Vin & vatten & den globala uppvärmningen & vattenmusik

Publicerat 2013-05-23 av Lars Torstenson

I Bibeln förekommer flera berömda vinmakare. Noa är en. Jesus en annan. Den sistnämndes trick att göra vin av vatten är just idag aktuellt då nyhetsbrevet WOW News berättar om en stor vinproducent som vill att EU ska tillåta vatten som en tillsats i vin. Detta för att bringa ner de skenande alkoholnivåerna i våra viner och till dess ”stockarna hunnit vänja sig vid värmen”. Dessutom påstår producenten att det är ett gammalt trick att slå vatten i vin för att sänka alkoholstyrkan. Hm, vatten har nog hällts i vin historiskt sett, men då mest för att dryga ut volymen. Förr handlade det snarare om att tillsätta socker, eller, från en bit in på 1990-talet, köra omvänd osmos, för att få upp alkoholstyrkan, inte minska den. En sak som förtjänar att upprepas är att det mestadels är odlarnas, eller möjligen konsumentens, fel att alkoholen skenat. Att skylla på den globala uppvärmningen är i bästa fall okunnigt. Visst ser vi klimatologiska förändringar, både över kortare cykler, om cirka tio år, och längre, trettioåriga och rent av hundraåriga, och det må påverka nederbörd, vind och i viss utsträckning temperaturen över året – få frågar sig för övrigt när de stora temperaturförändringarna infaller, under växtsäsongen eller ”off-season”, inte sällan är svaret det sistnämnda. Det som är den stora skillnaden idag jämfört med för tjugo år sedan är att vi idag ser det fulla genomslaget av den medvetna omplanteringen av världens vingårdar, där äldre stockar och rötter, som ibland gav mindre skörd och nästan alltid lägre sockerhalter, ersatts med kloner som sprutar ur sig socker. Lägg till det mer gödning, sockerfrämjande tuktning och mer effektiva jäsningsförfaranden. Ett sätt, sannolikt det bästa, att återställa ordningen är, alltså, att återplantera mindre sockerproducerande stockar. Sedan gäller det att komma ihåg att det ytterst är konsumenten, marknaden, som skrikit efter vinerna med de övermogna aromerna och den mjuka smaken, som kommer med långt gången mognad. Allteftersom modet börjat svänga och alkoholhalterna blivit väl höga har många producenter på olika vis försökt få ner procenthalten på sina viner. Ett sätt är omvänd osmos, fast nu för att få bort alkohol istället för att, som ovan, öka halten i förhållande till övrigt innehåll, ett annat sätt är att slå vatten i vinet. Poängen med detta är, som torde framgått ovan, att du får ett vin med det sent skördade vinets karaktär och en lägre alkoholhalt. Avslutningsvis: nu pratar alltfler om att ta ner alkoholen från 14,5 till 13 %, men under åratal har, liksom i skrivande stund, osmos och vatten använts för att ta ner alkoholen från skördetillfällets 16 – 17 till 14,5 %. Det är bara det att de flesta inte har en aning eftersom vi producenter av lättförklarliga skäl inte direkt låter detta ingå i varudeklarationen och de flesta som meddelar om och/eller dricker vin varken ställer frågan eller kan tro at det är så. Sist men inte minst: om det inte framgått ovan så är det självklart så att vinifierat delar nämnde producentens åsikt och tycker att det är direkt löjligt att man inte får tillsätta rent vatten till en dryck som redan består till över 80 procent av vatten. Vatten, mycket mer vatten.

Vinbacken Björk 2012 & Nicolai Dunger

Publicerat 2013-05-21 av Lars Torstenson

Svara

vinifierat har fått ett varuprov på, och bedömer här och nu, Vinbacken Björk 2012, ett vin gjort på sav från ett 15-tal björkar i Bassholma, mellan Klippan, Örkelljunga och Munkaljungby, som tappats två veckor före lövsprickningen för att, som producenten själv säger, undvika den beska som uppstår om löven hinner komma. Vinet har sedan jästs till 12 % och tillsatts ett fåtal, naturliga, smakämnen. Årgången gjordes det 200 st 50 cl-flaskor – bara en sådan sak: merparten av ni andra kommer a-l-d-r-i-g att få sätta vare sig näsan eller smaklökarna i det här vinet och det får det att smaka extra bra. Hur smakar det då? frågar ni som kan se er i stjärnorna efter det här vinet oss som har provat. Jotack, vid första sniffen ligger lite dum alkohol och väntar på ytan, denna får dock snart välbehövligt sällskap av en doft av fräsch björksav och en lätt fruktighet av för min näsa obestämbar, rund, art, mjukt, balanserad syra, fin, ren smak av sav, lång, ren eftersmak av sav och ostbågar. En lite antydan till svavelväten spelar diskret i bakgrunden och bidrar säkert till vinets rondör samtidigt som det håller igen några av de aromer vi annars skulle känna tydligare. Vinet provades både i rumstemperatur och väl kylt. Tveklöst avnjuts det, som Vinbacken föreslår, bäst väl kylt och, tycker jag, gärna dekanterat/luftat. Den stora frågan är då bara: när dricker man det här? Och för den delen: hur får man folk att dricka detta? I dessa naturvinstider torde den här ”annorlunda” typen av vin ligga mångas näsor och smaklökar nära och som det är mer än en restaurang som försöker hitta spännande kombinationer både genom ”nya”/”nygamla” råvaror och produkter tror vinifierat att det finns en marknad. Både för det här vinet och andra liknande projekt som jämtländska bubbelvinet Sav. Vinbacken själva låter hälsa att vinet går bra till en kantarelltoast och tänk, det låter verkligen som att det skulle kunna fungera. Om ni kan komma över en flaska, förstås. Ganska förskräcklig björkmusik. Nicoali Dunger.

Terrada – ett argentinskt äventyr & Gotan Project & Sven Tumba

Publicerat 2013-05-20 av Lars Torstenson

Arbetade under åren 2007 – 2011 som rådgivare åt vingården Bodega Terrada i Mendoza. Vi startade från noll och med den gemensamma ambitionen att skapa ett vin olikt de ofta, gäller inte minst de dyrare varianterna, tråkextraherade och orena vinerna från området; vi ville ha mer stramhet och elegans, mer tango. Projektet kom att leva årgångarna 2007 – 2010, men därefter lades det ner. För att göra en lång historia kort: det är inte helt enkelt eller riskfritt att äga och driva en verksamhet i Argentina om du inte är på plats hela tiden, vilket ägaren fick erfara. Problem som inte var direkt knutna till tillverkningen ledde till att ägaren bestämde sig för att från och med 2011 sälja sina druvor, vilket han nu gör och det till tämligen kända producenter med hög status. Bra druvor, alltså. Kunde vi då göra ett bra vin? Ja, det måste man säga, låt vara att somliga av oss talar i egen sak. Under inte helt enkla förutsättningar – vi hyrde in oss hos andra producenter och arbetade i deras lokaler – fick vi till ett par bra viner. Själv skulle jag mer än gärna se att småskvättar av malbec-vinerna från 07, 08 och 10 fann sin väg till det svenska beställningssortimentet eller kanske en näthandlare. Det första vinet, 07, är riktigt gott idag (uppenbar Malbec från Mendoza, men trots det ganska ljust i färgen och inte mer än medelfylligt, mer komplexitet än kraft, snygg balans, lång, ren eftersmak, bra och gott), 08:an är förmodligen det bästa vi fick till och inte minst därför kräver det ytterligare några års lagring för att komma till sin rätt (medelhög färgintensitet, blåröd nyans, djup färg, ungt, outvecklat, stramt, elegant, oförlöst frukt, bra ek som behöver ytterligare något år för att släppa till frukten på doften, klar fruktdominans i smaken, lång, ren eftersmak), 10:an är den lättaste av årgångarna och ganska öppen idag (ursprungstypiskt på doften men inte i smaken, har fått lite för mycket ek som det aldrig kommer återhämta sig från, känns att det på gott och ont fått svavelväten bortluftade, trots de invändningarna mycket trevligt, lätt och elegant i en för Malbec, särskilt i Mendoza, ovanlig stil, här har vi nästan gått ett steg för långt i jakten på elegans men vad gör det när det är gott?). Årgången 09 är inte lika bra som övriga. Inte dåligt, men i min näsa inte lika kul då det har en släng av gamla fat och därmed lite död frukt på näsan och aningen dumbeska i smaken, lite torkat är det också. Å andra sidan fin stramhet och gott för den som tycker om viner där eken står över frukten. Slutsats? Jo, hade vi fått hålla på något år till hade vi satt fullträffen och, inte minst, det går att göra elegant, snygg, stram Malbec i Mendoza. Synd att så få försöker göra det. Gotan Project. PS: VM-guld!

Skamset senkommen kommentar

Publicerat 2013-05-13 av Lars Torstenson

vinifierat måste, med kinderna flammande av skammens rodnad, erkänna att det är först nyss, som vinifierat tagit del av Systembolagets svar på den kritik som framfördes i radioprogrammet Kaliber avseende SB:s CSR-politik. Några rader i svaret gör att vinifierat känner sig manad att kommentera en gång till. Så här heter det bl a ”Att välja att inte sälja billiga viner kan vara ett ställningstagande i sig, men sannolikheten att det skulle bidra till att förbättra arbetares villkor är inte stor. Andra marknader skulle inte få ett incitament på att följa vårt exempel, och problemen skulle kvarstå.” Detta gör att följande fråga, osökt, infinner sig: Hur vet man det? vinifierat tror, grundat på flera andra fall av internationella aktioner som startats på ett nationellt eller rent av, i förekommande fall, regionalt eller lokalt plan, att det visst kan påverka arbetares/människors – och, vill vinifierat tillägga, miljöns och vattenanvändandets – villkor, och det här med att andra marknader, eller delar av marknader, inte skulle följa efter går stick i stäv med vad mängder med liknande aktioner gett och ger vid handen. SB har en unik position att kunna påverka och att vara katalysatorn som just triggar igång andra marknader eller åtminstone opinioner, även internationella sådana, men det är uppenbart att företaget inte är intresserat av att spela den rollen. Kanske är man rent av lite skrämd av vad man gett sig in på – för här spelar man plötsligt på de utomparlamentariska aktionsmakarnas planhalva. Knappast något som känns bekvämt för vare sig styrelsen, ledningen eller, rent av, medarbetaren i gemen. Sist men inte minst: bortsett från att SB glömmer miljön i sitt svar och har, i vinifierats ögon, om inte fel så i vart fall på intet vis oomtvistat rätt, glömmer SB också att det är ett monopol för den svenska folkhälsans bästa och med utgångspunkt från det torde en aktion mot billiga viner ligga i linje med monopolets huvudsakliga uppdrag. SB har börjat göra egna ”audits”, revisioner, och det är, förstås, bra, men samtidigt ljummet i förhållande till vad man skulle kunna göra. Med andra ord kan SB både starta en internationell debatt och förbättra den svenska folkhälsan genom att gå hårt fram istället för att fortsätta utveckla lågprissegmentet.

Nero Buono (di Cori) för dummingar & Nine Horses

Publicerat 2013-05-13 av Lars Torstenson

Den som är vinifierat-HR har redan dragit slutsatsen, att vinifierat skapat ytterligare ett nytt svenskt ord, eller, snarare, ett nytt användningsområde för ett gammalt ord. Nygammalt helt enkelt, och håll med om att dummingar är bättre än det för gemene dumming obegripliga dummies. Nog av, till saken. Det finns idag inget som tyder på att Nero Buono är en epokgörande, återfunnen druva i utkanterna av Rom, eller, allt det där är sant, förutom ”epokgörande”, men, eftersom det övriga är sant skulle det inte förvåna om Nero Buono plötsligt blir en modedruva som flitigt bollas runt i, kanske främst, sociala medier och av den komplexfyllde stackare som vill framstå som den som har råkoll. För att säkerställa HR:ens status över dummingens for vinifierat till Lazio, eller Latium, där väst, sydväst och söder om Rom, nedanför Toskana, och närmare bestämt den urgamla orten Cori, äldre än staden Rom för er som verkligen vill ha koll. Cori är hemstaden för Nero Buono eller i vart fall Nero Buono di Cori, vilket även för dummingen torde framgå någotsånär tydlig av namnet. Det sägs finnas lite Nero Buono också på annat håll i Lazio, men enligt folket i Cori är det endast tre producenter i just Cori som seriöst odlar druvan och detta sedan den regionala forskningsstationen i Velletri tillika underavdelningen till Università Conegliano Veneto tagit tag i saken och upptäckt att sorten, sannolikt, övergavs därför att den gav vin som saknade både frukt och färg, vilket, får man förmoda, var en aning pinsamt då den de facto heter Nero. Emellertid hade det vakna och raska forskarteamet på forskningsstationen i Velletri upptäckt, att allt berodde på att druvan viniferats vid för hög temperatur ity över 27+ tappar den både färg och frukt och förr i världen saknades dagens temperaturkontrollerande verktyg. Sedan detta konstaterades har alltmer Nero Buono planterats. Enligt Cori-folket, C(h)oristerna, om vi får tillåta oss att kalla dem det, finns idag cirka 100 Ha Nero Buono i området, men bara tre producenter, låt vara att en av dessa är traktens kooperativ varför odlingarna är spridda på fler än tre handpar. Återplanteringen påbörjades runt sekelskiftet och fortsätter i oförminskad skala. Kort sagt tror alla på både druvan och affärsidén Nero Buono och, som ovan framgått, lär en massa skribenter skriva så pennan glöder så länge de tror de är först med att ha upptäckt, och smakat, något ingen annan känner till. Ett skäl till att det finns så lite fakta om druvan är sannolikt att ampelografigurun Pierre Galet inte hade med den i sina epokgörande verk, varför inte heller alla som… öh, inspirerats… av honom, som Jancis Robinson, heller har med den i sina böcker. Hur är då druvan, vill ni att jag som har råkoll berättar. Ja, alldeles fantastisk förstås. Men omutifallatt någon av er snart kommer över en pava så ska nog tilläggas, att det går sannolikt att göra schyst vin av Nero Buono, men inte utan ett rigoröst arbete i vingården, ett pricksäkert vinifierings- och lagringsprogram och en klok blend. Skulle någon av er få tillfälle att rikta sig till riktiga dummingar ska personen ifråga, såklart, dra på rejält med att detta anser många, i likhet med den kände vinmakarkonsulten dottore Caronelli, är nästa modedruva och om inte annat så måste det finnas ett skäl till att vinmakarna i Napa Valley vallfärdar till Cori i skrivande stund. För den händelse en riktig dumming läst så här långt vill vinifierat förtydliga att det finns inga belägg för det sistnämnda och inte heller känner vinifierat till dottoren ifråga. Här en spännande presentation av ett Nero Buono-vin. Här en länk till Nine Horses.

Bacon-BiB nästa succé i Sverige? & Youssou N’Dour

Publicerat 2013-05-07 av Lars Torstenson

När Gustibus gav sig till att göra en baconglögg var vi, högst sannolikt, få, om någon, som trodde att baconsmaken skulle slå internationellt. Ack så fel vi hade. Via en HR har vinifierat fått nys om Pernod Ricards nya satsning Mama Walker’s – en serie produkter inspirerade av (det amerikanska) frukostbordet och med smaker som Maple Bacon, Blueberry Pancake och Glazed Donut eller som det heter i pressinformationen ”Designed to inspire the nostalgia of homemade breakfasts, Purchase, N.Y.-based Pernod Ricard USA has expanded its portfolio of spirits and wine with the debut of Mama Walker’s, a new line of breakfast-inspired liqueurs. Available in Maple Bacon, Blueberry Pancake and Glazed Donut, Mama Walker’s ’delights with home-style, made-from scratch goodness in flavors consumers want,’ according to brand director Juli Falkoff. The Mama Walker’s package incorporates a retro look designed to complement its taste profile, including an image of an oven mitt holding a martini glass displayed on the neck of the bottles.”. Och allt detta, om man får tro Mama Walker’s hemsida ”because breakfast isn’t just breakfast anymore”. Det här är, vill vinifierat mena, så slukt genomtänkt och urbota dumt att det bör passa som hand i handske på den svenska skräpboxmarknaden, den som återkommande i mindre nogräknad press ”Fyndas” så att de inte alltid fullt ut individuellt och kritiskt tänkande konsumenterna i marknadssegmentet med sin understundom aningen begränsade analytiska förmåga ska tro annat än att de konsumerar väl och inte alls dricker supermanipulerat skräp och skadar både natur och folk i produktionskedjan, samt för att få de hänsynslösa importörerna vars sanna jag och därmed rätta hemvist är boxträsket att tro att de gör ett jobb som de kan vara stolta över och inte alls behöver skämmas för hela vägen till banken. Kanske får vi rent av snart se en svenskinitierad frukostkopia på trelitersbox med Kalles Kaviar-smak och gjord av något av de pigga importföretagen som härjar i boxträsket utan att försöka gömma sina ansikten eller se sig över axeln i skumma gränder om natten ett dugg mer än Pernod Ricard skäms för Mama Walker’s. Mer från Afrikas klarast lysande stjärna Youssou N’Dour dagen till ära.

Systembolagets nyheter i mars: eftertest

Publicerat 2013-05-01 av Lars Torstenson

Svara

vinifierat har vid flera tillfällen gått igenom nyheterna på Systembolaget (SB) och jämfört dem med vad som efterfrågats i offerterna som föregått inköpen. I förra veckan var det marsnyheternas tur att nagelfaras och för första gången delar här vinifierat med sig av sina erfarenheter. Följande slutsatser kan dras: 1. Utsläppet är inte felfritt, men överlag bra eller mycket bra. 2. I tillfredsställande många fall har man köpt in vad som efterfrågats. 3. I andra fall överensstämmer, fortsatt, inte det som köpts in självklart med det som efterfrågats, i vart fall skiljer sig SB:s beskrivning av det inköpta vinet från det som efterfrågats och man kan också via en provning konstatera att det ibland är svårt att finna ”offertens vin”. 4. I ett fall har ett vin med, enligt SB:s egna uppgifter, 14 g/l socker köpts in och saluförs nu trots att offerten stipulerade maxgränsen 10 g/l (Sauvignon blanc från Nya Världen), i ett annat, mindre anmärkningsvärt, fall har maxgränsen satts till 6 g/l medan det saluförda vinet enligt SB:s hemsida håller 7 g/l (italiensk eko-box). 5 Trots att SB nu säger sig inte efterfråga så många boxar, tetra brik och framförallt inte billiga fairtrade/eko-viner släpptes i mars, till exempel, en treliters fairtrade-box för 170 sek och en enliters tetra gjord på ekologiskt odlade druvor och det för 68 sek. Övrigt: I något fall beskrivs ett vin som torrt fast det innehåller 8 g/l socker och inte anmärkningsvärt mycket syra, det upplevs också, åtminstone i vinifierats provningsgrupp, som halvtorrt (ett rosévin från Nya Världen), kanske inte helt lyckat för diabetiker? vinifierat konstaterar också att rosévinerna från södra hemisfären har lite svårt att hävda sig eftersom de flesta är gjorda för att konsumeras inom ett år från skörd samtidigt som de i Sverige, av självklara skäl, lanseras då de redan är ett år. På det hela taget dock, som inledningsvis nämndes, ett bra släpp. Spiders from Mars

Tillståndet i de europeiska vingårdarna & The National

Publicerat 2013-04-24 av Lars Torstenson

Så gott som hela Europa tycks i år dras med en temperaturmässigt sen vår. I södra Frankrike ser vinstockarna ut som de brukar se ut en dryg månad tidigare; knopparna har knappt skjutit ut från stammen Med andra ord är allt mycket sent. Nu brukar blomningen ske ungefär vid samma tidpunkt varje år oavsett om säsongen fram till den punkten varit ”tidig” eller ”sen”, och därefter brukar det ta ungefär lika lång tid, som vanligt, fram till skörden, ni vet de där ”100 dagarna” som för vissa druvsorter är 90 och andra 120 – med förbehåll för att vissa druvor vissa år aldrig når fenolisk mognad och andra socker- eller syrakantrar på tok för tidigt. Växtsäsongen som helhet i år lär, rimligtvis, bli rejält nedkortad. Vi får göra som vi brukar och se tiden an. Och med start någon gång i maj kommer vi att kunna läsa om de vanliga väderkatastroferna, som kommer resultera i en liten och därmed dyrare, ovanligt bra skörd. Blodbuzz Ohio.

Ny genialisk & diktatorisk plan för ett mer sofistikerat Vinsverige

Publicerat 2013-04-21 av Lars Torstenson

Då och då får vinifieratredaktörens tangentbord för sig att hacka ur sig diverse synpunkter och idéer rörande Systembolagets utbud och sortimentspolitik. Idéer som kan tyckas tokiga, ointressanta och, inte minst, föga efterfrågade, men som HR:en insett är allt detta synnerligen klokt och intressant och möjligare än det i förstone kan verka. I enlighet med det nyss sagda kommer här ytterligare en idé för hur Systembolaget ska agera utifrån ett folkhälsoperspektiv och frankt och resolut strunta i att mätta, i förekommande fall, sina egna, somliga producenters, vissa importörers och, i undantagsfall, missledda konsumenters efterfrågan på listningar av orättvist producerade skräpviner och sluta försöka vara populärt i fest- och missbrukarsegmentet. vinifierats tidigare förslag bygger understundom på rent administrativt svårgenomförbara idéer, det nya förslaget är så förslaget att det bara kräver diktatoriska fasoner från den som är satt att med diktatoriska fasoner agera för folkhälsans bästa och, vill man tillägga, en rättvis handel, som, det måste erkännas, är vinifierats drivkraft därför att även om folkhälsan torde ligga oss alla varmt om hjärtat – gör den inte det ska du kanske fundera på att hitta en bra terapeut?, detta sagt i all välmening till dig som har klart sociopatiska drag eller känslostörningar i största allmänhet och därför har svårt att vara en del av en grupp eller att värna om dina medmänniskors hälsa och välbefinnande – har vinifierat inga synpunkter på det som sker i fest- och missbrukarsegmentet, egentligen: festa och missbruka ni som vill, men gör det med varor som inte skadar andra. Nog av. vinifierats nya, lysande förslag: dra ner kraftigt på de orättvisa skräpvinerna i sortimentsmixen. Punkt slut. Från och med nu ska i varje butik finnas endast ett försvinnande litet fåtal viner under 60 sek respektive 175 sek för treliterslådan. Det finns alltså, helt enkelt, inte fler än ett begränsat antal listningar/positioner att slåss om och den som vill kvala in måste lyckas slå ut en listad produkt (kräver ”branschen” mer rotation tillåts ingen produkt vara listad längre än, låt säga, 18 månader, detta är fullt genomförbart med utgångspunkt från insikten, att bortsett från den som direkt tjänar pengar på det orättvisa skräpet bryr sig rimligtvis ingen om vad som säljs i det här segmentet). Däremot finns det desto fler viner över 60 sek respektive 175 sek kartongen. De orättvisa skräpvinerna får dessutom en taskig hyllpositionering; alltid nederst på hyllan (med undantag för de storsäljande boxarna, som ska stå på pallar längst in i butiken). Ett och samma orättvisa skräpvin får bara finnas i högst 50 procent av landets alkoholbutiker, detta för att få till lite fler listningar för alla som profiterar i det orättvisa skräpvinsträsket så de får några extra köttben att slåss om och därför i aningen mindre utsträckning kommer springa till diverse internationella domstolar och lipa för att de inte längre får tjäna pengar på orättvis vinhandel i Sverige. I övrigt får, alltså, de butiker som idag har utpräglad fest- och missbruksinriktning avseende vinutbudet istället en mer sofistikerad vinimage. Ölflak och sprit kan som idag finnas strategiskt utplacerat för alla hugade och för att hjälpa konsumenten bort från det orättvisa vinsegmentet kör Systembolaget igång kampanjen ”Vaska boxen” i syfte att få konsumenten att se det orättvisa i billiga viner och få samme konsument att antingen, för sina medmänniskors och naturens bästa, handla lite dyrare vin, och kanske rent av dricka med lite mer eftertanke och, framförallt, njutning, eller, åtminstone, supa till på rättvist producerat öl och sprit.

CSR, PSR, en rejäl moralkaka & pengamusik

Publicerat 2013-04-15 av Lars Torstenson

Svara

Det har varit oroväckande mycket moral här på vinfierat ett tag nu, tycker kanske både den ena och den andra. Ska bli slut på det. Inget förbud, men nästan. Moralen är dock en käpphäst för redaktören eftersom människans frihet aldrig kan bli större än dess moral. Kort sagt: frihet kräver moral. Frihet utan moral är kaos och, i värsta fall, förtryck och ju sämre moral vi har desto mer stramas friheten åt för oss. Detta har er utsände i världen skrivit om ända sedan före den första, för 25 år sedan utkomna, romanen, som i sin tur handlar en hel del om frihet och moral, för att nu inte tala om hur mycket den andra romanen handlar om det. CSR (Corporate Social Responsibility) är stort, PSR (Personal Social Responsibility) större: utan det personliga ansvaret och övertygelsen är alla CSR-program intet värda. Vad gäller Systembolagets CSR, som kom under lupp igår, är det en utmärkt ambition och värt allt beröm, men, SB måste nu också ta sig självt på allvar i den här frågan. Pengamusik.