Kategoriarkiv: Rött vin

Prowein 2013 & Radiohead

Publicerat av
6
Charles Perez Mas Bécha

Charles Perez, Mas Bécha

Dags att summera årets upplaga av vinmässan Prowein i Düsseldorf – en mässa som går från klarhet till klarhet och som, även om Vinexpo fortfarande är större, utvecklats till Europas viktigaste ”wine fair”. Cirka 4500 utställare och över 44 000 besökare i år – alla fokuserade på någon form av affärsmässigt utfall; något som inte är självklart på alla mässor, vilka likaMaria Ponzi, Ponzi gärna i första hand kan handla om social gemenskap och relationsbyggande. Mycket bra organisation. Resumé av vad vinfierat sprang på och känner ett oemotståndligt behov av att dela med sig av: Bästa smutten: Comtes de Champagne rosé 2005 (Taittinger). Näst bästa smutten: Comtes de Champagne 2004. Bästa bekräftelsen (är två): 1. Charles Perez och Mas Bécha, ekologisk Côtes-de-Roussillon-villages, mycket alkohol och ändå oerhört fräscht och disciplinerat, 2. Birgit Braunstein, biodynamisk Burgenland, väldigt rena, snygga och eleganta viner, till och med rent qvevrivin som kostar mer än skjortan dock, å andra sidan gör hon en fantatsisk Pinot Blanc för ingenting. Bästa tjatsegern: Maria Ponzi och hennes Ponzi-viner (Oregon) – äntligen kommer vi att få se dem i Sverige (kommer i höst), har tjatat på henne i åratal, men vinerna har alltid varit slut. Bästa måste-bara-till-Sverige-nu: Les Frères Couillaud och deras absolut outstanding, i pytteupplagor gjorda, Muscadet-viner från Château de la Ragotière, har dessutom en utmärkt, billig IGPBirgit Braunstein Magna Mater Chardonnay (!) från området. Bästa upptäckt: Vitt baserat på Roussanne från Clos Bagatelle i Saint Chinian. Bästa nyheten för Sverige: Provade Pircas de Liguai från Perez Cruz, ett nytt, riktigt bra höghöjdsvin gjort på svindyra Liguai-druvor och som i juni kommer att försvinna på en gång när 1200 flaskor släpps för 169 sek, tro mig… Bästa kompisen: Miguel Merino, som krängde inte bara sina övriga viner utan framförallt vårt gemensamma kärleksbarn Mazuelo de la Quinta Cruz (MDLVX) i Rioja-montern. Bara det sista var värt resan. Radiohead.

Mer TV4 & reklamavbrott för budget-Pinot noir

Publicerat av
7

Något annat, verkligen outhärdligt med TV4 är de där som sitter och skrapar till sig trisslottsmiljoner dagarna i ända. Det är den värsta sortens dokusåpa när folk måste sitta där, upprymda och förväntansfulla, bara för att snart återfinna sig i en annan sinnesstämning, dominerad av nedslagenhet och besvikelse, ity de har precis skrapat hem minimisumman 50 000 sek, som de redan var säkra på, och gått miste om miljonerna och nu måste de likväl se ut som goda förlorare, på bästa sändningstid, i direktsändning. Och tänk på stackarna som ska skrapa både summa och antal månader! Först får deCartlidge & Browne minimisumman, sedan minimitiden och lik förbannat ska de sitta där och se ut som om de är nöjda. Å andra sidan kan vi andra, vi ogina, gotta oss åt att de i alla fall inte fick mer. Nog av. Nu gör vi ett litet avbrott för reklam: Det är, om ni tänker efter, och varför skulle ni inte göra det?, länge sedan det kom ett vinifierat-tips på ett rykande färskt debutantvin i det svenska sortimentet, men nu är det dags igen och vinet vi talar om är Cartlidge & Browne Pinot Noir. Sedan nu finns vinet att köpa via Systembolagets beställningssortiment. Men, undrar nu ni som läst så här långt, vad är så speciellt med det vinet för att vi ska anstränga oss att beställa hem det? Jo, det här är inget annat än en äkta budget-Pinot noir från Kalifornien och något för er som gillar antingen amerikansk Pinot noir eller Kaliforniska viner eller både och. Med andra ord är det måhända aningen lite för mycket av det mesta för den som söker stil och elegans. Å andra sidan bjuder Cartlidge & Browne oss på den där härliga, okomplicerade, överdådiga Kalifornien-frukten i tillräckligt väl förpackad form för att vi ska tycka, att priset är budget, för även om ni nu inte tänder på vintypen så inser de flesta vid sina sinnes fulla bruk, att 115 pengar är så billigt för ett sådant här vin att bara en åsna har råd att inte prova det.

Reklamavbrott: Påskviner & Rioja & Radiohead

Publicerat av
2

Påsk redan? Inte riktigt, men den som är om sig och kring sig och vill ha något frånMuga Reserva, liten beställningssortimentet (BS) har anledning att börja planera sin påsk nu. vinifierat presenterar därför här och med detsamma sitt traditionsenliga vintips inför Påsken och som vanligt gäller då röd Rioja till påsklammet och som vanligt lyfter vi fram Muga Reserva: ett snyggt lammvin för 149 sek. Den som vill snåla eller har gäster som inte är tillräckligt tacksamma för att det ska få kosta 149 sek, slår istället till på Leon Dormido Reserva, som Systembolaget närmast skänker bort för 89 sek, ett synnerligen traditionellt eller, om man så vill, klassiskt vin från Rioja med tydlig ek. Självklart är det också en bra idé att under Påsken hitta åtminstone ett tillfälle att hälla i sig kopiösa mängder av Mazuelo de la Quinta Cruz (MDLVX). För att nu inte tala om Prado Enea Gran Reserva! Om inte annat får du som konsument anstränga dig lite och äta lamm flera gånger under helgen om du nuMuga Rosé prompt måste ha lamm till de här härliga vinerna, vilka fungerar bra även till allt möjligt annat, som, öh, som, ja allt möjligt annat. Påstortellini tillredd med varsam och känslig hand till exempel. Den som nu föredrar vitt till lammet eller överhuvudtaget kan stanna kvar i Rioja och hos Muga ity Muga Blanco är sedan åratal ett fantastiskt vin för ingenting, för vad annat än ingenting är 95 sek för en sådan här skönhet? På tal om skönhet: den som nu vill fira inte bara Påsken utan också Våren eller mest bara i största allmänhet dricka rosé över helgen ska, förstås, inte missa Mugas rosé – kanske Iberiska halvöns bästa och mest eleganta rosévin! Radiohead lär oss räkna.

 

Baltos & Bierzo åter köpbart

Publicerat av
Svara

Bierzo heter ett litet vinområde strax norr om den portugisiska nordgränsen. Ibland ses detBaltos som Galiciens sjätte distrikt, D.O., men så ser de själva inte på saken. Kort sagt, menar de, är Bierzo Bierzo. Och som Bierzo de facto inte tillhör Galicien gör de alldeles rätt i det. Nu har det här puttefnaskdistriktet i ett huj utvecklats till att vara så inne något bara kan vara bland vinvärldens så kallade early adaptors, ni vet de där som är rätt på det långt före, nästan, alla andra.  Föregångare skulle man kunna kalla dem på svenska, men priset för att göra det är att den där internationella management-feelingen då försvinner. Kanske ligger Bierzo de tidiga adaptatorernas (ja, ni upplevde precis lite språkligt nyskapande) hjärta så nära tack vare de inte för alla helt välkända druvorna Godello och Mencia (”Va, vadå? Har du inte koll på Godello?”). En annan orsak torde vara det uppenbara: plötsligt kommer det en massa spännande viner härifrån. vinifierat har tidigare flaggat för Dominio de Tares Godello och flaggar här för den igen (okej, ni som fortfarande intet fattat hur det fungerar: klicka på en understruken textsnutt och något händer, klickar ni, till exempel, på ”flaggar här för den igen”, stod att läsa alldeles nyss, just före parentesens början, kommer ni till ett ställe där ni eventuellt kan beställa Dominio de Tares Godello) – förmodligen ”tillfälligt slut” för här har ni ett vin som, på kort tid, blivit så populärt att producenten säljer slut på det på nolltid; ni som följt vinifierats, i det här fallet, såvälGodello bokstavligt som bildligt talat, goda råd, har haft och har koll och missar inte en årgång, eller hur? – men huvudskälet till denna, till varuinformation lätt förklädda, skamlösa och ogenerade marknadsföring är, att succévinet Baltos nu gjort comeback i Systembolagets beställningssortiment. Vinet fanns inne i Systembolagets ”tillfälliga sortiment” perioden november 2012 – februari 2013. Sedan försvann det. I likhet med Godellon ovan står den utmärkta producenten Dominio de Tares och den synnerligen skickliga vinmakerskan Paula F Trabanco bakom vinet. vinifierat lyfter på hatten, gläds och ber er som redan upptäckt det här pinsamt billiga, 89 pix!, smakprovet på utmärkt Mencia från Bierzo notera, att vinet nu alltså går att beställa i Sverige och ni som ännu inte har koll: klicka här och fundera på om inte ni också ska försöka hänga med lite. PS Här kan man för övrigt klicka för att se ett inlägg på en annan blogg, där Dominio de Tares dels nämns, dels visas vinmakerskan Paula F Trabanco på bild (t v, med glasögon på bilden) tillsammans med Laura Vazquez (följaktligen t h och utan glasögon) VD för Dominio de Tares.

Ornellaia 1996

Publicerat av
4
Ornellaia 96

Bör ej förtäras på offentliga platser

Påstod i det gamla inlägget om Ornellaia 1994, att jag hade Ornellaia 1991 – 1995 i fina högar. Stämmer inte. Har även 1996 i en fin hög. Sista året innan stilen på vinet ändrades. Noterbart är, för övrigt, de insiktsfulla, och profetiska, orden om lasagne i inlägget om Ornellaia 1994. Läs och begrunda och banna er själva för att ni glömt var ni först läste det. Åratal i förväg. Nå, hur var då Ornellaia 1996, sista årgången av mitt favoritvin sådant det ska vara på den gården? Det ligger nära till hands att påstå att det var något i hästväg, men, nej, ett bra vin är något mycket allvarligt. Kort sagt gör man sig inte lustig över bra viner. Man är kort och koncis och olustig. Således: Ornellaia 1996, lagrat under tämligen gynnsamma omständigheter, är idag inget annat än snudd på ett fulländat vin: inte en så stor men väl så komplex doft, en smak i perfekt balans och med en fruktskjuts i eftersmaken som, gissningsvis, är så nära en heroinkick vi vindrickare kan komma och som får knäna att vika sig, andan att hämta sig, ögonen att tåras, näsan att rinna och ynkliga pip att hoppa ut som små grodor ur strupen. Således ett vin att undvika på offentliga platser.

Ulla Billquist & vinklubbsreklam

Publicerat av
4

På tal om vinklubbar, en företeelse vinifierat, snarast, vill ha under lupp, följer här ett ogenerat försök att få vinifierats hängruntare att tappa besinningen och inom loppet av någon minut klicka in sig på Terrific Wines Club och beställa en låda eller två. vinfierat

Françoise Feuillat-Juillot

försöker, alltså, i detta nu och genom att berätta att vinifierat varit med och valt ut de ingående vinerna och att tanken är att dessa tillsammans ska utgöra ett hyfsat brett urval av, förhoppningsvis, inte alltid helt kända ursprung, producenter eller druvor, få hängrunten att inte bara upptäcka Terrific Wines Club utan också att impulshandla, utan närmare eftertanke, ja, det ligger i impulsköpets natur så att säga, en vinklubbslåda. I den första lådan, som går att beställa via nyss nämnda länk som här kommer i repris (alltså, klicka på den understreckade texten så händer något spännande: du slussas rakt in i vinklubbens allra heligaste), ingår tre flaskor vardera av fyra viner: Six Vineyards Pinot Noir (Lemelson), Oregon-Pinot i välansad och finfin form, Motzenbäcker (Menger-Krug), stram, snygg Riesling som behöver lite tid, Leon Dormido Reserva, en klassisk Rioja Reserva som står på å det grövsta i välbekant, ekad stil, och Crémant de Bourgogne (Clotilde Davenne), tjusigt bubbel som tillhör kategorin ”köp-hellre-det-här-än-billig-och-garantaret-inte helt-bra-champagne”, Clotilde-disciplinerad och med tryck i bubblorna. Nästa låda, kommer i mars, tror vi, och innehåller, enligt uppgift: Melipal Blend (nya Argentina, som fortsätter gå vid sidan som allfartsvägen i Sverige där beska sällan utgör ett hinder i vinprovarnas, uppenbarligen, inte alltid helt kräsna gommar varför smuts- alternativt överextraherat-bittra argentinare fortsatt utgör fokus i vårt land och

Ulla Billquist

säkert också ett skäl till att så få argentinska viner lyckas vara poppis över längre tid), Quinta do Pinto (spännande, ny producent från Lisboa, använder bland annat Roussanne), Monte da Peceguina (vardagsvinet från topproducenten Malhadinha, en smak av den fina världen, rödtjut som enkelt och smärtfritt slinker ner med en liten matbit vid sidan om), och, sist men inte minst, spännande ”Les Crêts” från Feuillat-Juillot (Montagnys Clodilde Davenne, som, av en händelse, dessutom är bästis med Clotilde; samma disciplinerade, raka, ärliga och härliga stil: sjungande Chardonnay utan ek och annat tjafs). Snittpriset på Terrific Wines Clubs lådor ska vara 1500 sek för tolv buteljer, en låda per kvartal erbjuds, klubbmedlemmen köper bara när den själv vill. Med andra ord inga förpliktelser what so ever, som den engelsktalande mexikanen skulle ha sagt förutsatt han ville tala engelska. Visst låter det sanslöst bra? Likväl bör den här vinklubben, precis som alla andra vinkubbar, sättas under lupp. Nu. Men som det inte lär hända precis nu lyssnar vi på Ulla Billquist istället. PS Fördelen med att bli medlem i Terrific Wines Club är att man får information om vinerna samt passande recept på köpet, den som inte bryr sig om slikt kan beställa direkt genom att klicka här.

Vinets dag idag! (St Vincent ser dig)

Publicerat av
2

Äntligen! 22:a januari. Sankt Vincents dag. Vinodlarnas skyddshelgon. Vinets Dag i Sverige. Vin-Sverige och Sankt Vincent förväntar sig att alla gör sin medborgerliga plikt och dricker ett glas vin idag. vinifierat passar på att tipsa om att Girard Old Vine Zinfandel, som inte gjort annat än sålt slut sedan det lanserades i april förra året, nu åter finns i Systembolagets lager och vid sidan om Girard Old Vine Zinfandel har även Baltos, som, om Girard är bullrig och på alla sätt och vis social och inbjudande, är mer åt det strama och eftertänksamma hållet, återkommit i det tillfälliga sortimentet, säljs i systembutikerna februari månad ut, kommer därefter, förhoppningsvis, finnas i beställningssortimentet.

Bullrig charmör.

Thai, tacos & vin

Publicerat av
5

Enligt en undersökning gjord av Rikskuponger i samarbete med SIFO har svenskarnas lunchvanor avsevärt ändrats under de senaste tio åren. Då vara pastan favorit, idag är det thai som gäller. Kvinnor äter gärna sallad och män raggmunk. Hade man även kollat middagsvanorna kan man anta, att tacos hamnat högt på listan över vad svenskarna äter fredag kväll. vinifierat dricker nu gärna öl till thai – låt vara att thai är ett vitt begrepp och att det finns viner, kanske framförallt vita och rosa, som fungerar bra i sammanhanget, men ändå. Till tacos däremot har vinifierat redan slagit fast att man kan dra till med något smakrikt, okomplicerat som El Rey Old Vine Garnacha – se tidigare inlägg.

Château L´Arnaude sålt & Wallin

Publicerat av
4

Svenskägda Château L´Arnaude är, om inget oförutsett inträffar, sålt och byter ägare under våren. Den som vill köpa på sig lite Château L´Arnaude rouge ska nog passa på att göra det nu. Det är inte särskilt sannolikt att den nya ägaren kommer exportera till Sverige. Mats Wallin, som tillsvidare äger Château L´Arnaude, kommer, vad det verkar, att fortsätta med sitt eget märke, ”Wallin”, varför vi lär kunna hitta de vinerna i Sverige framöver. Till skillnad från ”Château-vinet”, som görs i en ganska traditionell och, enligt vinifierat som saknar distans i frågan, utmärkt stil är ”Wallin-vinerna” mer inspirerade av Nya Världen och visar mer frukt och mindre komplexitet. Vad man föredrar är upp till var och en eller, kanske snarast, tillfället och maten. Idag provade vi de tre årgångarna som finns av Wallin Rouge samt Wallin Rosé och, ett särdeles speciellt, Wallin Confidentiel Carignan. Så här tyckte vinifierat, som, vilket torde vara uppenbart för hängruntarna, i synnerlig grad är inblandad i de här vinerna: Wallin Rosé 2012 (en ”toppad” rosé på ekfatsjästa, mogna druvor, mycket cab, 250 flaskor inalles; stor och komplex doft med inslag av smultron, örter, citrus, gula plommon, Plumcake piptobak och lite vanilj, något återhållen (nybuteljerad), bra balans med väl avvägd, frisk syra, lång, ren, rik eftersmak, ett vin att försöka komma över en butelj av), Wallin Confidentiel Carignan 2008 (cirka 300 flaskor, ung, blåröd färg, väl integrerad ek, komplext, typisk Carignan med mörka bär, inte minst svarta vinbär, toppade med röda bär som lingon, medelfylligt, frisk Carignan-syra, lång, ren eftersmak), Wallin Rouge 2011 (900 flaskor, blåröd, ung färg, har till skillnad från andra Wallin-viner fått lång tid på ek, i det här fallet jäst på ny ek och sedan lagrad på samma fat i ungefär ett och ett halvt år, sent skördade druvor, Provencalskt powervin, kraft och koncentration, ek och frukt, toffee, kokos, mycket (frukt)rik smak, ganska mjukt, balanserad syra, mycket ungt, men fungerar för vinpedofilen redan med en rejäl köttbit, rent), Wallin Rouge 2009 (drygt 1500 flaskor, ung, blåröd färg, kraftfullt, mörka bär och blyerts på näsan, lätt touch av yoghurt, väl integrerad ek, bra koncentration, relativt mjukt, bra syra, lång, ren eftersmak, ungt och outvecklat men fungerar med en köttbit, bör dock lagras något), Wallin Rouge 2008 (1200 flaskor, lätt tegelröd färg, viss mognad, ganska stor doft med inslag av kaffe, mocka, mörka bär, örter och blyerts, ganska mjukt och smakrikt, bra balans, lång, ren eftersmak, mycket gott nu). Samtliga Wallin Rouge är gjorda på cirka 80 procent Syrah kompletterad med Cabernet sauvignon.

 

Château Lafite Rothschild 1947

Publicerat av
8

Barndomsvännen och jag hade kommit överens om att någon gång dela på min 47:a Lafite. När han blev rejält förkyld och tvingades ställa in sitt nyårsfirande i år, passade jag därför på att plocka fram nämnda pava, med vilken jag gömde mig i ”förberedelserummet” alias ”gamla köket”. Hann dock bara få den smuliga, om än ganska hela och välbevarade, korken ur, och, det ska erkännas, delvis i, buteljen, förrän Hustrun slet upp dörren till pavans och mitt myshörn och, som om vi höll på med något skamligt, skrek, där hon bredbent stod som en vaktpost i dörröppningen, ”Lars har gömt sig i gamla köket med en 47:a Lafite, kom hit allihop!”  Detta chockade mig så djupt att jag inte har en aning om hur vinet var. Enligt de övriga som, som om de saknade uppfostran och vandrade på Jorden utan minsta tillstymmelse till skam i kroppen, girigt sög i sig den åldriga nektaren från Bordeaux, var den inte god alls: mogen, rent av övermogen, fortsatt fin ek dock på gammallaftiskt vis, russin, acetaldehyd, etylacetat, tom Felix ketchupflaska samt lite våt gasbinda och murken gammalkork. Dagen därpå, idag, var, faktiskt, vinet bättre, sägs det, med mer av allt det nyss nämnda med undantag för gasbindan, vilken var som försvunnen, som vore den förra årets smak.