Klassrecept på nyårsdessert!

Publicerat 2015-12-30 av Lars Torstenson

Det vi understundom fortsatt tror är en urskiljbar siluett i en fjärran horisont är året 2016 och om vi inte passar oss är det över oss utan att vi hunnit äta en förstklassig nyårsdessert. Därför har er utsände i TV-kockarnas kokande eter tagit på sig att skapa ett recept på en Nyårsdessert med som synes stort N och som passar alla! Voilà: Pudding au chocolat à la Grand Marnier truffé, servie avec sa chantilly.Ingredienser:

Mjölk

Chokladpuddingspulver

Gör så här:

Gå till din livsmedelsaffär. Köp den mängd chokladpuddingspaket du behöver för det antal desserter du ska göra – tänk på att ett paket för fyra brukar vara lagom för en person. Passa på att köpa lite blandade skogsbär, som blåbär och hallon (undvik rårörda lingon och andra krösamosvarianter), samt godis av geléartad typ, som Haribos nappar och geléråttor. Innan du lämnar affären ska du också införskaffa rätt mängd sprayflaskor med sprutgrädde. Gå vidare till ditt systembolag. Köp en flaska Grand Marnier. Gå hem. Glöm inte att ta de inköpta varorna med dig.

Väl hemma, tag fram en karott och en visp. Följ instruktionerna på chokladpuddingspulverpaketen. När chokladpuddingen är färdigvispad i karotten och innan den stelnat, tillsätt lagom mängd Grand Marnier till de vuxnas desserter (lagom mängd? smaka av! och kom inte med fler korkade frågor!). När spriten är tillsatt, häll röran i för ändamålet avsedda desserthållare. När du gjort detta är det bråttom! Nu ska du tryffera puddingen innan den stelnar helt och hållet. Det här är också momentet då du anpassar desserten efter gästen: skogsbären läggs i pudding avsedd för frisksportare, kruskaknuttar och skogsmullar; godiset läggs i barnens och de sanna finsmakarnas pudding; inget läggs i tråkmånsarnas lugubra puddingar. Nu är det nästan färdigt och dags för kronan på verket: grädden, eller chantillyen som vi TV-kockar och slotts-stjärnor säger. Tag fram de inköpta sprayflaskorna med sprutgrädde och spruta ut rätt mängd grädde ovanpå varje enskild pudding. Klart att servera till gästerna som kommer undra om de möjligen hamnat på Nobel-middagen och var TV-kamerorna är: om eller snarare när detta inträffar ska du le klädsamt och med uppriktig blygsamhet säga något i stil med ”tacka inte mig, tacka Lars Torstenson”.

Musik.

Recept: vegetariska köttbullar

Publicerat 2015-12-25 av Lars Torstenson

Det finns en motsättning i namnet ”vegetariska köttbullar”, icke desto mindre förty är detta en accepterad paradox i de fina kökens rostfria environger. Detta stod klart för er utsände uttolkare av de hemliga, svårbemästrade och paradoxala receptens hieroglyfer då denne stod öga mot bulle med en julfirande vegetarians köttbullar, eller, vilket snart, som den vakne HR:en redan förstått, skulle visa sig, vegetariska köttbullar. Då vi tar vårt uppdrag som uttolkare på fullaste allvar högg vi självklart snarast in på vegetarianens köttlösa bullar och jo, smaken låg nära köttköttbullens, något torrare dock, krävde mycket sås, men med sås, lingon och potatis blev det ungefär som köttköttbullar med sås och potatis. Nedan har ni receptet ni som vill testa. Receptet som självklart är mitt eget är stulet från en vegetarian som heter Anna som i sin tur säkert stulet det från någon. Dock kan ni utgå från att receptet nedan är ändrat intill oigenkännlighet*.

Dock, först: vad dricker man då till dessa vegobullar? Vi provade ett antal viner och kom fram till att vegobullen är mer mångfacetterad som vinackompanjemang än den klassiska köttköttbullen. Kanske fungerade det smakrika rosévinet Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 109 sek, bäst, men även ett vitvin som Montagny 1er Cru ”Les Coères”, nr 2812, 169 sek satt som en smäck, särskilt om man var sparsam med lingonen, som, handen på hjärtat, inte riktigt passande som hand i handske till rosévinet heller. På rödvinssidan klarade Rioja Bordón Reserva, nr 2726, 95 sek, biffen, eller snarare, bullen. Sist men inte minst fungerade även julmust och Ålborgs Juleakvavit utmärkt till vegobullen.

Bilden ovan visar en glad och nöjd vegetarian i full färd med att äta vegetariska köttbullar så det står härliga till.

*Om någon känner igen det beror det på att det ändrats så det av en tillfällighet kommit att likna något annat så någon royalty kommer lik förbannat inte utgå.

Köttlösa köttbullar

300 g quorn eller sojafärs

1,5 dl ströbröd

1 gul lök

2 ägg

1,5 dl vispgrädde

1,5 msk grönsaksfond

1 msk kinesisk soja 9 kryddpepparkorn

1 msk potatismjöl

Salt och svartpeppar

Smör

Finhacka löken och stek den på medelhög värme (vet väl alla vad det är, eller?) i en stor klick smör (mitt tips är att smörklicken ska ligga i en stekpanna, men vad vet jag?) tills den blir mjuk och genomskinlig (löken alltså, är mitt tips, inte smörklicken). Lägg i färsen och kryddpepparn och stek några minuter till. Blanda grädde, fond och soja i en skål och slå över färsen. Låt vätskan koka in i några minuter (nej, du har rätt, vätskan kan inte koka in i tid, det som avses är att vätskan ska koka in i färsen så att säga, även om den, vätskan, nog till del dunstar) tills färsen blandats rejält (okej, fattar inget här men gissniningsvis är det inget att bry sig om) och fått en fin, inte för blöt konsistens (utan att sitta fast i botten som svarta kolbitar, får man förmoda). Grädden gör att färsen lättare bränner vid så var lite försiktig (aha! där kom det, vi som är proffs hade redan koll).

Blanda ägg och ströbröd i en skål bredvid. Låt dra någon minut och tillsätt därefter färsen i brödblandningen. Blanda ordentligt så all brödmix blandas (tjôta) ut och inga klumpar finns kvar. Smaka av med salt och peppar och se till att konsistensen på smeten är fast utan att bli torr genom att ha i mer ströbröd och/eller grädde eller vatten. Forma till små bullar som du steker först på ganska hög värme och därefter ganska länge på medelhög värme i mycket smör (notera m-y-c-k-e-t smör, detta är den springande punkten för den som vill få till lyckade vegobullar ity utan smörets fuktiga inverkan blir bullen torr som en ljusbågsugn).

Mari Boine!

Sno recept, skriv en kokbok!

Publicerat 2015-11-13 av Lars Torstenson

Efter att i en rasande fart ha rusat från klarhet till klarhet har er utsände i den ångande heta köksdjungeln kommit fram till att högst densamme nu ska skriva en kokbok! Hur går det till? undrar enstaka ovetande i den härliga och efter förkovran allt annat än småsuktande snarare gallskrikande skaran av HR:are. Lätt som en plätt! säger er utsände i de färdigskrivna böckernas omskrivna värld fylld av bibliotekarier, läsare, litteraturprofessorer, Barna Hedenhös, reoler, kritiker och annat som hör den världen till: man snor helt enkelt någon annans recept!Tänk efter själva. Hur ska någon kunna bevisa att ett visst recept tillhör hen? Hur ska hen ens kunna använda ordet ”tillhör”? Om den förslagne kokboksförfattaren dessutom ändrar namnet lite eller kanske flyttar ett kommatecken eller gör receptet för fyra istället för två, ja, då ”tillhör” rimligtvis receptet den kluriga och kreativa kopiekattsindividen. För att ge HR:en ett litet hum om hur det kan komma se ut presenterar här er egen snart nyblivna kokboksförfattare ett utdrag ur det kommande litterära verket, som självfallet kommer vara med i bokförlagens eget VM, World Gourmand Cookbook Award (enligt förlaget ligger just den här boken bra till eftersom bilderna kommer vara så fina och därför att förlaget redan bedrivit fokuserad lobbying):

HALSTRAD GÖS MED RÖDBETOR, BRYNT SMÖR OCH KAPRIS (4 port)

Jaha, hur svårt kan det här vara då? Inte alls, om ni frågar mig. Skulle förvisso aldrig komma på idén att tillreda receptet men hur svårt kan det vara? I boken jag snodde receptet från sägs, om jag fått översättningen rätt, att det här är en enkel – se där! – och mycket god rätt där sältan och syran från kaprisen och sötman från rödbetorna och det brynta smöret – vad är det ? nåja det vet förhoppningsvis ni som ska följa receptet, arma stackare – passar väl till den delikata gösen. Perfekt sommarlunch men fungerar året runt när du är sugen på något gott men inte alltför tungt – och ett vitvin därtill! (Har även snott det där sista, låter bra, eller hur? vintips nedan f ö). Nog av, receptet för er som inte har något liv:

Halstrad gös med rödbetor, brynt smör och kapris (4 port)

Gösfilé

600 g gösfilé (fjällade)

3 medelstora rödbetor

1 rödlök

0,5 dl kapris

75 g smör

2 msk finhackad dill

salt och peppar

Tillredning

1. Skär gösfiléerna i portionsbitar.

2. Koka rödbetorna och finhacka rödlöken

3. Bryn smöret i en kastrull. Det ska få en gyllenbrun färg men var försiktig så det inte bränner vid.

4. Lägg ner rödlök, kapris och rödbetor i det brynta smöret och låt svalna något utan att bli kallt. Smaka av med salt och peppar.

5. Stek gösen hastigt i smör i stekpanna. Låt helst skinnet sitta kvar.

6. Blanda ner dillen i kapris och rödbetsröran, lägg på röran på gösen och servera med kokt färskpotatis.

Klart! Sätt på lite musik och servera!

Vintips, som garanterat fungerar med rätten (enligt självaste Hustrun!):

Montagny Premier Cru ”Les Coères” 2013 (Feuillat-Juillot), nr 2812, 169 sek.Clotilde Davenne Chablis 2014, nr 6307, 159 sek.

PS Någon kanske undrar ”Men! Har inte du redan skrivit en prisbelönad kokbok?!”, eller ja, chansen att någon frågar är liten så jag säger så där ”någon kanske…” så jag får tillfälle att nämna att: Visst har jag det! Mama Lopez Catalanske Kogebog (eller Mama Lopez Katalanska Kokbok, som den kom att heta när den senare gavs ut i Sverige) och visst har den fått World Gourmand Cookbook Award så lite blasé är man ju. Vem som skrev recepten? Ja, inte jag i alla fall, men jag gjorde övrig text…

Matbloggspriset 2015

Publicerat 2015-10-26 av Lars Torstenson

Genom att Magnus Reuterdahl igår på Fejjan taggat er utsände i en post i ämnet varskoddes den sistnämnde om att vinifierat nominerats till Matbloggspriset 2015. Stolt som en tupp höjde redaktören rösten en aning och skrek till Hustrun: ”Ta mig tusan! Hoppet om mänskligheten är inte ute! De har upptäckt min Karboniserade Carbonara! Jag ska få Matbloggpriset! Äntligen! ”.Hustrun satt tyst ett tag och spelade en sådan där min i ansikten som hon och andra tar fram när de har att göra med småbarn, ”näämen det förstår du väl lille gubben att…” typ. Hon sa: ”Få se!”. Jag visade henne plattan med den taggade Fejjan-informationen och sa: ”Fattar du? Nu är det jag och Wretman, jag och Ducasse, jag och…”.

”Men Lars”, sa Hustrun, en aning syrligt om sanningen ska fram, ”det står här att vinifierat n-o-m-i-n-e-r-a-t-s, inte vunnit, och det är inte Matbloggspriset vi talar om utan något slags Dryckesbloggspris och det behöver man knappast kunna laga mat för att få…” . ”Äsch!”, avbröt jag, ”det är klart de hört talas om var morgondagens cuisine skapas! Det är inte på larviga restauranger med tokiga menyer och skäggiga kockar, det är här! I vårt kök, gumman! Jag är Ducasse Futurum och jag skapar La Cuisine Futura så det står härliga till och Kalle Svinclööfv ler i sin himmel! Och det är bara en tidsfråga innan jag får Fredspriset också för både judarna och muslimerna älskar mig och min mat för jag tar bort fläsket från Carbonaran! Ja, frågan är om inte grisarna också älskar mig för det och…”. ”Ja, men nu är det ett Dryckesbloggspris du nominerats till. N-o-m-i-n-e-r-a-t-s, det är samma sak som att inte vinna,” snoppade Hustrun, som ibland har en förmåga att väja för verkligheten, av.

Pain is so close to pleasure.

Châteauneuf-du-Pape & flankstek

Publicerat 2015-10-22 av Lars Torstenson

Okej, det ska med en gång erkännas: har ingen aning om vad flankstek är. Har i det längsta trott att folk säger plankstek. Dock har vanligtvis pålitliga källor försäkrat mig om att det verkligen finns något som heter flankstek och att det ska finnas att köpa i mer eller mindre vanliga matvaruaffärer. Under förutsättning att det stämmer och under förutsättning att vidhängda recept är autentiskt och väl fungerande säger ryktet att flankstek med sparrissalsa och krossad potatis är ett utmärkt ackompanjemang till en klassisk châteauneuf-du-pape och det tror jag det för alla grenache-dominerade viner som inte blivit alltför uppblåsta går till det mesta och är fantastiska allroundmatviner. Nåväl, allt talar för att flankstek existerar och att nedanstående recept är sanslöst gott. Helt säkert är att i Sverige nya Domaine de Nalys, nr 71813, 249 sek (beställningsvara), är en klassisk châteauneuf-du-pape, vilket innebär sjungande grenache-toner istället för 15,5 % och överdådig frukt som tråkar ut en på nolltid och går till inget. Således är detta ett slag för klassisk châteauneuf av bästa sort, och, föralldel, för den mystiska flanksteken. Recept på grillad flankstek med sparrissalsa och krossad potatis (4 port):

Flankstek
700 g flankstek (obs använd naturell inte förkryddade varianter)
salt och peppar
1. Tänd grillen
2. Putsa bort eventuella senor och hinnor från flanksteken.
3. Salta och peppra efter smak
Grilla 2-3 minuter på varje sida och låt vila en kort stund innan köttet skärs upp i smala strimlor

Sparrissalsa
1 avokado
50 gr sockerärtor
½ knippe sparris (gärna så späd som möjligt)
1 rödlök
½ gurka
2 msk citronsaft
1½ msk olivolja
1. Salt och svartpeppar
2. Dela, kärna och gröp ur avokadon
3. Finhacka alla grönsaker
4. Blanda med citronsaft och olivolja
5. Smaka av med salt och peppar.

Krossad potatis
16 små färskpotatisar alt små delikatesspotatisar
2 vitlöksklyftor
Timjan
Rosmarin
1 tsk dijonsenap
Saft från ½ citron
0,5 dl olivolja
2 msk finriven parmesan
Havsalt och svartpeppar från kvarn

1. Sätt ugnen på 200 grader
2. Sjud potatisen i en kastrull med välsaltat vatten tills de mjuknat (15-20 min)
3. Dra av timjansblad och finhacka rosmarin så det blir ca 1 msk av varje
4. Finhacka vitlök och blanda med örter, citronsaft och olivolja.
5. Lägg de kokta potatisarna i en ugnsfast form, ringla över lite olivolja och skaka om.
6. Tryck lätt på toppen av potatisarna tills de spricker
7. Fördela kryddblandningen i sprickorna och krydda med salt och peppar
8. Rosta potatisen i ugnen i ca 15 minuter. Ta ut och strö parmesanen över potatisarna och sätt tillbaka in i ugnen. Låt gå ytterligare 10-15 min tills osten smällt och potatisarna är gyllene och knapriga

PS Någon kanske invänder att man inte tänder grillen i oktober. Säg något mer jag inte har en aning om och inte vill veta något om. Vill minnas att vi som barn grillade korv i ugnen och i värsta fall går det väl att steka eller koka den där flanksteken. Eller halstra eller pochera kanske. Inget är omöjligt.

Musik!

Köksskolan: varning för vin & grönsakssoppa & Leevi & The Leavings

Publicerat 2015-07-28 av Lars Torstenson

Vi köksauktoriteter och Årets kock-ämnen har ett ansvar att ta i så måtto att vi måste lära er andra vad som går för sig och, framförallt, vad som inte går för sig när det kommer till det här med att tricksa i köket. Er utsände i de stjärnbeströdda köksenvirongerna vill därför varna för att det här med att hälla vin i maten inte alltid är den bästa lösningen. Härförleden testade den nyss nämnde att slå en deciliter finfint och väl kylt vitvin i en liter konstig grönsakssoppa från Knorr och inte nog med det: för att utöka testet för allas vårt bästa tillsatte den tappre testpiloten några sprut citronsaft och en obestämd mängd grädde. Mellan varje tillsats avsmakades soppan och det står utom allt tvivel att den blev allt sämre ju mer som tillsattes. Slutsatsen är glasklar och Köksskolan utfärdar härmed en varning för att hälla vin, grädde och citronsaft i Knorrs konstiga grönsakssoppa. För att alla ska förstå allvaret i detta kan vinifierat avslöja att den tappre testpiloten efter försöket tvingades hälla ut soppan som blivit så till den milda grad oätlig att den gav upphov till kväljningar hos den finkänsliga människa testpiloten i själ och hjärta och näsa och gom är. Vi avslutar med lite käck matlagningsmusik levererad av Leevi And The Leavings. (PS Bilden nedan ljuger, den där vita grejen finns inte med i tetrabriken från Knorr)

Köksskolan: Soppa på flera grönsaker

Publicerat 2015-07-26 av Lars Torstenson

Inför den senaste gräsänklingsperioden hade jag förberett mig extra noga; kollat på alla DVD:erna i Ernst-boxen, sett alla avsnitten av Grillmästarna inklusive bonusuppträdandena, som när finalisterna var med på som det där krysset med ”vad-kostar-en-femöres-kola-frågor” och den senaste icke-musiken på Gröna Lund, samt tränat med spisens rattar för att få in rätt snits och, framförallt, förstå skillnaden på rattarna till ugnen. Just det där med rattarna har med dagens lektion i Köksskolan att göra, en lektion som börjar nu:

Idag ska vi lära oss att tillreda en Knorr-soppa på flera grönsaker. Det första vi gör är att vi åker till affären och köper en tetrabrik med soppan, vi tar med den hem och gör oss redo att tillreda kartongens innehåll. Gör så här:

1. Sätt på en platta och ställ en gryta stor nog att rymma tetrabrikens innehåll men inte heller så mycket större på den plattan. OBS! Det gäller här att skruva på rätt ratt. Gör du inte det kommer en annan platta bli jättevarm och i förekommande fall röd och inget händer med plattan du ställt din gryta på och därmed inte heller med grytan. Varning: Rör ej den röda plattan, den kan brännas! När du satt på rätt platta går vi vidare.

2. Innan kastrullen hinner bli för varm, öppna tetrabriken och häll innehållet i grytan. Låt värma till dess soppan liksom börjar röra på sig, när den gör det måste du stå där och röra. Du får absolut inte gå iväg och telefonerna eller se på TV eller spela datorspel! Gör du det kan grytan överhettas och soppan bubbla ur grytan samtidigt som en annan del av den fastnar i grytans botten. Det var i alla fall precis vad som hände vid vårt första försök med soppan igår. Om det nyss nämnda inträffar är det lika bra att hälla ut soppan, skrubba kastrullen ren och göra ett nytt försök, detta ity soppan har en tendens att dofta och smaka en aning rökigt sedan den väl fått smak på att kleta sig fast i botten. Om det nyss nämnda inte inträffar gäller det att dra grytan av plattan alternativt skruva av rätt ratt omedelbart när soppan liksom börjar bubbla. Klart att servera! Garnera eventuellt med något grönt och hellre då med en kvist av någon slags ört som basilika än marsipan, som inte alls fungerar ihop med Knorrs soppa på flera grönsaker.

PS Bilden på Knorr-paketet ljuger. Det finns inget sådant där vitt i soppan. DS

Genesis.

Premiär för Gräsänklingskocken: Svamprisotto

Publicerat 2014-12-04 av Lars Torstenson

Efter framgångarna med Ägg & bacon hastar nu vinifierat vidare och lanserar sig som Gräsänklingens och Gräsänkans egen hjälpare i nöden: Gräsänklingskocken!

Att du är övergiven och inte begriper dig på NASA-inspirerade kokhällar och recept innebär inte att du behöver svälta i din ensamhet. Får du inte igång spisjäveln kan du alltid skaffa dig ett spritkök: bara häll i lite sprit eller annat brännbart ämne och tänd på. Lätt som en plätt, om kocken får säga så. Nog av. Låt oss komma vidare. För att tillreda en smaklig måltid med svamprisotto, gör så här:

1. Inhandla en påse Uncle Ben’s risotto på tre ostar och en Uncle Ben’s ris med parisersvampar (champignons de Paris). 2. Se till att ha hemmakockens hjälpare i nöden, Malaga eller Madeira, hemma. 3. Åk hem. 4. Förbered dig. 5. Läs på påsarna eller lita på Gräsänklingskocken. 6. Ställ en stekpanna på spritköket/kokplattan. 7. Starta plattan och ratta in den på hög värme. 8. Häll upp svamppåsen i pannan, tillsätt 10 ml vatten. 8. OBS! den här påsen luktar illa, som härsken hundmat, tillsätt därför Malaga till dess det luktar gott igen. 9. Vänta tills det bubblar och fräser. 10. Slå på risottopåsen. 11. Tillsätt 100 ml vatten. 12. Låt fräsa och bubbla några minuter. 13A. Hyvla ner lite parmesan. 13B. Skvätt på lite av Hundvaktens kvarglömda fulparmesan alternativt annan fulparmesan.14. OBS! mycket viktigt, när riset sitter fast i botten på stekpannan, avbryt genast genom att ta pannan från plattan. 15. Skyffla på en tallrik upp vad du anser är en lagom mängd av den delen av rätten som inte sitter sitter fast i pannan. 16. Garnera med en tomat eller gurka. 17. Klart att servera!

Bonustips: lite musik medan du tillreder maten är något Gräsänklingskocken uppmuntrar. Har du tillgång till en TV i köket kan du dessutom köra lite karaoke medan du pysslar. Cat Food.