Kategoriarkiv: Vinproduktion

2 inlägg i 1: 1.Vingårdsarbetare: livsfarligt yrke 2.Vin: livsfarligt?

Publicerat av
5

Enligt en undersökning, som presenterades, bland annat i Le Monde, igår och som gjorts av ”Générations future” – en förening som studerar pesticidbrukets inverkan på människan och naturen – i samarbete med laboratoriet Kudzu Science, lever vingårdsarbetare i största allmänhet farligt. Det kanske vi redan visste, men det är inte bara de som lever farligt: även den som bor nära en vingård får i sig mer växtskyddsmedel än man tidigare kanske trott. I Listrac-Medoc, där undersökningen gjorts, uppmättes i vingårdsarbetarnas hårstrån elva gånger högre värden av  35 utvalda ämnen som finns i bekämpningsmedlen jämfört med en referens – en person som inte varit nära en vingård. De som bodde granne med gårdarna som undersöktes uppvisade fem gånger högre värden än referensen. Ämnena som hittades var framförallt fungicider (svampbekämpningsmedel) och 45 procent av de substanser som återfanns är klassade som cancerogena. Undersökningen har gjorts på initiativ av Marie-Lys Bibeyran, vars vingårdsarbetande bror dog i cancer 2009 och som, i likhet med sin syster, var övertygad om att han fått sin cancer via arbetet med de växtskyddsmedel han haft att hantera.

Vin: livfarligt?

Hörde ett svensk radioprogram häromdagen. Någon talade svepande om farliga medel som sprutas ut i vingården, blir kvar i jorden och kommer med i vinet år efter år. Hade den som intervjuade varit journalist hade hon frågat vilka dessa ämnen är. Frågan ställdes inte och hade, sannolikt, inte fått något svar. För ett par år sedan skickade en person till mig en lista på alla livsfarliga ämnen som enligt honom tillsätts vin. På listan fanns saker som sackaros och det enda som var farligt var etanal, som, å andra sidan, inte är något man tillsätter vin utan en mindre önskad form av alkohol man har att hantera under tillverkningsfasen så det inte bildas istället för etanol – att tro att man tillsätter etanal till vin är för övrigt, minst sagt, häpnadsväckande okunnigt; när det kommer från en självutnämnd expert är det skrämmande. Kort sagt är det trist att företrädare för vinets väl lånar sig till så svepande och okunniga uttalanden pch påståenden, som bara kan skada näringen och framställa världens vinbönder som charlataner. Låt oss prata om det som verkligen är skadligt i vinets värld: de systemiska växtskyddsmedlen för den som arbetar med dem. Folk dör, på riktigt, i den verkliga världen, på grund av detta. I nästa andetag kan vi prata om övergödning, felaktig bevattning, erosion och den skadliga inverkan på naturen bekämpningsmedlen kan ha. Därefter kan vi ta upp de dåliga vinproducenternas undermåliga arbete med vinet i sig och hylla de seriösa tillverkarnas fina arbete.

Skördemaskinsförsök på Brescou & Lou Reed

Publicerat av
4

Sedan 2006 har vi, eller rättare sagt, ägaren, undan för undan moderniserat och förbättrat Domaine de Brescou. De gamla, för gårdens terroir inte optimala, faten är borta och har ersatts med för gården utvalda tunnor, tankarna har klassificerats och numer används bara de cisterner som är perfekta. Beskärningen har ändrats och om- och nyplanteringar görs för att få bort dåliga fält och mindre lämpligaSkördemaskin kloner och för att föra in druvor som behövs, Grenache, och sådana som gården vill möta framtiden med, Roussanne, Grenache blanc, Marsanne med mera. Trots alla förändringar har i många av vinerna funnits kvar en rustik hårdhet, som kortar av finishen och eftersmaken. Skörden 2012 gjorde vi därför ett försök med en ny skördemaskin med inbyggd avstjälkare. Tidigare har vi sett att de handskördade druvorna inte uppvisar samma rustika sida som de maskinskördade. Vid en blindprovning häromveckan lät vi oss villigt frapperas av skillnaden mellan den gamla och den nya maskinen. Redan i färgen såg man skillnaden.  Den nya maskinen ger kort sagt mer distinkt färg. Självfallet är också doften och framförallt smaken mycket renare och borta är det oönskat rustika. Ägaren tog på stående fot beslutet att per omgående investera i en ny skördemaskin. Det kommer att stå honom dyrt, men oj så mycket bättre viner vi kommer att kunna göra. Lou Reed igen.

Svavelosande försök på Brescou & Bacchus

Publicerat av
2

Ägaren till Domaine de Brescou, som jag konsultar på sedan 2006, har, korrekt, noterat att vi alltid ligger mycket lågt i svavelvärdena på gården. Totala svavlet på buteljerat vin ligger inte sällan på 60 mg/l eller därunder för både vitt och rött, och även de fatlagrade produkterna landar många gånger in i samma härad. Inget konstigt med det: den som arbetar korrekt i vingården, skördar varsamt och är noggrann i vinkällaren behöver inteBacchus tillsätta svavel i några större mängder. Cabernet-vinet från 2012 ligger till exempel i skrivande stund på 18 mg/l totalt svavel, sex månader efter skörden. Med andra ord under de nivåer som ibland anges för ”osvavlade” viner. Däremot är det intressant att konstatera, att när ägaren bad oss göra ett osvavlat vin, alltså medvetet inta svavla alls, gick det inte bättre än att det vinet landade in på hela 45 mg/l efter jäsningen. Hur det kan det bli så? undrar då den som har huvudet på skaft emedan den som inte har det eller vet varför inte undrar. vinifierat väljer att ta fasta på de förstnämnda och förklarar här varför: därför att jästen eller i vart fall jäsningsprocessen i sig kan ge upphov till mer eller mindre svavel i vinet. I det här fallet blev det en massa, så mycket att ingen hade trott på oss om vi sagt att vinet var osvavlat. Därför, bestämde ägaren, ska vi inte säga det. Kort sagt är det en omöjlig uppgift att förklara varför Caben ligger under halva värdet på det osvavlade vinet. Underliga äro understundom Bacchus vägar. Vackert nördig reklam, om än inte för vin.

Sisyfos & den svenska berikningen

Publicerat av
4

I enlighet med beslut i EU (1181/2012) får de svenska, danska och brittiska

Trägen vinner?

vinproducenterna, med socker, berika sina viner från årgången 2012 upp till motsvarande 3,5 volymprocent. Skälet till att gränsen höjts är den solfattiga växtsäsongen under fjolåret; den extra sockertillsatsen hjälper till att, vid behov, får upp alkoholstyrkan i vinet. vinifierat är ingen anhängare av metoden och anser att balansen ruckas så snart man ändrar på den naturliga mognadens mer eller mindre goda gåvor. Den seriöse vinbondens sisyfosarbete och stora utmaning ligger i att möta varje år på dess egna villkor.

En susning om Sav

Publicerat av
4

Sav, det mousserande björkvinet, gjort i Östersunds-trakten och efter ett 200 år gammalt recept, måste väl vara ett projekt som alla spontant vill omfamna? Ändå har det gått lite trögt så här långt. Skälet är att man inte haft tålamod att vänta in en tillräckligt bra produkt. Det här är, vågar jag

Björksprit

påstå, ett kardinalsfel som majoriteten nya vintillverkare gör; man är så uppfylld av projektet och sin produkt att man genast vill visa den för världen. I Östersund har dock eldsjälen, ekoingenjören, kemisten och vinmakaren Peter Mosten insett hur saken ligger till. I ett svep har verksamhetens fokus flyttats till den nyligen lanserade björkspriten/snapsen Sav. Ett klokt drag. Det är både billigare och enklare och, vågar vi förmoda, lönsammare att göra vit sprit än vin. vinifierat kan också avslöja att Peter och hans medfinansiärer börjat snegla på andra produkter som en hälsodryck baserad på björksav och en… björk-sake! Vinet då? Sav Sparkling är

Björk

fortsatt det centrum verksamheten snurrar kring. Det som nu sker är att man tar ett steg tillbaka, kasserar några årgångar och förbättrar så gott som alla led i kedjan och räknar med att snart vara tillbaka med en ny årgång som på alla sätt och vis gör konsumenten nöjd och glad. Undertecknad har ett finger med där. Faktum är att de första stora förändringarna gjordes redan i samband med skörden 2011 och framförallt 2012, nu tar vi ett steg till. Det som vi redan nu kan säga är att basvinet, alltså saven efter första jäsningen, innan det dras på butelj för en andra jäsning, blivit klart bättre. Friskare och fräschare – och det var väl främst fräschör som tidigare saknades. En ny klarningsprocess av basvinet bidrar också till att höja kvaliteten ett snäpp. För att nu inte tala om en noga utvald jäst och process för själva buteljjäsningen och… ja, som sagt, mängder med förändringar har gjorts och görs. Tyvärr lär det dröja ytterligare ett par år innan gemene man kan prova det ”nya” vinet – det tar, som bekant, tid att göra mousserande enligt champagnemetoden. Hursom önskar vinifierat Peter & Co all framgång – ett så skogstokigt projekt som ett vin på björksav måste bara få lyckas!  Och i väntan på vinet får vi fokusera på Sav – The Spirit of Birch.

Sortimentspolitiken: Replik Skånskan

Publicerat av
7

Efter de tre ledamöternas i Vinakademien debattartikel i SvD (läs mer här och kanske också här) svarade Skånska Dagbladet med en debattartikel (här). Vi har i vår tur försökt ge ett genmäle, men nu efter över en vecka utan annat svar än, igår, att vi kan skicka ett genmäle till debatt@skd.se, vilket vi alltså gjort en vecka tidigare, och efter att ha väntat ytterligare ett dygn på någon form av tecken på att Skånskans debattavdelning är öppen för debatt, kör vi nu ut vår replik på andra sätt, till exempel här på vinifierat, där ni nedan finner texten in extenso. Håll till godo och svara gärna på Skånskans debattsidor.

Replik Skånskan

Skånskan kommenterar den 25e september vår debattartikel som publicerats i SvD. Vi känner att vi i vår tur behöver bemöta Skånskans tolkning av denna.

För att vara tydliga: individen avgör själv vad, när, hur och varför den vill dricka sitt vin och, förstås, vad den vill betala för drycken. Däremot är det viktigt att alla har klart för sig att det egentligen inte finns några billiga viner. Betalar inte konsumenten, gör vingårdsarbetaren eller naturen det. Det vi i vår artikel försöker skapa debatt kring är det faktum att Systembolaget istället för att betala lite mer till producenterna och höja kvaliteten på utbudet i Sverige använder sitt monopol till att hålla Sverige med ett oproportionerligt stort utbud av enkla billiga viner, medan andra aktörer, framförallt på nätet, tar över försäljningen av de mer kvalitetsinriktade och ”reko” produkterna.

Att konsumenten bör fundera över vilka viner den köper är lika självklart som att fundera över hur kläderna i butiken är gjorda eller om det är okej att handla Doles bananer när vi sett Fredrik Gerttens filmer. Alternativet kostar sannolikt lite mer och alla har inte råd, men det är viktigt att ha sakförhållandet klart för sig.

Nämnas bör att vinbonden får en tia för en vinflaska som i Sverige säljs för 50 kronor. Detta ska täcka inte bara ett års arbete i vingården (växtskyddsbehandling, beskärning, ogräsbekämpning, traktortimmar med mera) och kostnaderna för skörd och jäsning, utan också glasflaskan, korken, etiketten och kartongen för buteljerna. Rimligtvis tillkommer en del fasta kostnader som el och försäkringar. Är det riktigt illa sitter bonden på en del kapitalkostnader också.

Går det ihop? Förmodligen inte. Arbetar bonden med ett ”normalt” uttag på cirka 6500 buteljer per hektar finns det inte en chans att ekvationen går ihop. Beroende på hur och var individen valt att arbeta kostar det mellan 30 000 och 60 000 kronor att ”driva” ett hektar ett år. Om bonden däremot planterar högavkastande kloner, ökar på rejält med gödsel och vatten och sänker sina kvalitetskrav genom att minst tredubbla uttaget (som också kräver ökad växtskyddsbehandling) fungerar det.

Följden av detta blir, förstås, en sämre produkt både för naturen och slutkonsumenten, som ofta får ett vin med högre halter ochratoxin, svavel och annat. Att vinbonden också tvingas betala så lite som möjligt till sin personal och hålla igen på investeringarna i arbetsmiljön är en annan konsekvens av orimligt hårt pressade priser.

Det finns helt enkelt inga genvägar till bra, hållbara och korrekta viner oavsett prisnivå; vi får den kvalitet vi betalar för.

Dessvärre väljer skribenten att förminska oss till vinsnobbar på höga hästar och som med näsorna i vädret talar om för populasen vad den ska dricka. Att vi förminskas är i sin ordning, men sakfrågan är för viktig för att avhandlas på det viset.

Så med risk för att bli missförstådda igen upprepar vi vår uppmaning till Systembolaget : styr sortimentet aktivt så att Sverige dricker mindre och bättre!

Vinakademien i Sverige:

Mats Hanzon (preses), Mischa Billing (sommelier och ledamot), Lars Torstenson (vinmakare och ledamot)

 

Fransmän, sprutglada bönder & Adele

Publicerat av
4

Fick mig till livs att någon via en vinutbildning i Sverige lärt sig att vinodlingsarealen upptar åtta procent av den totala jordbruksmarken i världen samtidigt som vinbönderna gör av med 80 procent av det totala användandet av jordbrukskemikalier. Hoppsan! I Frankrike är, enligt Direction générale de l´alimentation, förhållandet drygt tre procent av den odlade jorden och 15 procent av bekämpningsmedlen. Med andra ord måste fransmännen med råge vara världsbäst på att inte bespruta vingårdarna! Eller kan det vara så att någon gjort ett dåligt grundjobb igen? I så fall lär det inte vara byråkrathjärnorna och petimätrarna på Direction générale de l´alimentation (Sous direction de la qualité et dela protection des végétaux dessutom). Adele.

En sprutglad en

 

Föga svavelosande Brescou & Damir Imamovic

Publicerat av
Svara

Även om jag är skeptisk till delar av naturvins-rörelsen, som påminner väl mycket om eko-rörelsen för 25 år sedan, är jag också avvaktande positiv. Just för 25 år sedan började jag, trots alla de alltför vanliga tröttmössorna inom eko-världen då och övertygad om att det skulle ge bättre vin, odla ekologiskt och till och med maka vin utan svavel, låt vara det sista på en mer experimentell basis inom ramen för V&S FoU-arbete. Snart upptäckte jag att, trots allt, de svavlade vinerna alltid föll bättre ut i blindprovningarna. Å andra sidan stod det också klart att ”slentriansvavlandet” – som ökade, först, kraftigt med Peynaud och, sedan, när Nya Världen gjorde allt för att undvika ”brett”, som bekämpas med renhet och svavel – inte heller var särskilt bra. Trots att vissa av våra viner, särskilt de som gjordes i ”vinhandelshuset” Rabiega (alltså inte på gården utan i vår källare i Brignoles), var tämligen enkla, arbetade vi alltid med svavelvärden på högst 80 mg totalt och avseende toppvinerna låg de oftast betydligt lägre, även efter lång ekfatslagring. Eftersom vi visste att vår box, t ex, låg, vanligtvis långt, under konkurrenterna funderade vi på att sätta ut den totala svavelhalten. Vi menade att svavelhalten skulle vara en värdemätare på hur pass ren frukt och utrustning man arbetar med och hur noga man är i sin verksamhet – detta, förstås, under förutsättning att vi talar viner utan defekter. Nu stannade dock det hela vid en idé eftersom svavel inte var en viktig fråga då runt sekelskiftet. Men nu är det det och nu tycks den gamla idén bli verklig på Domaine de Brescou! Som på alla andra ställen jag arbetar med ligger vi, vanligtvis, stadigt mellan 40 och 80 mg totalt svavel på samtliga viner, även de vita. Till min glädje har nu ägaren bestämt sig för att börja sätta ut den totala svavelhalten – såvida inga konstiga regler sätter stopp för det; andra, som arbetar med betydlig högre, fortsatt lagliga, halter, brukar inte tycka om att indirekt få byxorna neddragna: kan de sätta käppar i hjulet kommer de att göra det. Vad mer är, är att vi i början av nästa år lanserar gårdens första osvavlade vin! En Chardonnay och en Cabernet sauvignon. Eller rättare sagt: vi har, eller kommer ha, som de flesta andra som gör ”osvavlade” viner, tillsatt 2 x 1 g/hl – det sista grammet tillsätts just före buteljeringen. Det gör att den totala svavelhalten landar under 20 mg/l, som är den enda gräns som någonsin, egentligen, nämns avseende vin som på riktigt är svavelfritt, eller så gott som svavelfritt eftersom helt svavelfria viner inte finns – det ser naturen till. Damir Imamovic Trio.

Helrostade fat & Billy Corgan x 2

Publicerat av
6

I senaste Allt om Vin har jag gjort en krönika om “kaffe-viner”, alltså viner som (gissa!) doftar och, i förekommande fall, smakar kaffe. Dessa görs, enkelt, med hjälp av ekstavar av typen ”High mocha”. Lätt som en plätt. Dock har många, genom åren, känt sig manade att gissa, och gärna tala om för andra, hur sådana här viner görs. Dels har detta skett medvetet från marknadsförarnas sida, dels därför att somliga av outgrundliga skäl känt sig manade att säga något eller rent av trott sig veta hur det går till trots att de inte gjort det

Billy Corgan

och inte haft vett att hålla tyst. Fick häromdagen, från en importör som läst krönikan, mig tillmailat en fin liten historia om några självutnämnda experter på finska Alko. De var så övertygade om att kaffevinet fick sin karaktär av så kraftigt rostade fat att de, faten, till och med var rostade på utsidan. Hade de nu inte gett uttryck för detta i tryck samt på plats i Sydafrika krävt att få se de dubbelrostade faten hade det hela varit lite mindre pinsamt. Nu skulle man kunna tro att det nyss nämnda är lögn och elakt förtal, men om man går in på Alkos hemsida visar det sig, att nej det är sant: det står till och med på sidan att faten rostats såväl på ut- som insidan. Ganska gulligt om det nu inte vore för att Alko i likhet med andra företag i liknande situationer tror sig kunna och veta allt och har man nu sagt att det här kaffevinet görs med fat som rostats både på in- och utsidan måste det, förstås, vara så, och det även om producenten hävdar något annat. Billy Corgan gör cover och inte.