Det är illa nog när de suckar innan de svarar, idrottsmänniskorna, och etter värre är det när de inleder med ett ”Nämen,…”. För att förtydliga: vi talar här inte om ett näpet ”Nämen! (ett sån’t litet gulligt barn!)” eller ett häpet ”Nämen! (är ni också här?!)”; vi talar om ett ”Nämen…” sprunget ur en sjuklig böjelse att säga ”Nämen…”. Exempel: Låt oss säga att en politiker får frågan ”Är ni för förbifartstockholm?” och då svarar ”Nämen, det är vi”, eller att någon frågar ”Vill du ha socker i kaffet?” och får till svar ”Nämen, jatack”. Och då har vi inte ens nämnda atleternas perversa ”Nämen, det är bara att gå ut och göra sitt bästa.”. Möjligen kan någon tycka att vi ska lösa det här med pjosk och vård, men det är inte tillnärmelsevis så effektivt som ett tydligt förbud kopplat till kännbara straff. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot att inleda ett svar med ”Nämen…”! Exakt hur straffskalan ska se ut överlåter vinfierat till den juridiska expertisen och IS, men kännbart ska det vara, särskilt om det sker i TV på bästa sändningstid. ELO.
Månadsarkiv: december 2014
Food Amour, Salernes & Weird Al
Salernes är världsberömt för sitt kakel och sina fina croissanter och hyfsat känt för sin söndagsmarknad så visst finns det viss anledning att åka till Salernes och om HR:en nu ändå är där ska HR:en veta, att tämligen nyöppnade Food Amour på 4 rue Pierre Blanc är en bra krog. Den har mer karaktären av ett uppiffat hål i väggen än finkrog, men maten, som hon lagar, hyser ambitioner och servicen, som han står för, är ytterst tillmötesgående och trevlig. Maten är inte revolutionerande men avsevärt mycket mer intressant än den traditionella franska bykrogens utbud av seg faux filet och pizza. Och trots att vinlistan inte är omfattande har paret lyckats plocka ihop det på ett bra sätt – bara en sådan sak som att de har koll på att den begåvande Tom Bowe gjorde bättre viner än dagens ägare till Château Miraval, varför de köpt på sig så mycket rouge 08 de kunnat och slutat deala med det numer överreklamerade rosévinet och på samma sätt navigerar de snyggt i Château Thuerrys blindskär – där bra viner till hyfsade priser blandas med överprisade vardagsviner – och har plockat russinen ur den kakan också. Weird Al.
Den resande pudelns kärna & Traveling Wilburys
”Att resa är att rasa.”
Gammalt flygplatsordspråk. Traveling Wilburys.
Patrick Modiano: Lilla smycket
När en fransk väninna la ut Patrick Modianos nobeltal på Facebook, försökte jag göra mig lustig och skrev en kommentar i stil med ”hoppas han skrivit talet i förväg och att han höll sig till texten, annars lär väl talet fortfarande pågå”, hehe. Modiano kan nämligen inte prata till punkt. Den som såg den smått patetiska intervjun Babel fått till med honom tidigare i höstas vet hur det kan vara; i ett säkert fem minuter långt inslag har redigeraren gjort sitt yttersta för att få Modianos förvirrade prat att verka som något slags logiskt svar, alltmedan författarens huvud gång på gång hoppar till där intervjun, gissningsvis alltmer desperat och uppgivet, klippts. Nu tyckte väninnan inte det var kul, alls, hon svarade, ungefär, ”den som lider inombords har svårt att tala och det fantastiska med Modiano är att han kan få ut känslorna i text, det är det som gör hans böcker så angelägna och vackra”.
I den utmärkta, första actionrullen om Indian Jones befinner sig i en scen Indiana utanpå en u-båt som just ska dyka. Kanske tänker någon i publiken ”Hur ska det gå, hur ska detta sluta?”, men det har den inte mycket för, därför att i nästa scen hoppar vi till en grotta med en massa nazister och, som genom en tillfällighet, är Indiana också där. Vill minnas att Spielberg, när han fick frågan om det där ologiska hoppet i handlingen, sa att så länge det är tillräckligt mycket fart i en actionfilm så behöver den inte vara logisk. Detta har han rätt i – få bryr sig om det där hoppet i handlingen i Indiana Jones.
Har precis avslutat Patrick Modianos bok ”Lilla smycket” (La petite bijou), en bok som i likhet med det mesta han skrivit snarast är en långnovell eller en kortroman. Den är enormt hårt hållen och genomtänkt strukturerad. Raka motsatsen till hans svårigheter med att göra sig förstådd i improviserat tal. Och trots bokens lilla omfång förekommer hopp i logiken som skulle få läsaren ur balans om inte allt var så väl berättat att man inte bryr sig om att en lägenhet är möblerad med bara ”en stol” och ”en madrass” som uttryckligen ligger ”direkt på golvet” samtidigt som en person lik förbannat kan sätta sig på ”sängkanten” till sängen som inte finns. Okej, jag retar mig alltid på sådana där ologiska hopp när det är uppenbart att de inte har någon bärande eller medveten betydelse, när de snarare är missar eller något som, som i det här fallet, får passera därför att det på franskt vis låter bra, ”madrass som låg direkt på golvet”…”satte sig på sängkanten”. För låter bra gör det och mycket franskare än så här blir knappast en bok från det senaste seklet: en ytterst olycklig berättare som det gör ont i och som det är riktigt synd om det förstår vi, långsamt tempo, mycket viskande, suckar och långsamma rörelser, caféer, metroturer…
Modiano är en av få typer i världen som det faktiskt skulle fungera för om han gick och satte sig i ett hörn på ett dansställe och såg svår ut: uppvaktande kvinnor och män skulle flockas kring honom. Jag skulle sitta en bit bort och smått avundsjuk kämpa mot impulsen att gå fram till Modiano och sucka ikapp med de andra. Queen.
Nyord & ordmodifieringar 2014 & Weird Al
Snart ska 2014 summeras och vinifierat bibringar redan nu och här sina HR:are årets nyord samt ord som under året fått modifierad betydelse.
Hyllvärmare (HV): Varm BH.
Säkring: Person som är säker på sin sak, ”Hen är en riktig säkring, kan sin sak”.
Ro: Rulla (jfr roro-fartyg), ”Kan du vara snäll att ro in dessertbordet?”.
Mössa: Jaga möss.
Bössa: Jaga böss.
CV: Förkortning av ”se på tv”.
Ekologisk: Logik på sparlåga.
Vin: Samverkande grupper.
Whiska: Tyst samtala (katter emellan).
Psykel: Tidsperiod inom mentalvården.
Folkhälsan vs Alkoholkapitalismen & Perkulator
Nedanstående text skrevs igår. Idag slog folkhälsoministern och IOGT-NTO i Aftonbladet till med en debattartikel om gårdsförsäljningen. Denna har Anders Öhman kommenterat på sin blogg och gårdagens text (nedan) blir i ljuset av debattartikeln än mer aktuell:
Poängen med ett monopol för folkhälsans bästa och mot alkoholkapitalisternas lömska garn måste rimligtvis vara att på något vis stävja och styra upp. Nuförtiden, menar monopolet självt, att det inte kan göra det på grund av beställningssortimentet och möjligheten att ”trycka in” produkter den vägen. Eftersom detta med andra ord innebär att monopolet inte har någon roll att spela i det här avseendet är detta ytterst nedslående för den som menar att monopolet behövs och gör nytta för folkhälsans bästa genom att styra upp alkoholkapitalisternas hänsynslösa framfart.
Var det då annat förr, innan det gick att trycka in produkter via beställningssortimentet? Nej, det var inte det. Det var då som BiB-Sverige byggdes via Systembolagets offertförfrågningar, som i sin tur baserades på den lagda sortimentspolitiken. Att inte så mycket hänt i de nedre regionerna av konsumtionsmönstrets pyramid, i dess bas, visar dagens utbud av billiga, sötade och tillrättalagda, och inte sällan omoraliskt tillverkade, produkter, som i grund och botten är ungefär som de var för 45 år sedan och de har fortsatt samma raison d’être: lågt pris och att vara lättdrucket.
När Systembolaget tog över ansvaret för de egna produkterna i mitten av 1990-talet, då Vin&Sprits importmonopol föll, var en av de första åtgärderna att slopa ”slottsvinerna”, alltså de härtappade, populära Bordeaux-vinerna, som var vägen framåt mot en bättre och mer insiktsfull vinvardag för många. V&S fick istället sälja sitt redan inköpta lager för de kommande åren till England. Ungefär samtidigt började uppbyggnaden av BiB-segmentet. Möjligen kan något av det där skyllas på (personliga) motsättningar mellan folk på SB och V&S, men det gör knappast saken bättre. Det fick ske och det skedde.
Detta sagt med tanke på förra veckans inlägg om hästdruvan och om alla syditalienare som just nu säljs i amerikansk cowboyutstyrsel. Man kan invända att om det är det marknaden vill ha så varför inte? Helt rätt. Men frågan är då vad man ska ha ett monopol till? Detta bör kanske monopolet fundera över, precis som nykterhetsrörelsen bör fundera över hur den för sin kamp, om det, till exempel, är rätt väg att sätta åt näthandlare inriktade på kvalitet samtidigt som billig sprit säljs illegalt till minderåriga. Perkulator.
PS Vid sidan om kampen mot näthandlare slåss alltså IOGT-NTO (och både förra och nuvarande regering) också mot gårdsförsäljningen – detta kommenterar Anders Öhman, som sagt, idag, och i övrigt kan man väl fundera på om det helt enkelt bara är lättare att slåss mot väderkvarnar än att ta tag i de egentliga problemen.
Ett fasansfullt ögonblick i Frankfurt am Main
Du slösitter där, vid sidan om fönstret och nära gaten målad i Lufthansas grågula färger, och väntar på nästa flight, när, plötsligt!, en slyngel på en fem-sex år uppenbarar sig och ställer sig att på ohängda barns otrevliga vis gallskrika obegripligheter uppblandade med små tjut samtidigt som han viftar och pekar ut genom fönstret. Just som du sitter där som bäst och funderar på när du ska råka sparka omkull ungen från din sittande position eller åtminstone grymta något till en vuxen som ser ut att ha någon form av icke-taget ansvar för oljudskällan , då!, då vänder sig objektet om och nyser rakt på dig och går därifrån.
Vin för de stundande högtiderna: bubbel & Zooey Dechanel & Joseph Gordon-Levitt
Varje tillfälle att öppna ett bubbel är rätt tillfälle och varje ursäkt, hur dålig den är, är fullt godtagbar som skäl till att lossa på grimman och låta korken snyggt glida ur flaskan. Tänk också på att det mousserande vinet inte bara är en utmärkt aperitif: bra bubbel är en högpotent måltidsdryck och då inte bara till skaldjur och fisk. Årets skumvin är: 1. Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 129 kr (torrt, mineraligt, disciplinerat, vackert, gott). 2. H. Blin Brut 2004, nr 77742, 379 kr (nyinkommet, en härlig skumpa från i Sverige inte särskilt kända Champagne H Blin & Co, specialist på pinot meunier (kommer en ren meunier extra brut millésimé under 2015, historiens första?, god dessutom, säger er utsände i meunierträskets dunkla geggamojja som normalt inte gillar den typen av viner men här fått se sig besegrad, med råge) men som också kan konsten att göra mer chardonnay-stukade champagner, årgången är tveklöst mycket lyckad, bra på Nyår i år eller några nyår framåt i tiden). 3. För den som vill prova på högklassig cava istället för champagne under årets högtider finns just nu i lager två av prestigehusets Gramona godingar, dels Imperial Brut Gran Reserva 2008, nr 90451, 199 kr, dels III Lustros Gran Reserva 2006, nr 96021, 299 kr. Prova gärna, inte så ofta det finns fincava i Sverige. 4. Sist men inte minst Guy Charlemagnes borderliner mellan vintage och prestige: Mésnillesime Grand Cru 2004, nr 77716, 499 kr. Zooey Dechanel & Joseph Gordon-Levitt.
Vin för de stundande högtiderna: Rosa & Glögg
Klart det går att dricka rosévin, i alla fall vissa roséviner, till maten som väntar om hörnet. Prova med Les Lauzeraies, nr 2724, 109 kr. Vinet som ända sedan det lanserades för fyra år sedan hamnat på pallen när Sveriges vinskribenter utsett ”Årets vinare”. I år kom det tvåa. En färgrik personlighet med vett att ge svar på tal så rulla in julmaten bara, jaja, lutfisken också, har du inte vett att dricka svagdricka till den så funkar det kanske med rosa. Men än viktigare: glögg! Och som den trogne HR:en redan förstått är det Solveig Sommarströms alias Tomtemors Glögg som gäller i år. Lite mer vinig och snyggare och framförallt mer intelligent – precis som Solveig själv: Tomtemors Starkvinslögg, nr 30073, 93 kr (säljs lokalt i Sörmland, men kan beställas styckvis till övriga landet).
Vin för de stundande högtiderna: Vitt
Nu är det vitt igen, nu är det vitt igen och det vita varar än till bubblet, för det var inte sant för det var inte sant för däremellan kommer det rosa. Ja, så där lustig och poetisk kan vinifierat vara när det står härliga till i hjärnkontoret. Nog av. Vitvinstips inför de stundande helgerna, en sextett som i första trion domineras av elegans och snökristallklar krispighet som kan hjälpa dig att få ner skaldjuren och i värsta fall fisken om sådan bjuds och i andra trion av punch och vänsterkrokar som till och med kan fälla en oxe för den som får huvudvärk bara genom att tänka rött och därför inte gör det och hellre dricker vitt till köttbiten, självklart också fina fisken till fina fisken: Trio med Krisp: 1. Krispkraft #9, Clotilde Davenne Chablis, nr 6307, pris 159 kr . 2. Krispman Krisper Krisperdrive, Apud Sariacum (Alain Raimbault), nr 78501, pris 175 kr. 3. La Krisptoma, Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett, nr 72449, 109 kr. Trio med Ingo: 4. Solar Plexus, Muga Blanco, nr 72877, 99 kr. 5. Uppercut, Girard Chardonnay, nr 74963, 169 kr 6. Vänsterkroken som fällde Floyd, Meursault (Pernot – Belicard), nr 78528, 375 kr.Trio me’ Bumba med låten med sångtexternas sångtext, den som säger allt som behöver sägas.