Begynnande kultstatus för RSV i Sverige? & Arctic Monkeys

Publicerat 2013-12-09 av Lars Torstenson

Ända sedan vinerna häromåret lanserades i Sverige har Robert Sinskey Vineyards’ ”Marcien”, ”Cabernet Franc” och ”Abraxas” gång efter annan lyfts fram i sociala medier och, mindre ofta men ändå, i tryckta medier och allt detta på ett sätt som i väldigt stor utsträckning luktar mer kult än hajp. Nu senast är det Per-Olof Diderots Vinblogg som utsett ”Abraxas” till ”Årets vita vin” och häromdagen tweetade Helsingborgs Dagblads och Uppkorkats Magnus Ericsson ”pure awesomeness” och vinet som fick honom att jubla på detta vis var Sinskeys ”Cabernet Franc”. Ja, vad säger man? Jag drabbades på samma vis av det här vinet för några år sedan. Kort sagt fick Terrifickollegan och jag av en vinmakarkollega tipset att gå till One Market i San Fransisco och fråga efter chefsommelieren Melanie, som då fortfarande arbetade där, och be henne ta fram det allra bästa hon hade, och då helst något som vi inte redan kände till. Hon kom med Sinskeys ”Cabernet Franc”. Redan nästa dag var kontakt tagen och någon månad senare fanns vinet i Sverige. Vid sidan om det ljuvliga och inte helt för området förväntade ”Cabernet Franc” finns numer även den utmärkta Bordeaux-blenden ”Marcien” och det underfundiga, halvknäppa och personligt härliga ”Abraxas”, vars namn får var musik- afficionado att rysa av välbehag, också i Sverige. Och ändå, ändå är kanske pinot noir Sinskeys starkaste kort. Men, vi har inte tyckt lika bra om de vinerna. Bra, men inte briljanta som de tre nyss nämnda. Ända fram till häromåret, då en fatprovning fick oss att upphetsat stampa fötterna i golvet. Nu är de pinot-faten buteljerade och lika bra som de lovade att bli och ja, kort sagt kommer det pinot noir från Sinskey i Systembolagets beställningssortiment någon gång under våren 2014, förmodligen i mars. Vad så med Robert Sinskeys Vineyards? Har funnits längre än du tror, men inte gjort så mycket väsen av sig. Mer inriktade på att göra bra, ekologiska viner än att jobba hårt med marknadsföringen i ett område där marknadsföring är A och O för framgång och det är något vi vinälskare nu kan dra nytta av för hade RSV, som stället förkortas, varit mer ivriga marknadsförare hade vi sannolikt inte haft råd med de här vinerna idag. Själv gläds jag oerhört åt RSV:s framgångar i de sociala medierna i Sverige och över att allt fler sanna vinälskare börjar hitta till de här vinerna, därför att hela gänget på RSV, med Robert i spetsen, är oerhört sympatiska och dessutom fantastiskt bra på att göra vin.Vinerna, alla personliga, seriösa hantverk och… goda: Abraxas (Robert Sinskey Vineyards) 2008, nr 73814, 199 sek. Robert Sinskey Vineyards Cabernet Franc 2006, nr 73813, 275 sek. Marcien (Robert Sinskey Vineyards) 2005, nr73815, 350 sek. Arctic Monkeys (”.. collar popped like cantona…” fast egentligen är det nog ”… like antenna”).

Lite svensk vinhistoria: Demi, Tommy Lindström & Arctic Monkeys

Publicerat 2013-12-07 av Lars Torstenson

I mitten på 1980-talet fick AB Vin-& Spritcentralen, som då styrde vinutbudet i Sverige via sina monopol på produktion, import och distribution (Systembolaget hade monopol på detaljhandelsledet), den i tiden liggande men samtidigt också framsynta idén att satsa på lågalkoholvin. Visst, det fanns alkoholfria alternativ, det ena sämre än det andra. V&S ville skapa ett drickbart alternativ. Att helt utesluta arombäraren alkohol gick inte och att spä ut med vatten gav inte tillräckligt bra resultat. Ansvarig för det nya projektet i produktionsledet var skicklige Tommy Lindström, då beredningschef (möjligen var titeln produktionschef) i Stockholmsfabriken, belägen vid Marievik.

Tommy gick noggrant till väga och byggde upp en av samtidens mest avancerade avalkoholiseringsanläggningar, där alkoholen, aromerna och vattnet kunde separeras från varandra och sedan sättas ihop i önskade mängder. Första vinet hette Silberling och det lanserades för vinskribenterna i samband med en provning jag höll (1987?) i ett provningsrum som hette ”Vinum”, även det en avancerad anläggning i sin samtid. Ingen av de närvarande skribenterna, av vilka några är verksamma även idag, uppfattade att Silberling avvek från ett ”normalt” vin och de duktigaste placerade det, korrekt, i (Väst)Tyskland – provningen var blind på den här tiden och varje skribent fick i tur och ordning tala om ett vin, med andra ord var det ganska uppenbart för alla vem som kunde prova och vem som inte kunde – och nästan alla gjorde tummen upp, ja, flertalet ”fyndade” det till och med. En inte helt inkorrekt bedömning. Vinet var verkligen bra; rent, snyggt och med mycket doft och smak för den på grund av den låga alkoholen billiga pengen.

Nu blev inte Silberling den framgångshistoria som det lovade att bli den där kvällen i Vinum då alla tappade hakan och öste lovord över V&S, lågalkoholsatsningen och Silberling (Tommy glömdes nog bort dessvärre). Jodå, vinet tog bra fart i försäljningen. Det var bara det att några av flaskorna började efterjäsa vilket ledde till att de i värsta fall exploderade. Detta noterades som sig bör av de ansvariga på kvalitet/lab/produktion i Stockholmsfabriken, som ville dra tillbaka produkten. Den som hade hand om det på HK bestämde sig dock för att chansa. Så gick det som det gick. Produkten fick dras tillbaka och kom igen först senare (1989) som ”Demi”.

”Demi” var nu en betydligt större satsning. Fler produkter. Hård marknadsföring – det var stor skillnad på V&S och Systembolaget; medan SB bromsade överallt, gasade V&S så gott det gick, vilket väl mest tydligt märktes genom arbetet med Absolut Vodka, där man verkligen kunde tala om statsunderstött alkoholkapital ute för att erövra världen, låt vara att V&S inte behövde stöd från staten, snarare fick staten stöd från V&S.

Nu gick det inte alls som man tänkt sig med ”Demi”. Alla produkter var inte lika bra som Silberling, kanske gick det lite väl fort att ta fram nya produkter, helt klart var utstyrsel, namn och annat viktigt för en marknadsframgång inte på kornet. Kort sagt avsomnade snart projektet och glömdes bort.

Den sofistikerade avalkoholiseringsanläggningen då, vad hände med den? Jodå, den blev till sist lönsam för företaget den också. Den kom till användning när V&S gjorde om sin generiska produkt ”Glögg” till varumärket ”Blossa”, då företagets alla monopol försvann (1995) och det stod klart att fler glögg-produkter snart skulle finnas på marknaden. Med hjälp av avalkoholiseringsanläggningen kunde V&S ta fram en fullt drickbar ”alkoholfri” glögg och dels bredda försäljningen ut i matvarukedjorna, dels annonsera trots att det var förbjudet att göra reklam för alkoholhaltiga drycker. Vad Tommy Lindström anbelangar är han en av Vinsveriges bortglömda hjältar. Tror inte det rakt av är hans tekopp men här hedrar vi honom med lite Arctic Monkeys (och, bäst att tillägga, låtens titel har inget med vare sig Tommy eller det här inlägget att göra, det är bara en ny singelbaksida från slynglarna i AM).

Sveriges nästa MW: Louise Sydbeck & Jimmy Page

Publicerat 2013-12-05 av Lars Torstenson

Åt idag lunch med Louise Sydbeck. Nästa höst blir hon Sveriges tredje Master of Wine. Hon har redan klarat såväl blindprovningen som det teoretiska provet. Nu återstår bara uppsatsen. Den ska lämnas in till nästa sommar. Blir den godkänd får hon sin master i början av hösten. Louise kommer klara det. Hon ska skriva om UPR (Ultra Premium Rosé). Den trend som startades av Sacha Lichine & co när de tog över Château d’Esclans och bestämde sig för att göra världens dyraste rosévin och kränga det i Ryssland och USA via Lichines negociantfirma. Idag görs fler och fler dyra roséviner i Provence. Det de har gemensamt är lyxiga och ofta läckra förpackningar, tjusiga namn och en bra hittepå-story. Mer sällan är de häpnadsväckande bra. Château d’Esclans tillhör dem som verkligen anstränger sig. Inget fusk där inte. Låt vara att priserna på några av vinerna sprängt anständighetens gränser såvida du inte är rysk miljardär och tycker att dyrast är bäst. Andra producenter nöjer sig med att göra i stort sett samma vin som förut fast nu boostat med någon av de nya jäststammarna som fungerar på enkla muster. På så vis får de till en inäsanfallande mix av framförallt grapefrukt och lite tuttifrutti och passionsfrukt och, ibland, tropisk frukt. När Louises uppsats är klar hoppas jag den ges ut på något vis så vi alla kan läsa mer om det där. Louise, förresten, vem är hon? I Sverige har nog inte så många koll på henne. Hon kom till Frankrike redan på 90-talet, efter att ha studerat vinkyperi och arbetat på bland annat Grands Franska matsalen i Sverige. Här arbetade hon först med oss på Domaine Rabiega, som hovmästare och sommelier, därefter pluggade hon bland annat på vinuniversitetet i Suze la Rousse. Sedan många år driver hon nu en framgångsrik vinfirma som i första hand säljer exklusiva vinflaskor till Rivierans lyxjakter, men som också ägnar sig åt att utbilda jakternas personal och arrangera vinprovningar för båtarnas ägare och gäster. En inte bara trevlig utan också oerhört duktig och ödmjuk Bacchus tjänarinna – värd all sin framgång och inte minst att snart få sin eftertraktade MW. Dagens musik är en låt som alla hört, men få idag har koll på att den i stora delar arrangerats av och framförallt fått sitt sound av spårets gitarrist, Jimmy Page. Bonusspår: 1, 2, och med tanke på lyxjakterna ovan 3.

Beaujolais Nouveau & Jean-Louis Aubert

Publicerat 2013-12-03 av Lars Torstenson

Missade skam till sägandes att hinka Beaujolais Nouveau i torsdags – dagen då årets utgåva släpptes. Tredje torsdagen i november. Så har det varit sedan 1985. Före det lanserades vinet den 15:e november. Och, undrar kanske då någon, när började vinet säljas, är det inte en ganska ny företeelse? Tja, allt är relativt och Beaujolais Nouveaus

Diskbänksromantik

födelseår anses vara 1951. Däremot var det först på 1980-talet hajpen slog till. Under några år var det rent ut sagt crazy. I Sverige, vill jag minnas, hyrde restaurangen Fjäderholmarna in en pluton kustjägare som kom i landstigningsbåt och stormande upp på land med Nouveau-flaskorna i händerna istället för AK4 och annat mer skjutvänligt. I London ville man inte vara sämre och hyrde in helikoptrar som tävlade om att vara först till den brittiska huvudstaden med årets vin. Sedan dess har det lugnat ner sig. Dels finns det gränser för en hajp, dels har det kommit många kopior med den delvis korrekta, delvis smygkommersiella förklaringen att ”vi har alltid druckit årets skörd till skördefesten i våra trakter”. Ett tag trodde sådana som ville vara vinkonnässörer utan att vara det, att Beaujolais Nouveau var ett fint vin och gjorde därför en stor sak av det årliga släppet. Både i Sverige och utomlands bedömde mindre kunniga vinskribenter årets skörd genom att prova primörvinet från Beaujolais. Idag vet nog de flesta att vi talar om ett lätt, saftigt vin som ska hinkas utan större åthävor. Förr doftade och smakade det en hel del hallon och röda bär. Senare, efter 1985, fick vinerna ett mer tydligt inslag av skumbanan, orsakade av att någon började med den då nyframtagna jästen 71B, som sedan släppts i en massa ”pimör-”varianter. Nuförtiden har den mer naturliga hallon-stilen kommit tillbaka och delar scenen med skumbananerna. Det Beaujolais Nouveau jag i går hinkade, väl kylt, var en mycket tydligt version av skumbanansprimören och det var precis så saftigt och intetsägande som det här vinet ska vara. Vive le Beaujolais Nouveau! (Temps A Nouveau)

Vinets Dag 22 januari 2014

Publicerat 2013-12-01 av Lars Torstenson

Både i Sverige och på annat håll har människor med hjärtat på rätta stället och sunda tankar firat Vinet på vinodlar-helgonets, Sankt Vincent, dag den 22:a januari. Någon riktig fart på tillställningen har det dock inte blivit, i alla fall inte i Sverige. Därför bestämde sig Svenska Vinakademien 2012 för att ta tag i saken. Första försöket 2013 blev väl ingen jätteframgång, även om en del krogar som Grodan i Stockholm hade specialerbjudanden dagen och vinet till ära. Stärkt av motgången och efter att ha dragit de rätta slutsatserna kring varför Vinets Dag 2013 inte blev så lyckad, samlade Vinakademien ihop sig själv och bjöd in viktiga spelare som Munskänkarna, Sommeliergillet, Sommelierföreningen och Vinskribenterna till ränk- och plansmidande. Ett arbete som pågått sedan i våras och nu börjar det se riktigt lovande ut inför Vinets Dag 2014. Kort sagt kommer alla nyss nämnda att bjuda till för att göra dagen till just den manifestation för vinet, dess kulturhistoriska värde, både Då och Nu, och dess plats på det moderna matbordet, som alla vi vinälskare vill att den ska vara. Svenska Vinakademiens tillika DN Kulturs Maria Schottenius tycker att vi ska göra som på Litteraturens Dag, fast med vin, och ge någon en butelj vin och en ros den dagen. Merparten av landets Munskänks-sektioner kommer ordna provningar i syfte att dels sprida vinets evangelium, dels locka nya medlemmar. Många vinskribenter har lovat att de ställer upp och bidrar till provningar som arrangeras av Munskänkarna, restauranger eller andra. Sommeliererna kommer uppmana sina medlemmar att på ett eller annat vis fira Vinets Dag, kanske genom bra erbjudanden på glas. Och så vidare. Själv kommer jag att tillsammans med kollegan Miguel Merino hålla i ett litet workshop och en winemaker’s dinner på Ästad Gård utanför Varberg. Kanske kommer vi då också visa upp de sprillans nya, ännu ofärdiga vinerna från Ästad – det får nästa veckas provning avgöra: är inte vinet tillräckligt bra kommer ingen utomstående att få prova. Utgår från att ni alla kommer låta Vinet stå i fokus 22 januari 2014 – må Bacchus annars ta er. Musik!

Medierna, Kalla Fakta, retorik & argumentationsteknik

Publicerat 2013-11-30 av Lars Torstenson

Svara

Det finns en svensk vindebattör som har för vana att tillskriva andra en skum åsikt som hen sedan argumenterar mot. Typ. ”Nu förstår jag dig inte riktigt. Hur menar du? Menar du att alla i Riksdagen ska gå klädda som Kalle Anka? Hur tänker du då? Det kanske är en nyhet för dig men nakenhet upprör. Dessutom fryser den som går klädd som Kalle Anka på vintern.” Andra, som en känd alkoholhatare, hittar på. Typ. ”I Nepal, där det otroligt populära monopolet garanterar folkets hälsa och landets välgång, är det erkänt fantastiska utbudet långt från det oerhört populära och internationellt erkända svenska.” När jag hade lite mer tweet-utbyte med Kalla Faktas Per Hermanrud och bland annat fick tillfälle att tala om att i sak är vingrejen ett intressant uppslag, det är bara det att hans rep är svepande och dåligt underbyggt – vilket även Sveriges Radios Medierna tagit fasta på i dagens sändning, om än bara utifrån vinkeln ”alkoholen dödar långt innan pescticiderna hunnit verka”, som för övrigt bara är en liten del av alla fakta som utelämnades eller blev fel i Kalla Faktas program – tweetade han ”forskare misstänker alltså att det är just tillsatser/ pesticider som orsakar allergi/ök hos 100 tusentals svenskar”. Men så var det ju inte, inte ens enligt hans eget program. Och tur är väl det, för idag gjorde en av forskarna en rejäl pudel i Medierna. Han känner sig lurad av reporterteamet – som, så klart, spelat på mannens lätt pinsamma fåfänga; lova X att få vara med på TV, håll fram en mick och var tyst och hör snart X pladdra på – och vill inte alls kännas vid det som kom ut i TV-rutan. Dessutom: ingen sa väl någonsin att ”100 tusentals svenskar” misstänktes vara allergidrabbade på grund av företeelsen vin? Men det är här vi kommer tillbaka till ämnet billig och halvdan retorik och argumentationsteknik: ”100 tusentals”= ”jag har många med mig”, ”det är många som tycker som jag, fler än vad som tycker som du”, ”eller vadå, tycker du att folk ska bli sjuka?”. Känns alltid bra att stå med vinden i ryggen och ju tunnare is du står på desto mer medvind vill du ha

Odlat vin, dumheter & Dany Brillant

Publicerat 2013-11-28 av Lars Torstenson

Svara

När diverse nötter fick luft i media under Kalla Fakta-härvan i veckan hördes mer än en med självsäker min pladdra på om, typ, ”ekologiska och organiska viner” och, rent av, ”biologiska och organiska viner”. Det låter bra och om vi utgår från att ingen har koll blir det bra media. Fast nu är det nog så att personerna ifråga inte har en aning om vad de säger. De vill säga ekologiskt vin, alltså vin som odlas utan systemiska pesticider – framförallt fungicider (svamp), insekticider (gissa) och herbicider (ogräs) som tar sig in i rankan via bladens klyvöppningar (inte marken eller druvorna som också sagts otaliga gånger den senaste veckan) och så att säga verkar inifrån och därför kan lämna små rester i vinet – och handelsgödsel. Vidare måste den ekologiska odlaren i vinkällaren låta sig nöjas med ekologiska produkter innebärande, till exempel, att om du vill klara ett vin med äggvita, måste denna komma från ekologiska ägg. Ett vin bör sedan förvisso vara biologiskt och ha sitt ursprung i vinrankan samt organiskt såtillvida att det mesta levande i någon mening alltid handlar om organisk kemi. Teknisk vin, som också nämnts, görs så här (ja, du ska klicka på det understrukna ordet för att få mer information) . Det som oftast nämnts i negativ mening under veckan är industri- och skräpviner, som ingen tar på allvar och skyr som den pest de är. Undantaget, förstås, alla som tjänar pengar på de produkterna samt den oupplysta alternativt hänsynslösa konsumenten. Så här (klicka igen, tack) gör vi pop och häftiga popvideo i Frankrike.

Flavescence dorée

Publicerat 2013-11-27 av Lars Torstenson

Vet inte om ni sett att en fransk, biodynamisk odlare riskerar dömas till dryga böter och rent av fängelse därför att han vägrar applicera verkningsfulla växtskyddsmedel på ett fält som drabbats av sjukdomen Flavescence dorée, men har ni det undrar ni säkert varför i hela fridens namn det är på det viset. Svaret är mycket enkelt: du måste enligt lag ta hand om ett fält med Flavescence dorée, annars sprider sig sjukdomen snabbt till alla kringliggande fält och därifrån till… Det är extremt viktigt att alla i området behandlar mot sjukdomen samtidigt. Vägrar en person kvarstår problemet och alla övrigas arbete och investerade pengar är till ingen nytta. Vad kan då en biodynamisk odlare göra om den inte vill spruta? Det som man gjort i alla tider: dra upp sina stockar, elda upp dem med det snaraste och börja förbereda jorden för kommande omplantering.

Slutord Kalla Fakta, SLV, Naturvinsakademien & Kent

Publicerat 2013-11-26 av Lars Torstenson

Trodde vi var klara med Kalla Fakta, men gårdagens inslag i TV4 Nyhetsmorgon (kan tyvärr inte länka från utlandet, sök själv på TV4.se) med bland annat en företrädare för Naturvinsakademien säger annat. Till att börja med måste vi reda ut vad Naturvinsakademien är för något. Finns den överhuvudtaget? En snabbkoll på nätet ger vid handen att företeelsen inte existerar annat än som någon slags integrerad del i Expert Solutions Sweden AB i Växjö, även kallat Swiss-Ecu Sweden AB. Det är ett företag som bland annat ska ” bedriva administration av byteshandel via internet samt därmed förenlig verksamhet”. Okej, finns alltså inte som en fristående och oberoende verksamhet med allmänhetens bästa för ögonen, vilket man annars kan förledas tro. Likväl får en företrädare för denna icke-existerande företeelse komma till tals i TV som om han verkligen företrädde något viktigt, existerande. Lätt tveksam journalistik, även om det nu är bra TV. Vad så med den där listan som ältas hit och dit och får alla att gå i taket? Tja, vissa av produkterna är möjligen allergena men knappast giftiga och fortsatt är alkohol det farligaste i vinet. Dessutom finns det inga jäststammar som ger jordgubbssmak och så vidare. Däremot finns det jäst som kan hjälpa de aromerna på traven, men de jästtyperna fungerar bara på must som saknar rätt koncentration, det vill säga vin som görs för konsumenten som handlar skräpviner. Och det är just det som är grejen: problemet är, egentligen, inte skräpvinerna i sig eller hur de görs utan att någon köper dem. Ytterst bör alltså ett reportage göras om Svenssons vinval. Ungefär som Svensson tidigare fått hjälp med att fatta att en sko måste ha ett lägstapris för att alla i produktionskedjan ska må bra. Nu ska för all del inte Systembolaget, importörerna och producenterna som handlar med skräpvinerna förskonas från rättmätig kritik, men ändå, utan konsumentens medverkan tjänar de inga pengar på sitt omoraliska värv. Sist men inte minst: en stor del av ämnena på Kalla Faktas lista finns naturligt i vinet, även i naturviner, varför den som är allergisk mot låt säga tannin eller överkänslig mot vinsyra knappast kan dricka vin överhuvudtaget ungefär som vissa allergiker inte kan äta nötter eller dricka mjölk överhuvudtaget. Att sedan konsumenter nu får ont i magen av viner som var med i Kalla Faktas reportage och lämnar tillbaka sina skräpviner (TV4 Nyheterna igår) kan förstås inte annat än applåderas. Och då har konsumenten ändå inte koll på ochratoxin i dåligt odlat vin – och det gäller oavsett vilken filosofi bonden säger sig följa – och ingen har varnat diabetikern för sockertillsatserna i skräpvinerna. Ett ord också om Livsmedelsverket (SLV) som uttalar sig om vad som ska stå på vinetiketten i Kalla Faktas reportage, läs det här, för det är tydligen okänt för många på SLV (att, citat SLV ”Det tillfälliga undantaget från märkning av allergener på vin upphörde den 30 juni 2012”) och nämns därför inte i TV-inslaget. Allra sist men inte minst får vi hoppas att Alko och Systembolaget breddar Kalla Faktas analys av skräpvinerna för det låter osannolikt att det finns besprutningsrester i blott fyra av tio, och det är inget mer med den saken: undvik skräpvinerna så behöver du inte bry dig. Vi rundar av Kalla Fakta-debatten med Kent.

Eftermäle Kalla Fakta om vin, jubileum & bonus

Publicerat 2013-11-25 av Lars Torstenson

Hade igår ett litet tweetsamtal med Kalla Faktas reporter Per Hermanrud. Han menade bland annat, att ”hur det är (med tillsatser o d) för varje enskilt vin vet ingen eftersom vinindustrin har ett undantag från ingredienlistning”. Sant för slutkunden. Å andra sidan är vinproducenten tvungen att föra loggbok över allt hen gör i vinkällaren. Varje behandling och tillsats måste bokföras. Dessutom måste hen ha sådan ordning på sina tankar, sin skörd och sina fält att innehållet i varje flaska kan spåras hela vägen tillbaka till fältet och det som där skett. Detta kan kontrolleras närsomhelst och är inte allt i ordning utfärdas straff enligt fastställd skala. På de gårdar jag arbetat på i Frankrike har kontroller vanligtvis skett minst en gång per år. Detta hindrar nu inte den som massproducerar att slarva och skarva, lika lite som lagar och förordningar hindrar undermåligt producerat kött. Det som verkligen har effekt är om du och jag väljer bort de omoraliska varorna. Tyvärr svider detta oftast i plånboken, men om inte vi har råd att handla moraliskt, vem ska då ha det? I skenet av detta är Aftonbladets artikel häromdagen, där just de omoraliska skräpvinerna hyllas, ett slag i ansiktet på alla som verkar för miljöns bästa och solidaritet med utsatta vingårdsarbetare. Kalla Faktas ”konsument i rika landet”- vinklade inslag igår bör ha det goda med sig att det breddar debatten – förhoppningsvis även bortom populistiska och i tiden tillrättalagda uttalanden från en uppsjö politiker som dök upp som gubben/gumman i lådan över en natt samt de vinets dödgrävare som tror att ett okritiskt hyllande av ”naturviner” skulle vara en framkomlig väg. Återigen: Ytterst är det konsumentens ansvar att välja bort omoraliska produkter. Det är bra om media, äntligen, tar upp skräpvinerna – som verkligen odlas illa och ofta dumprepareras för skräpvinsmassan – och det eländiga träsk de klafsar runt i, men det är i bästa fall naivt, i värsta fall korkat och definitivt onödigt och fel att dra alla viner och producenter över en kam. Precis som du kan välja rätt banan, kan du välja rätt vin. 50 år med Fender. Bonus: Unsustainable.