Mina viner i Sverige & George Harrison

Publicerat 2013-07-06 av Lars Torstenson

Då och då frågar en och annan vilka av ”mina” viner som finns att köpa i Sverige. Inte särskilt många. De vinmakaruppdrag jag för tillfället har är förlagda till Pezenas-Languedoc, Minervois, Rioja, Red Mountain, Varberg och, senaste tillskottet vad det verkar, Lazio. Uppdrag jag haft de senaste åren men nu avslutat har bland annat varit förlagda till Provence, Krim, Assenovgrad, Mendoza och Struma Valley. Tydligen är en del viner från uppdraget hos Hedges, Red Mountain, Washington State, på väg in i höst, men bortsett från de vinerna är de enda ”Lars-påverkade” produkterna att tillgå i Sverige följande: Tre årgångar Mazuelo de la Quinta Cruz, tre viner från Domaine de Brescou (dessvärre inga vita för tillfället, bör snart komma in igen) och ett knippe produkter från Château L’Arnaude, som såldes för en tid sedan varmed också mitt uppdrag där upphörde. Vid sidan om de här vinerna finns ett vin som jag blendat för den svenska marknaden, El Rey Old Vine Garnacha, en budget-Garnacha från norra Spanien som är bra mycket bättre än sitt larviga pris och det säger jag bara delvis därför att jag satt ihop vinet och därför att jag har ett intresse i företaget som importerar det till Sverige. Avslutningsvis finns också några viner från Leon Dormido-projektet i Rioja, ett projekt där jag ibland blendar vinet, understundom kommer med vinmakar-råd och då och då inte är inblandad alls. I övrigt kan jag inte komma på något ”Lars-vin” i Sverige just nu. Å andra sidan är jag i högsta grad inblandad i att leta producenter och viner för Terrific Wines så i den portföljen finns, förstås, massvis av godis som jag varit med och rotat fram. Vad det gäller de sistnämnda vinerna är grundidén med TW att arbeta med viner från 80 sek och uppåt och bara med viner och, inte minst, människor som både er man i importträsket och dennes kollega tillika TW:s VD och ende anställde tycker om och har kul med. Visst var det här ett ganska tradigt inlägg och jag får väl stå för det även om jag egentligen tycker att det är orsakat av alla strutnyfikna som kommer med förvetna frågor. George Harrison.

Ny vinklubbslåda på gång & Elliphant

Publicerat 2013-06-26 av Lars Torstenson

Dags för en ny låda från Terrific Wines Club. Ni som är medlemmar får ett erbjudande, typ, nästa vecka. Ni andra kan, för att få samma erbjudande, klicka in här och bli medlemmar – notera att ni inte förbinder er till något, däremot kommer ni varje år få fyra erbjudanden om en låda vin innehållande tre flaskor vardera av fyra viner. Som om inte det vore nog får

Frisk Albariño-fläkt från Galicien. Bra för din gom.

ni dessutom en liten presentation av varje vin och, inte minst, receptförslag, som, är bäst att tillägga, er utsände i vinklubbsdjungeln inte har något med att göra. I lådan som släpps nu i juli återfinner vi följande godsaker: Girard Old Vine Zinfandel (utmärkt rödtjut till grillaftonen, särskilt om du ger dig i kast med maffiga köttbitar), Perez Cruz Syrah (insmickrande chilenare som inte går över gränsen och slickar dina stövlar och därför kan bjudas in i de flesta sammanhang), Les Lauzeraies (säg vad ni vill men visst är det så här matrosé ska se ut och smaka (inget frågetecken för det är en retorisk fråga och kräver därför inget mer än en lång parantes), täcker upp allt som nyss nämnda Girard inte klarar av när grillen och dess ritualer och maträtter drabbar ditt hem, dessutom är den, i likhet med de övriga vinerna i lådan, god) och Paco y Lola (bara namnet, dessutom nästan checkerflaggad utstyrsel, friskt, fräscht, uppfriskande vitvin som fungerar i alla sammanhang och gommar där en frisk fläkt är välkommen). Elliphant.

Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne till Sverige & mer dansant yé-yé

Publicerat 2013-06-25 av Lars Torstenson

Systembolaget har bestämt sig för att köpa in av vinifierat så omhuldade Clotilde Davennes Crémant de Bourgogne. I december släpps den i det ordinarie sortimentet – exakt vad det innebär vågar sig vinifierat inte på att säga med tanke på att det nya sortimentssystemet träder i kraft i september, men gissningsvis kommer vinet att finnas i flertalet butiker. Som vinifierats HR:are vet utmärks alla Clotildes viner av stramhet, snygghet, disciplin och elegans. Crémant de Bourgogne utgör inget undantag och kanske kan den bli en efterlängtad utmanare i kategorin under champagne – och kanske också till billig, inte jättebra champagne – för alla som tycker om seriösa mousserande viner med 0 dosage, det vill säga utan tillsatt socker och därmed en tydlig, uppfriskande syra och en doft och smak som släpper loss ord som mineralitet, frisk, fräsch, stål, elegans och annat som andra än en stackars vinmakare är bättre på att hitta. Den som inte kan hålla sig till i december kan redan idag köpa vinet via Systembolagets beställningssortiment (klicka här för att göra det). Vi firar med lite mer fransk yé-yé, Sylvie Vartans gamla pojkvän Johnny Hallyday den här gången samt, som en ren bonus, Claude Francois dansanta Belles belles belles, känd sedan tidigare på vinifierat.

Midsommar: vintips

Publicerat 2013-06-15 av Lars Torstenson

Det strålar mot de ljusaste tider vi människor får uppleva här på jorden. Det tarvar lite vintips. Varför, är inte lätt att veta, men nu får det bli så, alltså vintips (merparten av vinerna måste beställas): vinifierat påminner om spännande Baltos från Bierzo, gjord på Mencia.-druvan (lufta gärna), 89 pix, fjolårets succé Leon Dormido är tillbaka i en upplaga om inalles 3000 pannor (samt ett par hundra magnum av förra årgången), 159 sekiner, nya årgången är alldeles utmärkt och ni som sprang benen av er förra året rekommenderas att göra det i år igen; på vitvinssidan flaggar vi för smakrika och spännande fransk-portugisen Pinto som kan bli din för i sammanhanget löjliga 109 kronor, från Montagny/Bourgogne kommer oerhört snygga ”Les Crêts” från Domaine Feuillat-Juillot, för 129 pengar får du en smak av den fina världen; på rosévinssidan täcker du upp det mesta med aperitif- och salladsvinet ”L’Annonciade” från Provence, moderiktigt ljust och i en elegant svarvad, traditionell Provence-panna, och det till den blygsamma kostnaden av 75 pistoler, avslutningsvis rosévinernas rosévin Les Lauzeraies Tavel, kort sagt ett smakrikt rosévin som föralldel fungerar som aperitif men kommer till sin rätt med en matbit och då talar vi allt från kyckling via fisksoppa till maträtter som vinifierat inte har en aning om hur de ska beskrivas eller vad de egentligen är men ja, typ påstortellini och sånt, 95 riksdaler.

Svenska bästsäljare – sockerutvärdering

Publicerat 2013-06-14 av Lars Torstenson

Nu är vi, sannolikt, komna till det sista inlägget om Sveriges mest sålda viner. Tidigare inlägg finns här, här och här. Idag rangordnar vi de populäraste vinerna efter sockermängd, så gott nu vinifierat faktakontrollerat rätt i den tidsbrist som, så klart, råder för den här insatsen för Folkhälsans bästa. vinifierat har i sin utvärdering utgått från de tio bäst säljande röda, vita respektive rosa boxarna och de tio bäst säljande röda, vita respektive rosa flaskorna. Här presenteras bara de allra sötaste godingarna bland de 60 vinerna. Vid sidan om nedanstående ska tilläggas, att flera av vinerna på topplistorna, faktiskt, håller en föredömlig sockernivå. Många ligger för all del mellan 5 och 8 g/l och flera av de röda toppvinerna på flaska balanserar runt 8 g/l, men en hel del håller sig snyggt och städat under 3 g/l. Ytterligare en sak att nämna är att producenten med hjälp av olika manipulationer kan öka upplevelsen av sötma, vilket gör att somliga viner känns sötare än de rent analytiskt är. Detta är en aspekt vinifierat inte hinner ta i beaktande här, även om det ibland, rent smakmässigt, är ganska lätt att känna av de här tricksen, liksom det ofta är lätt att avgöra om ett vin acidifierats, tillsats syra, eller inte. Några av vinerna som hamnar högst i sockertoppen är vita och halvtorra, de ska alltså innehålla mycket socker, övriga viner är nog vanligtvis halvtorra eller i vart fall inte helt torra trots att de rent allmänt går som torra och, tämligen säkert, såväl avsändare som, framförallt, konsumenten vill betrakta dem som torra och rumsrena. Här är listan: Ecologica Berlina (42 g/l, vit flaska, Giertz), Tre Apor (34 g/l, vit box, Enjoy), Black Tower (34 g/l, vit flaska, Hermansson), Lord Zinclair (25 g/l, rosé flaska, Enjoy), Chapel Hill Rhine Riesling Sauvignon Blanc (20 g/l, vit box, Henkell), Chill Out Shiraz Rosé (15 g/l, rosé box, Altia), Mateus Rosé (14 g/l, rosé flaska, Erdington), Selvarossa Salice Salentino (13 g/l, röd flaska, Enjoy), ZomeZin Zinfandel (rosé box, 12 g/l, Prime Wine) och på delad tiondeplats Mauro Primitivo (11 g/l, röd flaska, Oenofors) och Perlerose (11 g/l, rosé flaska, Pernod Ricard).

Chateau Montelena & musik från 73 & ”76”

Publicerat 2013-06-04 av Lars Torstenson

När jag var en liten palt i vinvärlden, alltså på 1980-talet, var Chateau Montelena hot stuff (coolspråk för heta saker på den tiden), något som täppte till käften på tidigare generationers självutnämnda eller, i förekommande fall, genom kunnande tillblivna vinciceroner och som gav oss nybörjare luft i vår allmänna frustration över att vara de nollor

Foto: Lato

vi faktiskt var, ni vet så där som Sydafrika och Australien var nybörjarnas halmstrån på 90- och tidiga 00-talet och naturvin och Beaujolais blivit vår samtids syre för många av dem som vill få en plats på arenan. Grejen var inte alls att Montelenas Chardonnay från 1973 vunnit den där Paris Judgement 1976 och därmed blivit något alla som egentligen inte känner skillnad på bra och dåligt kunde relatera till som något rumsrent eller rent av högkvalitativt och definitivt inget man såg över axeln. Nej, saken var den, att Montelena verkligen stod upp galet bra i alla blindprovningar: snyggt, elegant, välgjort och, ofta, bättre än kusinerna från Europa. Undertecknad tillhörde nu, om sanningen ska fram, aldrig de som hysteriskt sprang efter ”Nya Världen”, har alldeles för låg självkritik och, månne problematiskt nog, alltför liten vilja till sociala belöningar för att kräva syre i samtiden, men imponerades av Chateau Montelena det gjorde han. Inte minst Chardonnay-vinet som stod upprätt även efter ett tiotal år i vinkällaren – något inte helt förväntat, kommen till slutet av er tidsresenärs nybörjardecennium 80-talet. Har sedan till och från haft koll på Montelena genom åren. Undrat, och beklagat, att vi så sällan eller aldrig stöter på de heta sakerna i Sverige. En, för HR:en välbekant, koppling till en svensk importfirma fick mig att uppsöka kultproducenten för några år sedan och påbörja en lång, sliskig och slug kampanj för att lura till det svenska folket åtminstone ett par lådor av godsakerna från Calistoga, norra Napa. Och nu, Kära HR:are, har det blivit verklighet. Vi ska inte gå in på alla de viner er oförtrutlige tvingats prova och alla de lismande leenden han fått ge alla i sin väg där på Chateau Montelena, låt oss istället glädjas, för nu är de här, vinerna från Chateau Montelena: Chardonnay, Cabernet Sauvignon och Estate Cabernet Sauvignon. Som en liten korkad hyllning till Montelena och Paris Judgement lyssnar vi nu på er cicerons musik från 1973 (här) och 1976 då han lyssnade på väldigt mycket musik från 1975 (här och här).

Godello, L’Annonciade & Beach Boys

Publicerat 2013-05-25 av Lars Torstenson

Trogna HR:are har sedan länge koll på Dominio de Tares Godello och vinifierat har lovat att berätta när en ny årgång släpps i Sverige. Nu. (årgången på SB-sidan är ej korrekt, men vinet ska finnas) Och det gäller att skynda på för det som hänt de senaste ett och halvt åren är att det här vinet blivit om inte kult så i vart fall väldigt i ropet och plötsligt säljer producenten rubbet redan innan det buteljeras. Ett annat vin som varit slut ett tag är i vår nya Provence-klassikern L’Annonciade. Finns nu åter i lager. vinifierat påminner också om nyliga tips om grillviner, roséviner samt vinklubbslåda, som fortsatt finns att tillgå och skulle vinifierat ta miste där så påstås en ny låda vara på gång i juni. Beach Boys gör som jag och surfar USA.

Obscena & sexistiska etiketter, kändisviner, förbud, Davenne & rosé

Publicerat 2013-04-11 av Lars Torstenson

vinifierat vill gärna dela med sig av den här sammanfattning av det föredrag Clotilde Davenne höll i Stockholm i mars i samband med Women’s Winemaker Day. Och så till det som fick flera av er att alls börja läsa: de obscena och sexistiska etiketterna. Under veckan har, på Twitter och

Kommer bli rikligt belönad av Bacchus?

annorstädes, debatterats kring Systembolagets hantering av etikettfrågan, alltså vad som går an och vad som inte går an. I något fall har en soldat från 1790-talet fått se sin gamla musköt utbytt mot en pinne, i ett annat fall har en knappt synlig värja försvunnit ur en musketörs hand och i ett tredje fall har en yppig dam lyfts från en lustfylld etikett. Samtidigt godkänner SB, till exempel, en kerub med en misstänkt penisliknande säkerhetsnål (!) stickande upp ur den blöja (?) penisnålen är tänkt att hålla ihop, om den nu ska vara en säkerhetsnål och inte en blott en upphetsad uppstickare vill säga. Ett annat exempel på en godkänd och diskuterad etikett är ett bombmotiv – alltså med en sådan där klotrund och stubinförsedd bomb som brukade förekomma i X & Y och Kalle Anka & Co. Ett tredje exempel är alla de undermåliga kändisviner som får säljas med undermåliga – man måste utgå att den ”kändis” som lånar sig till ett vin är i desperat behov av både uppmärksamhet och pengar, vilket i sin tur torde bero på tillkortakommanden i karriären – kändisars namn. Om allt detta tycker vinifierat följande: Må Bacchus och marknaden, inte Systembolaget, straffa alla som arbetar med sexistiska eller på annat vis undermåliga eller kontroversiella etiketter. Må Bacchus, Stim, Kulturdepartementet och Systembolaget, eller vem som nu har mandat att göra det, snarast förbjuda kändisviner. Må Bacchus och konsumenten rikliga belöna Clotilde Davenne för hennes fantastiska viner. Må, slutligen, Bacchus och SMHI skänka svenskarna en vår så de kan hinka oförsvarligt stora mängder rosévin. Avslutningsvis lite blod, socker, sex, magi.

Björkvinet SAV – ett långtidstest

Publicerat 2013-04-03 av Lars Torstenson

Har, sedan i början av november förra året, haft fyra flaskor SAV stående, halvfulla och utan kork, på den provencalska terrassen. Två av pavorna innehåller årgången 2008, två 2009. Inget av vinerna var en höjdare då, i november, men som vinifierats hängruntare vet, pågår ett intensivt

Björk

utvecklingsarbete där i Östersundstrakten och vi kommer förhoppningsvis få se lite snyggare och mer intressanta versioner allteftersom. Hur var nu då de här öppnade buteljerna, hälsovådligt skräp eller? undrar nu de mest vakna av er som förstått, att själva grejen med det här inlägget är hur pass äckligt ett björkvin blir efter att ha utsatts för syre under cirka fem månader. Till min besvikelse var samtliga flaskor inte odrickbara på något vis. Två av dem, en av varje årgång, både doftade och smakade björkvin (!) och hade, under förutsättning att du tycker om just det, en riktigt fin eftersmak av detsamma. En flaska uppvisade tydlig oxidation och ett trubbigt och onödigt äppleskruttbeteende, en hade passat på att utveckla etylacetat så till den milda grad att det hade varit svårt att förmå sig att bjuda ens de mest ovälkomna gästerna på det. Slutsatsen av försöket är, att SAV håller sig förbaskat väl även i öppnad form; förvisso var så gott som all mousse borta och förvisso var inte vinerna några höjdare från början, men det här är positivt i skenet av de kvalitetsframsteg som görs i kommande årgångar. Björk med sockersött sällskap.

Långfredagslånglunchsvinfrossa & Reeperbahn

Publicerat 2013-03-31 av Lars Torstenson

Långfredag och traditionsenligt gick säkringen på Vinvännen Göran i Cannes som fick för sig satt kasta en kaskad av unika viner på oss inte särskilt nödbedda och just denna dag synnerliga goda vänner. För att göra en lång historia kort inledde token med ett par Louise 2000 på magnum (medan Pommery inte alltid får världen att stanna är Louise aldrig en besvikelse och den här inte helt självklara årgången i Champagne har man än en gång lyckats med att få till en fräsch och god vara, mycket gott), varpå ett urval vita viner följde och för att ingen ska gå miste om den smälek ni som inte var med måste känna har vinifierat lagt två strån i kors för att få med allt: Baron de L 2008 magnum (fantastiskt bra, Sauvignon blanc i sin prydo), Meursault (Drouhin) 1999 (kork), Clos des Mouches (Drouhin) 1997 (fin fransk ek fortsatt på näsan, bra frukt, syran på sin plats, bra), Corton-Charlemagne GC 1993 (först lite väl thiolig för en vinmakares smak, sedan väldigt smörig och snygg, bra och med tiden utmärkt), Pic 1er 1990 (brukar vara lite ojämna, den här flaskan utmärkt, mogen, fortsatt läcker syra (trots året)), Bienvenues Batard-Montrachet (Remoissenet) 1986 (mogen, gammelsötma, mycket bra, läcker). Efter vitviner följde så ett knippe rödtjut: La Chapelle (Jaboulet) 2005 (lysande Syrah och Hermitage, mycket bra), Clos Dière 2003 (på karaff ett par timmar före servering, likväl fortsatt tokung, dock tveklöst en Clos Dière och koncentrerad Provence-syrah, god om jag får tycka så och Herregud! vem skulle hindra mig från det?), La Chapelle magnum 1999 (lite gammelkork dessvärre, annars mycket bra och fortsatt ytterst vital (såklart)), Pommard ”Les Vignots” (Leroy) 1991 (mogen PN, mycket Pommard, bra, på gränsen men mycket bra nu), Chambolle-Musigny (Leroy) 1986 (mycket ljus, mogen, väl mogen), Beaune 1er Cru (Leroy) 1972 (mycket ljus, mogen, på gränsen, men okej för den som tycker om gammalt rödtjut). Och allra bäst var som alltid den avslutande gröna Chartreuse V.E.P., som i år även användes i syfte att än en gång bevisa att sötman i den ädla drycken sitter som en smäck till ett Gillardeau-ostron. Reeperbahn.