Förbud mot dagens nationaldag, Godello & recept på lins- & korvsoppa

Jancis Robinson svarar på frågan om vilka druvor hon tycker bäst om och vilka hon vill se mer av i framtiden. Godello och Mencia, svarar hon bland annat. Köptips för den som klickar på de nyss understrukna orden Godello och Mencia. Ytterligare ett köptips hittar den som klickar på nyss understrukna ordet Mencia. Men låt oss nu för allt i världen komma vidare! Inte heller i övrigt precis överraskar Jancis. Assyrtiko, Bourbolenc, Aglianico, Cinsault och Nerello Mascalese låter mest som ”vinPK år 2013”. Men det är klart det kunde vara mycket värre: för 30 år sedan hade hon förmodligen skrivit Cabernet sauvignon, Zinfandel, Syrah, Merlot, Chardonnay och Sauvignon blanc och för 20 år sedan Viognier och Primitivo.  Så var det det där med nationaldagen. Den gör mig riktigt grumpy. Inte bara därför att den borde firas på midsommarafton utan framförallt därför attBurkmat Rikdsdagen från en dag till en annan tog fokus från det faktum att det idag är min namnsdag. Inte en människa har kommit ihåg att fira mig sedan det där ödesdigra beslutet på Helgeandsholmen. vinifierat kräver förbud mot nationaldagar den sjätte juni! Avslutningsvis har jag, äntligen!, med framgång lyckats tillreda en måltid annan än påstortellini. Är solokvist några dagar och efter att ha ätit påstortellini till lunch och middag två dagar tog jag tjuren vid hornen, åkte till butiken och köpte en burk med ”Lentilles et saucisson de vardetnuvar”, alltså linser och korv, och ställde mig att laga detta. 1. Häll burkens innehåll i en tom kastrull. 2. Ställ den nu fyllda kastrullen på en varm platta. 3. Låt koka upp. 4. Som innehållet ser torrt ut och luktar, om sanningen ska fram, ganska illa och i trakterna av hur hundmat på burk doftar, häll på någon deciliter Malaga. 5. Snippsnappsnuttittaframienstrut! Burkmaten visar nu sin bästa sida, den som lins- och korvsoppa med malagasmak! (6 säkerhetsföreskrift för nybörjare: Låt inte koka för länge, det räcker med att korven förefaller kokt så alla bakterier dödats). Cooking with the dog.

Finkäk och cigarrbar i San Francisco

Ni ska inte tro att er utsände i västerled inte ansträngt sig för att hitta San Franciscos bästa mat. Tidigare har ni bland annat kunnat läsa om ett flertal krogar som varit bra utan attQuince SF riktigt få till pricken över i:et. Nu kan ni läsa om ett näringsställe som fått det, till pricken över i:et. Quince heter finkrogen. Hamnade där tack vare vinproducenten Rob Sinskey – en man med råkoll på SF:s matställen av olika sorter. Kort sagt är maten en upplevelse. Oerhört rena, okomplicerade smaker där ett plus ett alltid blir minst tre. Och det ner i minsta matdetalj. Vi är imponerade och påstår att Quince, i alla fall till dess något annat bevisats, sopar mattan med alla andra ambitiösa krogar i SF. Lägg till den magnifika maten en lika otvungen som kunnig, diskret och uppmärksam service och en utmärkt vinlista vars väktare, krogens sommelierkår, klokt och kunnigt ger dig rekommendationer ur. Visst, du har uppfattat det rätt: du, som gastronomiintresserad, kan inte åka till SF utan att besöka Quince. Vid sidan om den nyss nämnda, fantastiska upptäckten, sprang vinifieratCigar Bar & Grill den här gången också, äntligen!, på en cigarrbar i SF! Den ligger, passande nog, ett stenkast från Quince och heter Cigarr Bar & Grill. Här kan du puffa på ditt medhavda eller på platsen inköpa rökverk och smutta på en Chartreuse efter middagen på Quince eller, om det är så du känner det, ta plats för både matintag, fika och cigarr. Ett vattenhål för cigarraficionadi. Vi firar dessa upptäckter med en resa i minnenas arkiv och sätter på Big Log och, lämpligt nog, Have a cigar. Och, på förekommen anledning, Little Star.

Chateau Montelena & musik från 73 & ”76”

När jag var en liten palt i vinvärlden, alltså på 1980-talet, var Chateau Montelena hot stuff (coolspråk för heta saker på den tiden), något som täppte till käften på tidigare generationers självutnämnda eller, i förekommande fall, genom kunnande tillblivna vinciceroner och som gav oss nybörjare luft i vår allmänna frustration över att vara de nollor

Foto: Lato

Foto: Lato

vi faktiskt var, ni vet så där som Sydafrika och Australien var nybörjarnas halmstrån på 90- och tidiga 00-talet och naturvin och Beaujolais blivit vår samtids syre för många av dem som vill få en plats på arenan. Grejen var inte alls att Montelenas Chardonnay från 1973 vunnit den där Paris Judgement 1976 och därmed blivit något alla som egentligen inte känner skillnad på bra och dåligt kunde relatera till som något rumsrent eller rent av högkvalitativt och definitivt inget man såg över axeln. Nej, saken var den, att Montelena verkligen stod upp galet bra i alla blindprovningar: snyggt, elegant, välgjort och, ofta, bättre än kusinerna från Europa. Undertecknad tillhörde nu, om sanningen ska fram, aldrig de som hysteriskt sprang efter ”Nya Världen”, har alldeles för låg självkritik och, månne problematiskt nog, alltför liten vilja till sociala belöningar för att kräva syre i samtiden, men imponerades av Chateau Montelena det gjorde han. Inte minst Chardonnay-vinet som stod upprätt även efter ett tiotal år i vinkällaren – något inte helt förväntat, kommen till slutet avChateau Montelena fat er tidsresenärs nybörjardecennium 80-talet. Har sedan till och från haft koll på Montelena genom åren. Undrat, och beklagat, att vi så sällan eller aldrig stöter på de heta sakerna i Sverige. En, för HR:en välbekant, koppling till en svensk importfirma fick mig att uppsöka kultproducenten för några år sedan och påbörja en lång, sliskig och slug kampanj för att lura till det svenska folket åtminstone ett par lådor av godsakerna från Calistoga, norra Napa. Och nu, Kära HR:are, har det blivit verklighet. Vi ska inte gå in på alla de viner er oförtrutlige tvingats prova och alla de lismande leenden han fått ge alla i sin väg där på Chateau Montelena, låt oss istället glädjas, för nu är de här, vinerna från Chateau Montelena: Chardonnay, Cabernet Sauvignon och Estate Cabernet Sauvignon. Som en liten korkad hyllning till Montelena och Paris Judgement lyssnar vi nu på er cicerons musik från 1973 (här) och 1976 då han lyssnade på väldigt mycket musik från 1975 (här och här).

Godello, L’Annonciade & Beach Boys

Trogna HR:are har sedan länge kollDominio de Tares Godello och vinifierat har lovatLannonciade_bottle att berätta när en ny årgång släpps i Sverige. Nu. (årgången på SB-sidan är ej korrekt, men vinet ska finnas) Och det gäller att skynda på för det som hänt de senaste ett och halvt åren är att det här vinet blivit om inte kult så i vart fall väldigt i ropet och plötsligt säljer producenten rubbet redan innan det buteljeras. Ett annat vin som varit slut ett tag är i vår nya Provence-klassikern L’Annonciade. Finns nu åter i lager. vinifierat påminner också om nyliga tips om grillviner, roséviner samt vinklubbslåda, som fortsatt finns att tillgå och skulle vinifierat ta miste där så påstås en ny låda vara på gång i juni. Beach Boys gör som jag och surfar USA.

Insidertips: Nya viner i juni & Valerie June

Ni som följde vinifierats junitips förra året hängde på låset och kom över några flaskor av, i enlighet med vinifierats förutsägelser, tokhyllade Leon Dormido. Nu får ni, i god tid, ett nytt, hett junitips: samma vin, Leon Dormido 2007, släpps i år i en mycket begränsad magnumupplaga, varunummer 95786, 329 sek, 216 magnum. Låshäng! Kommer även iLeon Dormido nya, också utmärkta årgången 2008 i 75 cl-butelj (3000 pannor), varunummer 95628, pris 159 sek. Den som missat det ska veta att vi i Sverige kan köpa fler viner från projektet Leon Dormido: Leon Dormido ”Tepranillo Garnacha” (överladdad Joven som de facto är en Crianza/Reserva-kvalitet utan ek, ”weird” för somliga, ”wunderbar” för andra) och Leon Dormido Reserva (klassisk Reserva som de facto är en Reserva och vanligtvis gillas av de flesta). Samtliga viner ovan ligger i Systembolagets beställningssortiment. Avslutningsvis tips på ett vin, som Systembolaget köpt in i en liten upplaga (1800 buteljer) och som också släpps första juni och lär ta slut fortare än kvickt, i alla fall om den svenska marknaden har den minsta koll: Pircas de Liguai, varunummer 99203, 169 sek, från Maipo Andes-producenten Perez Cruz. Oss emellan: det här vinet har uteslutande gjorts på frukt från den svindyra Liguai-vingården och det är en specialvariant för oss i Sverige – med enträget tjat och mycket stövelslickande kommer man ibland långt. Det ”vanliga” Liguai från Peres Cruz – finns inte i Sverige – kostar ungefär tre gånger så mycket så passa på medan det här snudd på övermäktigt fruktkompakta men ändå eleganta och balanserade vinet finns att köpa – behöver väl inte tillägga att skicklige vinmakaren German Lyon som vanligt fått till ett hyperrent och perfekt extraherat vin? Valerie June.

Grillvinstips! & Black Sabbath

Som vinifierat tidigare påpekat finns det egentligen ingen som tycker om att sitta ute och frysa och inte känna smakerna på grund av av köld igentäppt näsa och kringblåsande dofter från gräsmattegödning och grannens barbequeparty. Likväl envisas svensken i Baltosgemen med att ”grilla”, som det kallas när man sitter ute och försöker skydda sig mot kylan och myggen och snyter sig med jämna mellanrum för att kunna känna någon annan doft än de ovan nämnda. Kort sagt behövs tämligen karaktärsfulla viner för att nå igenom den svenska sommarkvällen och dess plågor bland vilka flintasteken bara är toppen på isberget. För er som tilläventyrs accepterar en inbjudan till ett grillparty följer här några tips på viner ni bör ta med er till spektaklet i fråga och detta för att ni i alla fall ska ha någon form av behållning av kvällen. 1. Man kan tänka sig vitt, men kör hellre ett rejält rosévin till den grillade fisken och grönsakerna, vårt tips är roséregenten Les Lauzeraies från Tavel (varunr 2724), för 95 sek slipper ni sötsliskig jäststamsskräp, felsyrade nyavärldenförsök och lika blekfisiga som smaklösa modeviner som inte räcker långt när midnattssolen står i zenit. 2. El Rey (varunr 2260) för fjuttiga 65 sek är inte bara perfekt till tacosmiddagen, det orkar trots sin ringa uppenbarelsen med sommarmörkret. Den nya årgången är för närvarande lite stramare i väntan på att växa upp och lär därför vara extra bra grillvin i sommar. 3. Den som vill ha lite mer tryck i smaklökarna tar sig anGirard Old Vine Zinfandel Baltos (varunr 79246), 89 sek. Mencia-druvan från Bierzo, bara det, dessutom både den luktar och smakar gott och orkar med det mesta, till och med grannens trädgårdsgödsel och kvällskylan. 4. Den som nu vill ha både livrem och hängslen slår till på en Girard Old Vine Zinfandel (varunr 22337), ja, visst, det är lite för mycket av allt och det är just det som är grejen, i alla fall när det, som här, hänger ihop. Kostar 159 sek och det kanske någon tycker är dyrt att kasta på vännernas grillparty men denne någon ska då veta att man inte får tag i en mygg-, kyla-, och tristessdödare tillika smaklöks-, grillaftons- och humörförhöjare utan att det kostar och det här är ett säkert sätt att säkerställa att det lika smak- som meningslösa påhittet med en grillafton i alla fall inte blir helt smaklöst. Känner att det här kräver liter mörk musik och med tanke på att Tony Iommi skrivit en låt till årets Eurovisionsschlagerfestival får det bli Black Sabbath.

Vintern rasat ut: det är Lauzeraies! & Pink Floyd

Tveklöst är det nu vår. Inte bara för att man slagits i Lund och åkt flotte iLesLauzeraies_flaska Uppsala och eldat och talat och frusit och sjungit ”Vintern rasat ut” utan därför att man slagits i Lund och åkt flotte i Uppsala och eldat och talat och frusit och sjungit ”Vintern rasat ut”. Med andra ord dags att släppa loss Les Lauzeraies och steka, eller vad man gör, en vårkyckling eller koka en fisksoppa på färsk vårfisk eller kanske göra en smarrig vårsallad på trädgårdens alla primörer och salladsblad, ja, ni vet. Här är vinet i alla fall: Les Lauzeraies Tavel varunummer 2724, pris 95 sek. Välbalanserat, fruktigt, röda bär, ärlig rosédoft (inte gjord på smågodisjäst), körsbär, smultron, örter och ett litet snyggt mineralstuk, serious stuff, som den seriemördande skotten kanske skulle sagt. Pink Floyd.

Världens bästa rosé, Bergs Lars om smitta & rosa musik

Låt det först som sist vara sagt: vinifierat är oerhört avundsjuk på Bergs Lars Hanssons förnamn. Blir alltmer övertygad om att jag borde byta förnamn till VinLars. Nog av. Skälet till att Bergs Lars dyker upp här är hans senaste blogginlägg (läs här), där han sluter upp i kampen mot världens alla hänsynslösa smittospridare. Annat vinifierat hittar i bloggosfären denna förmiddag är Magnus Ericssons och hans Uppkorkats utmärkta sammanfattning av vad Tavel är för något. Möjligen går inte Uppkorkat likaLesLauzeraies_flaska långt som vinifierat och utnämner, utan tvekan, Tavel till världens bästa roséviner, men det är inte långt ifrån. Trevligt att se är också att Uppkorkat lyfter fram vissa Tavel-viners, inte minst här på vinfierat ofta hyllade ”Les Lauzeraies” (varunr 2724, 95 sek), utmärkta lagringsegenskaper, ja rent av utvecklingspotential; till skillnad från den stora majoriteten roséviner som ska drickas inom 12 – 18 månader från skörden, blir inte minst Les Lauzeraies ett annat vin efter något år i källaren och, inte oväsentligt, många föredrar den lagrade varianten med den mer nedtonade frukten och ökade stramheten och ”mineraliteten”. Häromdagen skrev Sofia Ander på sin blogg In Vino Veritas något liknande  Sakförhållandet, att Les Lauzeraies är ett rosé som utvecklas med lagring, har fått den mig närstående importören, att, tillsammans med producenten, alltid försöka hålla en ”äldre” årgång i lager åtminstone in i maj varje ny säsong – längre vågar man inte dra ut årgången, eftersom 98 % av svenskarna köper senaste årets vin och då är de inte fel ute eftersom majoriteten roséviner inte mår så bra av lagring. Ja, det där sista var, som alla vakna HR (hängruntare, för er som fortsatt har svårt att begripa att HR kan betyda annat än Human Resources) uppfattat en klar uppmaning om att hasta till närmaste Systembolag och köpa på sig 2011:an innan den tar slut. Spännande nu och kan om någon månad jämföras med 2012:an när den kommer, för att nu inte tala om hur kul det är att ligga på några pavor till 2014. Eller 2015. Rosa musik.

Place du rosé

Reklamavbrott: Vinklubb, Rosé & pausmusik

Cuvée l´Annonciade

Det är det rosa som gäller, eller har du inte fattat att det är vår?

Enligt en vanligtvis välunderrättad källa har nu det i ett tidigare reklamavbrottsinlägg nämnda, nya, klassiska och med tanke på ursprung och utstyrsel, snorbilliga rosévinet ”L Annonciade” kommit in i Systembolagets lager, inhandlas via BS. Samtidigt meddelar samma källa som i förra satsens inledning, att årets första paket i Terrific Wines Club nu är redo för leverans. Lite senare än tänkt, men det beror på att kartongen som används uppgraderats och det krävdes, tro det eller ej, import från Frankrike för att komma till rätta med det problemet. Ni som redan är medlemmar kommer få besked om det direkt från källan och direkt till er. Ni som inte är medlemmar ska veta att ni inte förbinder er till något genom att bli medlemmar i den här klubben. Däremot får ni fyra gånger om året ett erbjudande om köpa en låda med blandade viner, inalles tolv pannor, för cirka 1500 sek. På köpet medföljer tips på lämplig mat till vinerna och, påpassligt nog, recept på denna mat. Vill för nervöst lagda hängruntare understryka att även om jag är med och väljer ut vinerna till klubbens lådor har jag inget att göra med matval och recept. Här kan man bli medlem. Lämplig musik denna romska dag.

Vårtecken: Rosé!

Cuvée l´Annonciade

L´Annonciade finns även som vitt och rött, men i Sverige tar vi tillsvidare sikte på det klassiska rosévinet i trilogin.

Glöm det där med snödroppar, krokus och tjällossning: det säkraste vårtecknet är rosévinet. Du ska inte tro det blir vår om du inte gör något vårligt. Traditionsenligt förkunnar härmed vinifierat, via tips på de enda roséviner du behöver i år, Våren som ankommen! 1. L´Annonciade (73000, 75 sek) eller Cuvée l´Anonciade är ett sprillans nytt vin i Systembolagets beställningssortiment, så nytt att det inte kommer finnas i lager förrän om en vecka, men häng gärna på låset, lär bli populärt, inte därför att det sopar banan med landets övriga roséviner, men därför att det är ett klassiskt rosévin från (Côtes-de-)Provence och, som sig bör, tappat på den för ett ”Rosé de Provence” självklara buteljen ”Flûte a Corset”, det vill säga en kurvig flaska. Fungerar som aperitif och till lättare rätter. Vinet görs av Cellier des Archers i den lilla, medeltida staden Les Arcs. 2. Muga Rosé (72999, 79 sek) har vinifierat fleraLes Arcs gånger utnämnt till Iberiska halvöns bästa rosé. Möjligen kan något annat rosévin överglänsa någon enstaka gång, men sett över en tioårsperiod är det svårt att se vem som har en bättre lägstanivå. Kort sagt ett mycket gott, rent, snyggt och användbart rosévin, fungerar lika bra som aperitif som till maten. 3. Les Lauzeraies (2724, 95 sek) utsågs 2011 av landets vinskribenter till Sveriges bästa rosévin och 2012 till Sveriges nästbästa rosévin, slaget endast av ett betydligt dyrare vin. Kommer från världens bästa rosévinsappellation, lilla Tavel, i hjärtat av Provence och kanten av Rhône-dalen, och mer precist från kalkjordarna där. Ett av få roséviner som vinner på lagring så passa på att komma över några pannor 2011 medan/om de finns kvar. Bästa rosévinet till mat, när du vill ha ett lite kraftigare och smakrikare rosévin. Vårmusik.