Hedges Family Estate & Red Mountain A.V.A.

Publicerat av
3

Vill minnas att Tom Hedges och jag träffades första gången 1989. I Bordeaux. Ett par år senare fick vi båda utmärkelser i Sverige i anslutning till Vinordic/GastroNord och bjöds på en flott middag på Coq Blanc, bland annat tillsammans med suveränen Michael Broadbent. 1997 träffades vi på plats. På Red Mountain i östra Washington State. Där Tom och hans hustru Anne-Marie uppfört ett av de första vinerierna i området. På min inrådan planterade de Syrah och några år senare, 2001, blev jag en mer permanent rådgivare.bild

I samma veva som vårt samarbete började fick Red Mountain sin A.V.A.-status, American Viticultural Area, alltså en amerikansk motsvarighet till de europeiska appellationssystemen (AOC/P, DOC, DO…). Familjen Hedges, och särskilt Tom, hör tveklöst till dem som drivit appellations-frågan hårdast. Så hårt rent av att företaget ofta låter ursprunget vara huvudnummer på etiketterna. Det gör att många konsumenter uppfattar vinerna som ”Red Mountain”. Helt i enlighet med avsändarens önskan. Å andra sidan har detta medvetna och i grunden ödmjuka tillvägagångssätt lett till att många missar att alla Hedges viner förvisso är ”Red Mountain” men att de också är legio och att de egentligen heter något annat. Som DLD. Eller Hedges Family Estate Red Mountain (”HFE”). Eller Bel’ Villa eller Goedhart Syrah.bild

Det där sista vinet görs egentligen av Sarah Goedhart (dotter till Anne-Marie och Tom) och var från början snarast en garage-Syrah. Nu sedan Sarah blivit head winemaker – hon efterträdde sin farbror Pete för en månad sedan, efter att ha arbetat som assistant winemaker under flera år – har Goedhart inordnats i Hedges-portföljen men fortsätter ha sin egen, lite stramare husstil. Inte helt typiskt för vad många idag uppfattar som ”amerikanskt vin” men i högsta grad ett uttryck för sitt ursprung.bild

Det som utmärker Red Mountain är en på samma gång överdådig frukt och en synnerligen stram struktur. Det gör att vinerna härifrån lätt tappar druvfokus och/eller blir väl tuffa, framförallt när de är unga. Den som anstränger sig det minsta får dock med lätthet till ett frapperande druvuttryck i de flesta sorter som provats på berget. Kanske framförallt i Syrah, Cabernet sauvignon, Malbec och Cabernet franc. Ge det några år till och vi kommer kanske att lägga sorter som Marsanne och Grenache till den långa raden av druvor som går som tåget på berget. (Merlot? undrar någon, njaee, det är i motsats till vad många tror en mycket svår druva om man vill få fram verklig druvkaraktär och inte bara överdådig plommon-frukt, helt ok på berget men inget som sticker ut.)bild

För att lyckas krävs att du odlar med hjärnan och hjärtat. Jorden är av självklara skäl i detta ökenområde synnerligen mager. Det gör att många lätt överdriver såväl gödning som bevattning. Två bra sätt att sänka kvaliteten på vinet och att köra över naturen. Den som är mer återhållsam med vattnet och gödningen och som tuktar, beskär och gallrar med den besatthet som krävs för att vin ska nå de höga höjderna kan få fram minst sagt förstklassig frukt. Sedan gäller det förstås också att kunna förädla på rätt sätt och här har ingen ännu så länge nått ända fram. Det finns flera utmärkta uttryck för Red Mountain och viner härifrån av mycket god klass men de där riktiga fullträffarna är vi ännu inte framme vid – tänk för övrigt på att A.V.A. Red Mountain inte ens hunnit fylla 20 år!bild

Den som nu vill besöka det högst besöksvärda området reser med fördel till Seattle eller möjligen Portland och hyr en bil där. Det tar tre-fyra timmar att köra till Red Mountain och den vackra resan går över Kaskadbergen och från kustens havsklimat till inlandets öken. Här kan bara den som har tillgång till vatten leva och odla. Försörjningen kommer i första hand från den gigantiska floden Columbia men även från vattendrag som Yakima. Den som flyger propellerplan från Seattle kan en klar dag tydligt se de gröna plättarna öken som bevattnats.bild

Min huvudsakliga uppgift hos Hedges har sedan många år varit att pocka ut deras ”klubb-viner” eller Limiteds. Detta ska vara företagets bästa, och dyraste, viner och de säljs så gott som uteslutande till medlemmarna i företagets klubb. Vissa viner och i förekommande fall ett mindre antal buteljer av utvalda ”Limiteds” finner emellertid sin väg till någon krog eller rent av till Sverige där vi under en tid haft Hedges Family Estate Limited Malbec i Systembolagets beställningssortiment. Osäker på om det finns några Malbec kvar när ni läser detta, men det är värt att kolla via SB:s hemsida. I Sverige finns följande Hedges-viner: Hedges Family Estate Red Mountain (”HFE”), nr 70976, 199 kr; DLD Cuvée Marcel Dupont, nr 71000, 225 kr; Bel’Villa Vineyard Syrah (Goedhart), nr 71749, 225 kr.bild

Vid min senaste resa till området satte jag ihop fyra nya Limiteds. Viner som nu blendas och buteljeras för att komma ut på marknaden om sisådär två år. Årets Limiteds är gjorda på Cabernet sauvignon, Merlot, Syrah och Malbec. Ryan Adams. Stomu Yamashta’s Go. PS En film om Hedges senaste release ”La Haute Cuvée” (finns dock ej i Sverige).

Direktrapport från tåget Stockholm-Köpenhamn en dag i maj & Smashing Pumpkins, XTC, Mozart & JSBX

Publicerat av
4

 

– Ja, men det är ju lite jobbigt att umgås… – Nej, jag har skickat… – när de blir sådana – Man slog ihop de tre gröna områdena! – … vi har också en… som blivit sådan… – Jaja, haha, nejnej, haha, jahahaha… -… går inte. – Mmm! – Ja, men det ordnar jag! – Jo men det har jag försökt men jag…- Som jag uppfattar det så var det det. -… tänkte jag börjar med att ringa till… – Jag tänkte att vi uppdaterar avtalet… -… dig -… sjuttiofem procent. – Jo, metallföretag… – Att det är uppdaterat att det här är statusen… -… men gäller gamla metallavtalet alla metallföretag? – … då förbereder… – Jaja! -… inte… – Nej, i paragraf fem – jamen, de… – fanns inget smidigare – hörs väldigt bra – allt fokus på -…all text på metallavtalet – ja men vi håller…

Vinifierat kräver med omedelbar verkan att alla svenska tågset kompletteras med godsfinkor varuti för ändamålet anställda ordningsvakter med bakgrund i kriminella gäng placerar alla gaphalsar som fläker ut sitt privatliv och förorenar miljön med arbetshemligheter och ändå värre nonsens. Det är i sådana här stunder lätt att skylla på samhället och bokstavskombinationer och knark och skolan och frånvarande föräldrar men ytterst beror det nog på att gaphalsarna är rejält dumma i huvudet. Vi försöker överrösta dem med Smashing Pumpkins, XTC och Ave Verum Corpus (svårt dock att överrösta han med metallavtalet med Mozart, behövs mer bröt och skrän för att slå ihjäl hans högljudda stämma, får bli lite JSBX)

Mitt i ingenting: Brasserie Four, Walla Walla! & Purple Guy

Publicerat av
Svara

Östra delen av staten Washington, eller Eastern Washington som det också heter, är mest öken och ingenting, men rätt som det är dyker det upp ett hus. Eller två. Eller något grönt. Eller ett hus med ett bilvrak och en hängande fönsterlucka. Eller en redneck. Eller en tätort. Eller två. En av de där tätorterna är Walla Walla. Inte mindre än runt 45 000 pax samlas här i ett tappert försök att likna en stad med omnejd och de lyckas bra. Staden är ganska Brasserie Fourmysig och det finns både ett och annat att locka med. Som en livaktig vinindustri. Och därmed en massa vinerier och tasting rooms. Och några matställen av hygglig klass. Som Brasserie Four. Mitt i sta’n. Här syns en och annan lokal vinmakare beblanda sig med folk som vore hen en vanlig människa. Personalen är urtrevlig och professionell. Maten bra och till och med ofta mycket bra i traditionell fransk brasseriestil. Här hittar du allt det där du knappt kan få tag på i Frankrike nuförtiden. Trevlig prisbild. Bra vinutbud. Både lokala och internationella, inte minst franska, viner. Klart vi ger högt betyg och rekommenderar stället! Purple Guy.

Dum, dummare 2 & Todd Rundgren

Publicerat av
Svara

Det händer, då man dissar andras, som Hustrun, märkvärdigt lättviktiga smak för litteratur, musik och film, att de, de dissade, på ett direkt löjeväckande vis, kontrar med, typ, ”ska du säga som tycker om Dum, dummare och bröderna Farrelly”, som om det faktum att en person funnit filmkulturens Graal skulle kunna vändas mot hen, nej avundsjuka är vad detDum, dummare 2 är fråga om!, avundsjuka från den som inte lyckats svinga sig upp på filmhistoriens Mount Everest. Omutifallatt någon i filmens värld högkulturellt stående skulle ha missat Dum, dummare 2 kan vinifierat i all enkelhet och utan att ge sig in på några mer djuplodande analyser meddela att den är ytterligare ett mästerverk av bröderna Brothers och att såväl Jim Carrey som Jeff Daniels, för att nu inte tala om Kathleen Turner, i vanlig ordning står för en inte bara habil utan rent briljant insats och som om det inte räckte med det vet vi redan att Todd Rundgrens musik, eller åtminstone Todd själv, borde få Oscar Life Time Award. Vacker, rolig, spännande och kort sagt ytterligare en milstolpe i Filmens historia från Farrellys.

Dagens fråga: Varför knarrar piloter? & STP

Publicerat av
3

Att kabinpersonalen talar med en slags upp-och-ner-röst när den säger saker som ”Please be careful when you open the overhead compartment, objects may fall out” är allmänt Charles Lindbergbekant och kanske är pilotens och styrpersonens knarrande med rösten också det och månne behövs ett förbud mot cockpitpersonalens mystiska knarrprat. Hursomhelst funderar vinifierat på att kräva förbud i skrivande stund sedan styrkvinnan på dagens flight knarrat något om att vi kom iväg tidigt och därför kommer landa före tidtabell och det är siochså varmt nu och kanske sisådär om ett par timmar när vi är framme… allt med en förfärligt massa knarrande och i en enda lång utandning som gör att meddelandet avslutas i ett slags utdraget knarrstön vars innebörd är omöjligt att tolka. Och frågan kvarstår: varför knarrar piloter? STP.

Dubrovnik Festiwine: resultatet!

Publicerat av
Svara

Men snälla människa, berätta vem som vann, vilka som fick alla fina priser på den där vintävlingen i Kroatien som du skrev om! skriker upprörda HR:are och vinifierat hör dem. Här är resultatet från Dubrovnik Festiwine 2015 (kort sammanfattning): Trofén gick till Pomet Plavac Mali 2012 från producenten Crvik och underregionen Konavle. Crvik blev för övrigt med ett flertal tunga medaljer det mest framgångsrika vineriet över huvud taget. Högst bland Dingac-vinerna hamnade Markus Pepejuh Dingac 2011 från Simunovid i Szabo. Bästa vitvinet var Grk Cebalo 2013 från Branimir Cebalo och underregionen Korcula. Fjolårsvinnaren Terra Madre Plavac Mali från Poljopromet och underregionen Komarna fick guld också i år och visade att man är att lita på.Festiwine

Två billigare & ett dyrare matställe i Barcelona & Antoine Tato Garcia

Publicerat av
Svara

Alla turister i Barcelona hamnar förr eller senare på Placa Real och om de tycker att det är turistiskt är det bara förnamnet och än värre är Rambla Catalonia som de just gått på för att det ska man ju göra, och visst ska man det, och Placa Real är läcker och det finns faktiskt matställen där som är helt okej, till exempel Mariscco som serverar utmärkt Aroz/Paella med hummer (eller havskräftor, ca 20 €), urbillig, drickbar hus-rosé (ca 11 €) och schysst kaffe (även carajillo con brandy eller, i förekommande fall, con Tia Maria). Tämligen nyöppnade El Nacional är ett annat alternativ för den som vill ha lite upplevelse och hygglig mat utan att bli skinnad eller gå i en fälla. Här samsas ett flertal alternativ för den törstige och/eller hungrige och priserna är hutfasta (eller vad nu motsatsen till hutlösa kan vara). Ett betydligt dyrare alternativ som dock är billigt i sitt slag är Arola på Hotel Arts. Här finns även den av vinifierat tidigare omskrivna stjärnstjärnkrogen Enoteca (läs här) och Arola får väl betraktas som småsyskonet till Enoteca. Utmärkt mat, inte minst Tapas-avsmakningsmenyn, men smakar det så kostar det, närmare 90 € för menyn (på Enoteca går menyn på en hundring till), å andra sidan finns här ett finfint exempel på Prieto picudo-druvan i Dominio de Tares/Dominio DosTares Cumal 2007 för under 50 pengar. Bilderna nedan kommer från Arola (blommorna), Marisco (Salvador Dali) och El Nacional (övriga.). Antoine Tato Garcia.bildbildbildbildbild

Malbec & Nirvana

Publicerat av
Svara

Är precis på väg till Red Mountain och min uppdragsgivare sedan 14 år Hedges Family Estate. Ett sammanträffande är att jag från producentens svenska importör idag fick ett mail där en vinnörd konstaterade att Hedges Malbec egentligen är en Cabernet sauvignon. En synnerligen intressant upplysning för mig som gjort vinet och trott att det var Malbec. Skämt åsido, faktum är att jag, som varje år sätter ihop Limited-serien åt Hedges, alltidHedges-RedMountain måste slåss för varje blend som inte är Cab eller Merlot. Skälet är enkelt. Amerikanen, och det här är viner som framförallt säljs i USA, betalar gärna för Cab och Merlot, men inte för för dem mindre kända druvor som Petit verdot och Cabernet franc eller druvor som har eller nyligen haft en lågpris-stämpel, som Malbec från Argentina och Syrah/Shiraz från Australien. Således blir det få Malbec, Cabernet franc, Petit verdot respektive Syrah i Limited-serien. Är då den mailande vinälskaren helt ute och cyklar. Nej, det tycker jag inte. En av de häftiga sakerna med Malbec från Hedges/Red Mountain är att den inte liknar, eller i vart fall överensstämmer med, Malbec från Cahors och Mendoza. Låt vara att jag som vinmakat och/eller blendat i såväl Red Mountain som Mendoza och Cahors vanligen hittar druvtypiska avtryck i alla tre stilarna (bland annat brukar där finns ett stänk av vad jag vill associera till viol). Samtidigt tror jag att det uttrycket som bland annat finns i Hedges Limited Malbec är det som ligger närmast den Malbec-stil vi vanligen kommer mötas av om låt säga 15 år. Traditionell Cahors, med sin trash-extrahering och uttorkande ekfatslagring, och power-Mendoza-Malbec med sin överpacade och aningen finessfattiga stil, är knappast något för en framtid med alltfler eleganta och välgjorda viner med tydliga druvavtryck (vid sidan om brandade industriviner och rent skräp). Terroir-musik från Wa.

Dubrovnik Festiwine & klapa

Publicerat av
4

Vinnäringen i Kroatien är lika gammal som vinnäringen i Europa, det vill säga flera tusen år. Tradition kan nu vara både på gott och på ont. Framförallt de röda vinerna som görs i Dubrovnik-regionen är både på gott och ont. Gott därför att de har en egen stil och mycket personlighet. Ont därför att det inte är självklart att stilen karar sig den dagen området kommer konkurrensutsättas av importerade och brandade industriviner. Uppdraget jag för några år sedan hade i Ukraina handlade om att utveckla landets egna viner så de kunde möta den nya konkurrensen. IMG_0921I Kroatien i allmänhet och Dubrovnik i synnerhet lyser de nya utmanarna med sin frånvaro, men det innebär inte att de förr eller senare kommer komma hit och då gäller det att de lokala produkterna klarar konkurrensen. Sedan några år arrangeras i Dubrovnik en stor vinfestival, Dubrovnik Festiwine, i april och i anslutning till den en tävling med internationella domare. Det här är ett utmärk tillfälle att marknadsföra den extremt vackra staden och regionen med alla sina fjordar och öar och dess spännande historia, och det är ett utmärkt tillfälle att få de regionala vinerna bedömda i ett mer internationellt perspektiv: får ditt vin toppbetyg av den här juryn lär det klara den framtida konkurrensen, får det underkänt bör du fundera över om du inte ska utveckla din tolkning av traditionen en aning för då förefaller det som uppenbart att hur mycket du själv än hyllar ditt eget vin så lär du med tiden få svårt att sälja det. IMG_0943Det där sista är inget unikt för den här regionen. Många områden i de tre stora vinländerna, Frankrike, Italien och Spanien, har genomgått eller genomgår just nu en anpassning till de krav dagens konsumenter ställer. För 15 år sedan talade man om vinkris på många håll i Sydeuropa. Exempel på områden som hållit fast vid sin tradition i kraft av en insikt om att vinerna tveklöst är av hög klass men samtidigt fått se sin roll i vinvärlden minimeras är till exempel Rivesaltes och Maury i Frankrike. Som vinnörd kan man i sanningen vara kluven till utvecklingen. Vi vill ha mångfalden. Å andra sidan kan i alla fall inte den som är vinmakarkonsult stå vid sidan av och inte varna sin uppdragsgivare när det är uppenbart att konsumenten är på väg åt ett annat håll. Ja, ni har redan förstått att vinerna i Dubrovnik-regionen många gånger är utmärkta och att de har massvis av egen karaktär samtidigt som inte alla viner härifrån har en självklar plats på morgondagens marknad såvida inte producenten väljer att anpassa sig och i förekommande fall förbättra. IMG_0919Ett belysande exempel är de kraftfulla vinerna från Peljesac (se här inlägg från i fjol). De görs på Plavac Mali och är oftast både kraftfulla och alkoholrika och bjuder på restsötma. Perfekt för den som hängt på Amarone- och Ripasso-vågen i Sverige, tänker någon, och ja så är det, men den vågen är förmodligen inte evig och många vill redan nu ha lite elegantare viner och framförallt lite mindre sötma och alkohol. Här står traktens odlare inför en stor utmaning för hur ändrar du stilen på Plavac Mali som kräver rejäl mognad för att dofta och smaka bra men som då också blir väl alkoholstinn och i kraft av alkohol, glycerol och kanske också restsocker upplevs som halvtorr? Tja man kan pytsa vatten i den jäsande musten eller, hellre, hitta en kompletterande druva som går att skörda vid lägre mognad. Nog av. Det glädjande med årets vintävling i Dubrovnik som er utsände i de adriatiska kuststräckorna precis dömt klart i är att kvaliteten 2015 slår fjolåret med hästlängder. Kort sagt var få viner defekta eller usla i år medan de riktigt bra ökat rejält.IMG_0912 Mycket glädjande utveckling. För det vi vinnördar helst vill är, förstås, att de unika vinerna, gjorda på druvor som Tribidrag (äkta äkta Zinfandel), Plavac Mali, Grk och Posip och allt vad druvorna heter här ska fortsätta vara unika och samtidigt bli bättre än bra och väl anpassade för det moderna matbordet – vill avseende det sista tillägga att medan till exempel Plavac Mali-vinerna ofta är väl alkoholstinna och så vidare finns det utmärkta matviner på andra druvor som Grk. Sist men inte minst: ni som åker på semester till Dubrovnik, var inte rädda för att prova på de lokala vinerna och dra er inte för att gå upp lite i pris, det brukar man, faktiskt, tjäna på. Klapainlägg med klapa.

Flygförbud för eftermatenkräksande barn!

Publicerat av
4

Flygbolagens ofog att placera spädbarn och spädbarnsföräldrar bland civiliserade resenärer måste få ett slut – vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot att placera spädbarn och spädbarnsföräldrar bland civiliserade resenärer! vinifierat har tidigare gjort sig till tolk för den överväldigande majoritet civiliserade resenärer som tvingas utstå allehanda övergrepp från minoriteter som de ovan nämnda. Bortsett från det oljud och deSteve Miller Band minst sagt skumma och obehagliga dofter som vanligtvis omger spädbarn tvingas vi i den tysta majoriteten dessutom stå ut med att ungarna sitter, eller snarare hänger, där och kräks i tid och otid och framförallt då de ätit. Hur skulle det se ut om alla andra uppförde sig på samma sätt, satt och hade skränljud för sig och helt ogenerat kräktes efter maten? Självklart måste detta ofog stoppas. Nu! Bortsett från självklarheter som särskilda, isolerade avdelningar för spädbarn och deras följe och hårda straff för den som smiter ut ur den stängda avdelningen ska ekipage som redan från start luktar kräks stoppas från att borda planet och skickas på kemtvätt som ska bekostas av individen själv. Steve Miller Band.