Förbud mot kokböcker för barn & ansvarslösa TV-människor! & Television

Publicerat 2015-03-31 av Lars Torstenson

Svara

Det finns inte ord för den cynism TV-människorna visar när de låter en person som skrivit något så farligt och onödigt som en kokbok för barn få breda ut sig – dessutom tillsammans med en hel drös barn som, uppenbarligen, tvingas se lyckliga ut – i rutan med mat och recept i ett slags låtsaskök i studion (TV4 morgon-TV). Knappt har vi fått ut kvinnorna ur köket förrän det är dags att sätta dit barnen! Med vilken rätt, frågar sig vän av ordning, tillåter sig den här författaren att ta barndomen från ungarna? Tänk när de små liven som lastgamla 25-åringar sitter där och summerar sin barndom och lyssnar till vännerna som idrottat, spelat TV-spel eller varit coola på riktigt och till exempel spelat el-gitarr, varit rebeller och haft tonårsproblem, vad ska de då säga? Att de med välbehag minns sin barndoms egentillverkade raggmunkar? Att de tycker att Electrolux induktionshäll modell 2015 är den bästa som gjorts? Att alla kanske inte vet det men olivolja har en kokpunkt? Och vad ska de göra när de andra barnen i ettan storögt bläddrar i boken om hur ett barn blir till? Bläddra storögt i en bok med kostcirkeln? Kort sagt: det blir inga nobelpristagare av barn som tvingas ägna sin uppväxt åt att stå i köket. vinifierat kräver förbud mot kokböcker för barn och ansvarslösa TV-människor! Television.

LL Tavel ekologiskt!

Publicerat 2015-03-30 av Lars Torstenson

I och med att det firade rosévinet Les Lauzeraies Tavel – eller LL Tavel som den som inte orkar med helheter säger – om några månader byter årgång ikläder det sig också ett ekologiskt certifikat. Producenten Les Vignerons de Tavel har länge odlat en del av sina väldiga vingårdar ekologiskt men det är först de senaste åren volymerna blivit tillräckligt stora för att den svenska importören, Terrific Wines, ska känna sig trygg med att ta steget över till en ekologiska sidan. Risken om man gör det för snabbt är att kvaliteten blir lidande. I det här fallet kan vinifierat garantera att så inte är fallet ety er utsände i de ekologiska vingårdarnas grönskande dalar har idag varit och sniffat igenom drösvis med tankar i Tavel och kunnat konstatera att den efterfrågade volymen eko-vin nu med råge uppfyller alla de kvalitetskrav konsumenten har rätt att ställa på ett rosevin för över hundringen och som dessutom påstår sig vara svenskens bästa vän och ett pålitligt val i rosévinsdjungeln där besökaren utsätts för att allt från karaktärslösa blekfisar till låt vara färgrika men också alltför burdusa och otvättade drumlar från världens alla hörn. Les Lauzeraies Tavel, nr 2714, 109 kr (just nu säljs 2013). Blue Murder gör cover på en klassiker. Sist men inte minst: vi har sett alldeles för lite av Robin Trowers grimaser här.

Joanna Drevinger: Matnostalgi & musik 1970 – 2010

Publicerat 2015-03-28 av Lars Torstenson

En besynnerlig bok i min samling, Joanna Drevingers Matnostalgi 1970 till 2010. Så kom den också till mig utan att jag bett om det. Snarare var det så att någon behagade skämta med mig och överlämnade den, förtäckt till julklapp. Nåväl, er utsände i de oväntade böckernas meningslösa värld är inte sämre än att han kan bita ihop och ägna några timmar av sitt liv åt total meningslöshet. Nu är det gjort. För att göra boken rättvisa ska sägas, att den säkert är jättekul för den som inte upplevt något av de i boken penetrerade decennierna mellan 70 – 10. För oss som var med är den inte fullt så ”kvick och humoristisk” som Litteraturmagazinet vill göra gällande. Kanske därför att vi gamlingar inte tycker att 70-talet var fullt så skrattretande töntigt eftersom vissa av oss var skitcoola då.

Finns det då inget värde alls för den som är torr bakom öronen? Jo, det gör det. Boken är lättsamt skriven och den fångar upp en hel del av det som hänt under de här åren. Ett slags komplement till annan historieskrivning – låt vara att texten bara handlar om vilken musik töntarna lyssnat på och vilken mat de ätit. Kort sagt behöver den här boken en sidekick i form av en förteckning över den musik och mat som de coola ägnade sig åt. Mot det sistnämnda kan man möjligen invända att det är töntarna som haft roligast under resans gång eftersom de inte varit så fullt upptagna med att inte vara töntiga och därför haft kul när de varit töntiga medan vi coola haft rätt trist när vi retat oss på att de töntiga trott att de haft kul när de haft kul. Således kan boken rekommenderas yngre människor och töntar och för er övriga som vill läsa den kommer här kompletterande musik, ett tips per årtionde, så att ni med bevarad coolhet kan ta er verket an. Samt, förstås, några coola mattips, ett per årtionde. 1970: musik och korv med bröd. 1980: musik och makaroner med ketchup. 1990: musik och trestjärnig krogmat. 2000: musik och påstortellini. 2010: musik och ägg och bacon.

Test: Osvavlat vin som stått öppet sex månader & XTC

Publicerat 2015-03-26 av Lars Torstenson

Svara

vinifierat har det senaste året genomfört flera tester av osvavlat och lågsvavlat vin över tid. Idag är det dags att avslöja vad som händer med osvavlade viner som fått stå öppna i närmare sex månader. Den som vill läsa om tidigare delrapporter och liknande inlägg på bloggen kan göra det genom att klicka här.

De två viner som idag har provats är dels ett vitt, osvavlat vin, dels ett rött, osvavlat vin, båda öppnades 15 september 2014 och båda med < 20 mg/l SO2. Det vita vinet, fyllt till 2/3, har stått på en terrass i Provence sedan september 2014, det röda (också fyllt till 2/3) har stått i ett provencalskt kök under samma period. Det innebär att vitvinet utsatts för kraftiga temperatursvängningar – inledningsvis mellan +15 och + 30, senare mellan -5 och + 15 – medan det röda stått aningen för varmt. Vinerna är tillverkade, med mig som konsulterande vinmakare, på Domaine de Brescou utanför Pezenas i Languedoc. Resultatet av dagens provning:

Vitvinet har nu antagit en orange färg och skulle säkert av många klassificeras som ”orange vin” trots att det inte skalmacererats. Doften är ganska stor och… god. Samtidigt saknar den på de osvavlade vinernas tämligen typiska vis tydligt druvavtryck och ursprung, annat än att det är ett ”naturvin”. Vinet är rent och utan defekter. Doften domineras av mogna, gula äpplen. Dessvärre är det inte lika bra i smaken som i doften: runt, inte särskilt gott, smakar snarast som oxiderade äppleskrutt, dock en mycket ren och tämligen lång eftersmak med tydligt inslag av lie. Efter att ha stått en tid i ett glas och dessutom skyfflats fram och tillbaka mellan två glas ett par gånger – det vill säga chock-oxiderats – ändrar sig doften och växer betydligt och ger nu ifrån sig tydliga associationer till äpplemos, äpplemust och Mer med äpplesmak. Mycket imponerande och ett hyggligt övertygande bevis på att naturviner/osvavlade viner kan lagras.

Rödvinet har samma kraftfulla färg som tidigare och samma nyans (blåröd). Doften är inte jättestor men ganska spännande med tydliga inslag av körsbär och körsbärskärnor och en aningens viol, mycket rent. Det gamla inslaget av garrigue och örter finns knappt alls där nu. Druvtypiskhet finns inte och nu när garrigue/ört-inslaget är borta finns inte heller något som direkt skvallrar om vinets ursprung (om något, förefaller vinet vara ”italienskt”). Smaken är precis som tidigare som doften (vilken dock alltså ändrats sedan senast); fortsatt rustikt men mindre nu än tidigare, framförallt har kärvheten gett med sig. Eftersmaken smakar som vinet doftar. Fortsatt aningen rustikt men mycket imponerande. Betydligt bättre nu än när det öppnades!

Slutsatser? Tja, som nämns ovan, att välgjorda naturviner/osvavlade viner kan lagras länge och till och med utvecklas positivt över tid, även då flaskan öppnats, samt att, som tidigare påpekats här, druvkaraktären och ursprunget sällan kommer fram i osvavlade viner. Sparar några buteljer av de här vinerna i försluten form och kommer återkomma så småningom, hoppas jag. Avseende de båda öppnade buteljerna ovan är de fortsatt mer än halvfulla så vi siktar nu vidare mot ett års lagring och håller tummarna för att ingen städar bort dem eller sveper i sig innehållet i något obevakat ögonblick. XTC.

Château Bonnaud rosé 2013 & Lou Reed

Publicerat 2015-03-24 av Lars Torstenson

Svara

Med tanke på hur galet populära provencalska roséviner är i Sverige sedan ett par år trodde jag att Château Bonnaud skulle bli något av ”Årets rosé” när det för första gången lanserades på våra breddgrader ifjol. Så blev det inte. Tvärtom verkar det här dunderklassiska och extremt välgjorda eko-vinet från mini-appellationen Palette, en vinspott utanför Aix-en-Provence, ha gått både vinkritiker och – köpare förbi. Synd. Dels för att de flesta missade vinet, dels för att det inte blev något återköp från Systembolaget i år.

När jag höll en föreläsning och provning med rubriken ”Människan vs terroiren” i Göteborg i helgen hade jag tagit med Bonnaud som ett högklassigt och urtypiskt vin för Provence i betydelsen stilen som dominerar Côtes-de-Provence och de andra appellationerna i södra Provence. För den förvetne, men också för att kunna knyta ihop texten nedan, ska berättas att Bonnaud ställdes mot ett lika högklassigt och typiskt uttryck för de mer nordliga delarna av Provence, nämligen Les Lauzeraies från Tavel (2013).

Medan jag utgick från att det sistnämnda skulle vara bättre än någonsin nu, antog jag att Bonnaud börjat tackla av på de provencalska rosévinernas typiska vis. Till min förvåning hade det inte det. Tvärtom var det minst lika fräscht som för ett år sedan och om möjligt än mer komplext och elegant i sitt aristokratiska uttryck. Vill å det bestämdaste råda alla HR:are att införskaffa en flaska Chateau Bonnaud, nr 9924, 171 kr, och prova det under våren: precis så här bra är ett ”Rosé de Provence” när allt sitter som det ska! Lou Reed.

Bevisat: Tidiga morgnar en hälsofara & Boris Vian

Publicerat 2015-03-23 av Lars Torstenson

Ibland ligger vetenskapen ljusår efter det sunda bondförnuftet. Detta kan i värsta fall leda till perioder då människan inte är i led med tiden. Kanske är det mest kända exemplet på detta det tidsmissbruk som bristen på vetenskapliga bevis för sovmorgonens vikt lett till. Men nu är det slut på den tidsterror en liten morgonpigg minoritet tillsammans med lutheranska påbud utsatt den mer insiktsfulla och känsliga människan för. Det har i detta nådens år nämligen vetenskapligt bevisats att tidiga morgnar är en direkt hälsofara.

I en debattartikel i SvD höjer en samling vakna forskare ett varningens finger mot tidiga morgnar samtidigt som de pekar på de risker som är direkt kopplade till tidigt uppstigande ur bädden. vinifierat vill inte gå in på detaljerna utan hänvisar till vetenskapsmännens debattartikel i SvD (läs här). Dock vill vi innan ämnet lämnas för begrundande notera, att det rent ut sagt är fasansfullt att unga människor tvingas släpa sig till skolan vid en för dem livsfarlig tid på dygnet – inget annat än en svensk sweatshop i pedagogik, att vuxna kallas till möten vid tidpunkter då det är ytterst påkallat att de stannar kvar i sängen, att det blir ljust på dygnet vid synnerligen olämpliga tider under en stor del av året. Vi firar vetenskapens nyvunna landvinningar med Boris Vian.

Förbud mot irrläror på vinmässor! & Joel Alme

Publicerat 2015-03-22 av Lars Torstenson

Svara

Mannen stegade fram och hävde helt frankt ur sig ”Vad säger du om ekologiskt vin och naturvin, det finns ju 300 tillsatser i vin”. Svårt att veta om det är ett enfaldigt påstående eller en missformulerad fråga. Några försök att få fram lite mer information om vad som skulle finnas med på listan eller vem som satt samman den viftar den fascinerande faktaförnekaren bort lika lätt som han avfärdar möjligheten att själv kolla upp saken via EU:s gällande lagstiftning på området, något han för övrigt fnyser åt för det vet ju alla att det är så faktaspäckat och rörigt och byråkratiskt att hitta sanningen den vägen att då är det bättre att ha rätt i sin rätt att ha fel, vilket man, uppenbarligen, har i denna nästippsfokuserade persons tryggt fyrkantiga värld. Dessvärre avvek den samhällsfrånvände individen utan att förklara vad han gjorde på en vinmässa med alla sina livsfarliga produkter och han sågs senast gå bort mot en monter laddad med hittepå-zinfandel. vinifierat kräver förbud mot irrläror på vinmässor! Joel Alme.

Göteborg vin & deli & Hellström

Publicerat 2015-03-20 av Lars Torstenson

Klockan 12 idag öppnar mat- och vinmässan Göteborg vin & deli på Svenska mässan (läs mer här). 20.00 körs besökarna ut och portarna stängs bara för att åter öppna 11.00 imorgon, lördag, ”vin & deli” pågår sedan till 19.00. Många spännande utställare på plats och mycket gott att upptäcka och som om det inte räckte med det arrangeras en räcka föredrag och provningar, bland vilka vinifierat framförallt vill fästa HR:ens uppmärksamhet på vad det verkar mycket intressanta föredraget/provningen ”Människan vs terroiren” mellan 17 och 18 idag, fredag, och mellan 14.30 och 15.30 imorgon, lördag. Ett unikt tillfälle att höra någon som har koll berätta hur det egentligen ligger till eller som mässan själv presenterar evenemanget ” ’Terrorien ger människan förutsättningarna, men människan är också en del av terroiren.’ Så säger den svenske vinmakaren Lars Torstenson, bördig från Hjo, vinmakare under nära 20 års tid på Domaine Rabiega i Provence, utnämnd till Årets Vinmakare i Frankrike och sedan 2006 verksam som internationell vinmakarkonsult. I den här provningen där vi provar såväl röda som vita viner visar han på terroirens inverkan på vinet men också på vinmakarens möjlighet att framhäva eller hålla tillbaka densamma.” Kan knappt hålla mig, kommer utan minsta tillstymmelse till tvekan gå på båda föreläsningarna. Håkan Hellström.

Prowein 2015, andra vinmässor, Queen, Fairport Convention & Deep Purple

Publicerat 2015-03-19 av Lars Torstenson

Svara

Med fog kan man säga att det numer finns tre europeiska vinmässor som räknas och som står över alla andra. Det är Vinexpo i Bordeaux, VinItaly i Verona och Prowein i Düsseldorf. Samtliga tre har vuxit enormt de senaste 20 åren. Något generaliserande kan man säga att Vinexpo är stället där vinvärlden frotterar sig, Prowein där den gör affären och VinItaly platsen för den som har fokus på Italien. Tveklöst är Verona den trevligaste orten, följd av Bordeaux. Düsseldorf kommer in som god trea. Ingen dum stad alls, men den blir löjligt överbefolkad under mässan med påföljande köer till det mesta. Hur fungerar då de här mässorna? Enkelt uttryckt som alla andra mässor. Mängder av utställare i små eller stora montrar och med mer eller mindre bra produkter. Årets Prowein förlöpte i början av veckan och samlade över 50 000 besökare och närmare 6000 utställare. Den hugade kunde prova allt från mer välkända produkter till mer perifera inslag som vin från Azerbajdzjan (var helt okej utan att lysa). Nedan några bilder er utsände i de mästerligas mässornas merkantila irrgångar provade, plåtade och presenterade på Twitter under mässans gång.Queen. Fairport Convention. Deep Purple.

Vinmässbesökare: en stilstudie, samt Alex Fox

Publicerat 2015-03-16 av Lars Torstenson

Den normale: uppträder full normalt innebärande att hen är korrekt och rent av kommer med kloka och/eller trevlig kommentarer, särskilt om den står öga mot öga med en producent som kanske rest långväga för att servera sitt vin till besökaren.

Den osäkre: tror att det bästa sättet att klara av den upplevt inte helt bekväma situationen är att se sur ut och vara allmänt gnällig. Drar sig inte för att tala om för producenten hur den borde göra istället med sina viner.

Den snikdrickande: en försvinnande liten skara som ändock finns, har ibland i sin ena hand en spottkopp med två avledande spottar, häckar alltid vid de dyraste vinerna och förefaller tro att producenten tycker det är okej att låta snikdrickaren hinka i sig rubbet på egen hand (IOGT-NTO, ingen fara, det finns inte en utställare som inte omedelbart identifierar de här gökarna och neutraliserar dem, kort sagt vill ingen, om inte annat, kasta pärlor för svinen).

Den narrative: håller evighetsmonologer för producenten om något synnerligen ointressant ämne – som när hen hittade Karl Johan-svamp i en glänta i samma landsända som producenten har sin vingård – samtidigt som alltfler besökare bildar kö bakom svammelsvampen och utställaren blir alltmer desperat i sin kamp mellan den uttråkades ofrivilliga sömnbehov och önskan att hälla spottkoppen över narratorn och den takt och ton som situationen ändå kräver.

Den kompletta idioten: går runt som om den äger tillställningen, har allmänt yviga rörelser och högt röstläge om den lyckas fånga någons uppmärksamhet (mer vana vinmässbesökare försöker undvika personen ifråga så gott det går, däremot kan en eller annan ur den osäkra skaran attraheras av den här buffeln (alltid en man)), drar sig inte för att gå runt och servera sig själv och känner sig lika hemma på fel sida om montern (IOGT-NTO, ingen fara, ingen släpper in idioten på fel sidan montern, det räcker så att säga med att idioten beter sig idiotiskt).

Alex Fox.