Prowein 2015, andra vinmässor, Queen, Fairport Convention & Deep Purple

Publicerat 2015-03-19 av Lars Torstenson

Svara

Med fog kan man säga att det numer finns tre europeiska vinmässor som räknas och som står över alla andra. Det är Vinexpo i Bordeaux, VinItaly i Verona och Prowein i Düsseldorf. Samtliga tre har vuxit enormt de senaste 20 åren. Något generaliserande kan man säga att Vinexpo är stället där vinvärlden frotterar sig, Prowein där den gör affären och VinItaly platsen för den som har fokus på Italien. Tveklöst är Verona den trevligaste orten, följd av Bordeaux. Düsseldorf kommer in som god trea. Ingen dum stad alls, men den blir löjligt överbefolkad under mässan med påföljande köer till det mesta. Hur fungerar då de här mässorna? Enkelt uttryckt som alla andra mässor. Mängder av utställare i små eller stora montrar och med mer eller mindre bra produkter. Årets Prowein förlöpte i början av veckan och samlade över 50 000 besökare och närmare 6000 utställare. Den hugade kunde prova allt från mer välkända produkter till mer perifera inslag som vin från Azerbajdzjan (var helt okej utan att lysa). Nedan några bilder er utsände i de mästerligas mässornas merkantila irrgångar provade, plåtade och presenterade på Twitter under mässans gång.Queen. Fairport Convention. Deep Purple.

Vinmässutställare: en lathund & Händel

Publicerat 2015-03-17 av Lars Torstenson

Svara

1. Tänk på vad du äter dagen före samt under mässan. Vitlök och annat som läcker via porerna är absolut förbjudet men även efterstinkande företeelser som cigarrökning och curry bör undvikas.

2. Var noga med att borsta tänderna samt tugga tuggummi – glöm inte byta ut gummit med jämna mellanrum, vilka som högst får vara 60 minuter – eller sug på en zinktablett varannan timme.

3. Respektera besökarens bekvämlighetsyta. Kort sagt: håll avståndet. Och framförallt: glid inte upp i besökarens ansikte när du talar.

4. Håll det kort. Så intressanta är inte dina viner och framförallt inte du. Enda undantaget från den här regeln är då besökare som vill berätta om sin svampplockning i dina hemtrakter dyker upp (se gårdagens inlägg).

5. Berätta inte vad du tror att besökaren ska tycka att den hittar i vinet såvida inte personen ifråga tillhör kategorin som serverar sig själv (se gårdagens inlägg).

6. Undvik att undvika väntade personer i din närhet.

7. Om du snörvlar och hostar: stanna hemma.

8. Var torr om händerna.

9. Undvik rakvatten, parfym, wunderbaumar och annat.

Händel.

Möjlig mässmat med mersmakande Marie

Vinmässbesökare: en stilstudie, samt Alex Fox

Publicerat 2015-03-16 av Lars Torstenson

Den normale: uppträder full normalt innebärande att hen är korrekt och rent av kommer med kloka och/eller trevlig kommentarer, särskilt om den står öga mot öga med en producent som kanske rest långväga för att servera sitt vin till besökaren.

Den osäkre: tror att det bästa sättet att klara av den upplevt inte helt bekväma situationen är att se sur ut och vara allmänt gnällig. Drar sig inte för att tala om för producenten hur den borde göra istället med sina viner.

Den snikdrickande: en försvinnande liten skara som ändock finns, har ibland i sin ena hand en spottkopp med två avledande spottar, häckar alltid vid de dyraste vinerna och förefaller tro att producenten tycker det är okej att låta snikdrickaren hinka i sig rubbet på egen hand (IOGT-NTO, ingen fara, det finns inte en utställare som inte omedelbart identifierar de här gökarna och neutraliserar dem, kort sagt vill ingen, om inte annat, kasta pärlor för svinen).

Den narrative: håller evighetsmonologer för producenten om något synnerligen ointressant ämne – som när hen hittade Karl Johan-svamp i en glänta i samma landsända som producenten har sin vingård – samtidigt som alltfler besökare bildar kö bakom svammelsvampen och utställaren blir alltmer desperat i sin kamp mellan den uttråkades ofrivilliga sömnbehov och önskan att hälla spottkoppen över narratorn och den takt och ton som situationen ändå kräver.

Den kompletta idioten: går runt som om den äger tillställningen, har allmänt yviga rörelser och högt röstläge om den lyckas fånga någons uppmärksamhet (mer vana vinmässbesökare försöker undvika personen ifråga så gott det går, däremot kan en eller annan ur den osäkra skaran attraheras av den här buffeln (alltid en man)), drar sig inte för att gå runt och servera sig själv och känner sig lika hemma på fel sida om montern (IOGT-NTO, ingen fara, ingen släpper in idioten på fel sidan montern, det räcker så att säga med att idioten beter sig idiotiskt).

Alex Fox.

Förbud mot German Wings samt Alex Fox

Publicerat 2015-03-15 av Lars Torstenson

Den som bokar en flight via Lufthansas sajt utgår högst sannolikt från att det som allmänt gäller för Lufthansa och Staralliance också gäller för flighter bokade via Lufthansas egen sajt. Så är det inte. Lufthansa har nämligen ett hittepå-samarbete med ett bolag vid namn German Wings och till skillnad från Lufthansa och sajten som säljer resorna, samarbetar inte German Wings med övriga Staralliance – något den blåsta resenären upptäcker först på flygplatsen, i värsta fall efter att ha dumköat en kvart till SAS/Staralliance bara för att få information om att hen väntat förgäves ity German Wings har en egen, lång kö, längre bort. Om resenären nu ändå hinner till sitt plan kan den utgå från att detta är överfullt och att det kort sagt är trångt om stjärterummet medan hjärterummet är än mindre. Ett problem som då blir akut för den som inte fått sig en sittplats tilldelad vid incheckningen (se ovan) är var hen ska sitta. I bästa fall finns det ändå en tom stol, närmast toadörren, längst bak i planet, varmed resenären trots allt kan följa med på flygturen. Dock är det uppenbart att denna obehagliga Ryanair-copycat måste förbjudas, varför vinifierat kräver förbud mot German Wings, detta ostentativa konsumenthån och flygande förolämpning från Tyskland. Alex Fox.

Go West: amerikanska viner & Jimi Hendrix

Publicerat 2015-03-14 av Lars Torstenson

För den som inte är inne i den svenska vinsvängen är det omöjligt att uppfatta hur omfattande denna är. De svenska vinskribenterna har kort sagt ett större utbud än de klarar av även om de arbetar övertid. Provningar, producentmöten, winemaker’s dinnerar och annat avlöser varandra i en aldrig sinande ström. Skälet till detta är bland annat att många producenter satsar på att bearbeta marknaderna på plats och att importfirmorna å sin sida också måste ligga i. En viktig faktor är de evenemang som arrangeras av exportorgan och producent-sammanslutningar av olika slag, inte sällan i samarbete med landets ifråga ambassad. Igår, fredag, ordandes i Stockholm något som kallades Go West och föga överraskande för den som kan skilja väst från öst handlade det om viner från USA: Kalifornien, Oregon och Washington.

Enligt uppgift dök inte mindre än 700 vinintresserade svenskar upp och förgyllde utställarnas fredag med muntra tillrop, positiva kommentarer och intresserade frågor. I dessa tider då dollarn stärks i rasande takt varmed också jänkarvinerna blir allt dyrare är det viktigt för producenterna att få möta marknaden på det här viset och förklara varför det blir dyrare och kanske också visa nya årgångar och viner under utveckling och annat som kan öka uppmärksamheten för de här produkterna.

För de seriösa Zinfandel-producenterna var det också ett tillfälle att visa lite äkta vara och markera avståndet till de billiga skräp-zinfandlarna och inte minst de oäkta ful-zinfandlarna från Italien. Det förtjänar att än en gång påpekas att den som köper de där ”zinfandel”-vinerna runt eller under 100 kronor mycket väl kan göra det, men den bör vara medveten om vad för slags fulviner det handlar om: italiensk primitivo utstyrd i cowboydräkt och/eller druvor från högintensivt jordbruk som pimpats för att ha rätt färg, frukt och rondör. Tips på amerikanska viner med äkta druvuttryck och utan bimbokosmetika: Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 kr; Girard Chardonnay, nr 74963, 175 kr; Cartlidge & Browne Pinot Noir, nr 79245,119 kr; Chateau Montelena Chardonnay, nr 71649, 325 kr; Chateau Montelena Cabernet Sauvignon, nr 71926, 325 kr; Robert Sinskey Pinot Noir, nr 78814, 299 kr; Ponzi Pinot Noir, nr 71890, 299 kr; HFE, nr 70976, 199 kr; Hedges Limited Edition Malbec, nr 73061, 399 kr. Jimi Hendrix.

Bubbeltips fredag & Jethro Tull

Publicerat 2015-03-13 av Lars Torstenson

Champagne H Blin 2004, nr 77742, 379 kr. Bubbelälskaren som missar den här nykomlingen i Sverige skyller sig själv och riskerar grava framtida men när densamma inser sitt misstag. Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 135 kr. ”Det här kan jag använda istället för tandkräm på morgonen”, undslapp sig en tandläkare på vinmässan i Skövde ifjol. För att förstå detta vid första påseendet märkliga uttalande måste den förvetne ge sig till att prova Clotildes burgundiska stålbad. Det är tillåtet att bli hänförd. Jethro Tull.

Ästad Vingård mars 2015: läget & King Crimson

Publicerat 2015-03-12 av Lars Torstenson

Passade i samband med TWWD på Ästad Vingård på att stanna kvar en dag och sköta mitt uppdrag som konsulterande vinmakare där. Senast jag var där var strax före jul. Sedan dess har mycket hänt. Kort sagt börjar vinerna kännas färdiga, eller rättare sagt så färdiga de kan kännas vid den här tiden. Nu ska ”basvinet” dras över på butelj för andra jäsningen och en framtid som svenskt mousserande vin – skulle gärna skriva svenskt skumvin men det gör inte vinet rättvisa. Samtidigt ska olika ”batchar” vid sidan om huvudspåret tas om hand. Bland annat arbetar vi på en halvtorr, stilla variant som senare i år kanske kommer visas upp inom ramen för utvecklingsarbetet. Det ”riktiga” vinet, alltså det mousserande, ligger fortsatt långt fram i tiden – det tar tid att skapa bra bubbel. 21st Century Schizoid Man. In the wake of Poseidon. Asbury Park.

TWWD2015 & Garcia-Fons

Publicerat 2015-03-11 av Lars Torstenson

Svara

Som tidigare meddelats på denna blogg genomfördes i anslutning till Internationella Kvinnodagen den tredje och sista TWWD – ett arrangemang bakom vilket står den svenska importören Terrific Wines och som har till syfte att sprida kunskap inom området vin genom att ett knippe duktiga vinmakare får tillfälle att förkunna sitt evangelium. I likhet med tidigare år genomfördes det hela på hotell Sheraton i Stockholm och till skillnad från 2014 och 2013 reste därefter sällskapet vidare till Ästad Vingård i Tvååker – söder om Varberg för er som inte förmådde ta in geografilektionerna i skolan. Här fick vinmakarna tillfälle att studera svenskt vinmakeri och smaka på det svenska stålet i form syra och disciplinerad frukt.

Mer intressant för hallänningarna torde emellertid ha varit att de sex till Ästad medföljande vinmakarna höll varsitt initierat föredrag under tisdagseftermiddagen, alltså igår, varefter en sexrätters ”winemaker’s dinner” med matchande viner och käcka vinpresentationer följde. På plats var Marie Menger-Krug, Sarah Goedhart, Clotilde Davenne, Giulia Negri, Francoise Feuillat-Juillot och Dorli Muhr.

Mest intressant för er utsände bland de vinmakande föredragshållarnas lustfyllda vardag var den aningen känslosamma upptäckten att den med ek så oerhört väl arbetande Montagny-drottningen Françoise Feuillat-Juillot är nära släktning till den i början av meningen nämnde utsändes absoluta favoritlärare inom önologins och vitikulturens diffusa världar, nämligen legendaren Professor François Feuillat – mannen som, tålmodigt och med viss upprepning, till och med förmådde förklara ekens under för en grön spoling från Sverige. Man kan bli på lipen för mindre… Renaud Garcia-Fons.

Läget Lubo Jivankin Wines, Neli Andreeva & Renaud Garcia-Fons

Publicerat 2015-03-10 av Lars Torstenson

Samtidigt som jag besökte min uppdragsgivare Abdyika avlade jag visit hos min andra, bulgariska kund, Lubo Jivankin Wines. Det här är ett något större företag med tre vingårdar i olika regioner i Bulgarien. Druvorna jag arbetar med kommer i huvudsak från Strimona Valley, nere i landets sydvästra hörn, nära Sandanski, Melnik och den grekiska gränsen.

Medan Abdyika är och varit en mycket kvalitetsmedveten producent sedan gården startade för ungefär ett decennium sedan har Lubo Jivankin haft fokus på högre uttag och att sälja sina druvor. Nu har företaget ändrat strategi och satsar på egenbuteljerat vin och kvalitet. Dessvärre blev skörden 2014 inget vidare. Det oerhört komplicerade växtåret ställde till det för alla som inte var väl förberedda med lågt uttag och rejäl gallring. Någon kanske tänker att det där kan man väl göra när som helst men så enkelt är det inte. Balans i vingården och kontrollerat skördeuttag tar tid att nå och börjar med en klok och återhållen gödning, som framförallt inte omfattar några större mängder kväve. Det är också viktigt att jorden är i balans och mår bra och det gäller också den biologiska mångfalden i vingårdens mezzo- och mikroklimat.

Druvorna från Jivankin var med andra ord inte av allra bäst kvalitet. Däremot var de rena och friska sedan en rejäl gallring gjorts i samband med skörden. Att druvorna ändå var korrekta har gett oss möjlighet att göra lite provjäsningar och att testa av fat-typer inför framtiden. Det är naivt att förvänta sig några storverk från Lubo Jivankin Wines (varumärkena Strimona och Lubo Jivankin) från årgången 2014 och några premiumviner kommer inte att göras. Däremot kommer framemot sommaren några hyggliga vardagsviner släppas i Bulgarien.

Intressant och spännande med Lubo Jivankins projekt är de druvor han planterat. Till dessa hör Bulgariens första Grenache, som växer sida vid sida med andra Rhône-druvor och spännande godingar som Cabernet franc. Vi känner oss för lite med Grenache i år och ser fram emot att skapa ett premiumvin på de druvorna i samband med skörden 2015. Både uppmuntrande och sorgligt är att vi fått till en bra, lätt och läcker Cabernet franc som aldrig kommer att får se marknadens ljus, i alla fall inte som ett Strimona eller Lubo Jivankin. Det finns helt enkelt ingen marknad för den här typen av viner i Bulgarien. Kanske får vi en dag anledning att återkomma med en export-version. Neli Andreeva & Philip Kutevs kör. Samt grymmaste musikbonusen efter tips från HR: Renaud Garcia-Fons.

Viktigt välja rätt rosé i mars

Publicerat 2015-03-09 av Lars Torstenson

Svara

Mars, och i förekommande fall april och maj, är månaden/erna då man säljer ut de roséviner som blev över från förra året. Normalt vill alla ha nya årgången på banan så snart som möjligt, men det låter sig inte alltid göras. Det gamla måste bort först. För dig som konsument gäller det då att veta hur du ska välja för att inte förlora fräschör och frukt och köpa på dig Svarte Petter istället för ett gott vin. Som tur är finns vinifierat där för att hjälpa till. Framförallt ska du undvika de roséviner som är två år gamla och bland ettåringarna måste du satsa på vinerna som har med sig ett mått av lagrings- och i bästa fall utvecklingspotential från vinkällaren. Det sistnämnda innebär att alla roséer med lite vek struktur och tunt fruktuttryck befinner sig i farozonen. Det behöver inte vara så att de är trötta, men risken är överhängande. Säkrare kort är mer matorienterade viner med kraft och pondus. Det kan vara en cabernet-baserad rosé från Bordeaux och ändå hellre en Tavel. vinifierat tipsar er som vill ha ett pålitligt rosévin i mars och april om ”LL Tavel” eller Les Lauzeraies Tavel, nr 2714, 109 kr. Bra ifjol, ändå bättre i år då frukten lagt sig något. PS tänk också på att den nya årgången, i det här fallet 2014, av seriösa producenter (på norra halvklotet) buteljeras först i februari, vilket innebär att vinet inte är fullt ut i form förrän fram i maj.