippa sedan ut degen på mjölat bakbord och knåda den lätt (det här blir alltmer outgrundligt).
Dela först degen i två delar. Skär sedan varje sådan bit i fyra delar. Dela en fjärdedel i taget i ytterligare fyra bitar (jaha, så nu ska man vara matematiker också !?). Rulla ut varje liten degbit till ex. en S-form.
Lägg de blivande lussekatterna ganska tätt på två plåtar. Garnera med russin som trycks ner ordentligt.
Jäs de utbakade soon-to-be-lussekatterna i 10 min (sanslöst, i min värld brukar en jäsning ta minst tio dagar). Pensla med lättvispat ägg.
Grädda (har a-l-d-r-i-g förstått vad det innebär, förhoppningsvis vet den som försöker baka de här lussekatterna vad grädda betyder, frågar ni mig borde själva ordet ”grädda” förbjudas) ganska högt upp i ugnen i ca 8 minuter. Låt bullarna svalna, väl täckta av en handduk.
Klart!