Uppgraderad Perez Cruz, frisk Casa Marin, traditionell Weinert & musikalisk Achilles

Publicerat av
4

Er utsände sökare i vinets universum sitter i skrivande, okristligt tidiga, stund på en flight mellan Santiago och Buenos Aires och dövar öronen med Led Zeppelin för att slippa höra på en gallskrikande unge i stolsraden framför. Allt är dock inte bara tidiga morgonar och skrikande ungar på sådana här resor. Således följer här tre trevliga saker att förtälja från denna sydamerikanska utflykt: 1. Har varit hos Perez Cruz, söder om Santiago, och A förhoppningsvis övertygat dem om att för oss i Sverige buteljera lite av vinmakarens German Lyon första, läckra försök med grenache – de är inte så pigga på detta, men det verkar som att vi i alla fall kommer att få några pavor våren 2014 B testat Germans nya cabernet franc, som vi helt säkert får en skvätt av till våren C tillsammans med German uppgraderat nya årgången av Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva (12), som vi redan säljer i Sverige (11); i samband med den skattehöjning som väntar på andra sidan nyåret och det årgångsbyte som följer i mars passar vi på att höja priset ytterligare något och, framförallt, uppgraderar vi vinet på så vis att vi lägger i en skvätt mer koncentrerat, dyrare, vin samtidigt som vi ändrar ekkompositionen något varmed vi, tro mig, uppnår en snudd på häpnadsväckande effekt och ett både stramare, seriösare och större vin – är mycket nöjda med resultatet.Glasskugga2. Besökte vinmakaren Maria ”Marielu” Luz på hennes Casa Marin. Maria bestämde sig för några decennier sedan för att snabbt göra sig en förmögenhet på bulkvin, gjorde det och satte sedan nästa steg i planen i verket: hon köpte mark, rev upp skog och planterade vin på de tokbranta kullarna i barndomens Lo Abarca (San Antonio Valley). Hon är fortsatt den enda producenten i detta svala läge och med tanke på svårigheterna med att hitta fler sammanhängande jordlotter med tillgång på vatten, lär hon förbli ensam. Oerhört friska och fräscha viner, där hennes Casa Marin-range, med rätta, är lite dyrare och Cartagena-rangen ger vardagskonsumenten en chans att känna på Lo Abarcas friska syra och lite lättare stil (Casa Marin Miramar Vineyard Syrah håller 11,7 % men har ändå nått en bra fenolisk mognad – inte precis vad man hittar varje dag i Chile). Även om vinet är dyrt utfärdas stark köprekommendation på Casa Marin Miramar Vineyard Riesling, särskilt årgången 2009 (förhoppningsvis kommer några av de få flaskorna till Sverige nästa år).Casa Marin vingård 3. Passade på vägen, i Mendoza, på att besöka den traditionella producenten  Bodega y Cavas de Weinert i Lujan de Cuyo. Här regerar, sedan många år, schweiziske vinmakaren Hubert Weber och kanske är det hans ursprung som förpliktigar men det finns få, om någon, vinkällare i världen som är så ren som den här. Enbart betongtankar och träliggare. Massor av träliggare, över 200, med en kapacitet på mer än 2 miljoner liter. Med andra ord upplagt för damm och orena träkar och därmed orena viner, men nej, inte alls, tvärtom. Snyggt jobb, som bland annat görs av en person som veckan lång dammar och putsar liggarnas alla håll och kanter. Vinerna går från vardagsviner (”Pedro de Castillo”) med bland annat en rejält rökig, läcker Bonarda – ”Bonarda som den i själva verket är”, enligt Hubert – en rejält dyr ”Estrella Malbec” som lagrats, öh, 15 år på träliggare, en hel del Tondonia-känsla här med andra ord (och ja, rosévinet Hubert föredrar att visa är en 08:a, vilket är gammalt i de här trakterna; en ganska snygg Malbec för att vara Mendoza-rosé). Kort sagt är inte Weinert precis vad man förväntar sig i Mendoza och helt klart en annorlunda stil att snarast inordna i sin erfarenhetsbank; titta då särskilt, utöver nämnda Bonarda, efter Cavas de Weinert Cabernet Sauvignon 2006 och Estrella Cabernet Sauvignon 1994 (i oktober i år av Vinum utsett till Sydamerikas bästa vin), notera då att nyss nämnda 06:a ännu inte släppts till försäljning. I bästa mening traditionellt och långsiktigt så det förslår.Weinert, källare

Förbud mot utandningspustar

Publicerat av
Svara

Du har säkert upplevt hur personen intill dig, på bussen eller mötet, plötsligt lutar sig in i din bekvämlighetszon och släpper ut en luftpust ur munnen. En slags suck, rakt in där du inte vill ha den. Även om pusten råkar vara luktfri vet du aldrig vilka baciller som dväljs i den. Ändå värre: personen mitt emot dig vid matbordet lutar sig plötsligt lätt framåt och innan du hinner reagera har hen lagt en rejäl, småvarm luftpust på din tallrik. Vi måste sätta stopp för detta – nu! vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot utandningspustar in i andra människors bekvämlighetszoner, och skulle pusten vara illaluktande, kommande från en förkyld person och/eller landa i din tallrik, ja då ser vinifierat ingen annan råd än att personen snarast måste placeras i fängsligt förvar till dess den kan kontrollera sin utandningsluft.

Svavlat vs osvavlat

Publicerat av
2

Även i år gör vi på Domaine de Brescou samma vin med och utan svavel och precis som ifjol visar sig de svavlade versionerna vara fräschare – notera att halten SO2 är mycket låg även i de svavlade vinerna. Intressant i år däremot är att vi får fram en mer druväkta Viognier, typ Condrieu, om vi arbetar utan tillsatt jäst och svavel. Problemet är, förstås, att vi inte har en aning om vilket jäst som faktiskt jäst vinet.

Utmärkt svavelhalt

Publicerat av
2

För ett par år sedan började Domaine de Brescou skriva ”låg svavelhalt” på sina etiketter. Nu har gården tagit ett steg till och alla viner som buteljeras från och med nu kommer ha den totala svavelhalten utsatt. En låg svavelhalt är förvisso ingen garanti för ett bra vin, men om vinet är bra och innehåller lite svavel är det en tydlig vink om att producenten arbetar oerhört hygieniskt och noggrant, inte minst i vingården. Tyvärr är det så att många lågsvavelviner inte är bra av det enkla skälet att producentenBrescou label inte klarat av de enorma hygienkrav som ställs på ett sådant vin, vill här gärna upprepa ”inte minst i vingården”. Om Brescou klarar biffen? Ja, nu är jag i synnerligaste grad part i målet, men jag dristar mig till att påstå, att rent objektivt så är det tveklöst så. Och det beror inte på den konsulterande vinmakaren utan på att personalen på plats är otroligt duktig. I år har vi dessutom kunnat ta ett stort steg mot mindre rustika viner i och med en ny, skonsam skördemaskin – majoriteten av druvorna skördas med maskin – och en uppgraderad temperaturkontroll i vinkällaren. Kort sagt har jag aldrig känt så rena viner på Brescou som i år. Svavelhalterna? Fascinerande nog ligger det röda osvavlade vinet strax under 10 mg/l men det gör flera av de andra vinerna också direkt efter den alkoholiska jäsningen. Detta är inget konstigt här: slutnivån i de röda och rosévinet brukar landa mellan 50 och 70 mg/l medan vitvinerna vanligen sladdar in mellan 60 och 90 mg/l. Långt från EU:s gränsvärden för ekologiska viner och ändå längre från de konventionella nivåerna.

Chateau Montelena Estate Cab 2009

Publicerat av
Svara

Er utsände i vardetnuvaramå kom hem, den fantastiska Hustrun överraskade med synnerligen god och vällagad mat, trots att det var en sådan där 2-dag i hennes 5:2-diet. Däremot knorrade hon en del då hon fick hålla med om att sådan mat kräver sitt vin och inte minst knorrade hon då vinet visade sig vara Chateau Montelena Estate Cabernet MontelenaSauvignon 2009. Inte heller uppskattade hon er utsändes kloka ord om att ”som man bäddar får man ligga”. Visst kan vi förstå ett visst mått av Hustruns upprördhet över tillvarons orättvisor, men det är nu så det en gång för alla är och vinet var, jaaa, helt fantastiskt! En läcker mix av det bästa i Europa och USA, massvis med tyglad, snygg, läcker, välsmakande frukt såväl i näsa som smak och till det en lång, urgod eftersmak. Gick utmärkt till risotto, kalvfilé, någon slags god sås och sparris (nåja, kanske inte perfekt sparrisvin) från Peru. Hoppas Hustrun läser detta och då inte minst den träffsäkra beskrivningen av vinet för vi hade bara en flaska.

Cancerogena ämnen & ditt & mitt ansvar

Publicerat av
4

Härom veckan rapporterade AP om den kraftiga ökningen av cancer som skett i Argentina sedan Monsanto gjorde sitt inträde i landet. Samtidigt är det samma inträde som ligger bakom landets enorma framgångar med soja. Tidigare har vi kunnat ta del av olika filmer med mera om liknande situationer, bland Fredrik Gerttens filmer om Dole och baksidorna av företagets bananproduktion. Listan kan göras lång, mycket lång. Frågan är vem som bär ansvaret för att folk blir sjuka på grund av de medel som numer används i odling av olika slag. Monsanto svarar, enligt Take Part, att alla har ett ansvar: allmänheten, regeringen, odlarna, industrin och… Monsanto. Detta låter högst rimligt. Samtidigt är det lätt att se att av alla dessa är det vanligtvis bara allmänheten, det vill säga konsumenten, det vill säga du och jag, som tar det ansvaret. Och med tanke på det är det bäst att vi gör det och att vi agerar på ett sätt som får myndigheter, regeringar, odlare, industrin och företag som Monsanto att ta sitt ansvar. Du och jag, någon annan drivkraft finns inte.

Tekniskt vin: så här gör du

Publicerat av
3

Den uppblåsta och ofta okunniga debatten om naturvin tycks nu höra gårdagen till. Däremot finns benämningen ”naturvin” kvar som en ändstation på en skala från naturvin till ”industrivin” och någonstans där under resans gång hittar vi företeelser som ”terroirvin” och ”tekniskt vin”. Dagens fråga är hur mycket producenten manipulerar ett tekniskt vin. I grund och botten görs följande: vinodlingen är sällan ekologisk, men kan vara det, inte sällan är den ”sustainable”. Till skillnad från ”industrivin” sköts dock odlingen vanligtvis på ett bra sätt och utan excesser av vare sig växtskyddsmedel, traktortimmar eller vatten. Skörden sker kanske med maskin, kanske för hand.  Vissa skillnader föreligger i vinkällaren beroende på typen av vin, vi tittar här bara på rödvin, som är det som behöver manipuleras mest. I syfte att påskynda både tidiga och senare utfällningar tillsätts ibland enzym till druvorna sedan de krossats och lagts på tank. Utöver detta skyddas druvorna/musten med en tillsats svavel på, vanligen, högst 5 g/hl. Vingård, CoriEn jäst tillsätts, oftast utvald inte för att ge arom utan för att jäsa ut vinet utan risk för förhöjda värden av flyktig syra, acetaldehyd eller besvärande restsocker. Ibland kombineras detta med jästnäring. Genom temperaturkontroll hålls tankarna på en för vinmakaren önskad temperatur, som ska säkerställa jäsningsförloppet utan risk för oönskade stopp som i sin tur kan leda till allvarliga defekter. Under macerations- och jäsningsprocessen pumpas inte sällan en tredjedel av tankens innehåll runt varje dag. Detta för att syresätta och urlaka. Ibland kombineras detta med ett så kallat delestage då hela tankens innehåll flyttas runt – vissa väljer att arbeta med dagliga delestage. Efter så kort tid som möjligt, vanligen högst en vecka är det så dags att pressa det nästan färdigjästa vinet. När jäsningen är klar flyttas vinet igen och en mjölksyrabakterie tillsätts eventuellt. Dagens bakterier är mer effektiva och brukar fungera bra. På så sätt undviker producenten risker som annars kan uppstå i samband med den malolaktiska jäsningen. Skörd, Pietra PintaNär så den sistnämnda är klar flyttas vinet en gång till och svavlas på nytt, kanske med runt 3 g/hl. Har allt gått bra och druvorna var rena från start kommer sedan inte så mycket mer svavel att behövas, bortsett från de kanske 2 g/hl som tillsätts i samband med buteljeringen (då landar det totala svavlet garanterat under 100 mg/l, d v s långt från de gränsvärden som gäller). Lagras vinet på ekfat tillsätts sannolikt mer svavel samtidigt som mindre klarnings- och filtreringsarbete behöver göras. Den som gör en tidig buteljering behöver förmodligen klara, kanske med bergleran bentonit, och filtrera, men är vinet tillräckligt klart och lite dyrare och därmed riktat till en mindre okunnig konsument, som inte blir hysterisk över lite fällning i flaskan, kan filtreringen hoppas över. Visst, det är en del manipulerande, men det är viktigt att understryka att det finns inget hälsovådligt någonstans i den hanteringen och inte heller någon fuffens som producenten behöver skämmas för. Att sedan många av oss vinmakare föredrar att göra terroirvin men inte alltid kan göra det, precis som många konsumenter föredrar att dricka terroirvin men inte alltid gör det, är en annan och av krass ekonomi styrd sak.

Flashmob Sunday & MSP-bonusar

Publicerat av
Svara

København. Wien. Paris. MSP-bonus tillEdvard Grieg alla som tycker att generell och inte alltid helt legal övervakning av ett förmodat fritt och av folket valda styrt samhälle är samma sak som fartkontroller på vägarna eller tror att Angela Merkel utgör ett hot mot världsfreden. MSP-bonus till alla.

Skräpvinets ursprung spelar roll & Rock ’n’ Roll

Publicerat av
2

En sak värd att understryka är att skräpvinets ursprung spelar roll. Handlar du billigt vin från till exempel större delen av EU och Australien vet du att arbetsmarknaden lyder under lagar som fungerar. Sannolikheten för att enskilda personer på ett direkt vis lider på grund av din omoral är om inte noll så i alla fall ganska liten. I andra länder, som Sydafrika, vet du att så inte är fallet. Producenterna i EU och Australien mekaniserar för att hålla nere arbetsstyrkan och därmed kostnaderna. Samtidigt måste de driva upp skördeuttaget så mycket det går, vilket innebär mer kvävegödning och besprutning, något som skadar både miljön och människan i vinodlingens närhet. Det behöver inte odlaren i Sydafrika göra på samma vis. Å andra sidan är kontrollen av hur bekämpningsmedlen hanteras sämre där. Kontentan av detta är att du gör skada oavsett varifrån ditt skräpvin kommer, men skadan ser lite olika ut beroende på varans ursprung. Rock ’n’ Roll. Rock ’n’ Roll.

Förbud mot monsterbullar & nyttigt bröd! & Pixies

Publicerat av
6

Sedan en tid är det stört omöjligt att få sig till livs onyttigt bröd på svenska fik. Inte en tekaka eller fralla så långt ögat kan nå. Däremot en massa grå brödbitar som någon, i vad man får förmoda är ett desperat försök att få dem att se aptitliga ut, laddat med röd eller, i förekommande fall, gul paprika och en eller annan torr grönsak av annat slag eller, möjligen, växt, vanligtvis grön. vinifierat kräver ett förbudkanelbulle mot dessa oätliga nyttobröd! Vad som dock är etter värre är ofoget att sälja gigantiska, på anabolt steroidvis uppblåsa monsterbullar av kaneltyp, som om vi kanelbullsälskare vore någon slags sjuka frossare, som inget hellre önskar än att äta för mycket av vad det vara må. Självklart vill vi inte det och för er som värnar Kanelbullen vill vinifierat höja ett varningens finger: de här monsterbullarna får folk att föräta sig och därmed vända produkten ryggen. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot monsterbullar av kaneltyp! Samtidigt förväntar sig vinifierat att Sveriges EU_parlamentariker snarast ser till att driva igenom en EU-norm för hur en kanelbulle ska se ut och hur den ska smaka. Den förflackning vi nu ser är både ohälsosam och onödigt bränsle på domedagsprofeternas malande kvarnar. Pixies i repris. Pixies i repris. Pixies i repris. Pixies.