Sommardebatten om Systembolaget & dess avarter & Pink Floyd

Publicerat 2013-07-22 av Lars Torstenson

Ur en diskussion om näthandel med vin har, mitt i, och kanske på grund av, den nyhetstorka som drabbar oss varje sommar, en debatt om Systembolagets vara eller inte vara uppstått. Att en del monopolhatare far fram med ett emellanåt fanatiskt röstläge kan inte dölja den defensiva snömoshållning som monopolet och dess försvarare visar. Läste nyss på en blogg en monopolkramare som skriver ”Systembolaget har nästan 100 % uppslutning bland Sveriges befolkning. Världens bästa sortiment, bra priser och ansvar för folkhälsan har gjort att de förtjänar det stödet.” Men vad är detta för nonsens? 1. Nästan 100 %, kom igen, ingen vinner på dramatiska överdrifter och osanningar och det räcker ju med att 51 procent är för monopolet för att en majoritet ska vara det. 2. Världens bästa sortiment, hm, ja, sortimentet blir riktigt bra om man räknar med beställningssortimentet som Sveriges många fantastiska importörer ständigt fyller på och förändrar, men det är ingenting som SB, som inte lyfter fram det annat än i sådana här sammanhang, ska ha äran av. 3. Ansvar för folkhälsan: som vinifierat, och delar av Vinakademien i Sverige, tidigare skrivit finns det bara gott att säga om ålderskontrollen, men det oförsvarligt breda skräpsegmentet i Sverige, där det vimlar av omoraliska viner som slår både mot människa och natur, har till största delen byggts av Systembolaget självt och i den mån det utvidgats av omoraliska importörer och, i förekommande fall, deras PR- och reklambyråer, har SB inte gjort någonting för att stoppa den utvecklingen, vilket får var och en som på allvar studerar utbudet i Sverige att fråga sig på vilket sätt, annat än ålderskontrollen, SB värnar folkhälsan och står upp som den moraliska mur det utmålas som mot det giriga alkoholkapitalet. Det finns ingen som tjänar på att det slentrianmässiga snömoset dominerar bland argumenten från monopolets försvarare. För att en sund debatt, och jag menar då inte minst en sund debatt sett ur monopolisternas synvinkel, ska kunna föras måste saker och ting tas för vad de är, därför alldeles bortsett från debatten om monopolets vara eller inte vara finns det all anledning att rikta viss kritik mot SB och det finns, sannerligen, skäl för SB att lyssna på den kritiken. Till exempel hade ett sunt monopol för folkhälsan varit mer oroat av alla kändisviner, alla omoraliskt billiga viner, alla tonårskoncept, alla produkter med av monopolet självt dumpressade priser som bara tilltalar lågprisjägaren men knappast har med folkhälsan eller en sund alkoholkultur att göra, än de nya näthandlarna som sett till de nyss nämnda tillkortakommandena överlag har ett betydligt mer seriöst utbud än Systembolaget. Pink Floyd.

Hyckleriet med billigt vin i ljusan dager & ny Bowie

Publicerat 2013-07-19 av Lars Torstenson

Sent om sider har även dagstidningar, som DN, börjat intressera sig för problematiken kring för lågt prissatta viner och de missförhållanden som därav följer – åtminstone de missförhållanden som följer för människan; miljöfrågan verkar fortsatt finnas alltför långt ner i nyhetsprioriteringen för att få någon uppmärksamhet. Det är slående hur lika Systembolaget importören låter när den ska kommentera missförhållandena. I dens ögon är en ”bojkott det sämsta alternativet”. Såklart. Det skulle svida rejält i importörens egna fickor. Att självmant betala lite mer för vinet så utrymme lämnas för en drägligare tillvaro för lantarbetaren är det, förstås, inte heller tal om. Det skulle också svida i den egna fickan. Nej, bättre ”att vara på plats och långsiktigt arbeta för att förbättra villkoren”. Samma svar som SB ger. Det står klart att om det ska bli någon förändring på det här området krävs det av konsumenten att den intresserar sig för problematiken kring de lägsta vinpriserna. Varken SB eller importörerna som agerar i det här segmentet kommer att göra något som på riktigt är verkningsfullt. Ny Bowie.

Skadliga bekämpningsmedel ökar

Publicerat 2013-07-17 av Lars Torstenson

I juni skrev bland annat Le Monde om den internationella rapport, som, under ledning av L´institut national de la santé et de la reserche médicale (Inserm), offentliggjordes 13:e juni och som bland annat slår fast, att trots kemiföretagens försäkringar om att deras produkter är ofarliga så är så inte fallet. Tvärtom leds här i bevis, att insekticider, herbicider och fungicider av olika slag, en masse, orsakar cancer, blodsjukdomar och mycket annat. Och detta gäller, som tidigare bevisats av andra, inte bara den som arbetar direkt med produkten utan också den som konsumerar den eller bor nära ett jordbruk där den här typen av penetrerande, systemiska växtskyddsmedel används. Katastrofen i Indien idag verkar osannolik, men uppgifterna verkar helt eller delvis kunna stämma och det ligger i så fall i linje med det som rapporten också slår fast, nämligen att användandet av, och nonchalansen inför, pesticider i motsats till vad man kanske skulle kunna tro och önska ökar. Allra mest sprutar man, beräknat på kg bekämpningsmedel och antal odlade ha i landet, i Japan, 12 kg/ha, därefter följer Europa 3kg/ha, USA 2,5 kg/ha och Indien 0,5 kg/ha. Enligt Le Monde omsatte handeln med växtskyddsmedel 33 miljarder euro 2011, en ökning med 13,6 % jämfört med 2010. 27,7 % av omsättningen skedde i Europa, följt av Asien och Latinamerika. Räknar man bara till omsättningen i pengar per land är USA världens största förbrukare, följt av Indien, Frankrike och Tyskland. Vad kan vi som konsumenter göra? Tja, ta reda på lite mer om vem som står bakom produkten vi köper och hur den producenten arbetar. Vi kan också undvika kända fulprodukter som Doles bananer och de billigaste vinerna som omöjligen kan produceras i samklang med naturen och människan och på ett sätt som är i linje med hur du vill att det du stoppar i dig ska vara gjort.

Kreosot & CCA i vingården & Chemical Bros

Publicerat 2013-07-13 av Lars Torstenson

Vid en resa till Australien i mitten på det glada 90-talet förvånandes er utsände i vindjungeln över det flitiga användandet av trästolpar även i de suraste av marker. En ung, framåt vitikulturchef på ett av landets större företag förbarmade sig då över sin, vid den här tiden också ganska unga, kollega från Frankrike och förklarade tålmodigt, så som den gör som har koll, att det i Australien finns impregneringar som slår allt annat. Stolt berättade han så om kreosot och CCA. Er wallraffande vän i vingården låtsades vara mycket imponerad och bad, för säkerhets skull, om ett brev där de här härligheterna förtydligades för honom. Vitikulturchefen, uppfylld av sitt överlägsna kunnande, var inte sen att efterkomma den önskan, varför vi idag fortfarande har ett vänligt brev som tålmodigt lär oss allt om kreosotens och CCA:ns fördelar i vingården. Kanske vet den vänlige mannen nu, att kresot och CCA var förbjudna i franska vingårdar redan då, på 90-talet, och att kresot helt kommer försvinna från den europeiska kartan senast 2018. Men såvitt vinifierat förstått är det fortsatt vanligt förekommande down under på grund av ämnenas effektivitet och kanske resonerar man som Svenska kraftnät eller så bryr man sig, med några undantag, kanske inte alls. Chemical Brothers.

Systembolaget & näthandeln, igen, The Ronettes, Hep Stars & John Lennon

Publicerat 2013-07-09 av Lars Torstenson

Systembolagets utmanas i ett huj av en massa näthandlare och City Gross börjar köra hem vin. vinifierat påstår att SB bjudit in till detta. Istället för att täppa till skräpsegmentet har detta fått svälla till en för en fri marknad abnorm volym samtidigt som guldgruvan ”beställningssortimentet” hanterats styvmoderligt och den egna beställningsfunktionen uppvisar ideliga brister. Kort sagt har SB satsat fel i sin iver att vara rättvist och leva som vore det konkurrensutsatt. Vi kan utgå från att det finns bra och dåliga näthandlare, att utmåla alla som giriga alkoholkapitalister är missvisande. Kort sagt är det dags för SB att satsa på kvalitet, verklig CSR och miljöhänsyn och sluta flörta med boxar, PET-flaskor, tetror och skräpvinssegmentet samt, inte minst, skyndsamt se till att få sin egen näthandel att fungera på ett korrekt sätt. Det ser mycket snyggare ut om företaget efter tidigare begångna missar sväljer förtreten och bjuder upp till hederlig kamp – faktum är att företaget har ett klart övertag i den kampen, men det måste inse det och utnyttja sina resurser och möjligheter på bästa, och, frestas man åter tillägga, hederligaste, sätt. The Ronettes. Hep Stars. John Lennon.

Kändisviner: I Sverige & Foo Fighters

Publicerat 2013-07-08 av Lars Torstenson

Kändisviner i Sverige är något annat än kändisviner utomlands. Här är det snarast så att en PR/reklambyrå och/eller importör använder kändisar i desperat behov av pengar och/eller mer kändisskap och/eller med egon som springer runt med håven och/eller obefintlig självkritik. Visst går det att anföra att någon faktiskt gör det för den tycker det är kul, men det räcker inte hela vägen till upprättelse. För att parafrasera en gammal partiledare: Någon jävla ordning måste det vara på en vinmarknad. Den svenska vinmarknaden är bitvis rent pinsamt usel som det är och det faktum att kändisvinerna ofta kostar lite mer gör att de drar ner de lite mer ambitiösa segmenten i den okritiskt tänkandes infantila smuts. Vem är detta då bra för om nu vinlandet Sverige mår dåligt samtidigt som

Kändisvin

ett flertal kändisar gör bort sig? Som inledningsvis nämndes lär såväl inte särskilt påhittiga byråer som enkelt tänkande importörer tjäna på detta och producenterna gör sig nog också en hacka, åtminstone i ett kortare perspektiv. Är då detta något nytt, något unikt? Nej, redan för snart 20 år sedan kom de första kändisvinerna av den här typen i samband med att Vini Lunardelli släppte sina Hitler- och Mussolini-viner. Inte anade de väl då att Mat-Tina, Lasse Stefanz, Ernst, Petter, Morberg och alla de andra långt senare skulle följa i deras fotspår. Sist men inte minst: ytterst handlar det här, förstås och som vanligt, mindre om avsändaren, även om den bör hängas ut för sin girighets och/eller snäva och därmed de facto samhällsfarliga tänkandes skull, utan mer om en sanslöst lättledd och korkad konsument, som har den vinmarknad den bett om. Skäms på er, tramskonsumenter, man må säga att ingen ska sätta sig på höga hästar men om ingen gör det röstar ni rätt som det är fram en ny liten Hitler eller Mussolini till makten. Usch. Foo Fighters.

Kändisviner: Utomlands & Atomic Swing

Publicerat 2013-07-08 av Lars Torstenson

”Kändisvin” innebär internationellt mer sällan att någon bara sätter sitt namn på en butelj i rent pekuniärt syfte och/eller, i förekommande fall, för sitt ynkliga och okritiska egos skull. Klart det förekommer, men mer vanligt är att kändisen gör det på riktigt, det vill säga köper sig en vingård och låter någon göra vin i kändisens namn. Ja, kändisen poserar till och med gärna i vinkällaren eller vingården med ett glas vin och ett koncentrerat uttryck stämplat i nunan, sådär som hen utgår från att stora vinmakare ser ut när de arbetar ity hur kan man göra bra vin om man inte ser ut att kunna känna och tänka på en nivå som kreti och pleti bara kan drömma om? Bortsett från den ynklige och avundsjuke vinmakarens nedsättande ord nyss kan man också säga, att det, definitivt, ligger något fint, seriöst och rätt i att köpa sin egen vingård när man vill göra sitt eget vin. Således kan vi inte annat än bejaka och gilla, mycket, alla ambitiösa om än inte alltid så kända svenskar och mer kända utlänningar som Coppola och Brangelina, ja, rent av även den patetiske Depardieu, när de gör slag i saken och blir vingårdsägare och gör sitt eget ägandes kändisvin. Dessutom brukar de här personerna vara stadda vid kassa och gör rejäla investeringar i sina gårdar, något som rimligtvis kommer massvis av människor till godo och ingen till ondo och, inte minst, de ser oftast, meddels stort intresse och personligt engagemang, till så att deras viner verkligen blir bra. Innan vi lämnar ämnet ett litet ord om nämnda Brangelinas, det vill säga Brad Pitt och Angelina Jolie, köp av Château Miraval, inte långt från där jag bor. Den här gården ägdes tidigare av en halvkompis till mig, Tom Bove. Han gjorde viner som avseende alla tre färgerna måste rankas bland Côtes-de-Provences bästa. Dessutom är gården oerhört vacker och välskött och det var en av de första i området att, för länge sedan och långt innan det blev comme il faut, gå över till ekologisk odling. Som om inte det räcker har under decennier funnits en klassisk musikstudio på egendomen. Här har allt från Pink Floyd via David Sylvian och Rammstein till Muse spelat in. Klart de haft ett rosévin som heter Pink Floyd. Nu försvinner dock det. Pitt-Jolie har inlett ett samarbete med familjen Perrin (Beaucastel) och säljer nu Pink Floyd under nytt namn och på en vacker flaska som får produkten att se mer exklusiv ut. Har inte provat. Kanske bra. Samtidigt undrar vän av ordning, och här är det inte en sur och avundsjuk vinmakare utan en vinälskare som talar, vad familjen Perrin, låt vara att den har ett otroligt hajpat namn i USA, kan tillföra viner som behöver fräschör? Vi lyssnar inte på Pink Floyd, David Sylvian, Rammstein eller Muse men väl Atomic Swing.

Eftermognade druvor, David Lynch & Lykke Li

Publicerat 2013-07-05 av Lars Torstenson

Hört talas om druvor som får ”eftermogna på stocken”? Det och 25 % mer dagsljustimmar – dock utan att vi får veta vad vi jämför med – utgör hemligheten med en vingård jag just läst en artikel om och, föranledd av artikeln, vars hemsida jag studerat. Att en producents hemsida talar i vintungor må så vara, men att den som skriver om stället med hull och hår sväljer sådant här är anmärkningsvärt. Men vad händer om du lämnar klasarna på stocken, visst sker en förändring? Ja, självklart, men mognaden upphör i samma ögonblick som fotosyntesen upphör, hur svår kan den ekvationen vara? Det som händer när klasen hänger kvar är till exempel att den börjar torka ihop och, på gott och ont, eventuellt får en högre koncentration och/eller störd balans. Eller så börjar den ruttna. Om det vore så enkelt att bara låta frukten hänga skulle vi kunna göra strålande, kraftfulla Cab-viner i Kiruna. David Lynch & Lykke Li.

Världens bästa vinbok & Squarepusher

Publicerat 2013-07-04 av Lars Torstenson

Med jämna mellanrum prisas kok- och vinböcker – till och med mina egna böcker i dessa genrer har fått priser; till exempel har ”Mama Lopez Catalanske Kogebog” fått Gourmand World Cookbook Award i Danmark och ”Vinprovning” har av Måltidsakademien i Sverige utsetts till ”Bästa dryckeslitteratur”. Väldigt smickrande och kul och än mer smickrande är det, förstås, för alla svenska vinboksförfattare som får internationella priser och i tid och otid kan kasta ur sig att de gjort världens bästa eller nästbästa eller tredjebästa och så vidare vinbok. Men vad döljer sig egentligen bakom de här priserna och vad är de värda? Ibland är det ett gäng förlag som gått ihop och prisar sig själva, ibland är det organisationer eller stiftelser som ligger bakom. Som den vakne HR:en förstått är de här priserna av lite olika värde och det är aningen nedslående att läsa OIV:s (Office Internationale de la Vigne et du Vin/International Organisation of Vine and Wine) lista över världens bästa vinböcker. Inte ens om man letar tio år bakåt i tiden dyker en enda svensk bok upp där. Nu kan man för all del fundera över om OIV är så mycket bättre på att utse världens bästa vinböcker än någon annan? Kanske är det inte så, men det är, högst sannolikt, det närmaste vi kan komma en internationellt, oberoende (nåja) och objektiv (nåja) ”vinboksjury” och nog kan denna lista stämma till viss ödmjukhet hos alla vi svenskar som skriver vinböcker: så bra är vi inte när vi höjer blicken över horisonten. Squarepusher. Samt dagen till ära lite amerikansk musik.

Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne till Sverige & mer dansant yé-yé

Publicerat 2013-06-25 av Lars Torstenson

Systembolaget har bestämt sig för att köpa in av vinifierat så omhuldade Clotilde Davennes Crémant de Bourgogne. I december släpps den i det ordinarie sortimentet – exakt vad det innebär vågar sig vinifierat inte på att säga med tanke på att det nya sortimentssystemet träder i kraft i september, men gissningsvis kommer vinet att finnas i flertalet butiker. Som vinifierats HR:are vet utmärks alla Clotildes viner av stramhet, snygghet, disciplin och elegans. Crémant de Bourgogne utgör inget undantag och kanske kan den bli en efterlängtad utmanare i kategorin under champagne – och kanske också till billig, inte jättebra champagne – för alla som tycker om seriösa mousserande viner med 0 dosage, det vill säga utan tillsatt socker och därmed en tydlig, uppfriskande syra och en doft och smak som släpper loss ord som mineralitet, frisk, fräsch, stål, elegans och annat som andra än en stackars vinmakare är bättre på att hitta. Den som inte kan hålla sig till i december kan redan idag köpa vinet via Systembolagets beställningssortiment (klicka här för att göra det). Vi firar med lite mer fransk yé-yé, Sylvie Vartans gamla pojkvän Johnny Hallyday den här gången samt, som en ren bonus, Claude Francois dansanta Belles belles belles, känd sedan tidigare på vinifierat.